So much fun!!!

...lies ahead!!! 

Jag åkte till Höbäcken på förmiddagen idag och efter två dagar med tillsynsansvaret kunde jag idag lägga allt "krut" på att rida! Jag valde skidspåret och sedan Hultetvägen till korsningen med anslagstavlan där vi tog av mot Avan. Längs grusvägarna försökte jag hela tiden rida ute i gräskanten mot diket. Dels för att undvika det vassa gruset men också för att skritten skulle bli mer ansträngande för Hamingja. 

Det gör OTROLIGT stor skillnad att behöva lyfta hovarna/fötterna någon dm extra när man går - det märker jag själv så oerhört tydligt när jag behöver många andhämtningspauser när jag går i beteshagarnas höga gräs! Skritt är dessutom den gångart då hästarna använder flest muskler och därmed är det tydligen effektivare än man kan tro med skritt (f f a i terräng) när man försöker få en häst att gå ner i vikt. 

Här om dagen utgick jag ifrån att det måste bli ett annat år som jag får utforska "Evas väg" mellan ängarna nära Avan, där hon och Hamingja bl a galopperade. När jag orkar rida högre tempo och längre sträckor. Men idag kändes allt så bra att jag bestämde mig för att testa redan nu! I o m att vi inte ridit några större omvägar i skogen idag, bara längs skidspåret som går ganska parallellt med Hultetvägen så tog det oss bara drygt 30 minuter att skritta till "Evas väg". Och väl framme MÅSTE vi ju få "känna" lite på den också!

Den slingrade sig fram mellan olika åkrar och jag tänkte hela tiden: "Vi måste bara få se vad som är bakom nästa krök!" och nästa, och nästa...! Jag mindes inte vad Eva sa om hur långt man kunde rida, så tillslut bestämde jag mig för att nästa krök ÄR den sista - så att vi vänder innan jag är helt slut. För jag ska ju helst orka hela vägen tillbaka till Höbäcken också...!!!

Efter den där (för oss) sista kröken vände vi i alla fall och jag var så upplivad att jag bestämde mig för att "känna" lite på tölten i kortare sekvenser! Jag gjorde några igångsättningar som inte blev något vidare, utan jag fick Hamingja i handen och blev alldeles spänd själv. Men så har jag ju bara töltat en handfull gånger det senaste året...! :-O 

Tillslut fick jag i alla fall till en trevlig känsla i den samlade skritten, där hon började komma upp med bogarna och lätta i handen! Jag red i en högeröppna och fortsatte med det när vi smööööög över i tölt - och då var det plötsligt WOW-känsla när Hamingja bar upp sig och jag klarade att hålla mig avslappnad och följsam som belöning! Efter en kortare sekvens tölt saktade jag av och tog en liten skrittpaus för att sedan börja om att förbereda tölt. 

Efter några sådana sekvenser insåg jag att jag gjorde det hela svårare för oss genom att direkt ge Hamingja långa tyglar när vi saktade av - jag UPPMANADE ju t o m till att hon skulle "dyka ner" på framdelen. Och när matte skärpte sig på denna punkt blev det allt lättare att hitta tillbaka till den lätta känslan först i skritt och sedan behålla den i tölt!

Det blev ganska många, men väldigt korta töltsekvenser innan jag tillslut gav henne hellånga tyglar igen. Och som hon då frustade och frustade och frustade! Det var som att hon sa: "Är jag bra eller är jag BRA??!!" och jag kunde bara hålla med henne!!!

Min pulsklocka har av någon anledning sagt upp kontakten med träningsappen... men ovanstående karta fick jag fram i alla fall, där tiden och sträckan anges. Tänk ändå att jag orkade detta - och det utan att bli helt utslagen resten av dagen! Jag kanske t o m orkar rida igen i morgon?! Fysioterapeuten och Nils van der Poel verkar faktiskt veta vad de snackar om: lågintensiv mängdträning bygger den bästa grunden!!!

Sköna söndag!

Vissa saker slarvar man INTE med - de är alldeles för viktiga!!!

Idag har jag och Eva faktiskt varit och tittat på en dressyrtävling - på Aulis Hästsportcenter i Södra Sunderbyn! Ingen av oss hade varit där förut så vi tyckte båda att det var ett bra tillfälle att se anläggningen. En av deltagarna ingår faktiskt i dressyrlandslaget och vår landshövding Lotta Finstorp var en av domarna. Det var roligt att se alla fina ekipage! 

Efter denna uppvärmning åkte jag till Höbäcken för att rida, medan Eva begav sig till Folkets Bio där hon skulle jobba i em. Jag hade tillsynen i hagen och när stona stod vid grinden när jag kom passade jag på att kolla igenom och spraya dem direkt ifall de skulle vara längre bort i hagen när jag och Hamingja kom tillbaka igen. Hamingja tyckte det var VÄLDIGT konstigt att HENNES matte fixade med de andra, så hon kom hela tiden och buffade med mulen i mitt hår för att jag skulle ägna mig åt henne istället!!! Och TILLSLUT fick hon som hon ville!!!

Idag inledde vi energiskt med en galopp på vägen bakom träbocken, innan vi skrittade bort till Hultetvägen. Idag fick Hamingja gå genom snårskogen igen och sedan höll vi oss i terrängen: på skidspåret, över till skoterleden med en liten galopp till och sedan skidspåret tillbaka. Nästan vara terrängskritt m a o. Totalt var vi ute en knapp timme och trots två galopper var min puls aldrig högre än 128 - det tar sig så sakteliga!!!

Singing in the rain!!!

 

... eller "riding in the rain" för att vara mer exakt! 

Ganska blöta blev vi, både Hamingja och jag... men det var ROLIGT - och vi hittade t o m en ny ridväg!!!  

J 

Jag avstod från att rida den vanliga vägen genom snårskogen till skidspåret - i det här vädret skulle jag bli alldeles tillräckligt blöt ändå! Så vi höll oss ute på Hultetvägen men för att undvika det vassa gruset red jag långt ut i dikeskanten där vegetationen dessutom gjorde att Hamingja måste lyfta lite extra på hovarna, så det blev ändå nästan som terrängridning! 

Min plan var först att rida grusvägen mot Avan, precis som igår och i förrgår. Men strax innan man kommer fram till den går det en stig längs en rågång in i skogen på höger sida och jag fick en inpuls att testa den istället. Till Hamingjas stora glädje, för hon gillar verkligen att gå i terräng! Och till min glädje var rågången tillräckligt bred för att jag inte skulle behöva bli duschad av vatten från trädgrenar. 

Den gick i riktning mot Avan och jag antog att vi tillslut skulle komma till ett sankt område, precis som vi gjort på andra ställen och därför behöva vända och rida tillbaka samma väg. Men när jag började fundera på om det snart var dags att vända visade Hamingja mycket resolut att hon ville svänga till höger in på en mindre stig och man kan väl säga att jag "hakade på"! Efter en stund kunde jag se en öppning i skogen längre fram och förstod snart att det var kalhygget som vi passerat när vi red längs Hultetvägen. M a o skulle det inte bli något problem för oss att hitta tillbaka!

Vi följde kanten på hygget och snart var vi mycket riktigt nere vid vägen och efter ett litet skutt över diket började vi rida i riktning hemåt. Hamingja var uppenbarligen VÄLDIGT nöjd med sig själv för hon frustade och frustade och frustade... minst 10 gånger! För att göra hemvägen lite roligare gjorde vi ytterligare en liten avstickare, längs skoterleden och skidspåret innan det blev dikeskanten på Hultetvägen tillbaka till Höbäcken. Sammantaget blev det 4,56 km och alltså lite kortare än igår - men det kändes ganska lagom i regnet! 

Mer lågintensivt som fredagsfys!

Efter gårdagens 2-timmarstur tillsammans med Eva, var i alla fall jag ganska trött och Hamingja kände sig nog också lite "mör". Så då passade det ju bra för oss båda med en timmes (mestadels) terrängskritt! Det blev i stort sett en repris av de sträckor jag red igår, med en liten avstickare från vägen mot Avan efter en liten skogsväg som Eva pekade ut då. Det såg ut att vara en fin väg, som dessutom delade sig i två på ett ställe, men vid det laget hade vi varit ute drygt 30 minuter och jag skulle ju orka tillbaka till Höbäcken också, så jag vände ganska snart. 

Egentligen hade jag velat fortsätta ytterligare en bit mot Avan och testa vägen mellan åkrarna där Eva och Hamingja red trav, tölt och GALOPP igår - för enligt Eva är den jättefin! Men det hade blivit en alldeles för lång ridtur för mig i dagsläget, så jag får spara den till ett annat år när jag dessutom orkar rida i snabbare gångarter! Men idag avverkade jag 5,73 km vilket innebar att jag "putsade" det tidigare rekordet 5,67 km (från igår). Jag har en bra trend!!!

Hamingja överraskade föresten genom att INTE försöka springa genom snårskogen vid någon av passagerna idag - det var nästan så att jag undrade om jag tagit rätt häst från hagen...?!! Men det var faktiskt min häst - i annat fall skulle jag definitivt ha behövt nya glasögon, i o m att hennes nuvarande två kompisar på betet är en (helvit) skimmel och en gulblack! :-O 

Igår eftermiddag och kväll hade jag faktiskt inte ont i höger axel, nacken eller musklerna runt huvudet - en ovan känsla då det snart är ett år sedan jag senast INTE hade väldigt ont där... Och det alltså TROTS vårt "hästmaraton" vilket uppenbarligen uppvägdes av att Eva fixade borstning, sadling och allt sådant! Idag är smärtan tillbaka igen... men jag fick i alla fall en påminnelse av hur det faktiskt kan kännas, d v s inte kännas och förhoppningsvis kommer fler sådana dagar framöver!

I mitten av nästa vecka är det dags att flytta hem hästarna från betet till Mariebäck igen. Men jag hoppas hinna med ett antal ridturer till innan dess. Min målsättning är att försöka rida varje dag, bara jag orkar. Och ridningen är min högsta prio även kommande vecka och går före alla andra aktiviteter som får bli i mån av ork (som sällan finns). Fast om Lisa ska rida någon av dagarna så kan jag ju passa på att göra något annat den dagen!

Nytt rekord för enhandscowboy/-girl!!!

Hamingja och hennes "enhandscowboy/-girl"!

Idag tog Eva med oss på en riktig långritt när vi var ute i två timmar! Av den tiden red jag en dryg timme och de 5,7 km som är utmärkta på kartan nedan är den sträcka då jag red (i skritt). Och det är nytt rekord för mig! Jag har brukat rida 3-4 km, igår slog jag till med 4,8 km - ett rekord som alltså bara stod sig en dag! Utöver det jag red fick Eva och Hamingja först galoppera två vändor längs vägen bakom träbocken, innan jag tog över och skrittade längs skidspåret, skoterleden och slutligen Hultetvägen fram till korsningen med anslagstavlan. 

Därifrån fortsatte vi längs vägen mot Avan som jag red fram till det ställe där det går en väg till vänster mellan ängarna. (Där den gula linjen slutar på bilden nedan). Eva berättade att det är en jättefin väg där hon och Hamingja galopperat tidigare och nu tog de en favorit i repris - två gånger - medan jag väntade. 

Det var en MYCKET nöjd häst som jag sedan fick ta över tyglarna på och skritta tillbaka till Höbäcken! 

Jag är förstås VÄLDIGT nyfiken på den där vägen, som man kan ana här, strax innan den gula linjen slutar... men jag får förhoppningsvis rida den nästa sommar när jag förhoppningsvis både klarar att rida högre tempo och längre stunder! Under vår väg tillbaka tipsade Eva även om en skogsväg som vi tidigare passerat, som också går in på vänster sida om man rider denna väg mot Avan och där det är en skylt med  styrketräningsövningar på. Där är det visst också ganska fint att rida, om än inte lika fint som på vägen mellan ängarna. 

Hamingja har dubbla uppdrag!

Välförtjänt avkoppling för dubbelarbetande häst!!!

Hamingja jobbar inte bara som min PT (personliga tränare) utan just nu när min kurator på sjukhuset har semester går hon DESSUTOM in och tar hela ansvaret som min terapeut - och hon är förstås alldeles lysande även i den rollen!!!

Även idag startade jag registreringen av träningspasset i mobilappen för att få en sådan där rolig karta! Så det var lite snopet att efteråt upptäcka att det inte fanns någon... det visade sig att jag råkat välja "löpning inomhus" som träningsform och då hade ju en karta förstås varit "overkill"!!! Och hade det blivit en karta som visade var vi ridit hade den i princip varit copy-paste från gårdagen, så inte så jättespännande...! 

Några små, men viktiga skillnader fanns det dock. Dels så höll jag mig till en sekvens tölt idag - något som krävde en rejäl dos viljestyrka... men det var den första sekvensen igår som gav den allra häftigaste känslan och jag hade bestämt mig för att inte fortsätta till dess det började kännas sämre, en miss jag väl gjort en miljon gånger...!!! Under hemvägen längs skidspåret såg vi sedan Alice och Christina med Húni och Heimdal passera ute på Hultetvägen. Det var faktiskt första gången i sommar som vi såg några andra hästar och Hamingja fick JÄTTELÅNG hals när hon spanade på dem! 

Innan vi var tillbaka i Höbäcken red jag in på skogsvägen bakom träbocken och skrittade fram till snitseln för att sedan galoppera tillbaka. Hamingja gjorde en jättefin fattning av vänster galopp från halt och höll galoppen bra ungefär 2/3 av sträckan ut till asfaltvägen. När hon började kännas "springig" i bakbenen testade jag att bara skjuta fram vänster höft, som jag gör när jag fattar galopp och då hittade hon tillbaka till en jättetrevlig galopp igen som vi höll nästan hela vägen fram! Som vanligt visar det sig att "less is more" gäller när det handlar om ridning!!!

Borta bra men hemma Hamingja!!!

När matte varit i Umeå nästan en vecka trodde hon kanske att Hamingja skulle bli extra glad av att se henne och snabbt komma till grinden. Hur korkat som helst!!! Det var naturligtvis matte som behövde fjäska ORDENTLIGT för att Hamingja skulle ha överseende med den senaste tidens frånvaro...! 

Jag har upptäckt att om jag startar träningsappen i mobilen istället för med pulsklockan så kan jag få en karta som visar var jag ridit! Större delen av dagens ridpass var skritt i terrängen - som vanligt. (Skidspåret längs Hultetvägen och en bit efter sträckningen mot Avan, sedan skoterleden tillbaka till Hultetvägen och en liten avstickare på den första vägen mellan ängarna. 

På vägen över ängen skrittade jag också ner mot bäcken, men när vi vände tillbaka upp mot Hultetvägen testade jag att samla i skritt och det behövdes inte så mycket för att få känslan av att hon "växte uppåt" med bogarna. Lät henne sedan smyyyyyga iväg i tölt ur en högeröppna, försökte slappna av och bara åka med så länge hon höll tempot och längden på halsen - vilken UNDERBAR känsla!!! När hon efter en stund började korta upp nacken och ville dra iväg i tempo fick fortsatt stöd på yttertygeln och mer innerskänkel hjälpa oss att hitta tillbaka till längden på halsen, långsamt tempo och den trevliga känslan!!!

Det är ingen lång vägsträcka och när vi alldeles för snart började närma oss Hultetvägen var jag alldeles för "tölthög" för att vilja rida hemåt direkt, utan det fick bli skritt tillbaka ner mot bäcken för en favorit i repris! Vid ett par tidigare tillfällen har jag försökt göra detta men snabbt tappat iväg tempot och det har blivit dragkamp om högertygeln så jag direkt har fått väldigt, väldigt ont i min högra axel och nacken... (Jag försöker ju rida med tyglarna bara i vänster hand i så stor utsträckning som det bara är möjligt, men så´nt här finlir klarar jag inte med bara en hand - ännu i alla fall...!!!) 

Dagens "billesnixt" (som Johan brukar säga) var att jag inte utgick från en öppna åt vänster utan åt höger och då var det ju vänsterhanden som skulle hålla stödet på yttertygeln medan högerhanden visserligen också höll i tyglarna men till stor del ändå kunde vara avslappnad! Så ROLIGT det var att i alla fall få "nosa" på en härlig känsla i tölt!!! Efteråt har jag visserligen haft betydligt mer ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet, men jag HOPPAS ändå att det inte dröjer allt för länge innan jag vågar mig på detta igen!!!

I går kväll kom vi alltså hem efter nästan en vecka i Umeå där vi bl a firat pappas födelsedag med nästan hela min familj samt även Johans födelsedag tillsammans med hans föräldrar och ena bror med sambo, dotter och barnbarn. Att Johans föräldrar var hemma i Umeå på hans födelsedag har faktiskt bara hänt en gång tidigare - och det var året han föddes! Annars bor de nämligen i sitt sommarhus på Österlen under sommarhalvåret. I morgon åker Johan iväg igen,  då till Frankrike för att under 1 1/2 vecka pricka av några punkter på sin "bucket list". Men det kändes alldeles för jobbigt för mig att följa med, så jag stannar hemma för att vila samt ägna mig åt lågintensiv träning i form av ridning i den utsträckning som orken räcker till. To be continued!!!

Lågintensiv träning ger högintensiv upplevelse!

Två glada i bild - och den tredje glada bakom kameran!!!

Efter att ha vilat mig i form under två dagar sammanstrålade Eva och jag i Gäddvik och åkte elbil till Höbäcken för ännu en av våra supertrevliga nära häst-upplevelser!!! Det visade sig att detta var dagen då jag tillslut blev förståndig (lugn, det var antagligen bara tillfälligt!) och faktiskt höll mig till skritt när jag satt i sadeln! 

Det blev 30 minuter skritt längs skidspåret och sedan Hultetvägen bort till korsningen vid anslagstavlan. Sedan satt jag nere vid ängarna och ägnade mig åt mindfulness/att tomglo medan Hamingja fick springa av sig ordentligt med Eva. De hade ridit vägen in till Avan med några avstickare och var lika glada båda två när de återvände - som ni kan se på bilden ovan! Och Eva såg verkligen superseriös ut idag med sina måttsydda ridstövlar till de ljusa ridbyxorna1

Sedan var det min tur att ta över tyglarna igen och skritta Hamingja tillbaka till Höbäcken. Även nu red jag längs skidspåret eftersom terrängen ger bättre träning för Hamingja än att rida på grusvägen. Tillbaka i Höbäcken pysslade vi först om Hamingja innan vi tittade till och sprayade de andra hästarna. Hela tiden vi varit ute hade himlen täckts av hotande moln som hela tiden blev mörkare och mörkare. När vi satte oss i bilen för att åka hemåt började det droppa lite beskedligt. Men vi hann i princip bara ut på asfaltvägen innan himlen öppnade sig och regnet VRÄKTE ner så kraftigt att vindrutetorkarna knappt kunde hålla undan trots att jag bara körde knappt 40 km/h!!! :-O Vilken TIMING vi haft som hunnit in i bilen i innan detta brakade lös!!!

Matte gör "helhalt" - men inte Hamingja!

Efter lördagens urladdning räckte inte en halvhalt för matte - hon behövde TVÅ vilodagar. Men tack vare Lisa fick Hamingja ändå komma ut och röra på sig idag! ROLIGT!!! Bl a så hade de fått galoppera några vändor längs den fina vägen innanför träbocken! 

Inte lika roligt var att de mött en hundägare som berättade att han sett TVÅ björnar vid Torrbergsvägen - en STOR hane och en mindre... :-O  Det är bara "ett stenkast" från Höbäcken och vissa somrar har jag väldigt ofta ridit dit, men i år har det inte blivit av ännu - och nu känns det ju inte så lockande att göra det heller... Den 21:a augusti startar björnjakten här vid Norrbottenskusten, då blir jag inte besviken om någon jägare får någon av dessa björnar på kornet...

Precis som även jag gjort konstaterade Lisa också att Hamingja verkar triggas av att gå i snårig terräng - hon får alltid VÄLDIGT bråttom och ångar fram som en bulldozer! (Om ni ser mig barbent och undrar varifrån jag fått alla blåmärken på knän och underben så har ni svaret här! För Hamingja är förstås nöjd bara hon själv kan tränga sig mellan träd och genom täta snår - finns inget utrymme för mattes ben så är det ju mattes problem och inte hennes och inte hennes...!) Trevligt att få en rapport från sin häst när jag inte själv varit hos henne! Och i morgon planerar Eva och jag att åka till Höbäcken och rida tillsammans!

Matte behöver en halvhalt!

Ännu en mysig förmiddag med Hamingja!!!

Precis som igår red vi skogsvägen innanför träbocken och först skrittade vi fram till stället där det jämnaste underlaget slutar så att jag kunde markera detta med ett rödvitt plastband. Tänkte att det skulle vara bra att veta hur långt man vågar galoppera när det höga gräset gör att man inte ser underlaget. Sedan skulle det visa sig att vi inte orkade galoppera ända dit när vi startade ute vid bilvägen... men en svalare dag med en matte som hunnit få tillbaka lite kondition kanske..?! 

Trots värmen satsade jag alltså på galoppintervaller idag - i ivern av att ha hittat en så fin väg för ändamålet - och främst galopperade vi från snitselmarkeringen i riktning ut mot bilvägen där Hamingja hade extra driv eftersom det var hemväg. Och sedan skritt hela vägen tillbaka då vi också tog höger vid gamla skjulet och rundade det lilla skogspartiet så att Hamingja (och ännu mer matte) hann hämta andan innan en ny galopp från snitseln ut mot vägen. 

Jag tycker att det är svårt att inverka på Hamingja för att underhålla galoppen en längre sträcka... När hon börjar spänna sig och bli lite hög i nacken så är min reflex ända sedan Reykurtiden att släppa lite på tyglarna, för det var enda sättet att få honom att fortsätta hålla galoppen i det läget. Hamingja behöver istället hjälp att "hålla ihop" i galoppen genom bibehållen, mjuk tygelkontakt. Och hennes matte har så SVÅRT att hitta något mellanläge mellan att släppa på tyglarna resp att bli stum i handen...

Även drivning i galoppen kan vara en svår balansgång för att inte förstöra för henne... ibland funkar det bra att smacka lätt, men många gånger gör det bara henne mer spänd så att hon tappar galoppen helt. Drivning med båda skänklarna eller ett lätt "pet" med pisken brukar få samma misslyckade resultat.... Det som fungerat allra bäst har varit att galoppera i en uppförsbacke och/eller på hemväg för då tar hon självmant i ordentligt med bakbenen en längre sträcka. Och om jag måste driva är chansen störst om jag bara skjuter fram höften som i en ny galoppfattning - det funkade jättebra vid ett tillfälle idag i alla fall!

Faktiskt red vi nästan 45 minuter idag, trots att vi galopperade! Men sedan har jag varit utslagen i princip hela dagen, så det blev uppenbarligen för mycket... Man kan ju inte ALLTID vara förståndig... fast kanske någon gång som omväxling i alla fall??!! Fast samtidigt är det ju så att testar man aldrig att höja ribban så vet man ju inte vad man orkar. Men det blev väldigt tydligt idag att jag gick för långt idag - det är dags att göra en halvhalt tillbaka till mer lågintensiv träning igen vid nästa ridpass! Någon gång kanske t o m jag blir förståndig.

Träningslägret fortsätter!

När bromsarna biter under magen...

...och på bogen... men det slapp vi idag!

Idag red vi bara en kort bit längs asfaltvägen och sedan in till höger på en skogsväg som är avstängd med en bock så att inte bilar ska köra där. Det är flera år sedan jag red där senast och jag mindes det som bara en kort väg som slutade i en liten äng. Men jag mindes HELT fel - den visade sig bjuda på en låååååång och jämn väg som verkligen inbjöd till galopp!!! Fast gräset växte högt så man såg inte på håll hur underlaget var så först höll vi oss till skritt. 

Man kom till ett gammalt skjul där vägen delade sig i tre. Vi testade först vägen/stigen längst till vänster men den var snårig och blev sämre och sämre. Nästa försök på mittenvägen var desto bättre! Där kom man efter en stund fram till ett kalhygge och där vände vi, men det hade säkert gått bra att fortsätta också. 

Sista biten innan hygget var vägen lite mer stenig men i övrigt alltså jämn och fin. Så på vägen tillbaka fick Hamingja GALOPPERA och då var det bara för matte att hålla i sig! Vi galopperade nästan ända ut till asfaltvägen och sedan var matte så flåsig att vi skrittade tillbaka till Höbäcken. Nästa gång ska jag sätta upp ett plastband innan man kommer till den sista, steniga biten av vägen så att man vet när det är läge att börja sakta av ifall man galopperar i den andra riktningen. 

Det blev bara 30 minuter ridning idag, i o m galoppen orkade jag inte längre än så. Men jag orkade alltså galoppera - till både Hamingjas och mattes stora glädje! Och min puls gick ändå aldrig över 130! En trevlig bonus med valet av ridväg var också att vi i stort sett slapp bromsarna, som brukar komma i stora svärmar när man rider vid Hultetvägen och sedan följa med oss ända till Höbäcken. Så när jag sadlat av stod Hamingja lugnt och väntade medan jag satt utanför containern en stund för att hämta andan innan vi gick bort för att svampa av henne. 

Slidestop i skritt!!!

 
Hamingja blev HELT överrumplad när det plötsligt stod en häst uppe vid containern!!!

Märket efter en av hovarna när hon gjorde slitestop i skritt! Det har ju ALDRIG förut stått någon annan häst vid containern!!! :-O :-D

 

Idag hade jag med mig fler röd-vita plastband på ridturen så att jag kunde markera hur man hittar mellan skoterleden och "plankanstigen" så att man får en runda! Senast började jag galoppera direkt där man kommit in på skoterleden från Hultetvägen, men när jag testade samma sak idag kändes det för snubbligt... Men senast var det väldigt varmt, så Hamingja höll säkert automatiskt ett lägre tempo än idag när det var svalt och skönt. 

När vi kom till "svängstället" markerade jag med en snitsel, men fortsatte fram längs skoterleden och konstaterade att här var underlaget superbra ända till dess man kommer till en sank svacka. Där vände vi och galopperade tillbaka upp till "svängstället". (Jag visslade när jag såg snitselmarkeringen och då saktade hon som vanligt av väldigt snällt.) Det blev tre vändor till med skritt ner och galopp upp (två höger och två vänster galopp). ROLIGT tyckte vi båda två! Och kanske kom jag t o m ihåg att andas idag?!!

Sedan fick Hamingja verkligen svänga vid "svängstället" och när vi sedan kom fram till skidspåret markerade jag även där med en snitsel innan vi red hemåt. Totalt blev det en ridtur på ca 45 minuter och i efterhand kunde jag se att jag faktiskt aldrig hade högre puls än 130! Nu efteråt har jag varit HELT slut så det krävdes flera timmars vila innan jag orkade skriva detta. Men jag orkade rida - och lite galopp t o  m!!!

Idag red Lisa!

 

Yippie!!! tyckte Hamingja om att få komma ut på ridtur!

Två galopper är en vana!!!

I morse när jag höll på att göra i ordning Hamingja inför ridturen hörde jag en konstigt ljud som visade sig komma från en liten ekorrunge som kom springande in mellan Hamingjas bakhovar! 

Jag antar att den sökte efter sin mamma... den blev sittande bredvid Hamingja en stund men när jag för ett ögonblick tittat åt ett annat håll var den borta. Hos sin mamma förhoppningsvis!

Idag gick det alldeles lysande att hitta vägen genom snårskogen när vi kunde följa de röd-vita plastbanden! Vi följde skidspåret fram till "plankan-skylten" och sedan fortsatte vi längs Hultetvägen en bit fram till nästa skogsväg på samma sida, som är markerad som skoterled. Jag kom inte ihåg om vi ridit där något tidigare år - men det skulle Hamingja snart och VÄLDIGT tydligt visa mig att vi hade...! 

Jag hade förhoppningar om att man skulle kunna galoppera lite men vi började med att kolla underlaget i skritt. Det visade sig vara riktigt bra underlag en ganska lång sträcka in i skogen innan man tillslut kom till ett sankt parti där vi vände och skrittade tillbaka ut till Hultetvägen. Nu var det dags för galopp!!! Jag gjorde halt, ställde höger och sköt fram vänster höft och Hamingja briljerade med en fantastisk galoppfattning i vänster galopp! 

Efter en stund tappade hon galoppen så vi började om från halt, med en lika klockren galoppfattning och jag hann tänka att "Det här går ju jättebra!" innan Hamingja plötsligt viker av 90 grader åt höger! :-O Jag var inte alls beredd, men jag hade faktiskt fått en förvarning då Hamingja redan när vi passerade i skritt hade varit på väg att svänga in på den stigen, men jag hade inte reflekterat så mycket över det utan bara tänkt att hon var allmänt nyfiken. Men nu blev jag övertygad om att vi faktiskt måste ha ridit där något tidigare år! Och en häst glömmer minsann inte i första taget!!! 

Vi enades i alla fall om att fortsätta galoppera längs den första stigen till dess man behövde vända och vi hade så ROLIGT båda två!!! Matten blev dock VÄLDIGT anfådd, men det kan möjligen delvis ha berott på att jag glömde bort att andas...! :-O När vi sedan galopperade tillbaka ut mot Hultetvägen försökte jag hålla utkik efter Hamingjas "svängställe" och tänkte att jag nästa gång får ta med mig några bitar av avspärrningsbandet och markera stället så att jag är beredd när vi närmar oss och kan sakta av eller vara beredd att parera med yttertygel och innerskänkel. DESSUTOM kom jag faktiskt ihåg att andas ibland - snacka om att Hamingjas matte har simultankapacitet av stora mått!!! ;-)

Vid det här laget hade jag börjat bli ganska nyfiken på den där stigen jag också, så jag bestämde mig för att avsluta med att se var den ledde innan vi vände hem igen. Hamingja verkade nöjd över att matte ÄNTLIGEN fattade att det här var en bra stig! Och snart förstod jag varför! Efter en stund kom man nämligen fram till skidspåret där vi ridit tidigare och det är ju alltid roligare att rida en runda än att rida till ett ställe och vända tillbaka samma väg! M a o ska jag nästa gång ta med FLERA bitar avspärrningsband och markera den här stigen i båda ändar så kan vi rida både medsols och motsols! 

Tillbaka i Höbäcken träffade jag Ylva som bor där och hon berättade om ytterligare en möjlig ridväg, där man aldrig ens behöver gå ut på asfaltvägen! Den startar bakom containern och det grå förrådet och går genom skogen ända bort till Mariebäcksvägen! Det har visst suttit gula snitslar (ganska glest) men hon sa att den även utan dem är lätt att följa.  Dessutom kan man ju gå genom stohagen ner till bäcken och över lilla bron så finns ytterligare en skogsväg! Det finns spännande möjligheter framöver m a o!

Dag 3 på träningslägret!

 

Världens bästa PT!!!

Det har blivit väldigt populärt att åka på träningsresa, men jag har istället ordnat träningsläger på hemmaplan - med världens bästa PT: Hamingja!!! Jag fick nästan nypa mig i armen när jag i morse åkte mot Höbäcken för att rida, för tredje dagen i rad!!! Två dagar med drygt 13 000 steg hade faktiskt inte tagit knäcken på mig! 

Titta en snitsel som t o m syns!!!

Jag körde via Storheden där jag gjorde vad jag borde ha gjort redan till igår: köpte avspärrningsband för att göra snitslar som man faktiskt kan se! Och när de sedan satt på plats kunde jag konstatera att det var VÄLDIGT stor skillnad!!! Då testade vi att följa skidspåret åt andra hållet istället - parallellt med ledningsgatan och det visade sig att man kunde rida riktigt långt! Hamingja ångade glatt fram som vanligt och fick verkligen jobba med att lyfta på fötterna och jag kunde höra att hon flåsade lite. Tillslut kom vi till ett område där det successivt blev mer och mer sankt och vi var helt eniga om att det var dags att vända hemåt. Då hade vi varit ute i 25 minuter, men precis som igår hade vi hunnit samla ihop ett gäng bromsar och hemvägen avverkade Hamingja nu på 15 minuter! Men så kunde vi tack vare SYNLIGA snitslar kryssa oss genom snårskogspartiet i ny rekordfart! 

När Hamingja var avsvampad med vatten och nysprejad med insektsspray fick hon få ut i hagen igen där hon rullade sig MYCKET omsorgsfullt samtidigt som hon grymtade belåtet. Men mest glad var förstås Litlamin som ÄNTLIGEN fått tillbaka sin kompis - den ENDA hästen i hela världen om man frågar henne! 

Själv var jag MINST lika svettig som Hamingja så jag körde till Trolltjärn för ett härligt, svalkande dopp! Jag hade badtermometern med mig och den visade på 22 grader i vattnet! Och kunde konstatera att det inte bara är backar som får min puls att rusa - efter bara några minuters simning var pulsen uppe över 150! :-O Så jag höll mig hela tiden där jag bottnade, för säkerhets skull. Det där med lågintensiv träning i form av att "åka häst i skritt" är uppenbarligen en träningsform jag behöver fortsätta med ett tag till...!

Höghastighetsskritt!!!

 

Hamingja ser möjligheterna!!!

Med nytt personligt rekord i ridtid och motion sammanlagt motsvarande 13 000 steg (=JÄTTEMYCKET för mig) igår  ar det ju inte så konstigt att jag kände mig VÄLDIGT trött idag och jag räknade inte med att orka så många "knop"... men PLÖTSLIGT HÄNDER DET: vid 14-tiden började jag piggna till efter lite (ok - ganska mycket) doping i form av Cola Zero och plötsligt sitter jag i bilen på väg till Höbäcken!!!

Hamingja & Co stod i skuggan under björkarna vid grinden när jag kom dit och Hamingja var som vanligt pigg på att hänga med ut! Idag skulle vi testa att följa snitslarna från ledningsgatan in till skidspåret och jag kunde ganska omgående konstatera att vita presentsnören som snitslar inte kvalar in som någon av mina bättre idéer...  MÖJLIGEN hade det varit ännu svårare att upptäcka dem om de varit kamouflage-mönstrade, men det är tveksamt...! :-O  Den som tror mig kan ju bara försöka hitta snitseln på bilden nedan...

Note to self: välj inte vitt presentsnöre nästa gång jag (eller Eva) ska snitsla...!!!

Men Hamingja och jag tog oss i alla fall fram till skidspåret. Framme vid "plankan-skylten" bestämde jag mig för att fortsätta följa skidspåret där det viker av mot Avan och Hamingja som verkligen gillar att gå i terräng ångade glatt fram i raskt tempo. När vi kom till det blöta området strax före den trasiga bron vände vi tillbaka och Hamingja höjde skrittempot ytterligare. 

Innan jag visste ordet av var vi tillbaka vid "plankan-skylten" och jag hade blivit så upplivad av min energiska häst att jag bestämde att det var dags för att spänna bågen lite mer genom en liten galopp på en av vägarna mellan ängarna! Vi skrittade först vägen ner mot bäcken och när vi vänt och jag gav galoppsignal EXPLODERADE Hamingja iväg - hur lycklig som helst!!! "Terrängskritt är roligt men galopp är JÄTTEROLIGT!!!" Själv höll jag ett stadigt tag i manen och undrade om jag skulle kunna få stopp på henne innan 90-graderssvängen upp på Hultetvägen... Men även i detta exalterade tillstånd räckte det med att vissla för att hon skulle sakta av! 

Vid det här laget hade vi lockat till oss en hel svärm med bromsar som följde med när vi skrittade tillbaka genom skogen och fick Hamingja att växla upp till "höghastighetsskritt" och vi avverkade hemvägen på rekordtid. Trots att vi hade irrat runt lite och letat vita presentsnören i snårskogen... Eva gjorde ett eminent arbete med att sätta upp snitslar, men vad hjälper det när jag försett henne med så undermåligt material??!! Jag måste definitivt skaffa något bättre - vitsen med snitslar är ju ändå att man ska kunna se dem...!!!

Vi red ju ganska långt idag, men i o m Hamingjas briljerande i höghastighetsskritt under hemvägen blev ridtiden totalt ändå inte mer än ca 40 minuter. Inkl mitt pysslande före och efter ridturen så kom Hamingja ändå att vara borta från betet ytterligare 30 minuter och dessutom hade hon ju fått röra på sig ganska bra. För min del gick pulsen aldrig över 130 under ridpasset. Men att gå i backar gör mig fortfarande oerhört anfådd och att leda henne uppför backen till vattenkranen gav mig puls på 145. Det är samma sak om jag går där jag behöver lyfta lite extra på fötterna så det var TUR att det var Hamingja och inte jag som gick i terrängen idag!!! Men totalt idag drog jag ihop 13 639 steg, så gårdagens rekord på 13 000 steg totalt kom inte att hålla länge! 

Semestern kunde inte ha börjat bättre!!!

 En förmiddag på hästryggen tillsammans med Eva i jättehärligt väder - snacka om en första semesterdag med "extra allt"!!! För min del blev det dessutom nytt avseende ridtid! Fast först glömde jag att starta träningen i pulsklockan och kom ihåg det först när vi redan hunnit skritta en lång bit in på Hultetvägen och senare skulle jag dessutom råka pausa träningssekvensen när vi var på hemväg, så jag har ingen tidsangivelse för detta personliga rekord... Men det var första gången i år som jag skrittade ända fram till korsningen med vägen till Avan innan jag lämnade över tyglarna till Eva, så med samma sträcka tillbaka till Höbäcken sedan måste jag ha ridit drygt en timme sammanlagt! Och jag hade ju som tur var Notarius Publicus (=Eva) med som kan intyga att detta stämmer! Eva fotade också ett gäng bilder på mig och Hamingja så när de sedan gav sig iväg för ridning i högre tempo varvade jag en genomgång av dessa med att bara njuta av solen och utsikten över ängarna! 

Det var som vanligt en MYCKET nöjd häst som återvände tillsammans med Eva efter 30-40 minuter! Hon hade blivit rejält svettig i värmen förstås, men var snarare upplivad än slutkörd så när jag skrittade henne tillbaka mot Höbäcken fick jag göra många halter för att vi skulle vänta in Eva, som ändå går med låååånga, raska steg!

Bästa vän/medryttare/notarius publicus... etc (=Eva) är verkligen MYCKET användbar! Och under hemvägen, när Hamingja och jag visade henne stigen man kan rida i skogen längs med Hultetvägen, nästan ända ut till bilvägen, så att man slipper det vassa gruset hade jag utrustat henne med vita present-snören (hittade inget bättre hemma) att använda som snitslar. För att snitsla den sista sträckan genom snårskogen fram till ledningsgatan. Idag hittade vi dessutom en mycket bättre väg genom riset än där jag red förra gången så det var ju extra lyckat att det var idag Eva - och presentsnöret - var med!

Så nu ska det förhoppningsvis vara lätt att hitta stigen även från Hultetvägens början! Här kommer även en vägbeskrivning: Nästan direkt när man svängt av från asfaltvägen så korsas Hultetvägen av en stor kraftledning och om man rider in där fram till den första kraftledningsstolpen på höger sida och där tittar mot snårskogen på sidan bort från asfaltvägen kan man se det första vita presentsnöret som visar var man ska rida in! 

Torsdagsmys!

Skööööööönt när matte kliar örat!!!

Smarta Hamingja har kommit på att om hon håller huvudet lågt så kan matte klia ganska länge även i sitt nuvarande skick - i alla fall med vänsterhanden/armen! Eva var upptagen på annat håll i eftermiddag, så jag åkte till Höbäcken på egen hand. Och det blev ingen ridning men tillsyn av hästarna och - som synes - mys med Hamingja!!! Det känns bra att Lisa red henne igår och då fick hon ju röra på sig i alla gångarter! 

I morgon är min sista arbetsdag innan jag går på SEMESTER - mer efterlängtat än någonsin!!! Och då blir min prio 1 (förutom att vila) att i första hand rida så ofta som möjligt - andra aktiviteter får bli ifall orken räcker till mer än så. Förhoppningsvis kan både Lisa och Eva rida endel framöver också. Och jag hoppas komma in i en god cirkel där mer ridning gör att min ork sakta men säkert blir bättre så att jag orkar rida mer - och någon gång i framtiden t o m orka andra gångarter än skritt! Vilket verkligen skulle behövas, för i år var ju Hamingja tyvärr tjock redan innan betet... Men fr o m lördag DÅ....!!!!

En glad Hamingja!

...och dito Lisa!

I eftermiddag visade jag Lisa hur tillsynen i Höbäcken fungerar och sedan visade Hamingja henne några 

trevliga ridvägar längs Hultetvägen! Det känns så JÄTTEBRA att Hamingja tack vare Lisa kan få komma ut och röra sig oftare (och med mer tempo) än jag orkar!!! På inrådan från fysioterapeuten har jag börjat trappa upp lite på antal riddagar per vecka och längden på ridturerna medan jag fortfarande håller mig till skritt. För en låååångsam konditionsuppbyggnad som förhoppningsvis inte ska höja de fortfarande mkt höga stressnivåerna i min kropp utan på sikt sänka dem. Vilket i sin tur förhoppningsvis på sikt ska ge lindring av de svåra smärtor jag har i nacke, axlar, armar och alla musklerna som man har 

runt huvudet. 

Hamingja hade t o m fått GALOPPERA idag - vilken lycka!!! Och har hon tur kan det bli mer av den varan i morgon då Eva förhoppningsvis ska följa mig och rida! Till helgen går jag på semester och när jag fått vila mer hoppas jag också på lägre smärta och att kunna hålla i mina fyra riddagar per vecka också! 

Regnet och de kyliga temperaturerna den här veckan har känts som en ovälkommen kontrast till senaste tidens värmebölja. Men det har i alla fall medfört att det åter varit njutbart att ligga på (den 55-gradiga) IR-mattan en timme innan läggdags - för välbehövlig smärtlindring och därmed lite bättre (mindre dålig) sömn. Så mattan och mina värmande vetekragar (har en hemma och en annan på jobbet) har åter hört till mina bästa vänner! Det finns t o m fördelar med sämre väder!!!

Hamingja får matpaus!

 

...d v s paus i ätandet!

När jag kom till Höbäcken i eftermiddag stod Hamingja med entourage nere vid bäcken och denna gång hjälpte det inte hur mycket jag ropade och visslade - uppenbarligen var det min tur att komma till henne denna gång...! Jag blir fortfarande yr när jag går uppför backar, även om jag går långsamt, så vi fick ta sträckan upp till grinden i kortare etapper. Men inte Hamingja emot - vid varje andhämtningspaus för matte hann Hamingja ta  några extra några tuggor gräs. 

Även idag valde jag sedan att rida till Hultetvägen. Det hann komma ganska många bilar under sträckan längs asfaltsvägen men nu har jag slutat försöka hålla mig i diket för jag har märkt att Hamingja inte reagerar nämnvärt på - trots att hon ju knappt varit ute i någon trafik det senaste året. Hon var sedan även idag tydlig med att hon ville ta stigen in i skogen som hon visade mig/påminde om i lördags. Idag följde vi den lite längre in i skogen, till dess vi kom till ett dike med resterna av en gammal bro. Det hade säkert inte varit något problem att hoppa av och gå med Hamingja över diket, men vi hade redan varit ute drygt 20 minuter så för min del var det dags att vända hemåt igen. Vi får spara det till ett senare tillfälle när mattes ork hunnit bli bättre!

Sedan påminde Hamingja mig om en annan ridstig som jag också hade glömt,  genom att precis innan vi var framme vid grusvägen igen mycket bestämt vika av till vänster efter en stig som går parallellt med grusvägen så man slipper grusvägens vassa grus! Jag gissar att det går ett skidspår där på vintern för det var upphugget en slingrande "rågång" som var lätt att följa. När den tillslut verk av åt vänster mot Avan var det bara en kort sträcka vi behövde kryssa i terrängen innan vi kom ut på grusvägen igen vid kraftledningen som går nästan ända framme vid asfaltvägen. Nästa gång borde jag ha med och sätta upp snitslar på den sista biten där man får kryssa genom terrängen - så att man sedan kan hitta in på stigen även från det hållet! 

I pulsklockans app ser man ju faktiskt hur den krokiga stigen går parallellt med spikraka Hultetvägen. Man rider i blandskog där det kan vara jättemycket mygg, men tack vare värmeböljan vi haft verkar de ha torkat bort - skönt! Längs Hultetvägen var det däremot en hel del bromsar som cirkulerade runt oss men inte så många satte sig - men så hade jag också sprayat Hamingja ordentligt med beckoljasprejen innan vi red iväg. Som vanligt välkomnades vi sedan tillbaka i Höbäcken av en gnäggande Litlamin som varit HELT ENSAM - JÄTTELÄNGE!!! (För henne finns det inga andra hästar är Hamingja.) När jag efteråt kollade i pulsklockans app kunde jag konstatera att jag varit uppe i puls på 147 idag - men det var när jag gick uppför backen i hagen - inte när jag åkte häst i skritt.

Så mysig skogspromenad!!!

När Hamingja och jag skrittade ut idag insåg jag något OERHÖRT glädjande: Att jag i o m detta nu har  ridit DUBBELT så många gånger som hela förra sommarbetesperioden!!! Då gjorde jag två försök men  var nära att svimma båda gångerna och vågade sedan inte försöka någon fler gång.... I o m detta är det alltså två år sedan jag red längs Hultetvägen varför jag nu behöver upptäcka de olika ridvägarna på nytt. Men Hamingja minns minsann - och idag var hon VÄLDIGT övertygande om att vi skulle rida i skogen! 

Denna skylt vid Hultetvägen kan för ett otränat öga säkert se ut som något så banalt som en uppmaning att lägga till "plankan på sin promenad/löprunda... Men Hamingja var förståss tillräckligt rutinerad för att utan problem dechiffrera koden för det VERKLIGA budskapet: "Här börjar en väldigt mysig skogsstig!!!" Och jag lät mig villigt övertygas om att det fick bli dagens ridslinga. 

Jag aktiverade kartfunktionen i mobilen för att försöka få en uppfattning om i vilken riktning stigen förde oss - och tack vare det fick jag även denna karta i appen kopplad till min pulsklocka. Markeringarna strax ovanför det svarta fältet visar Höbäcken och det är början på Hultetvägen man ser mellan de två 90-graderssvängarna.  Skogsstigen går i riktning mot byn Avan, så kanske hade vi kommit fram dit om vi fortsatt längs stigen istället för att efter ca 20 minuter vända och rida samma väg tillbaka igen. 

Hamingja tyckte som vanligt att det var jätteroligt att skritta fram i terrängen - och även jag tyckte det var mysigt förståss!!! Nu har jag alltså ridit ("åkt häst i skritt") FYRA gånger på samma vecka - och det är MER än ett år sedan jag gjorde det senast!!! Min återhämtning går ändå åt rätt håll även om det går frustrerande långsamt...! Jag håller ju båda tyglarna i vänster hand och låter högerarmen "hänga och dingla" - det ger ökad blodcirkulation i musklerna i arm och axel och därmed viss smärtlindring utöver den konditionsträning och ENORMA boost för "välmåendet" som jag får på Hamingjas rygg!!! 

En boost som direkt fick mig att tänka att jag skulle kunna rida en FEMTE gång i morgon... men efter viss eftertanke inser jag att det nu är dags att pausa och glädja mig åt mitt nya personbästa medan jag laddar om inför nästa vecka. Inte ramla ner i gamla hjulspår där jag pressar mig själv till dess jag kraschar... Håller jag verkligen på att bli lite förståndig så här på äldre dagar??!! :-O To be continued...!

Every riding day is a good day!!!

  

HÄÄÄÄÄRLIGT!!!

Eva och Hamingja på en av väg mellan åkrarna vid Hultetvägen! Idag åkte vi till Höbäcken tillsammans 

- jag hade verkligen längtat och det hade uppenbarligen Hamingja också, för när jag ropade och visslade satte hon av i GALOPP upp mot mig (de befann sig nere vid bäcken)!!! Hade jag inte haft pacemaker hade nog hjärtat stannat av lycka!!! 

Dagen till ära hade Eva medryttartröjan som jag köpte till henne när hon var medryttare till Lára. Den har hunnit samla på sig massor av rutin så man måste säga att det var VÄLDIGT bra kvalitet när den hänger med fortfarande!!! Toppen för mig att ha Eva med så att jag inte behövde använda mina smärtande armar så mycket. Och toppen för Hamingja som tack vare Eva fick trava, tölta OCH galoppera!!!

Vi fortsatte på vårt vinnande koncept: jag skrittade 15-20 min medan Eva gick bredvid, sedan tog hon över tyglarna och såg till att Hamingja fick ett rejält och roligt motionspass innan jag som avslutning skrittade tillbaka till Höbäcken. Det var första gången Eva red längs Hultetvägen så Hamingja kunde visa henne flera nya ridvägar och det är ju alltid roligt! Synd att det är så vasst grus längs själva Hultetvägen, men via den når man ju flera olika skogsvägar, stigar resp vägar mellan åkrarna. 

Medan jag väntade på att de skulle komma tillbaka passade jag på att ägna mig åt mina sjukgymnastövningar i den varma glänta där jag stannat. Därför pausade jag inte det träningspass jag startat i pulsklockan när jag satt i sadeln så totalt fick jag ihop 2.5 timme träning inkl tillsynen av de andra hästarna på betet innan vi åkte hem. Och kunde sedan konstatera att det var under tillsynsdelen som jag kom upp i den högsta pulsen för dagen (141). 

När man upptäcker matte!

Jag hörde på håll att Eva och Hamingja var på väg tillbaka och gjorde mig redo med mobilkameran för att försöka få en bild på Hamingja precis när hon upptäckte mig - och jag lyckades även om Eva inte riktigt hann in i bild...! 

Gjorde även ett försök att filma dem i galopp men motljuset var så starkt att jag inte kunde se på skärmen utan fick filma "på känn" och missade att de höll sig utanför bild under nästan hela filmsekvensen... :-D Det var bara alldeles i slutet de VÄLDIGT kort syntes i bild och den bildrutan blev ju i alla fall härlig - ingen som helst tvekan om att både Hamingja och Eva har roligt!!! (Från den här vinkeln ser de ut som att de rider ute på en äng, men det var på en tydligt uppkörd väg.)

Det var en MYCKET nöjd häst som jag fick skritta tillbaka till Höbäcken igen när hon äntligen fått "bränna ur systemet"!!! Nu hoppas både Hamingja och jag att det inte blir så länge till nästa gång! Hon fortsatte njuta när Eva svampade av henne ordentligt efter ridturen för att avslutningsvis toppa upplevelsen med att rulla sig MYCKET omsorgsfullt på favoritplatsen under björkarna! 

Själv ångrade jag att jag inte tagit med badkläder så att jag kunnat stanna till vid någon badstrand för ett dopp under hemvägen... Det skulle däremot Eva få göra då hon skulle till sin stuga ute på Lulnäsudden innan hon skulle hem till lägenheten i stan (där hon också har nära till badplatser.) Jag får helt enkelt se till att planera bättre i fortsättningen!!! Inläggets rubrik är förresten en omskrivning av "Because every day is a good ridning day!" som det svenska ridsportmärket Stierna (som tillverkar världens absolut bästa ridregnjacka) har som sin slogan.) Jag tycker att båda formuleringarna stämmer!!! Hoppas min nästa bra dag kommer SNART!!!