Fredagsfeeling!

Hamingja är FANTASTISKT glad över sitt nya schabrak - men hon har ett GRYMT pokerface...!!!

Plusgrader och regn i slutet på november gör väl ingen glad...?! Jo, faktiskt - eftersom underlaget på ridbanan åter blivit tillräckligt mjukt för att träna på! (Kanske även underlaget ute - jag testade inte det.) Det hårda underlaget i kombination med att Hamingja verkligen fick jobba hårt under kursen förra helgen har gjort att jag tidigare i veckan bara tränat samling från marken. Men idag vågade jag mig alltså på ridning också!

M a o är detta vår första riktiga repetition av övningarna från Atlikursen. Efter uppsutten uppvärmning i skritt, tölt och trav följt av tölt i en lite högre form i båda varven var det dags att sitta av för vår "piaffträning". Jag inledde i stillastående och Hamingja sparkade ilsket när jag nuddade något av bakbenen med pisken. Men som Atli sa: "Hon reagerar - och det är reaktion vi vill ha!" När vi övergick till samlad skritt sparkade hon inte längre, men vinklade in bakbenen bättre under sig - alltså PRECIS det jag ville!

Efter tre sekvenser i vardera varvet av denna "piaffträning" med samlad skritt längs en långsida tyckte jag det var dags att sitta upp igen. Fast först sadlade jag om - eftersom det är ett så bra sätt att få Hamingja att "tagga ner" när hon varit arg. Medan jag gjorde det konstaterade jag att hon faktiskt andades ganska häftigt - det var alldeles uppenbart att hon verkligen ansträngt sig ordentligt trots att vi "bara" ägnat oss åt samlad skritt från marken!

Tillbaka i sadeln red jag några övergångar från samlad skritt till tölt, då jag försökte komma ihåg att både hålla blicken lyft, sitta på rumpan och INTE falla framåt precis i övergången utan låta höfterna vara det som "släppte fram" henne i tölt. Och när jag tillslut dessutom kom ihåg Atlis tips om att "tänka rygga" när jag rider tölt så hittade vi dagens trevligaste känsla! Eftersom det blivit så lite ridning denna vecka kändes det ju extra bra att den träning som blev av i alla fall var av ganska bra kvalitet!

Nu är det dags att "svida om" för ett jobbevent med basket när regerande svenska mästarna (för femte året i rad) Luleå Basket möter Visby Ladies. Luleå Basket har överlägset högsta publiksnittet i landet dessutom - så det lär som vanligt vara bra stämning!

Frostrumpa!

Hamingjas rimfrostiga rumpa - ett tydligt bevis på den FANTASTISKA isoleringsförmågan hos en islandshästpäls!!! Hamingja har fått två vilodagar efter helgens intensiva träning för Atli. Och med dagens temperatur på -13 grader var underlaget förståss hårdfruset - jag vill ha snö NU!!! Men i väntan på det fluffiga vita "täcket" fick det bli träning vid hand.

Lilla fröken tycker INTE om när man drar åt sadelgjorden, så från henne kom inga protester när jag avstod sadel och satsade enbart på träns samt en lite längre pisk. På plats på ridbanan testade jag sedan att hålla båda tyglarna i en hand, under hakan på henne och peta lätt på omväxlande höger och vänster bakben med pisken. Först gjorde jag detta i stillastående och då kom det väldigt tydliga reaktioner!

Testade även några sekvenser med samlad skritt och även då fick jag önskad reaktion: att hon lyfte lite extra på bakbenen. När rörelsen närmade sig piaff även i bakbenen bar hon upp sig riktigt trevligt! Jag var också noga med att följa Atlis instruktion om att hela tiden växla mellan vilket bakben jag "petade" på - för att hon ska lära sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra också.

Jag vet sedan tidigare att denna typ av träning är VÄLDIGT effektiv! När jag under en av våra rehabperioder bara fick träna samling från marken, inte uppsuttet, och ett par gånger i veckan brukade göra detta längs ena långsidan på ridbanan, tre gånger i resp varv kändes det ju inte som någon särskilt hård träning direkt... Men när jag sedan åter fick börja be om samling uppsuttet märktes det tydligt hur mycket starkare Hamingja blivit i sina muskler av träningen!

Så när vi nu lyft träningen till att aktivera bakbenen ytterligare en nivå jag hoppas på motsvarande effekt! Och i väntan på snön känns det ju bra att faktiskt kunna träna på ett bra sätt UTAN att riskera överansträngning av muskler p g a det hårda underlaget!

Hamingjas nya schabrak - i färgen"Spring olive"!

(Mobilkameran lurades dock lite av lystern i tyget - färgen är lite mörkare i verkligheten.)

Det var inte bara Atli som förgyllde tillvaron för oss i Mariebäck förra helgen utan även Karin Åberg (Sadlar.se). Karin måste ha ett svårslaget rekord i antal mil i bil - hemifrån Härnösand kör hon regelbundet både upp till Kiruna och ner till södra Sverige för att prova ut sadlar! Och hon har DEFINITIVT rekord i hur mycket man kan packa i en vanlig personbil (dock kombi). Förutom sadlarna har hon MASSOR av annan utrustning för häst och ryttare - det är ingen "botten" när hon börjar packa ut ur bilen och packa ut och packa ut och packa ut och packa ut...!!! 

Det känns alltid som rena julafton att få klämma och känna på Karins alla fina prylar!!! Och inte helt lätt att behärska sig... Trots att jag sedan länge har ABSOLUT köpstopp när det gäller träns kan ni ju gissa vad som var det första jag började sukta efter...! Men hur många FINA träns det än fanns att välja på så var det faktiskt i slutänden svårt att motivera för mig själv att jag verkligen behövde ett till... när sanningen är den att jag faktiskt istället borde sälja några av dem jag redan har som knappt är använda ö h t...! 

Jag gick sedan igenom motsvarande process när det gällde snygga pannband respektive fina grimmor...! För att tillslut landa i insikten att det jag verkligen inte kunde leva utan var (ytterligare) ett av Equestrian Stockholms supersnygga schabrak! Ett grönt var vad som behövde komplettera de champagnefärgade resp marinblå som Hamingja har sedan tidigare. Nu hade jag inte varit förutseende nog att be Karin ta med ett sådant så jag fick beställa på hennes hemsida för att få ett i rätt färg. Och  trots Black Friday/ Black Week haussen som verkligen måste sätta paketleveranserna på prov så anlände schabraket redan igår tisdag! 

Egentligen borde jag ha köpstopp även på schabrak och vojlockar - för jag har MÅNGA och flera som jag aldrig ens har använt... Men när jag LOVADE mig själv att se till att sälja ytterligare ett antal av dem jag redan har "på lager" så hittade jag en öppning! Det finns väl INGEN som det är så lätt att lura som en själv?!! 

Hästlycka!

Så här glad blir man av att få rida BÄSTA hästen för en av världens skickligaste instruktörer!

Ännu en dag med strålande sol - och DESSUTOM Atlikurs!!! Hamingja har ju verkligen fått jobba i helgen med hon kändes fortfarande riktigt fräsch när jag värmde upp inför vår första lektion. Efter sedvanlig uppvärmning fick jag "grunda" med att låta henne rulla på i tölt längs spåret i båda varven innan det var dags att träna samling från marken.

Precis som igår blev min superambitiösa häst lite uppjagad så snart hon förstod vad som var på gång så jag fick börja med att lugna ner henne. När vi sedan började i stillastående sparkade Hamingja ilsket varje gång Atli lät pisken nudda något av hennes bakben. "Hon blir ARG - men det är också en reaktion och det är reaktion vi vill ha!" kommenterade han. När vi övergick till skritt fick jag som tidigare fokusera på att göra förhållningar för att hålla nere tempot, hålla Hamingja avslappnad i nacken och hennes bogarna på plats, medan Atli gick bredvid och påverkade bakbensstegen genom att peta till med en pisk, ömsom på vänster resp höger bakben. 

Efter tre sådana sekvenser, med pauser då hon tog chansen att verkligen sträcka ut framåt nedåt och slappna av, visade Atli hur jag ska fortsätta träna detta på egen hand framöver. Han höll då båda tyglarna i samma hand, direkt under hakan på Hamingja och hanterade pisken med den andra handen. (Annars har jag hållit innertygeln i ena handen och yttertygel + pisk i den andra.) Som vanligt sadlade jag om innan jag satt upp igen - f f a för att det är en sådan tydlig signal till min ambitiösa och rejält taggade häst att hon kan slappna av helt en stund. 

När jag sedan fick övergå till att rida samlad skritt fortsatte Atli att använda pisken på samma sätt för att Hamingja även fortsatt skulle lyfta extra mycket på sina bakben. Och det kändes verkligen skillnad hur bogarna kom upp mer både i den samlade skritten och även när vi gjort övergång till tölt. Efter tre sådana sekvenser med skrittpaus emellan fick jag rida in på volt och låta min duktiga häst sträcka ut framåt nedåt och sedan, när tölten blivit riktigt lugn, även varva ner i trav i båda varven. 

Efteråt gjorde jag på samma sätt som igår - när jag lät Hamingja ha BoT-täcke och hasskydd på när hon gick tillbaka ut i hagen - med förhoppning om att maximera återhämtningen i hennes muskler. Och det verkade fungera lika bra idag, för när jag några timmar senare började värma upp för helgens femte och sista lektion kändes hon fortfarande hur mjuk och fräsch som helst!

Den avslutande lektionen blev i stort sett en repris av förmiddagens men med extra fokus på övergångarna till tölt. Atli påminde om att jag ska sitta kvar i lodrät sits och låta höfterna "skjuta iväg" henne i tölt så att jag redan från start "rider upp henne framför mig". Ö h t behöver jag fortsätta att jobba med min sits under de kommande vintermånaderna. Atli förklarade också att när jag arbetar henne för hand och petar på hennes bakben så är det viktigt att jag hela tiden växlar fram och tillbaka mellan dem: höger-vänster-höger-vänster. Så att hon lär sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra. Och så ska jag "tänka rygga" när jag rider samlad tölt. Vi har verkligen MASSOR att träna på fram till mitten på mars då vi får träna för Atli nästa gång. Tur att det är så ROLIGT att träna!!! 

Hamingja-hög!!!

Min lycka/förmögenhet!!!

Inför dagens första lektion såg jag som vanligt till att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen, där hon har lätt att bli stel, genom att flytta ut bakdelen i skritt på volt. Men sedan passade jag på att rygga endel också. Igår påminde nämligen Atli mig om att jag ska "tänka" rygga när jag rider samlad tölt - och jag insåg att det vore en god idé att påminna mig själv om känslan i ryggningen inför våra lektioner idag!

När vi sedan värmt upp på sedvanligt sätt och det var dags att förbereda för samling i tölt "slängde jag in" lite mer ryggning innan vi övergick till samlad skritt och dito tölt. Jag fortsätter också att nudda Hamingja med pisken för att avdramatisera detta och det fungerar verkligen bättre och bättre! (Det händer fortfarande att hon kastar sig iväg ibland, men många gånger piskar hon nu bara ilsket med svansen, så det är ju ett STORT framsteg!) 

Fast under en av våra sekvenser i samlad skritt blev hon nu riktigt, riktigt ARG när jag petade till med pisken. Efteråt sa Atli att det finns stora fördelar med hennes temperament; lyckas man få det med sig istället för mot sig möjliggör det en prestation utöver det vanliga. Men att jag ändå ska vara lite försiktig med att trigga henne. För hamnar hon för ofta i ett läge där hon blir så här jättearg när vi tränar samling kan det skapa oönskade reaktioner som kan vara svåra att träna bort sedan. 

Atli börjar och slutar alltid lektionerna med ett kort "teoripass" då han går igenom vad vi gjorde senast, hur det fungerade och hur vi ska gå vidare. Han är verkligen pedagogisk som ett helt universitet och så oerhört mån om att hans elever verkligen förstår vad de ska göra och varför! När vi avrundade första lektionen idag betonade han att när jag fortsätter träna samling i tölt ska jag tänka på att rida riktigt långsamt - eftersom ett riktigt lågt tempo är det effektivaste sättet att stärka de muskler Hamingja behöver använda för att bära upp sig riktigt bra. 

Efter lektionen, när Hamingja mumsat i sig sin lilla "belöningsportion" med betfor och mineraler, fick hon gå ut i hagen med Back on Track (hasskydd + täcke). Och kanske bidrog detta till att hon kändes riktigt mjuk och smidig - även i bakdelen - direkt när jag tre timmar senare började förbereda henne för lektion nr 2! 

Inledningsvis berättade Atli då att Hamingjas lillebror Hector, som har Sylvia i sadeln och - förstås - kommit längre än Hamingja även när det gäller samling, hade kommit till ett läge där han visserligen samlade sig bättre än han gjort tidigare men då blivit hög i formen. Sylvia fick därför fokusera på att få honom att slappna av i nacken och när han gjorde det blev bärigheten ÄNNU bättre än tidigare. "Hamingja kan också hamna i en sådan fas när ni fortsätter att jobba med samlingen. Men genom att lösgöra i det läget, utan att släppa kravet på samling, kan ni komma igenom till en ny nivå av samling med bärighet!"

Efter uppvärmningen fick jag rida tölt en stund i höger varv innan det var dags att sitta av för att arbeta med samlingen från marken. Och Hamingja visade direkt att hon visste vad som var på gång, genom att "på egen hand" direkt visa upp en trevlig samlad skritt innan jag ens hunnit positionera mig rätt och samla ihop tyglarna! När vi sedan gjort halt tog Atli en pisk och petade lite lätt på framsidan av hennes ena bakben. Direkt började det närmast ryka ur öronen på Hamingja - DET VAR DET FRÄCKASTE!!! - och hon sparkade ilsket efter pisken. 

Men när Atli fortsatte att peta lätt, omväxlande på höger resp vänster bakben, kom den önskade reaktionen när Hamingja - fortfarande ARG - började lyfta högt på bakbenen. "Hon piafferar redan så fint med frambenen, men vi behöver lära henne att göra det även med bakbenen!" förklarade han. När hon svarade rätt på hans signal vid stillastående fick jag återgå till samlad skritt vid hand, medan Atli fortsatte att trigga fram högre bakbenssteg genom att peta på resp bakben. 

När jag åter satt i sadeln fick jag rida samlad skritt medan han fortsatte att peta på resp bakben - och det kändes verkligen att hon använde sina bakben på ett nytt sätt - mer bärkraft och mindre skjutkraft! Den känslan fanns dessutom kvar när jag gjorde en övergång till samlad tölt! Hon bar upp sig så bra i det korta tempot utan minsta antydan till att vilja lägga sig på i handen eller att successivt försöka dra upp tempot! Det var en så HÄFTIG känsla!!! 

Även Atli var nöjd: "Jätteflott, jätteflott!!!" ropade han medan jag försökte komma ihåg att sitta på rumpan, med blicken höjd, så att jag fortsatte att "rida upp henne framför mig". För jag ville ju verkligen få behålla den häftiga känslan så länge som möjligt!!! Efter detta tyckte Atli att Hamingja varit tillräckligt duktig för idag - så jag fick gå in på en volt och låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner ordentligt i tölt till dess hon frustade riktigt avslappnat. Själv var jag förståss REJÄLT Hamingja-hög! Hon är verkligen min Lycka/Förmögenhet!!!

Supertaggad Hamingja på Atlikurs!

Bara fyra veckor sedan sist och nu är det dags igen = LUXURY!!! 

Med en matte som varit dunderförkyld hela veckan (kollegorna på jobbet trodde nästan att jag råkat ut för en "man cold/mansförkylning") har Hamingja fått vila sig i form inför helgens ridkurs. Dessutom var det minusgrader och blåste rejält kallt - d v s svalt och skönt för en islandshäst med vinterpäls - så lilla fröken var JÄTTEPIGG!!! 

Innan lektionen hade hon fått stå en halvtimma och "preppa" med Back on Track runt haserna och över bakdelen, det kändes extra bra med tanke på det hårdfrusna underlaget. Jag hann dessutom skritta på volt och flytta för innerskänkeln en god stund innan det var vår tur på ridbanan, så hon kändes mjuk och välstretchad när det var dags för vår lektion!

Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt och trav på volt (då Atli konstaterade att hon såg fin ut och arbetade rätt genom kroppen) var det dags att börja arbeta med tölten "på allvar". Jag började i höger varv och till att börja med blev hon lite kort i nacken och hög i formen så Atli instruerade mig att ge tydligare signaler om att slappna av och länga halsen. "Om du inte får rätt reaktion direkt ska du använda STÖRRE signaler - att bara tjata på på samma sätt gör att hon slutar lyssna... Men när hon sedan lyssnar ska signalerna bli allt mindre igen så att de tillslut inte syns!"  

När jag dessutom kom ihåg att använda sidförande tygeltag i hörnen kom högerbogen på plats och tölten blev allt trevligare! Sedan ska jag ju helst komma ihåg att sitta på rumpan också... svårt, svårt... men i alla fall liiiite lättare nu när mitt "tjat" med pisken börjar bli något jag gör ganska automatiskt, så att jag ibland faktiskt lyckas tänka på min sits också...! Atli kommenterade också att Hamingja reagerar så mycket lugnare på pisken nu - "avtrubbningen" ger effekt! 

Men varje gång Atli kom nära blev Hamingja stressad - hon hade INTE glömt att han ibland brukar peta lätt på hennes rumpa med en pisk för att hjälpa mig att tillföra extra energi...! "Hon behöver vänja sig vid mig också!" skrattade han och tog genast tag i den "avtrubbningen" genom att gång på gång närma sig och gå bredvid oss fast utan att röra henne. 

Sedan bytte vi till vänster varv och gjorde nya övergångar till tölt från samlad skritt. Med en yttertygel som höll högerbogen på plats var jag riktigt nöjd med vår tölt. Men Atli gjorde mig uppmärksam på att Hamingja faktiskt inte var helt mellan hand och skänkel utan sköt ut vänsterbogen lite istället... Jag fick alltså krama på innertygeln för att ställa henne inåt - och då svarade hon direkt med att komma upp ännu mer med bogarna! Vi fick rida några sådana sekvenser, varav den sista riktigt långsamt och Atli konstaterade nöjd att hon var riktigt, riktigt fin! Och så kändes det verkligen också!!!

Nu var hon verkligen "på gång" - så när hon fick börja sträcka ut i tölt på volt tog det en god stund innan hon lämnade "racertölten" och började varva ner. Men tillslut lugnade hon ner sig och Atli konstaterade att vi i o m detta lagt en bra grund inför kommande lektioner!

Sköna söndag!

Hej Matte! Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!

Jag hade hoppats på en favorit i repris idag - gårdagens härliga känsla i tölten ville jag GÄRNA få uppleva igen! Men det var kallare idag och åter riktigt hårdfruset längs vägarna så jag fick tänka om för att spara på Hamingjas bakben. Men i o m att hon säkert kunde vara lite stel i musklerna efter gårdagen kändes det bra om om ändå fick komma ut och röra på sig. 

Vi skrittade upp till höger bakom vägbommen där Hamingja fick briljera i avslappnad skritt på hellång tygel och trots pisk mot rumpan då och då blev inte reaktionerna häftigare än några ilskna pisk med svansen. Strax innan vändplanen tog vi upp till vänster där den gräsbevuxna vägen erbjöd ett lite mjukare underlag så jag vågade mig på några galoppintervaller. När jag tyckte det var dags för höger galopp var vi först inte helt eniga om den saken... Men när i nästa galoppfattning testade att förstärka genom att lägga pisken lätt mot höger bog så blev det rätt galopp. 

Stigen som fortsätter genom skogen var ännu inte hårdfrusen, så vi tog chansen till lösgörande terrängtrav nästan hela vägen bort till Torrbergsvägen och sedan tillbaka igen. När vi åter närmade oss den gräsbevuxna vägen var det som om Hamingja frös fast i marken och hon förvandlades nästan till en giraff.  Hon sträckte upp huvudet allt hon kunde för att se vad det var för några möjliga monster som närmade sig nere där på vägen... Inte ens när Sylvia, som kom ridande tillsammans med Olivia och Sanna, ropade på Hamingja vågade lilla fröken slappna av utan hon behöll för säkerhets skull sin flyktberedskap till dess de andra hästarna hade hunnit ända fram till oss. 

Efter en avslutande galoppintervall längs gräsvägen skrittade vi tillbaka hem medan jag konstaterade att det idag blivit något så ovanligt som ett ridpass enbart i grundgångarterna (skritt, trav och galopp) - helt utan tölt. 

SOLEN!!!

HÄRLIG ljusterapi idag - PRECIS vad vi behöver efter en november som hittills bara haft ungefär hälften så många (=få) soltimmar som en vanlig novembermånad brukar ha. Hemma i Kyrkbyn hade vi +6 grader men i Mariebäck, som ligger längre från havet, var det som vanligt så här års lite kallare så vägarna var åter frusna och hårda.

Hamingja och jag nyttjade det härliga vädret till att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen och passade på att trava längs stigen genom skogen för den var fortfarande mjuk. Längs Torrbergsvägen var underlaget bitvis uppluckrat av skogsmaskiner och därmed mjukt. Och där det var hårdfruset fanns det dessutom ofta en fortfarande mjuk gräskant som var tillräckligt bred att rida på så där följde vi vägen till vänster och red uppvärmningstölt. Vi passerade sandvägen med vägbommen, där vi ofta brukat galoppera och fortsatte längre in efter Torrbergsvägen till vår "nya" galoppväg som också går in till höger.

Denna väg har ett fastare underlag än sandvägen men mer sviktande än Torrbergsvägen så vi passade på att rida ett par galoppintervaller. Först en högergalopp med riktigt trevlig bärighet! Sedan var vi lite oense i valet av galopp i nästa intervall - jag föreslog vänster men Hamingja tyckte att vi kunde fortsätta med höger... men på andra försöket bjöd hon på en härligt bärig vänstergalopp också! Galopp är ju lösgörande i sig och när hon dessutom behövde variera längden på galoppsprången för att parera några lite steniga partier så blir den lösgörande effekten extra effektiv!

Men den allra bästa ridkänslan kom när vi sedan vände tillbaka hemåt igen! Efter en riktigt trevlig samlad skritt fick hon över i en tölt som verkligen innebar "Atli-känsla"!!! Tack vare "draghjälpen" av att vi nu var på hemväg kunde jag dessutom behålla den häftiga känslan ovanligt länge! Ibland sköt hon ut högerbogen och blev lite kort i nacken - något jag på ridbanan kan åtgärda genom att vända runt åt vänster m h a ytterhjälperna... Men jag upptäckte att jag kunde få motsvarande effekt m h a sidförande tygeltag åt vänster och hittade tillbaka till WOW-känslan igen trots att den stora ansträngningen (och det milda vädret) fått Hamingja börja flåsa REJÄLT!

Hon fick sedan skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen för att hämta andan och verkade mycket nöjd med det trots att pisken återkommande fick nudda hennes bakdel, omväxlande på höger och vänster sida. Vilket alltså även innebar ständiga byten av spöhand - något som hon alltid betraktat som OERHÖRT traumatiskt... Det går så sakteliga framåt för oss ändå!

Fartfylld fredag!

Redan fredag igen - det är inte klokt hur snabbt veckorna RUSAR fram...!!! :-O Idag var det dags att åka till bilprovningen med min bil och hästtransport (den tidigare "Láralimousinen" som inte fått något nytt namn ännu...) Det är alltid lika spännande tycker jag... men det gick bra - i alla fall nästan! Jag fick anmärkning på bilens bromsar fram trots att den precis varit på service... där får Volvo bakläxa alltså! 

Efter detta var det dags för ett träningspass med Hamingja och jag var under viss tidspress så det fick bli ett kort och intensivt pass på ridbanan. Fortsatt fokus på vår resp rumpa (pisken mot hennes och min i sadeln) samt sidförande tygeltag för att få högerbogen på plats i höger varv och vända in för ytterhjälperna i vänster varv för att uppnå samma sak där. 

Ridning är ju bara SÅ mycket svårare i praktiken än i teorin... men även om jag bara glimtvis lyckades hålla fokus på ovanstående så det går det ju betydligt bättre när jag i alla fall FÖRSÖKER...!!! 

Nu är det dags att än en gång "svida om" för nu blir det hockey! Svenska mästarna Luleå Hockey/MSSK tar emot AIK på hemmaplan i vad som kallas #REKORTMATCHEN eftersom målsättningen är att ta tillbaka publikrekordet i damligan - för det är ju i Luleå det hör hemma! Jag räknar med att det blir GRYM stämning i arenan! Be there - or be square...!!!

Edit: Vilken STÄMNING -  Coop Arena KOKADE i kväll!!! Helt fullsatt - och enligt uppgift minst ett 1000-tal som fick vända i dörren för att de inte fick plats! Publiksiffran på 6 220 personer innebar att det tidigare Sverigerekordet slogs med över 1000 personer! Rekordpubliken fick se de regerande svenska mästarna Luleå hockey/MSSK vinna mot AIK med 4-1 (skottstatistik 46-17)! WOW säger jag bara!!!

Högerbogen är "nyckeln" - igen...!!!

Efter en vilodag för Hamingja igår, med hot stone-massage för matte, var vi riktigt laddade för ridning idag! Det blev ännu ett Atli-träningspass på ridbanan där ett par viktiga "poletter trillade ner" för mig! När vi efter sedvanlig uppvärmning började jobba med samling i tölt i höger varv så kom den första "billesnixten": när jag plötsligt mindes Atlis ord "kontrollera bogarna med tyglarna" och använde sidförande tygeltag vid hörnpasseringarna. Vips hade jag Hamingja mellan hand och skänkel på ett sätt som gav en ridkänsla i nivå med senaste kursen!!!

"Billesnixt" nr 2 kom när jag efter att ha bytt till vänster varv gjorde samma sak fast tvärt om - d v s vände in för ytterhjälperna vilket åter placerade högerbogen på plats. Med Hamingja tydligt inramad samtidigt som hennes matte dessutom lyckades hyfsat med att vinkla fram bäckenet och "sitta på rumpan" kom Atlikurs-känslan i tölten tillbaka! Inte hela tiden förståss... men flera glimtar!!! I vänster varv ska jag alltså rida många volter i tölten och i höger varv många hörnpasseringar - för att med högertygeln få högerbogen på plats! Jo, jag har fått båda dessa aha-upplevelser tidigare också - men om man inte kan lära sig nytt så är det väl en god idé att återupptäcka sådant man kunnat tidigare..?!!

Hamingja blir ju ganska "speedad" när hon verkligen får ta i ordentligt i tölten, så när jag lät henne sträcka ut halsen blev det en stunds "speedtölt" med nosen i backen på volten innan hon började slappna av och successivt lugna ner tempot. I trav på volten blev det som vanligt ett högre tempo igen så efteråt fick hon skritta lite extra länge längs spåret. Men då blev hon tillslut så avslappnad att jag t o m höjde svårighetsgraden genom att korta upp tyglarna men ändå fortsätta skritta.

När jag rider ut brukar jag efter att ha skrittat på hellånga tyglar åter ta tygelkontakt när jag rider sista biten hem till stallet, för att lära henne att man faktiskt kan korta upp tyglarna utan att det betyder att man ska börja springa. (Klart man KAN, säger Hamingja, men DET ÄR INTE RÄTT!!!!") Så jag kunde konstatera att det var en god idé att träna detta även på ridbanan...!

Fokus på rumporna!

Uppvärmning i trav!

Bilden ljuger dock - så här såg det INTE ut på marken idag...!!! Men en fördel med morgonens regn och plusgrader var att vi fått en paus från det tidigare så stenhårda ridunderlaget! Jag hade morgonfodringen idag och när både hästarna och jag ätit vår frukost var det dags för ett nytt träningspass på ridbanan.

Det blev ett träningspass helt utifrån Atlis upplägg; med uppvärmning på volt i skritt, trav resp tölt följt av "själva arbetet" där vi red samlad skritt och övergångar till dito tölt. Och den här gången försökte jag verkligen fokusera BÅDE på att hålla pisken mot Hamingjas rumpa och att sitta på min egen... Svårt, svårt... men nog blev min sits i alla fall bättre än när jag inte kom ihåg att fokusera på den...!

Allt "nötande" med pisken har ju verkligen haft effekt - det är inte alls lika traumatiskt för Hamingja längre! Idag kunde jag t o m lägga till en lätt smackning ibland UTAN att hon direkt försökte fly... det går ju faktiskt framåt för oss även om det kanske inte går så fort... Några kortare sekvenser med riktigt trevlig känsla i tölten fick vi till också! Så när Hamingja avslutningsvis fick varva ner igen i tölt på volt frustade vi nog lika belåtet båda två!

Travknappen fortsätter att fungera superbra - både under uppvärmning och nedvarvning. Med ett liiitet undantag idag, när jag under uppvärmningen bad om trav i vänster varv, då tyckte Hamingja istället att vi skulle galoppera på den lilla volten...! Efteråt tänker jag att jag skulle ha tagit tillfället att träna galopp på volt när hon uppenbarligen var tillräckligt balanserad för det - men jag var så inställd på trav att jag direkt gav signal om att byta gångart...

I morgon blir det "tre timmar i skrittmaskinen" - d v s vilodag på lösdriften - för Hamingja. Även om det inte var hårt underlag idag så känns det bra att ge hennes muskler extra tid för återhämtning för hon har ju även visat sig vara känslig för att ha broddar... För min del blir det hot stone-massage efter jobbet, det ser jag fram emot även om det förstås skulle vara ÄNNU roligare att rida!

Tre timmar i skrittmaskinen!

"Lösdrift - när hästen själv får välja!!!"

Jag läste nyligen om forskning på hästar på lösdrift där man kunnat konstatera att en häst på lösdrift rör sig så mycket under ett dygn att det motsvarar tre timmar i skrittmaskin!  Och idag, när jag varit på Smärtkliniken och därmed inte kunnat rida kan man alltså säga att Hamingja tränat på egen hand i "skrittmaskinen"/lösdriften!

Veterinären och forskaren Per Michanek, källan bakom mitt utan jämförelse mest lästa blogginlägg (om att det är bättre för en svettig häst att få gå ut i hagen UTAN täcke) engagerat sig mycket i frågan om mer naturlig hästhållning och därmed också lösdrift. Själv har han sina tävlande fullblodsgaloppörer på lösdrift. Här är ett utdrag ur en intervju med honom på Hippson.se:

"Vilda hästar går cirka 15 till 20 kilometer om dagen och många av hästens kroppsfunktioner är beroende av rörelse.
– Rörelse påverkar hästens rörelseapparat och kroppen blir så stark den behöver vara. En häst som inte rör sig speciellt mycket får därmed en svagare kropp. 
Per fortsätter:
– Rörelse främjar dessutom hoven och dess funktioner. Minskad rörelse medför försämrad blodcirkulation i bland annat benen, vilket i sin tur påverkar ledbrosket. Även hästens magfunktion är beroende av rörelse, en vanlig konsekvens av ökat stillastående är tyvärr kolik.

Uppstallning i box medför inte bara försämrade hälsoförutsättningar för hästen. Forskning har även visat att det ökar skaderiskerna, Per menar att en häst uppstallad i box löper större risk att skada sig än en som lever på lösdrift.

Många hävdar att lösdrift eller system typ Active stable är bra, men att det inte passar en tävlingshäst. Här menar Per att hästägare ofta tänker fel, att inte minst är en häst som arbetar och tävlar på hög nivå mår bra av att komma ut och röra på sig resten av dygnet. Hästens rörelseapparat hålls i gång och de naturliga funktionerna främjas."

Hela den intressanta intervjun med honom hittar ni HÄR.

Torsdagsträning

Nu skulle jag önska att vi fick lite snö - man skulle VERKLIGEN behöva lite "upplysning" i tillvaron!!! Både igår och idag har det varit mörka moln (idag även regn) så det har varit extra mörkt dessutom... Regnet gjorde dessutom att marken var "glaserad" med ett tunt islager så det var OERHÖRT halt... Jag körde bara 30 km/h längs vägen till Mariebäck men fick ändå sladd några gånger - och väl framme kunde jag konstatera att det var halkigt att gå trots broddar på ridstövlarna...! :-O

Hamingja fick däremot bra fäste med sina broddar som tur var! Vi red upp bakom vägbommen och längs den vänstra skogsvägen upp till vändplanen. Vår uppvärmningstölt med pisken mot bakdelen blev lite "racerbetonad" till att börja med men lugnade successivt ner sig. Framme vid vändplanen flyttade jag undan för innerskänkeln i skritt på volt och då kändes hon riktigt mjuk och smidig även med vänster bak!

När vi sedan vände hemåt red jag intervaller i arbetstempo tölt där jag mest av allt försökte "sitta på rumpan" - det krävs verkligen att jag fokuserar på detta hela tiden för att inte falla framåt med vikten. Det senare är ju PRECIS vad Hamingja vill, eftersom det blir mindre ansträngande för henne när hon kan "fuska" lite, så jag får ju god "hjälp" med att göra fel... Men de stunder jag lyckas hålla sitsen någorlunda rätt så blir det ju en HELT annan bärighet i tölten! 

Innan vi hunnit rida hela vägen tillbaka till vägbommen vände jag tillbaka för att nyttja samma skogsväg även till nedvarvning. Först bjöd Hamingja på en trav med REJÄLT tryck - riktigt härligt!!! Sedan följde nedvarvningstölt med lååång hals innan vi skrittade tillbaka hem. Totalt blev det nog bara 35-40 minuters ridning idag, men med riktigt bra känsla/kvalitet i tölten. Och inte minst nu när det är ganska hårt ridunderlag är det ju verkligen kvalitet framför kvantitet som gäller!

I morgon får Hamingja vila sina muskler igen. Själv ska jag till Smärtkliniken i Piteå för ny "underhållsbehandling" med mirakelmetoden - den enda jag provat som faktiskt hjälper mot fibromyalgismärta!

Tisdagstölt!

Idag kunde jag sluta lite tidigare från jobbet, så jag hann faktiskt rida medan det fortfarande var ljust! Och detta trots att det var så gråmulet att det blev mörkt extra tidigt... hade GÄRNA haft gårdagens solsken istället...! Sedan Atlikursen förra helgen har jag bara ridit på ridbanan, så nu tyckte jag att det var hög tid att göra något annat! Eller rättare sagt: att göra ungefär samma sak men utanför ridbanan!

Med tanke på hur isigt och hal bilvägen är nu kändes det INTE som någon bra idé att rida där, med risken att Hamingja skulle bli påkörd av någon sladdande bil... Så när vi stretchat igång genom att flytta undan för skänkeln på volt utanför stallet valde jag skogsvägarna bakom vägbommen ovanför gården. 

Vi började med den högra skogsvägen där Hamingja satsade på töltuppvärmning i racerfart när jag tyckte att jag skulle nudda hennes bakdel med pisken då och då...! Det var riktigt hårt i backen, även längs vägkanterna, så vi töltade bara halva sträckan bort till vändplanen och skrittade resten. (Men då hade vi varit JÄTTEMODIGA och faktiskt töltat förbi en parkerad bil resp en arbetsvagn som någon ställt upp längs vägen sedan vi red där senast.) 

Strax innan vändplanen red jag vägen upp till vänster och fortsatte en bit in på stigen genom skogen där vi passade på att trava på det betydligt mjukare underlaget. Ibland kallar jag den stigen för "kullerbyttestigen" för det var där Hamingja snubblade och nästan gjorde en kullerbytta, så att jag föll av och fick hjärnskakning,  när jag precis hade köpt henne. Då var det skymning, precis som nu, men hon har ju blivit VÄLDIGT mycket säkrare på foten sedan dess så även om stigen är ganska ojämn hade hon inga problem att hålla sig "på benen"!

Innan vi kom till det första sanka partiet vände jag tillbaka hemåt för ytterligare lite lösgörande terrängtrav tillbaka ner till skogsvägen. Där red jag sedan några sekvenser med övergångar från samlad skritt (med pisk mot bakdelen) till dito tölt och försökte verkligen ha mitt mesta fokus på att SITTA PÅ RUMPAN!!! Och med all energi som hemväg i kombination med pisk mot bakdelen innebar så blev resultatet av mina försök en tölt med riktigt härlig känsla!!! 

Red sedan upp en bit längs den vänstra skogsvägen också - där det visade det sig vara mjukare längs vägkanterna. Passade därför på att rida fler intervaller med samling i tölt, både på väg bort mot vändplanen och sedan även på vägen tillbaka. Och den bästa känslan kom förstås när vi åter hade "draghjälp" av att vara på hemväg! Övertalade sedan Hamingja att ännu en gång rida in längs den högra skogsvägen för att hon skulle få skritta av ordentligt på långa tyglar. 

Och hon var verkligen inte särskilt svårövertalad, trots att det var andra gången idag som hon behövde vända bortåt igen när vi nästan var hemma. Det är härligt med en häst som är så positivt inställd till arbete! Sedan fick hon som vanligt stå en stund med BoT på haser och rygg för att främja blodcirkulation och återhämtning för musklerna. Troligtvis blir det vilodag för henne i morgon och nytt ridpass på torsdag då jag antagligen satsar på att bara rida längs den vänstra skogsvägen eftersom det inte var lika hårt underlag där.

Sylvia-effekten!

Arbetet med vår "läxa" från Atlikursen fortsätter! Hårdfruset i backen och dessutom broddar på känns visserligen inte optimalt för Hamingjas lite känsliga bakdel... Men jag hoppas att lite fler vilodagar kan kompensera för den påfrestning det blir av träningen - för jag vill ju verkligen träna på medan jag fortfarande minns vilken känsla det är jag ska sträva efter i ridningen!

Efter uppvärmningen började jag arbetet med samling i höger varv med extra fokus på att nyttja hörnpasseringarna för att få högerbogen på plats. Att hela tiden "tjata" med pisken fungerade riktigt bra - Hamigja piskade ilsket med svansen för att markera sitt missnöje, men de riktigt häftiga reaktionerna var få. Härligt!!! Men jag fick ändå inte riktigt till känslan i högervarvet utan Hamingja ville hela tiden gå emot handen och bli hög i nacken...

Så råkade Sylvia gå förbi utanför ridbanan och hon ropade: "Sitt på rumpan så kommer det att gå bättre!" Jag saktade av till skritt för att "landa" ordentligt i sadeln och när jag sedan gjorde övergång till tölt lyckades jag uppenbarligen bättre med att sitta på rumpan - för nu var Hamingja lätt i handen och bar upp sig på ett helt annat sätt!!!

När vi sedan bytte till vänster varv - och matte faktiskt satt lite bättre på rumpan - så fick jag åter njuta av en härlig känsla i tölten!!! Sylvia-effekten gjorde verkligen susen!!! Tänk att det där med att sitta på rumpan  - som låter ganska enkelt i teorin - ska vara så svårt... Och när jag dessutom har stort fokus på att hela tiden "reta" Hamingja med pisken så verkar min hjärna inte ha tid att hålla reda på så mycket annat... En lite bättre simultanförmåga hade verkligen varit önskvärt...!!!

I morgon blir det vilodag igen för Hamingja så hennes muskler får chans till återhämtning så hoppas vi att matte kan komma ihåg att faktiskt sitta på rumpan när vi tränar på tisdag!

"Den känslan...!!!"

Uppvärmningstölt - från en Atlikurs förra hösten.

Idag gjorde vi ett nytt försök att "plocka fram" den häftiga känslan i tölten från i söndags - och tillslut lyckades vi faktiskt!!! Och jag tror att en viktig nyckel var att när vi efter sedvanlig uppvärmning började arbeta med tölten i höger varv så satte jag ännu större fokus på att få högerbogen på plats - bl a genom att m h a tyglarna "ta med" bogarna åt vänster i hörnpasseringarna. (Under min analys efter gårdagens ridpass insåg jag att jag nog inte hade varit lika noggrann med detta igår som jag var i söndags.) Under den sista sekvensen samlad skritt i höger varv bar hon också upp sig betydligt bättre än tidigare och den efterföljande tölten blev också bättre!

När vi sedan övergick till vänster varv hade jag alltså henne redan inramad mellan hand och skänkel. Och när jag då drev ännu mycket mer och lyckades vinkla mitt bäcken lite bättre än igår samt att högerhanden inte blev lika stum så började det hända saker! Redan i den förberedande samlade skritten kände jag hur hon vinklade in bakbenen lite extra och kom upp med bogarna. Följde Atlis tips att rida öppna i övergången till tölt och till min glädje hade vi då med oss bärigheten över till tölten också! 

Efter en längre skrittpaus gjorde jag en ny övergång till tölt från samlad skritt och nu började det lika känslan från i söndags! Med ÄNNU mer drivning kom vi definitivt ännu närmare WOW-tölten och jag lyckades dessutom bibehålla denna känsla en bra stund genom att rida öppna resp vända in på volt m h a ytterhjälperna!!! Det krävdes rejäl viljestyrka att avbryta denna häftiga upplevelse genom att låta henne sträcka ut och varva ner i tölt på volt... om jag var JÄTTENÖJD med min fantastiska häst så var jag också riktigt nöjd med hennes matte som INTE fortsatte att rida till dess den häftiga känslan hann gå förlorad! 

Den grundliga nedvarvningen i tölt fick henne att frusta mycket belåtet och uppenbarligen varva ner tillräckligt för när jag saktade ner till skritt hade hon inte "stresstendenser" kvar utan skrittade hur avslappnat som helst med nosen i backen när jag gav långa tyglar. När jag satt av kunde jag konstatera att hon faktiskt hade vitt svettskum på halsen - ett tydligt tecken på att vi faktiskt kunnat ta tölten till en högre nivå där hon får ta i lite extra! Det blev förståss en stunds Back on track-"behandling" innan min fina häst fick gå ut i hagen igen, där hon välkomnades vid grinden av en glatt gnäggande Litlamin som ÄÄÄNTLIGEN fick sin bästis tillbaka!

När högerhanden inte vet vad vänsterhanden gör...typ!

Höst-hästen Hamingja!

Efter några välförtjänta vilodagar var det idag hög tid för Hamingja och mig att repetera övningarna från Atlikursen i söndags. Som ni ser på bilden har snön som hade kommit nästan helt smält bort igen så det som återstår nu är mest is och jag var lite osäker på hur det skulle fungera att rida på ridbanan... Men isen visade sig vara så pass porös att Hamingja fick bra fäste med broddarna så varken volter eller hörnpasseringar innebar något problem! 

Först sedvanlig uppvärmning med skritt, tölt resp trav på volt - numera med pisken lätt mot hennes bakdel (i skritt resp tölt). Pisken orsakade några inledande hopp - men sedan fungerade det riktigt bra! "Själva arbetet" med samling i tölten påbörjade vi i höger varv och här accepterade hon pisken riktigt bra! 

När vi bytte till vänster varv och jag åter bad om samling kom först en kraftig reaktion när pisken nuddade bakdelen - men bara någon minut senare slappnade hon av och t o m frustade i samlingen! Jag red ett antal övergångar till tölt i vänster varv och fick uppleva några sekvenser då man anade lite av känslan från i söndags när hon töltade så FANTASTISKT! Så här i efterhand har jag kommit fram till att dessa sekvenser blev korta p g a att jag inte lyckades rama in henne lika bra som i söndags... Vilket i alla fall delvis nog berodde på att jag "fastnade" lite i min högerhand och därmed gav henne något att "hänga på" och därmed också utrymme att skjuta ut högerbogen...

Men även om vi inte fick till det lika bra som i söndags (då hon alltså ridits av en av världens skickligaste islandshästryttare två dagar i rad och han dessutom fanns till hands och instruerade mig) så var det i alla fall uppenbart att hon ändå bar upp sig betydligt bättre än vad hon brukat göra när jag rider - det märktes både på ridkänslan och på hur rejält svettig hon blev trots att vi bara red totalt 40 minuter, inkl både uppvärmning och nedvarvning av det grundligare slaget.

Hon fick sedan stå med BoT på haser och rygg medan hon mumsade lite betfor med vitaminer och mineraler. Under tiden försökte jag analysera vårt träningspass och kom då alltså fram till slutsatsen att min stumma högerhand än en gång ställt till det i ridningen... Ö h t känner jag att mycket annat i ridningen glöms bort p g a att jag behöver ha sådant stort fokus på piskträningen... men i morgon ska jag försöka att ÄVEN ha en mjuk, rörlig högerhand!