Backträning!

I morse kom årets första snö och den fortsatte att falla fram till lunchtid ungefär. Men det var ju för varmt i backen för att någon snö skulle ligga kvar. Och när jag åkte till stallet efter jobbet hade det hunnit klarna upp igen så att solen sken! Innan ridningen gjorde jag ett nytt försök med klippmaskinen - den här gången hade jag först laddat batteriet fullt igår eftermiddag och sedan gjort en underhållsladdning igen i morse till dess att laddaren åter visade fulladdat - så nu var batteriet tillräckligt "fullt" för att den skulle orka! 

Jag klippte henne på halsen, ner mellan frambenen och lite på bogarna. Oftast brukar jag klippa bort all päls på den sida av halsen där hon har manen men spara pälsen längs övre delen av halsen på den andra sidan, som skydd för halsmusklerna. Men för att ändå vara lite snäll mot mina onda händer samt för att hinna ut och rida medan solen fortfarande sken blev det en "snabbvariant" där även halsens mansida fick behålla en bred rand av päls längst upp. Jag får se om jag klipper lite mer någon annan dag - och då kanske jag också tar lite mer på bogarna samt ner bakom frambenen. 

Sedan Hamingja fått "lätta på klädseln" på detta sätt var det dags att rida och idag hade jag bestämt mig för att vi skulle skrittklättra i backarna vid gamla soptippen. Vägen dit ägnade jag åt att forsätta "nöta på" för att avdramatisera användandet av ridspö - i skritt och uppvärmningstölt. Och sedan skrittade vi först uppför den längre, men flackare backen en gång och den branta backen tre gånger. Hamingja verkade tycka det var roligt, för när vi kommit ner igen den fjärde gången krävdes viss övertalning för att få henne att vända hemåt istället för att klättra i backen en gång till!

Sedan skrittade vi större delen av hemvägen, eftersom jag antog att hon var ganska trött i musklerna efter klättringen och bilvägen dessutom är så hård att den innebär en påfrestning på benen bara i sig. Men vi gjorde även några travövergångar bara för att stämma av att "travknappen" fortfarande fungerar - vilket den gjorde trots att hemväg innebär en högre svårighetsgrad. (Vem har tid att TRAVA på hemvägen liksom??!!) Tillbaka i stallet insåg jag att jag glömt blöta någon betfor, så när jag sadlat av fick Hamingja gå direkt ut i hagen igen. Men när vi passerade rundbalen fick hon ta några tuggor hö i alla fall.