söndag 7 oktober 2018

Sköna söndag!

Hästarna ser verkligen ut som kramgoa nallebjörnar så här års! Och numera har jag ju dessutom en häst som jag FÅR krama! Lára var ju så OERHÖRT kittlig... Det var bara på huvudet hon tyckte att det var OK att man rörde henne, men över resten av kroppen var det INTE populärt! Något hon gärna visade genom att helt enkelt hugga tänderna i den som var fräck nog att röra vid henne... Därför var det lite komiskt när hennes (inte alls kittliga men nästan lika arbetssugna) dotter Litlamin idag som vanligt kom fram och hälsade när jag gick in i hagen. Jag brukar alltid klia och prata med henne lite och nu hann jag bara precis säga: "Du är nästan lika fin som din mamma...!" innan Litla försökte nafsa mig i armen! :-O Vissa gånger blir man EXTRA övertygad om att våra kloka hästar förstår allt man säger!!! :-O

Vi har ett strålande höstväder idag, men med ett par minusgrader i Mariebäck så bilvägen var riktigt hårdfrusen. För att inte överanstränga Hamingjas bakben (som dessutom fick jobba ordentligt med samling i går kväll) hade jag bestämt mig för att hålla mig till skritt, men att både passa på att träna med pisken och rida mycket sidförande samt att skrittklättra i backe. Hamingja var jättepigg - hon tyckte väl att det var svalt och skönt ute idag - och inte helt övertygad om att det kunde räcka med att skritta...

När Hamingja har väldigt bråttom brukar Atli säga att jag INTE ska försöka bromsa med båda tyglarna - det ger bara en spänd häst som lägger sig i handen - utan jag ska istället "distrahera" henne genom att rida sidförande. Nu kändes hon dessutom lite "stapplig" när jag började be henne flytta undan för vänsterskänkeln - antagligen var hon lite stel i musklerna efter all samling igår - så jag hade dubbla anledningar att rida långa sträckor skänkelvikning längs dikeskanterna.

Jag red mot Avan och efter den första lilla backen svängde jag in till höger mitt emot sandvägen så att vi  kunde följa skoterleden mot Avan och klättra i den första, branta backen. Precis som vid gamla soptippen finns det här möjlighet att rida en lite längre sväng, som inte är lika brant, när man rider ner igen så att man inte behöver belasta frambenen "i onödan". Nu red vi fem varv på denna lilla runda innan vi vände hemåt igen.

Jag fortsatte att "störa" Hamingja med pisken - och nu kunde hon faktiskt skritta riktigt lugnt även hemåt! I alla fall så länge hon fick skritta rakt fram med ganska långa tyglar. Så snart jag börjar korta upp tyglarna och ber om andra saker så blir pisken genast mer otäck igen - t ex när jag nu bad henne att gå undan för omväxlande höger resp vänster skänkel... Att det går att överleva och t o m slappna av trots pisken lätt mot bakdelen i skritt rakt fram betyder uppenbarligen inte alls att det är odramatiskt när matte gör samma sak med pisken men samtidigt ber om något mer i skritten. Vi måste verkligen "erövra" varje moment, i varje gångart och detta dessutom om och om igen...!

Men i morgon ska Hamingja i alla fall få vila både muskler och huvud - så får vi fortsätta träningen på tisdag!

Inga kommentarer: