Med "tjatande" pisk på ridbanan

Under dagens träningspass på ridbanan var matte RIKTIGT tjatig... den där otäcka pisken skulle användas mest hela tiden...!!! Men även om det går i små, små steg så innebär ändå allt detta "tjatande" att det successivt blir allt mindre dramatik! Och idag gick det verkligen bäst hittills!

Först var det ett idogt pisktjatande under uppvärmningen i skritt och tölt, både på volt och längs spåret.  (Vi travade under uppvärmningen också - men att försöka kombinera trav med användning av pisken vore definitivt att lägga ribban på en HELT orealistisk nivå...!)

Hamingja har ju hela tiden upplevt pisken allra mest dramatiskt mot höger bak, varför jag fokuserat allra mest på det den senaste tiden. Jag har då noterat att det blir mindre dramatiskt om jag "petar" på höger bak redan från start än om jag börjar med pisken på den "lättare" vänstersidan och börjar "störa" på höger först lite senare under ridpasset. På ridbanan har det varit ÄNNU tydligare protester från henne på höger sida när hon har skjutit ut högerbogen, bitit tag i bettet på högersidan och försökt springa från problemet.

Men idag hade jag bestämt mig för att göra tvärt om mot vad jag brukar: när det var dags att be om lite samling i tölten skulle jag direkt börja med höger sida - och detta visade sig vara ett genidrag! Efter allt pisktjat under uppvärmningen kunde jag samla henne i skritten, med pisken mot höger bak utan att hon vare sig försökte kasta sig iväg eller ens lägga sig på i handen! Och tack vare detta kunde jag också sitta kvar hyfsat på rumpan och hålla drivningen med sätet! Hon blev kanske lite hög och kort i nacken, när jag hade för fullt upp med pisken för att även komma ihåg att påminna om formen.

Efter ett antal töltintervaller i höger varv med skrittpauser då pisken fick ligga kvar mot rumpan, övergick vi till tölt i vänster varv. Och då lyckades vi hitta ett riktigt trevligt läge med ett mjukt stöd på yttertygeln som i kombination med en aktiv drivning med sätet gav riktigt trevlig längd på halsen och bärighet i tölten! Att börja med det svårare varvet var uppenbarligen ett vinnande koncept i detta fall! Och härligt att kunna få till en sådan trevlig känsla i tölten utan att användandet av pisken hade behövt skapa någon större dramatik!

Jättenöjd med dessa framsteg lät jag Hamingja sträcka ut och varva ner i tölt på volten - och med tanke på hennes belåtna frustningar var hon uppenbarligen HELT på det klara med att hon varit JÄTTEDUKTIG som stått ut med allt mattes tjatande!!!