Nära Atli-upplevelser och höghöjdsträning!

Min fina Hamingja - med bästisen Litlamin bakom till vänster och syrran Hremsa till höger.

Hamingja och jag har satsat stenhårt på var sitt håll för att toppa formen till idag: jag genom höghöjdsträning i Anderna och hon genom att först vila sig i form i nästan två veckor för att sedan toppa det hela med två dagar med Atli i sadeln. Och idag - på Atlikursens tredje och sista dag - skulle det alltså visa sig hur vi lyckats!

Det har kommit lite snö men som tur är så är ridbanan inte hal (Hamingja har sommarskor fortfarande, rejält slitna och därmed extra hala...) Men utanför banan är det lite halkigt så den enda "uppvärmning" jag ägnade mig åt innan vi red in på banan var att stå stilla och stryka med pisken på Hamingjas bakdel - först från marken och sedan uppsuttet.

När lektionen skulle börja berättade Atli att han under de två dagar han ridit Hamingja ägnat mycket tid åt att vänja henne vid pisken - f f a i tölt. Vilket också var det jag fokuserat på efter förra kursen, fram till dess jag åkte till Sydamerika. Och detta skulle jag förståss fortsätta med nu också. Det märks verkligen jättestor skillnad på detta område jämfört med i början av förra kursen: nu kunde vi skritta lugnt längs spåret trots att pisken låg lätt mot höger bak. Men när jag sedan gått in på volt i skritt och åter lät pisken nudda höger bak kom ändå ett ganska rejält hopp - så vi har ändå mycket arbete kvar...!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt resp trav på volt instruerade Atli mig att rida ut på spåret, förbereda för och sedan göra övergång till tölt - med pisken mot rumpan. "Håll ett lågt tempo i tölten, se till att hon länger halsen och påminn med pisken mot höger bak!" Det märktes direkt att Hamingja varit med om några "nära Atli-upplevelser" för hon kom snabbt in mellan hand och skänkel och jag kunde nästan direkt låta henne smyga över i tölt med trevlig längd på överlinjen!

Jag har alltid brukat börja töltarbetet i vänster varv, eftersom Hamingja haft lättare för det varvet och jag tidigare upplevt att det var lättare att jobba med högersidan om jag fick "ta med mig" lite av känslan från vänstersidan. Men efter förra kursen upptäckte jag att det nu faktiskt var MYCKET bättre att göra tvärt om! För en högre grad av samling i tölten får lilla fröken att "tagga upp" och om det redan börjat "ryka lite ur öronen" på henne i vänster varv har jag svårt att kontrollera henne när vi sedan byter till höger varv då hon gärna skjuter ut högerbogen, biter tag i bettet och springer iväg...

Men om vi istället börjar med samlingen i höger varv utan att hon hunnit "tagga upp" innan kan jag betydligt lättare både bibehålla kontrollen över tempot och hålla henne mjuk i innersidan med bogen på rätt plats! Denna nya insikt nyttjade jag nu och red ett antal sekvenser tölt i höger varv, med allt nöjdare kommentarer från Atli. "När du kittlar henne lite med pisken så där får du PRECIS rätt reaktion - hon vinklar in bakbenen just som vi vill att hon ska göra!"

Min duktiga häst fick en lite längre skrittpaus innan vi bytte till vänster varv och när jag nu fick kontrollera högerbogen m h a yttertygeln (och staketet) började det VERKLIGEN hända saker! "WOW - känner du vad som händer??!! Nu är ni på en ny nivå - det här är det bästa arbetstempo tölt jag sett hos henne någon gång!!!" utropade Atli. Och jag fick en härlig upplevelse av vilken känsla det är jag ska söka efter i töltarbetet framöver! Efter en ny skrittpaus fick jag göra ett nytt försök i vänster varv - men samma trevliga resultat!!! MIN HÄST!!!

Tänk om hennes matte DESSUTOM skulle lära sig att vinkla sitt bäcken och verkligen SITTA i tölten - hur häftig känsla ska det inte bli då??!! Just nu känns det som att det gått lite bakåt på det området... när jag behöver ha så stort fokus på pisken så har jag "inte riktigt tid" med något annat... Men så brukar det ju bli varje gång man får något nytt att fokusera på - man "tappar" lite annat... Förhoppningsvis rättar det till sig lite längre fram, om/när användandet av pisken blir mer automatiserat. Efter noggrann nedvarvning av min REJÄLT svettiga häst - hon hade verkligen jobbat - fick hon äta sin lunch inne i stallet med Back on track på både haser och rygg. För säkerhets skull...!

Dagens andra lektion följde samma upplägg och trots att Hamingja verkligen fått jobba ordentligt de senaste dagarna hade hon "krut" kvar att fortsätta prestera på topp! Nu red vi inte lika många sekvenser arbetstempo i höger varv innan vi bytte till vänster och där fick hon än en gång Atli att komma med glada utrop: "Hon är JÄTTEDUKTIG!!! Nu börjar det hända saker - knäna kommer upp också - det här är hennes bästa arbetstempo hittills!!!" Jag hade gärna "njutridit" denna tölt hur länge som helst, men det gäller ju att sluta när man är på topp. Så efter att ha belönat henne med en skrittpaus och vi sedan ganska direkt hittade tillbaka till den häftiga känslan i tölten sa Atli att jag fick rida arbetstempo ett varv till - "Sedan måste hon få varva ner när hon nu varit så fantastiskt duktig!!!"

Och om vi länge varit i en ond cirkel när det gäller användning av pisken - f f a i tölten där jag så länge (helt mot min vilja) belönat henne för alla sina hopp och kast genom att falla framåt. Så hade jag nu fått uppleva en god cirkel f f a i vänster varv där jag kunde rama in henne bättre och det därmed också blev lättare för mig att bibehålla en bra sits i tölten. Vilket förståss gjorde att hon arbetade ännu bättre. Och jag tror att man uppskattar en god cirkel ÄNNU mer när man länge suttit fast i en "ond" sådan...!

Efter dessa tre dagar förtjänar förståss fina hästen lite ledigt. Men jag ska ändå till stallet i morgon kväll för då kommer hovslagaren för att slå på vinterskor med broddar och snösulor. Sedan hoppas jag att det kommer liiiite mer snö så att underlaget blir lite mjukare att rida på. För så hårt som det är nu längs vägarna vill jag helst inte utsätta Hamingja för - jag är ju lite nojig när det gäller musklerna i hennes bakdel i allmänhet och hennes bakknän i synnerhet!