Fredagsträning!

Hamingja är redo!

Efter en riktigt regnig morgon och förmiddag bjöd eftermiddagen på härlig höstsol! Tack vare det tidigare regnet var bilvägen äntligen lite mjukare också, så jag vågade satsa på mera töltträning där även fast vi först skrittklättrat i backarna vid gamla soptippen. (I gång uppför den långa, flacka och två gånger uppför den branta backen.)

Jag försöker dessutom hela tiden att verkligen vara "a pain in the ass" genom att stryka lätt med pisken över hennes bakdel. Det blir inte alls lika häftiga reaktioner från Hamingja längre - fastän jag idag främst hade pisken på den "otäcka" högersidan! Med Atlis hjälp fick jag lägga en så oerhört bra grund för detta under senaste kursen och det har också varit mitt prio 1 i ridningen sedan dess. Efter att under lång tid ha varit fast i en ond cirkel där minsta pet med pisken fått Hamingja att kasta sig, vilket har satt mig ur balans så att jag ofrivilligt belönat henne när jag "tappat" sätet... Och jag har ju tyvärr varit OERHÖRT konsekvent i just detta fall...!

Men nu har vi alltså istället kommit in i en god cirkel där hennes reaktioner inte är större än att jag klarar att sitta kvar i lodrät sits så att den ofrivilliga belöningen uteblir och Hamingjas reaktioner därför successivt blir allt mer hanterbara! Och då gäller det ju verkligen att fortsätta på den vägen och inte ramla tillbaka i gamla hjulspår igen.

Efter uppvärmningstölt och klättring vid gamla soptippen fortsatte vi längs vägen bort till "världens ände"-korsningen medan vi varvade samlad skritt och övergångar till tölt. I korsningen vid sjön brukar jag passa på att lägga in lite arbete på volt då hon får korsa över med inner bak eftersom den stretchingen visat sig vara så viktig för Hamingja. Nu "råkade" jag istället rida på en liten fyrkant med vändning runt framdelen i varje hörn ("Kyras ABC") och f f a i vänster varv fick jag en riktigt häftig effekt när Hamingja verkligen kom in mellan hand och skänkel och bar upp sig riktigt, riktigt trevligt!!! Med Lára kunde jag närma mig samma känsla genom att vända in med ytterhjälperna, omväxlande åt höger och vänster, och här verkar jag ha hittat Hamingjas motsvarighet!

När vi sedan vände hemåt började jag förbereda tölten genom att rygga - f f a för att det är så bra påminnelse för mig hur jag ska använda säte och skänklar i den samlade tölten sedan. I o m att jag haft så stort fokus på spöträningen de senaste veckorna har jag märkt att jag inte riktigt "haft tid" att hålla koll på min ridteknik i övrigt. Men när vi nu red sekvenser med samlad tölt under hemvägen lyckades jag faktiskt även "hinna med" att få några fler detaljer på plats.

Dels att jag höjde blicken och istället för att stirra ner i mankammen "tittade långt fram" så att jag fick en tydligare känsla för hur Hamingja rörde sig och därmed hur jag skulle korrigera för att bibehålla henne mellan hand och skänkel. (F f a att hon gärna skickade bakdelen lite åt vänster så att jag fick korrigera med vänsterskänkeln.) Den höjda blicken är något jag försökt jobba mycket med under det senaste året och som jag tyckt fungerat allt bättre, men som alltså delvis "tappats bort" under de senaste veckornas stora pisk-fokus. Men idag verkade jag alltså vara tillbaka på den banan igen.

Ett ännu större framsteg var att jag faktiskt under ett par töltsekvenser lyckades bibehålla en mjuk och fjädrande högerhand istället för att erbjuda Hamingja en stum hand att "hänga i" på högersidan. Effekten på känslan och bärigheten i de sekvenser när jag lyckades med detta var verkligen WOW!!! Och jag var verkligen glad över att underlaget på vägen blivit bättre så att jag kunde passa på att njuta av några fler sådana töltsekvenser utan att oroa mig för att överanstränga Hamingjas bakben!

När jag sedan lät henne sträcka ut framåt-nedåt i tölten frustade Hamingja så oerhört belåtet! Sedan fick hon även briljera i en trav med lååång överlinje och ett härligt tryck bakifrån. Det där med nedvarvning i trav funkar ju bara hjälpligt ifall man kan hålla nere lilla frökens tempo genom att rida på volt - så på rakt spår och hemväg blir det väl snarare något slags "racernedvarvning"...! Men det är en mäktig känsla i den traven! Riktigt Hamingja-hög lät jag sedan min guldklimp stå en god stund med Back on track - både ryggvärmare och hasskydd. Ja, faktiskt längre än vad det tar en hungrig häst att äta upp den alldeles för snålt tilltagna portion kraftfoder som serverades i krubban... Så inte nog med att hon fick ALLDELES för lite mat - stackarn hann ju dessutom nästan börja MÖGLA innan hon ÄNTLIGEN fick gå ut i hagen igen...!!! :-O