Lycka är... en Hamingja!!!

Lyckohästen!!!

Inför dagens träningspass var min plan att klippa Hamingja på halsen och bogarna. Men min uppladdningsbara klippmaskin kom att sätta käppar i hjulet för det projektet... Jag hade egentligen tänkt klippa igår, men då var inte kroppen med på noterna så jag åkte aldrig till stallet ens. Men jag hade hunnit förbereda genom att laddat batteriet och trodde därför att det skulle räcka för att klippa idag, men icke... laddningen är uppenbarligen mer av en färskvara än jag hade trott...!

Jag hade tänkt att vi skulle rida bort till gamla soptippen så att Hamingja kunde få skrittklättra i backarna där, men så fick jag höra av Anneli att hon sett en älgjägare vid vägen åt det hållet och då kändes det inte längre som en bra plan. Plan B blev en repris av fredagens träningspass: längs både den högra och den vänstra skogsvägen bakom vägbommen medan jag var "bad guy" som rörde vid Hamingjas högra bakben med pisken i skritt och tölt. Och man kan faktiskt sammanfatta det hela med att ALLT gick ÄNNU bättre idag än i fredags!!!

Inledningsvis kunde hon bibehålla ännu bättre längd på halsen under uppvärmningstölten trots pisken mot höger bak. När vi sedan vände hemåt första gången gjorde hon inte ens något försök att vräka sig i handen utan fortsatte acceptera pisken i en trevlig tölt! Framme vid vändplan nr 2 skrittade vi på volt en god stund, så att hon både fick varva ner och sedan även stretcha genom att korsa med inner bak. Och när jag sedan sadlat om och började rida hemåt blev allt ÄNNU bättre!!!

Först en samlad skritt där hon verkligen vinklade in bak och kom upp med bogarna! Och sedan övergång till en tölt med så härlig bärighet att jag nästan fick gåshud!!! När jag efter en stund skulle ge henne en micropaus vände jag runt och gjorde halt med rumpan hemåt och på min uppmaning sträckte hon ut halsen och stod lugnt med nosen nästan i backen! Ett tydligt bevis på att mitt ”tjat” med pisken inte inneburit för mycket stress för henne!

 Jag red ytterligare ett par sekvenser med samlad skritt och övergång till tölt och varje gång blev känslan i tölten ÄNNU lite maffigare! Samtidigt som hon efter varje sådan sekvens fortfarande kunde ställa om till "off-läge" och stå helt lugn med nosen backen! Det var alltså en OERHÖRT nöjd matte som lät henne sträcka ut i nedvarvningstölt sista biten hem!

Tillbaka i stallet konstaterade jag att det i princip gick att vrida ur hennes päls, så svettig var hon...! Så att snart klippa hals och bogar vore definitivt en bra idé! Hon fick sedan stå en halvtimma med Back on Track både på rygg och haser, för säkerhets skull, innan hon fick gå tillbaka ut i hagen igen. Och jag är bara SÅ LYCKLIG över min FANTASTISKA häst!!! Jag lär mig så oerhört mycket av att rida henne och trots att hon i december varit min i fyra år känns det bara som att jag hunnit "nosa" lite, lite på all den kapacitet hon har! Hon är verkligen min Hamingja (lycka/förmögenhet)!!!

Fredagsträning

 

Nu är jag HÄRLIGT Hamingja-hög igen!!!

Dagens träningspass blev ganska kort - men riktigt, riktigt lyckat!!! Senast gick det verkligen över förväntan när jag "utsatte" Hamingja för pisken mot rumpa och bakben - dock f f a på vänster sida där hon ändå haft liiiite lättare att hantera detta. Peppad av den framgången bestämde jag mig för att höja ribban idag genom att f f a rida med pisken i höger hand. 

Direkt när jag satt mig upp i sadeln lät jag först pisken nudda lätt ovanpå rumpan och på vänster bak vilket endast orsakade mindre reaktioner hos Hamingja. Sedan flyttade jag pisken till höger hand där den sedan fick vara kvar under resten av träningspasset. De första reaktionerna när pisken nuddade höger bak var lite häftigare, men sedan gick det riktigt bra. När vi skrittade ut från gården fick pisken ligga mot höger bak längre stunder, tog bort den när hon skrittade lugnt och lät den sedan ligga lätt mot bakbenet igen. 

Vi red upp bakom vägbommen och jag valde den högra skogsvägen för uppvärmningen i tölt och trots att pisken långa stunder låg an mot höger bak kunde Hamingja slappna av tillräckligt för att länga halsen helt OK (ja, inte HELA tiden kanske... men långa stunder).  Duktig tjej!!! När vi kommit fram till vändplanen gjorde jag ett försök att rida på samma sätt tillbaka hemåt igen - men då blev det lite för mycket flykt i henne. Att rida tölt utan att röra henne med pisken fungerade däremot bra! 

När jag sedan red in även på den vänstra skogsvägen började jag med samlad skritt med pisken åter lätt mot höger bak och sedan övergång till tölt. Vi red ett antal sådana sekvenser och Hamingja gladde mig genom att bli allt mindre spänd och istället bära upp sig allt trevligare i tölten! Uppe på vändplan nr 2 fick hon pusta en stund i skritt på volt innan vi vände tillbaka hemåt igen. 

Jag gjorde ett nytt försök med pisken mot höger bak i tölt - trots att det åter var hemväg - och den här gången funderade det MYCKET bättre!!! Vilken skillnad när pisken inte bara utlöser flyktreaktioner utan tillför mer energi - d v s precis den effekt man vill att den ska ha! Hamingja bjöd på flera sekvenser då hon verkligen bar upp sig trevligt i tölten! Och när hon sköt ut högerbogen och försökte "dra mig ur sadeln" utan jag kunde bibehålla min drivande sits så kom hon bara mer och mer in mellan hand och skänkel. Alltså en GOD cirkel istället för det motsatta som vi så ofta hamnat i...!

När hon sedan fick sträcka ut halsen i nedvarvningstölt satte hon genast igång att frusta så belåtet - ett härligt besked på att jag inte utsatt henne för mer stress än vad hon kunnat hantera! Tillbaka utanför stallet lyckades jag dessutom väldigt bra i min strävan att göra halt med höger bakben långt in under kroppen! Och jag kände genast hur jag LÄNGTAR till nästan träningspass med min HÄRLIGA häst!!!

Töltträningstisdag!!!

Hamingja undrar vad matte har för nå´t kul på gång?!!

Det är dock en bild från förra hösten. I år är hon är fortfarande oklippt, men med tanke på hur svettig hon blev av dagens träningspass trots att det vara var +8 grader så skulle jag verkligen behöva hjälpa henne att "lätta lite på klädseln" snart! Under ett antal år brukade jag helklippa en gång så här års och sedan klippa halsen och bogarna igen i december eller januari. Men här om året fick jag lära mig att även om hästens vinterpäls i stor utsträckning växer ut igen efter en tidig helklippning så har man "skadat" det yttersta på hårstråna så att pälsen aldrig blir riktigt lika effektiv på att skydda mot väta. Så numera begränsar jag mig till att bara klippa halsen, bogarna och runt frambenen. 

Dagens ridpass innebar ett antal stora utmaningar för Hamingja. Matte fortsatte nämligen på den "avtrubbningsträning" vi jobbade med tillsammans med Atli förra veckan. Att det redan haft effekt märktes som allra tydligast när jag inledde från marken med att lägga pisken lätt på hennes rumpa och försiktigt låta den stryka ner över bakbenet och Hamingja faktiskt inte reagerade alls på vänstersidan och på högersidan visserligen visade upp ett MYCKET skeptiskt ansiktsuttryck men ändå stod kvar helt stilla. Duktig tjej!!!

När jag suttit upp tog jag båda tyglarna och höger hand och använde vänsterhanden till att låta pisken nudda uppe på rumpan. Nu ryckte hon till ganska ordentligt först, men gjorde sedan inget försök att fly från obehaget utan stod kvar stilla! Sedan fortsatte jag att "tjata" med pisken under större delen av ridturen - med förhållandevis små reaktioner från Hamingja! Efter något så ovanligt som en hel vecka på ridbanan hade jag bestämt mig för att rida ut idag. Och för första gången på mycket länge rida längs bilvägen, som väl inte är riktigt lika stum längre, tack vare regnet som kommit under de senaste veckorna. 

Efter en hel del sidförande i skritt, så att hon fick korsa bakbenen och stretcha musklerna i bakdelen ordentligt red vi uppvärmningstölt längs vägen mot Alviksträsk. Och jag kunde faktiskt "tjata" med pisken även i tölten utan att panik utbröt. Att vi tränade på ridbanan under förra veckan innebar ju att det inte blev någon klättring, som vi fick ordinerat av både veterinären och massör-Tomas för att stärka upp musklerna som ska stabilisera Hamingjas bakknän. Men idag såg jag till att svänga in efter skogsvägen mot gamla soptippen där vi först skrittade uppför den långa men flackare backen upp över berget - och när backen planat ut kunde vi faktiskt göra något så avancerat som att skritta på långa tyglar med pisken liggande uppe på rumpan!!! Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Hamingja!!!

När vi ridit tillbaka ner fick hon även skrittklättra en vända uppför den branta backen i sandtaget innan vi återvände till bilvägen och fortsatte bort mot Alviksträsk. Nu var det dags för töltträning och jag inledde med samlad skritt där pisken fick nudda lätt mot rumpan då och då för att sedan fortsätta på samma sätt i tölt. Och Hamingja var så DUKTIG!!! Nu ska det dock sägas att jag hittills nästan bara haft pisken i vänster hand vilket hon har lättare att hantera. 

Atli och jag kom in på detta fenomen under en av lektionerna förra veckan: att hästar till skillnad mot oss människor inte har någon koppling mellan höger och vänster hjärnhalva. Därför måste man alltid visa hästen en övning BÅDE i höger och vänster varv, för de klarar inte av att tänka "då gör jag samma sak fast åt andra hållet". Atli sa att det t o m är så att en häst kan vara rädd för något ENBART från ena hållet. Så att Hamingja reagerar så mycket häftigare på pisken när jag håller den i höger hand är alltså inte bara fånerier från hennes sida (eller en kvarvarande vana p g a att hon haft ont i höger bak) utan hon blir verkligen mer rädd och behöver därför också ännu mer "avtrubbning" på den sidan.

Men eftersom det hela tiden handlar om en avvägning mellan att utsätta henne för tillräckligt mycket obehag för att hon ska börja vänja sig men inte så mycket obehag att hon blir FÖR rädd hade jag medvetet valt att hittills f f a hålla pisken i vänster hand under dagens ridpass. Men när det nu gått så bra tyckte jag att vi borde testa att höja ribban. När jag flyttat pisken till höger hand märktes det direkt på Hamingja att det var MYCKET obehagligare när jag lät pisken nudda rumpan och bakbenet på den sidan. Nu kom åter de där reaktionerna som om någon stuckit en kniv i henne... 

Jag fick rida mycket sidförande undan för höger skänkel för att hjälpa henne att börja slappna av igen och även m h a tyglarna upprepade gånger "ta med" framdelen åt vänster för att få högerbogen på plats. Oj, vad vi måste träna mycket på detta!!! Men på den positiva sidan var att i de stunder jag lyckades rama in henne så fick jag en trevlig bärighet både i samlad skritt och i tölt "på köpet"! Inför hemvägen fick pisken flytta tillbaka till höger hand och dessutom hålla sig inaktiv, för det kändes tydligt att jag INTE behövde förstärka hennes flyktreflexer... 

Atli betonar ju också hela tiden hur viktigt det är att hon får avsluta ridpasset helt avslappnad både fysiskt och pykiskt - så att träningen inte bygger spänningar i henne. Att riskera att hon ville fly hemåt vore m a o inte så lämpligt... Så när vi vänt hemåt nöjde jag mig med den samling i tölten som hon bjöd på "av sig själv" för att sedan ganska tidigt låta henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt. Glädjande nog dröjde det inte länge innan hon slappnat av tillräckligt för att börja frusta - trots det matte "utsatt" henne för tidigare under träningspasset!

En intressant reflektion jag gjort i efterhand är att Hamingja - som väntat - ännu är lite mer ovillig att korsa över ordentligt med höger bakben men ändå är det f f a högerbogen som jag behöver jobba med att få på plats... Man brukar ju säga att när hästen skjuter ut höger bog kommer problemet i själva verket från vänster bak: att hästen skjuter ut högerbogen för att inte behöva ta i med vänster bak... I samband med att problemen från höger bakknä började visa sig så bytte hon också från att oftast vilja skjuta ut högerbogen till att istället ha den vänstra bogen "på vift". Men nu är det alltså åter höger bog jag behöver fokusera mest på TROTS att jag utgår ifrån att hon fortfarande är lite svagare i höger bak.... Men en viss ovilja mot att korsa över med höger bak kanske inte behöver bero främst på att detta bakben fortfarande är lite svagare utan "bara" att hon är lite stelare i de musklerna?! Eller någon som har en bättre teori?!

23:e septemberpannbandet!

Till dagens träningspass blev det invigning av ett läckert schabrak i blåmetallic, som jag köpte redan på Láras tid, men som av någon anledning blev liggande och sedan bortglömt... De senaste årens rensning bland alla mina hästprylar (och ridkläder) har inte bara inneburit att jag hittat massor av saker att sälja utan också att jag "fyndat" saker som jag genast velat börja använda och detta schabrak hör alltså till den senare kategorin! För att skoja till det hela ytterligare passade jag på att byta pannband på favorittränset till ett med blått och vitt "bling" - för man har ju inte roligare än man gör sig! Det lustiga var att jag sedan fick upp ett Facebookminne från denna dag för två år sedan, med en bild på mig och Hamingja där hon också hade just detta pannband! Vad brukar ni andra använda till era hästar den 23:e september varje år?!!

Jag hade morgonfodringen i morse och vaknade redan innan klockan 06 (min "nya" sömnmedicin är verkligen SÅ BRA! Under så många år hade jag i princip ingen djupsömn och det ständiga sömnunderskottet gjorde att jag för det mesta gick runt och kände mig som en zombie... Men nu somnar jag - oftast - när jag går och lägger mig och sover sedan flera timmar i sträck!!! Säga vad man vill om nätter - men det allra bästa är verkligen att inte behöva uppleva dem..!) Alltså blev det tidigare frukost för hästarna idag än vad det oftast brukat bli när jag haft morgonfodringen. Sedan de fått sitt hö passade jag också på att preparera Hamingja lite extra inför vårt träningspass genom att sätta på henne täcke och hasskydd från Back on Track.

När både hästarna och jag ätit vår resp frukost var det alltså dags för ett träningspass på ridbanan. Hamingja inledde lika avslappnat som hon gjort hela denna vecka, så när hon till att börja med var lite ovillig att korsa över ordentligt med vänster bak kunde jag "kosta på mig" att smacka ett par gånger utan att hennes dag för den skull var förstörd utan hon kom snabbt över det omedelbara trauma som detta innebar...! Efter uppvärmning även i tölt resp trav var det dags att även repetera samling från marken och hon var riktigt duktig på att vinkla in sina bakben!

Jag har tidigare oftast förberett sekvenserna i samlad skritt och övergång till tölt med att först rygga ett antal steg. Att rygga är väldigt nyttigt för hästen eftersom den då använder och stärker samma muskler som den behöver använda i samlingen. Men jag har insett att det DESSUTOM är väldigt nyttigt för mig - då jag får en påminnelse hur jag ska rida för att skapa och bibehålla samling i tölten! När jag i efterhand analyserade gårdagens träningspass insåg jag att detta smarta "knep" hade fallit i glömska den senaste tiden - så redan idag såg jag till att "damma av" det igen!

Resultatet blev betydligt mer aktiv ridning "bakifrån och fram" från min sida vilket innebar att Hamingja bibehöll samlingen i tölten under längre sekvenser! Så jag var riktigt nöjd med oss båda när jag lät henne varva ner och sträcka ut i både tölt och trav på volt!

Hela hagen stormar...men det är i alla fall knottfritt!!!

Igår hade Hamingja en välförtjänt vilodag efter fyra dagars ridkurs och matte passade på att gå på Hot Stone-massage efter jobbet! Vanlig massage där de "knådar" brukar jag bara få mer ont av, men i Hot Stone används släta mjukslipade stenar som värms i vatten och sedan "halkar" lätt över den med massageolja insmorda kroppen. Ingen friktion, men värmen i stenarna ger ändå en massageeffekt som går på djupet i musklerna! LJUVLIGT helt enkelt!!!

Men idag stod ridning åter på schemat - och då förståss repetition av övningarna från Atlikursen. När jag svängde in på grusvägen mot Mariebäck stod där en varningsskylt: "Jakt pågår!" Men jag hade ju ändå tänkt rida på ridbanan idag så det spelade ingen roll. Det stormar verkligen idag så även av den anledningen var det nog bra att inte ge sig ut i skogen och riskera att få nedfallande grenar eller t o m träd över sig...

Hästar brukar bli väldigt uppstressade när det blåser mycket och jag har fått förklarat för mig att det är för att vinden "stör ut" hörseln som normalt är det sinne de förlitar sig på allra mest för att undvika faror. Men Hamingja är faktiskt den enda häst jag träffat på som INTE påverkas nämnvärt vid ridningen av hur mycket det än blåser. Fast när jag nämnde detta för Sylvia tidigare sa hon:"Det är väl för att hon är lika lättskrämd jämt - så du märker ingen skillnad...!!!" Hm...lögn och förtal säger Hami och jag!!!

Ridpasset inleddes med vår sedvanliga "Atliuoppvärmning" och inledningsvis kändes hon lite mer ovillig att korsa över ordentligt med vänster bak. Men en jättebrutal smackning från matte skrämde inte bara halvt ihjäl hästen utan löste även det initiala problemet. Och i höger varv kändes hon mjuk och smidig direkt.

Det stod en stol kvar på ridbanan efter veckans ridkurs och när vi fortsatte uppvärmningen i tölt med lång hals tog vinden plötsligt tag i stolen, så att den välte och blåste iväg över ridbanan. Då imponerade Hamingja verkligen genom att inte visa minsta flykttendens trots att det t o m hände snett bakom henne! Synd att ingen annan såg - för ingen som känner Hamingja lär väl tro mig när jag berättar det...!!!

Efter fortsatt uppvärmning, där Hamingja bl a gladde sin matte med klockrena travövergångar, övergick jag till att träna skritt vid hand. Jag har ju väldigt tydligt fått se hur oerhört effektiv styrketräning detta är, när vi efter Hamingjas konvalescens p g a problem med vänster bakknä för ett par år sedan enbart hade tränat samling vid hand men när jag första gångerna testade att samla henne uppsuttet kändes det som om hon tränats för fullt sedan länge! Atli rekommenderade också att jag ska använda ett par korta sekvenser samling vid hand som en liten påminnelse av vad hon ska göra även vid tillfällen när jag f f a tänkt jobba med samlingen uppsuttet.

När jag sedan åter satt i sadeln visade hon också att hon visste PRECIS vad hon skulle göra och jag hann knappt landa i sadeln innan hon började samla sig i skritten! Vi red ett antal töltövergångar och sekvenser i tölt i båda varven innan hon fick varva ner igen i tölt resp trav på volt. Och "off-knappen" fungerade precis lika bra som den gjort under kursen! Nu längtar jag REDAN till nästa träningspass!!!

Atlikurs dag 4: lite pisk och mycket rumpa...!

Ännu en "arkivbild" - Hamingja sträcker ut i uppvärmnings/nedvarvningstölt!

En konsekvens av att hela ridkursen gått på vardagar denna gång har varit att Johan inte haft möjlighet att vara på plats och fota... men jag har ju gott om fina bilder från tidigare kurstillfällen att återanvända. Och "recykling" är ju väldigt inne numera! ;-)

Idag var det dags att avrunda ridkursen för denna gång och även om varje lektion hittills inneburit utmaningar för Hamingja så skrittade hon in på ridbanan så lugnt och avslappnat även idag! "Det här är glädjande!!!" sa Atli och jag kunde ju bara hålla med! Men det känns nog endel i musklerna på henne ändå (henne OCKSÅ kanske jag skulle skriva...!) För när jag skulle började värma upp i tölt kändes hon stel och väldigt passtaktig... När jag gjorde olika lösgörande övningar blev takten lite bättre, men hela tiden med känslan av att hon "dragit åt handbromsen"... 

Tidigare har uppvärmningen för oss handlat väldigt mycket om att min superambitiösa häst ska slappna av för att bli kommunicerbar. Men den tiden är visst förbi, för nu sa Atli: "Dags att kittla henne lite med pisken!" och även om hennes första reaktion på detta var ett litet hopp så blev takten med ens ren och jag kunde också ganska snart även få henne att slappna av och länga halsen igen!

Nästa steg var samling vid hand och jag behövde i princip bara positionera mig rätt med tyglar och pisk för att hon helt självmant visade upp en riktigt trevlig samlad skritt - särskilt i vänster varv! Dessutom frustade hon upprepade gånger som ett tydligt bevis på att hon trivdes med arbetet trots att det var fysiskt krävande. Och när jag sedan, efter att ha sadlat om, skulle göra samma sak även uppsuttet hann jag bara styra ut på spåret innan hon själv samlade sig så mycket att Atli uppmanade mig att direkt släppa fram henne i tölt. "För mer än så där behöver hon inte samla sig!" 

Jag hade börjat i vänster varv, eftersom jag märkte så tydligt igår att jag har betydligt svårare att bibehålla min töltsits i höger varv. Och Hamingja bar upp sig så trevligt i tölten att Atli tyckte att jag skulle låta henne "rulla på" i tölt och känna sig duktig istället för att avbryta och rida nya töltövergångar som vi oftast brukar få göra. Efter en skrittpaus fick jag byta varv och även här behövde jag i princip bara korta upp tyglarna för att hon åter skulle ha samlat sig så mycket att Atli tyckte jag skulle göra töltövergången direkt. Jag försökte verkligen fokusera MASSOR på att inte falla framåt med vikten och tyckte ändå att det gick liiiite bättre än igår. 

När jag analyserade gårdagens ridpass i efterhand insåg jag också att en av de saker som Hamingja gjorde i högervarvet för att "lura" mig var att skjuta ut högerbogen väldigt mycket... Därför försökte jag nu nyttja varje hörnpassering till att m h a tyglarna "flytta ut" hennes högerbog så att hon rundade sig bättre runt innerskänkeln. Och när hon inte fick samma chans att bli stark så var det också lättare för mig att undvika att falla framåt. 

Jag fick göra en volt tillbaka i tölt för att avsluta i det lättare varvet och Atli berömde Hamingja för att hon bar upp sig så trevligt! "Det ligger så nära till hands för henne nu, hon behöver bara lite extra övertalning i form av en kittlande pisk för att jobba så här trevligt i tölten! Träna vidare så här i några månader så befäster ni detta!" Hon hade visat vissa stresstendenser under dessa töltsekvenser, men så snart Atli instruerade mig att rida in på en volt för att varva ner sträckte hon ut hela, långa halsen framåt-nedåt och frustade så belåtet,  om och om igen! Och hennes matte var nära att börja frusta hon också! När jag sedan satt av var det egentligen tid kvar på vår lektion, men Atli och jag var överens om att Hamingja varit så duktig att hon förtjänade att få "ta lite kompledigt"!!! 

I morgon fredag blir det välförtjänt vilodag för min duktiga häst - men jag brinner ju av iver att sedan träna vidare efter Atlis instruktioner!!!

Atlikurs dag 3:

Samlad skritt vid hand!

En sommarbild "som kompensation" för vinterbilden här om dagen - i genomsnitt hamnar jag väl ganska rätt då?!! Även idag var Hamingja helt avspänd när vi red in på ridbanan. Atli konstaterade nöjd att även om piskträningen under de senaste dagarnas ridpass fått henne att stressa upp sig först så har vi uppenbarligen lyckats "balansera" detta med tillräckligt mycket nedvarvning efteråt så att hennes associationer med ridbanan inte alls handlar om stress!

När jag gjort halt inne på ridbanan gick han direkt fram till oss och strök med pisken över den vänstra sidan av hennes bakdel - och Hamingja reagerade inte ens när pisken först nuddade henne utan stod lugnt kvar med hängande tyglar och öronen inställda på vila! Hon som tidigare kunnat reagera som om någon stack en kniv i henne...! WOW!!! Det må vara ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för extremt spörädda Hamingja!!! Även Atli var riktigt imponerad över hennes snabba framsteg! Men han var ändå "finkänslig" nog att hålla pisken bakom ryggen när han gick förbi hennes huvud till hennes andra sida där han kunde upprepa manövern med pisken som strök över rumpan på en fortsatt lika avslappnad Hamingja!

Sedan jag fått värma upp på sedvanligt sätt i skritt, tölt resp trav på volt och längs spåret fick jag än en gång arbeta med samlad skritt vid hand. Jag kände mig lite mindre ringrostig än igår och fick dessutom ett bra tips när hon i högervarvet ville skjuta ut bogen mot mig: "Sänk vänsterhanden så att du m h a den håller vänsterbogen kvar längs spåret!" När vi jobbade i vänster varv frustade Hamingja väldigt belåtet mitt i samlingen - ett härligt bevis på att hon trivs med att arbeta!

När jag suttit upp i sadeln igen fick jag repetera min egen spöträning som Atli gav mig i läxa igår och som jag tränade på under kvällen samt i morse med ett spö som jag tagit med hem från stallet. Det kommer att krävas en hel del ytterligare träning för att få till de små men effektiva rörelserna som ska få pisken att vibrera mot Hamingjas rumpa utan att jag samtidigt rör handen och därmed stör henne i munnen. Men redan när jag nu testade det i samlad skritt fick jag en riktigt häftig effekt när Hamingja verkligen vinklade in bakbenen och kom upp med bogarna på ett sätt som jag inte tror jag upplevt tidigare! Även Atli var jättenöjd över effekten: "Hon reagerar PRECIS som hon ska!!!" 

Jag hade börjat i vänster varv för att få hjälp av staketet att hålla höger bak på plats. Och från vår andra sekvens samlad skritt kunde vi göra en riktigt, riktigt trevlig övergång till tölt där hon fortsatte att bära upp sig samtidigt som hon var helt lätt i handen och inte heller försökte dra iväg i tempo! WOW igen!!! Jag testade ett par gånger att vibrera med pisken även i tölten och det blev visserligen lite chockartat för Hamingja men inte alls på den nivå som det brukat vara. 

I höger varv blev det svårare... Hon reagerade mer häftigt när pisken nuddade höger bak och det blev dessutom väldigt tydligt hur skicklig hon är på att bita tag i bettet på högersidan för att "dra mig ur sadeln" när det uppenbarligen blev lite jobbigt att ta i med höger bak... Jag lyckades aldrig riktigt komma tillbaka till en bra töltsits "i farten" utan blev tvungen att göra halt och "landa" ordentligt i sadeln innan jag fortsatte rida tölt i höger varv. 

Atli var ändå riktigt nöjd med oss när det var dags att varva ner, vilket vi först fick göra i tölt på volt och när slappnade av ordentligt där fick vi övergå till skritt på volt. Nästan direkt slappnade hon av tillräckligt för att gå med nosen i backen. "Det märks att hon fått en väldigt bra grundutbildning när hon har så lätt att slappna av och sträcka ut överlinjen i både tölt och skritt!" sa Atli. "Så är det när man köper en häst av Sylvia!!!" konstaterade jag! Atli har varit finkänslig nog att inte kommentera Hamingjas runda betesmage en enda gång. Och nu sa han t o m: "Hon är stark och vältränad - det här ansträngande arbetet har inte ens gjort henne anfådd!"

Atlikurs dag 2: både Hamingja och jag behöver spöträning!

Igår fick ju Hamingja verkligen jobba med sin ridspöfobi - när både Atli och jag strök om och om igen med ett spö över hennes bakdel. För enda sättet att komma över en fobi är ju faktiskt att utsätta sig för den. Sedan betonade Atli än en gång hur viktigt det är att hjälpa hästen att varva ner som avslutning på ett träningspass. Och att det är EXTRA viktigt när man krävt mer än vanligt av hästen, oavsett om kraven varit fysiska eller som i detta fall främst psykiskt krävande. 

Och när jag i eftermiddag red in på banan för vår lektion fick jag ett tydligt besked om att gårdagens nedvarvning hade varit tillräcklig. För Hamingja visade inte minsta antydan till stress utan kändes t o m lite loj när vi inledde med skritt på lång tygel runt ridbanan. Skönt! Hon har ju annars väldigt nära till sina flyktreflexer och - som Atli brukar påpeka - så kan en häst aldrig lära sig något så länge den är inställd på flykt. 

När jag fått värma upp på egen hand i skritt, tölt resp trav tyckte Atli det var dags att jobba vidare med fobihanteringen. Så jag fick ta båda tyglarna i högerhanden och sedan med vänster hand lägga pisken lätt precis bakom sadeln och dra den försiktigt fram och tillbaka över Hamingjas bakdel. Och det märktes faktiskt redan skillnad mot igår! Visst studsade hon till först - men utan att försöka kasta sig iväg som hon gjorde igår. Sedan stod hon stilla och var spänd i kroppen men jag behövde bara ge ett par "slappna av och länga halsen-signaler" genom att krama lätt höger vänster på tyglarna för att hon skulle börja slappna av! När hon t o m börjat tugga lite på bettet fick vi börja skritta runt på samma sätt och efter en lite spänd och stressad start slappnade hon av igen och ett par gånger fick jag t o m driva lite med skänklarna för att hon inte skulle stanna. Vilket ENORMT framsteg!!!

Sedan fick vi jobba med samling från marken i båda varven. Det var väldigt nyttigt att få repetera på detta, för det var länge sedan sist så jag kände mig riktigt ringrostig! När jag sadlat om fick jag sedan sitta upp och rida några övergångar till tölt i båda varven innan det var dags att låta henne varva ner i tölt resp trav på volt. Nu kanske jag jinxar, men jag kan inte låta bli att nämna att våra travövergångar verkligen varit klockrena både igår och idag! Det verkar som att vi vilat oss i form i detta fall! Så besvären i hennes högra knä innebar nog ett visst obehag i traven också även om hon inte visade någon rörelsestörning där. 

Som avslutning blev det sedan avsutten träning för mig också - i spöteknik! Atli visade först hur viktigt det är att man har raka handleder när man rider, för det är bara då som musklerna i underarmen kan vara avslappnade. Sedan fick jag lära mig att hålla pisken på ett sådant sätt att jag bara behöver röra lätt på fingrarna för att pisken ska börja vibrera. "Handen ska hela tiden vara helt stilla så att du inte med tygeln säger åt hästen att bromsa samtidigt som du med pisken signalerar att hon ska gasa!" "Se nu till att öva riktigt mycket på detta, utan att sitta på hästen! För varje nivå man kommer vidare i ridningen så blir de små detaljerna allt viktigare. Nu börjar det spela roll hur du håller pisken - det gjorde det inte tidigare!" M a o behöver både Hamingja och jag ägna oss åt spöträning!

Atlikurs dag 1

Fröken med temperamentet...!!! (Inte en dagsfärsk bild dock - dagens nederbörd kom i form av regn...)

I kväll "rev vi igång" Atlikursen! Kurserna brukar i vanliga fall vara fredag-söndag, men när han inte hade någon ledig helg till oss fick det bli måndag-torsdag istället. Jag red dagens lektion kl 19.30 - när lektionen skulle börja hade det precis börjat skymma, men en halvtimma senare var det nästan helt mörkt... Jag tycker det går så jättesnabbt att bli mörkt så här års... men det är väl säkert delvis för  att det blir en sådan stark kontrast efter att vi haft ljust dygnet runt i flera månader.

Min och Hamingjas "uppvärmning" inför denna kurs blev ju egentligen ingen uppvärmning alls - p g a tappskon som gjort att jag inte kunnat rida på en vecka eftersom hovslagaren har varit helt uppbokad med annat. Men tack vare att jag hittade en gammal framsko som passade och bussiga Sylvia slog på den innan lektionen idag kan jag ändå vara med på den efterlängtade kursen!

Därför visste jag inte alls vad jag kunde vänta mig när jag nu skulle rida på ridbanan för första gången sedan första kursen. När jag fick börja med att värma upp på egen hand fick jag redan i skritten på volt ett mycket trevligt besked från Hamingja som så avslappnat och mjukt korsade över med inner bak när jag bad om det! Den trevliga, avslappnade känslan höll sedan i sig i både tölt resp trav på volt och längs spåret!

När jag var nöjd med uppvärmningen sa Atli: "Nu måste vi sätta lite press på henne - det er avslappnat och trevligt, men ganska mesigt ut!" Jag fick börja rida samlad skritt och när jag på Atlis uppmaning efter en stund "duttade" till med pisken på Hamingjas bakdel protesterade hon ordentligt genom att göra ett riktigt katapulthopp jämfota md bakbenen. Men sedan hände det saker när bogarna kom upp och hon började röra sig med en helt annan bärighet!" "Nu är hon JÄTTEFIN! ropade Atli. "WOW - vad hon vinklar in bakbenen och bär upp sig trevligt!" Jag fick fortsätta att "dutta" henne på rumpan med pisken till dess den häftiga reaktionen började mattas av. Och sedan göra övergång till en tölt med en riktigt, riktigt härlig känsla!  

Efter en stunds riktig "njut-tölt" fick vi fortsätta med piskträningen. Jag fick göra halt och Atli instruerade mig att "bara sitta i sadeln" medan han stod bredvid och la pisken helt lätt uppe på Hamingjas rumpa. Hon gjorde några försök att kasta sig framåt men jag lyckades sitta kvar utan att "tappa sätet" och han upprepade gång på gång medan hon successivt blev lugnare. När jag sedan fick rida tölt längs spåret sa Atli: "Det här är den bästa tölt jag sett på henne!!!" Behöver jag säga att känslan var riktigt häftig??!!

Efter en skrittpaus fick jag än en gång göra halt och Atli började med att lägga pisken lätt bakom sadeln och sedan stryka bakåt. När hon lugnat ned sig fick jag först göra samma sak i stillastående. Sedan fick jag rida samlad skritt där jag bara skulle fokusera på att "behålla sätet" och uppmuntra henne att slappna av och länga halsen genom att ge signal med tyglarna medan han petade med pisken på hennes bakdel. "Hon ska lära sig att när pisken är stilla och lätt så betyder den inget. Och när pisken smeker lätt betyder den inte heller något.  Bara när pisken vibrerar lite ska man lyssna - men inte bli rädd. 

Avslutningsvis blev det en riktig utmaning både för mig och Hamingja, när jag skulle hålla båda tyglarna i ena handen och med den andra handen lägga pisken lätt uppe på rumpan bakom sadeln och sedan stryka försiktigt bak över rumpan. I början blev hon förstås stressad och spänd men efter att jag upprepad detta igen och igen och igen lugnade hon ner sig. Och precis som tidigare under lektionen fick hon MASSOR av beröm!

Efter lite avslutande tölt - med härlig WOW-känsla - i båda varven fick min duktiga häst börja varva ner i tölt resp trav på volt. När hon kändes avslappnad blev det lite mer piskträning i stillastående och sedan nedvarvning i skritt på volt. Då stressade hon först men Atli instruerade mig att böja henne riktigt mycket i innersidan till dess hon började sträcka ut och slappna av. "Du ska inte be henne slappna av du ska SÄGA ÅT HENNE att slappna av gm MKT böjning!!!" När jag sedan gjort halt fick jag göra en sista avstämning av att nedvarvningen varit tillräckligt omsorgsfull, genom att be henne sträcka nosen ända ner i backen. Det knepet har Atli tipsat om tidigare också - för bara en häst som är riktigt avslappnad både fysiskt och mentalt har ro att stå med nosen nere vid marken!

SNART ridkurs för Atli igen!!!

Idag har regnet verkligen VRÄKT ner i flera omgångar - faktiskt så mycket att ALLA hästarna stod inne i vindskydden när jag kom till Mariebäck! (Annars brukar dessa främst användas när det är som varmast och mest insekter på sommaren.)

Hamingja har fortsatt - oplanerad - vila eftersom hovslagaren inte har haft tid att komma ut och slå på en ny framsko... Nu har Sylvia stängt av så att hästarna "bara" går i vinterdelen av hagarna. Men i början av veckan, när Hamingja tappade skon, gick de fortfarande i den STORA sommarvarianten av hage, så chansen att hitta den skon igen bedömer jag som mikroskopisk... 

Det var i alla fall inte en helt ny sko, för när hon skoddes om nyligen kunde hovslagaren återanvända alla skorna från förra skoperioden. Sommarskorna brukar hon annars nöta upp under en skoperiod, men jag hade ju bara precis hunnit börja rida igen efter behandlingen av hennes bakknä - och då bara ridit på mjuka skogsvägar och stigar, så skorna hade inte hunnit nötas på några hårda grusvägar. 

Men redan på måndag dyker Atli upp för att hålla kurs med oss i fyra dagar - så nu börjar det VERKLIGEN vara dags att få en sko även på höger framhov! Idag gick jag igenom skor jag sparat sedan tidigare och där fanns några framskor som skulle passa hyfsat. Det var främst vinterskor med broddar i, vilket gör att de inte slits på samma sätt. Men på en av dem satt bara en brodd kvar och med hjälp av diverse verktyg, några knep jag lärt mig av Sylvia och lite 556-spray kunde jag tillslut avlägsna brodden. Och i kväll fick jag besked från Sylvia att hon kan slå på skon innan min första lektion för Atli ifall inte hovslagaren hinner. Vilken tur!!!

Hamingja tar kompledigt!

 Jag fick gå runt och leta lääääänge i eftermiddag innan jag TILLSLUT hittade Hamingja & Co längst ner i ena hörnet av den stora hagen. Det började dessutom regna medan jag letade, så jag hann bli ganska blöt. Och sedan visade det sig att lilla fröken trampat av sig ena framskon... Någon ridning kunde det alltså inte bli utan det var bara att ge henne "kompledigt"! Hamingja fick i alla fall följa med mig upp till stallet för lite visitation och när hon sedan fick några morötter "för besväret" verkade hon riktigt nöjd. 

Sylvia brukar kunna hjälpa till med att slå på en tappsko igen ifall man hittat skon - men tanke på hagens storlek känns den chansen närmast obefintlig... Så jag håller tummarna för att det inte dröjer allt för länge innan hovslagaren har tid att slå på en ny sko, så att jag kan rida igen! 

När även höger bak är med!

Visst kan vi fokusera på bakhovarnas placering och bortse ifrån Hamingjas "betesmage" som dessutom fått sadeln att glida fram??!! Jag har ju börjat träna på att göra halt UTAN att höger bak "blir kvar" bakom henne och idag var första gången jag lyckades!!! Att sidföra (nej autocorrect, INTE sidfläsk...!!!) undan för höger skänkel in i halten verkar vara hemligheten!!!

När bilden togs hade vi precis kommit tillbaka efter ett HÄRLIGT ridpass i det UNDERBARA höstvädret! Iförd varselgul reflexväst hade jag vågat mig på att rida genom skogen bort till Torrbergs-vägen. (Inga parkerade bilar, som kunde tyda på älgjakt i området, hade synts till men man vet ju aldrig...) Hamingja var helt enig med mig om att vi skulle trava - BÅDE som inledning och som avslutning av ridpasset och sådant gör ju alltid hennes lättroade matte glad!

Vår "rehab-läxa" att skritta uppför backar "prickade" vi än en gång av genom att rida uppför sluttningen till jaktstugan. Den långa och "sega" sluttningen kan ju sägas vara en total motsats till den korta men branta backe som vi istället red uppför tre gånger här om dagen. Jag vet inte vilken av varianterna som ger den effektivaste styrketräningen för musklerna som ska stabilisera höger bakknä.. Men nu när jag tror att hon i alla fall hunnit bygga lite "grundstyrka" antar jag att det bästa är att variera mellan de två varianterna.

Vi red också uppför vår "nya" galoppbacke som både är mer flack och även har ett fastare underlag än sandvägen där det ligger en vägbom vid infarten. (Den "nya" går också in till höger, men lite längre bort efter Torrbergsvägen.) På väg upp till stugan som vägen leder till gjorde vi halt ett par gånger och fattade ny galopp - så hör i valtider vill man ju gärna hinna med både höger och vänster! ;-)

När vi sedan skulle tölta hemåt längs Torrbergsvägen hade jag till en början svårt att få till bärigheten i tölten... Tills jag insåg att jag försökte lösa problemet genom att rida vänsteröppna och då kunde hon fortsätta att "sladda" lite med höger bak... När jag istället övergick till sluta genom att "komplettera" med högerskänkeln ramade jag in henne tillräckligt för att få en HELT annan bärighet i tölten!

Under hela ridpasset red vi dessutom sekvenser med sidförande i skritt för att stretcha musklerna i Hamingjas bakdel, vilket har visat sig vara väldigt välgörande för henne. "Sådan matte, sådan häst" skulle man kunna säga för även jag behöver MASSOR av stretching av de stela musklerna runt mina höfter. Och avslutningsvis visade sig alltså sidförande undan för höger skänkel vara nyckeln till en halt där även det högra bakbenet "var med"!

Blod och svett - men inga tårar!

Hade jag varit häst hade jag INTE klarat utrustningskontrollen idag...!

När man tävlar islandshäst görs utöver veterinärbesiktningen av alla hästar innan start även slumpvisa utrustningskontroller när man lämnar banan efter uttagningarna samt för samtliga ekipage efter resp final innan resultaten tillkännages. En mycket viktig del i dessa är att hästarnas munnar kontrolleras noggrant och ifall hästen uppvisar sår, tryckmärken eller andra tecken på obehag i munnen så blir man i de allra lindrigaste fallen varnad men annars diskad. Och som ni kan se hade jag INTE klarat en sådan kontroll efter dagens ridpass...! (Och jag har dessutom ett sår även på insidan av underläppen som inte syns på bilden.)

Det var när Hamingja och jag på hemvägen genade genom ett snårigt skogsparti ner mot bilvägen som jag, bländad av solen, inte såg en spetsig gren som pekade mot mitt ansikte utan red rakt in i den så att den stack mig i munnen... Verkligen EXTREM otur! (En sådan här gång är det inte så dumt med glasögon - för även om den hade tagit högre upp så hade jag förhoppningsvis klarat ögonen tack vare dem.)

Idag var första gången sedan hästarna flyttade hem från Höbäcken som jag red längs bilvägen, som dock fortfarande är STENHÅRD efter den torra sommaren. Så för att skona Hamingjas ben skrittade vi bara så länge vi höll oss på vägen. Vi red i riktning mot Avan och efter en avstickare ut i terrängen mellan bilvägen och bäcken red jag in på den vänstra sandvägen och målet för dagens ridpass: en backe att klättra i. 

Vi har ju fått klättring i skritt som ordination för att stärka musklerna kring hennes högra bakknä och jag har försökt att lägga in lite klättring under nästan varje ridpass. Men igår blev det inget av den varan så därför var det prio 1 för oss idag. Klätterbacken för dagen är mycket kortare men istället brantare än dem vi ridit i hittills. Denna backe har en kort första del följd av en liten platå innan den fortsätter uppåt igen och då bara blir brantare och brantare. Jag har tidigare brukat använda den för galoppträning och har då successivt förlängt sträckan vi galopperat uppför den andra, riktigt branta delen när hästarna blivit starkare. För att sedan sitta av och gå nerför den brantaste delen både för att spara på hästarnas framben och för att det är alldeles för brant för att jag skulle våga försöka rida ner. 

Nu nöjde jag mig med att låta Hamingja klättra uppför den första delen och sedan följde vi platån tillbaka mot Mariebäck fram till skogsvägen som vi red tillbaka ner till utgångsläget för att klättra upp igen. Skogsvägen är inte alls lika brant så på det sättet sparade vi både på Hamingjas framben och gav ev mjölksyra från klättringen tid att lämna musklerna innan nästa klättring. 

Efter tredje klättringen följde vi sedan skogsvägen tillbaka mot Mariebäck och hann med lite "uppvärmningstölt" och lite "terrängtrav" innan vi var framme vid kalhygget ovanför grannarnas hus och där genade genom snårskogen ner till bilvägen. Jag har ridit där MÅNGA gånger och det brukar alltid kännas lite "trixigt" att bana sig väg genom snåren... men det här var första gången det orsakade blodvite! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att förutom mina sår i munnen så fanns det gott om barr och löv både på mig och Hamingja, så det var alldeles uppenbart att vi varit ute i terrängen!

"Älgjaktsgult"

Så här på älgjaktens andra dag var "dagens outfit" förstås "älgjaktsgul"!!!

Åååååh, nu är jag så HÄRLIGT Hamingja-hög igen!!! Efter några dagar i Umeå med 50 + 50 årsfirande med min familj (och "Reykur-Eva") och därmed flera vilodagar för Hamingja var både lyckohästen och jag riktigt taggade till dagens träningspass!!! 

Jag inledde med att be henne flytta ut bakdelen vid skritt på volt direkt utanför stallet. Hon flyttade undan för högerskänkeln hur lätt som helst och började genast slappna av och länga överlinjen. När jag bytte till vänster varv försökte hon däremot fuska... Matte blev då riktigt brutal och smackade faktiskt ett par gånger - och det var enbart tack vare Hamingjas nerver av stål som hon överlevde den chocken... Men det gjorde underverk med motivationen och plötsligt gick det jättebra att korsa över även med vänster bak!

Efter detta var Hamingja verkligen "på" - så när jag red upp till vänster bakom vägbommen och bad om uppvärmningstölt med låååång hals så var det verkligen ren tölt med aktiva bakben från start och inte någon småseg variant med passtakt ens till att börja med. Jag nyttjade hela sträckan upp till vändplanen till detta, med några steg öppna resp sluta med böjning i vänstersidan när det behövdes för att påminna om formen. 

På vändplanen blev det mer skrittarbete på volt innan jag inledde hemvägen med samlad skritt - där hon verkligen kom in jättefint mellan hand och skänkel - och sedan övergång till tölt. Jag kunde behålla "inramningen" även i tölten och hon kändes verkligen riktigt, riktigt fin!!! Efter nedtagning till skritt samtidigt som jag flyttade undan för vänsterskänkeln bibehöll hon bärigheten ner i skritten och sedan fick hon pusta lite på hellånga tyglar innan vi började om från samlad skritt. 

Hamingja är ju en så oerhört ambitiös häst så jag försöker verkligen vara den förståndiga av oss som ser till att hon får tillräckligt många pauser (ibland micropauser och ibland lite längre) för att förhoppningsvis inte överanstränga henne så här under uppbyggnadsfasen. Inte helt lätt att veta hur mycket jag vågar samla henne utan att det blir för mycket... Men å andra sidan tänker jag att just det faktum att hon så villigt bjuder på samling i tölten direkt jag vinklar mitt bäcken också borde vara ett tecken på att hon faktiskt kan göra detta utan att känna något fysiskt obehag. 

Vi hann med tre töltsekvenser varvade med skrittpauser längs vägen tillbaka till vägbommen. Väl där red jag även in längs den högra skogsvägen där Hamingja imponerade med en klockren travövergång och riktigt, riktigt härlig trav! Efter en skrittpaus nyttjade jag sedan vändplanen till en ny travövergång, denna gång från skritt på volt vilket brukar fungera bäst och resultatet blev som önskat och med ÄNNU mer energi! Extra glädjande var att hon trots all denna energi höll sig till trav. Hon brukar ju gärna vilja gå över i galopp istället, men mitt konsekventa avbrytande av varje galoppförsök senast verkade fortfarande ge effekt! 

Efter en skrittpaus på hellånga tyglar höjde jag svårighetsgraden REJÄLT genom att återta tygelkontakten men ändå förvänta mig fortsatt skritt. Jag brukar nästan alltid skritta med tygelkontakt sista biten hem, för att motverka att hon annars alltid förväntar sig ett högre tempo så snart jag kortar tyglarna. Och uppenbarligen behöver vi träna på detta precis hur mycket som helst! Något vi/jag också behöver träna på är att göra halter där hon stannar med höger bak ordentligt inunder sig... Vi har tränat mycket på detta fast med vänster bak och numera brukar det fungera bra. Men höger bak är verkligen "en annan femma" - i alla fall än så länge. Men det är ju TUR att vi har så MYCKET att träna på för träning med Hamingja är ju så ROLIGT!!!