Härlig ridning i sommarvärme!

EN ÄLG???!!!! (Nej, det var bara Malin...!)

Hela 19 grader idag och dessutom fullkomligt vindstilla - det kändes m a o betydligt varmare än många dagar denna sommar...!!! Lite dålig timig bara för hästarna som redan satt ganska mycket vinterpäls...

Matte har försökt vara duktig och lyssna på kroppen - så Hamingja har haft tre vilodagar i rad. Så dagens ridpass uppskattade vi nog extra mycket både hon och jag! Jag valde, precis som senast, att rida längs bilvägen bort mot Avan. Under de inledande sekvenserna när jag flyttade henne undan för innerskänkeln kändes hon ovanligt stapplig när hon skulle gå undan för vänsterskänkeln... Jag hann bli aningen bekymrad - kunde hon ha fått tillbaka något av de tidigare besvären uppe i korset? 

Men efter en stunds uppvärmningstölt med låååång hals samt en galopp uppför första backen var det stappliga borta - SKÖNT!!! Fortsatte rida tölt, men nu i en lite högre form - eller lite mindre låg kanske man ska säga?! Uppför backen vid nya kalhygget blev det en ny galopp - och sedan fortsatte vi i galopp efter stigen upp över hygget. Och nu märktes det verkligen att Hamingja hade lite väl "varma kläder" för den rådande temperaturen för hon började flåsa REJÄLT.

Uppe på höjden tog vi av på stigen till vänster och skrittade hela vägen ner och då hann hon sluta flåsa. Och när vi sedan travade den sista biten tillbaka ut till bilvägen igen var det REJÄLT drag under galoscherna och märktes inte minsta antydan till trötthet hos lilla fröken. Ännu mer drag under galoscherna blev det sedan när jag bad om galopp uppför första backen på hemvägen! 

Resten av hemvägen varvade vi sekvenser av samlad tölt i lågt tempo med skrittpauser. Och jag blir fortfarande lika "hög" av att jag under denna sommar faktiskt lärt mig rida i tölten så att jag bibehåller och återskapar samlingen som jag tidigare bara kunde "hämta" från skritt!!! Det är så galet roligt att träna på detta och min häst är bara så FANTASTISK!!!

När vi var nästan hemma igen blev det ny "älgvarning" - och även denna gång visade det sig vara Malin men nu i sadeln på Ella. De var också på väg hem till stallet så Hamingja kunde lämna över allt ansvar för världsfreden till Ella och placerade sig själv bakom henne - med nosen i backen och öronen hängande avslappnat ut åt sidorna. I flocken har Hamingja inte mycket till övers för Ella... men som skydd mot monster dög hon minsann!!!

Tillbaka i stallet fick min svettiga häst en dusch - SKÖNT tyckte hon, trots att det bara var kallvatten (varmvattenberedaren har gått sönder). Jag insåg att det aldrig blivit av att jag schamponerat henne denna sommar. Vi har ju inte varit iväg på tävling så det har aldrig blivit prioriterat. Men om jag skulle åka iväg till Bodentravet och rida på ovalen någon söndag, bara för att det är kul, så kunde jag ju samtidigt passa på att schamponera henne i någon av deras fina spolspiltor! 

När Hamingja skor sig på mattes bekostnad...!

En mycket nöjd - men uppenbarligen trött - Hamingja tillbaka i sin flock!

I kväll var hovslagaren på plats och och såg till att Hamingja fick nya skor. Senast han skodde henne var dagen innan Carola hjälpte mig att skjutsa henne till sommarbetet. Och trots att hästarna då  "lyckosprang" ordentligt av glädjen att få vara tillbaka i Höbäcken lyckades hon behålla alla skorna på! 

Förr trampade lilla fröken av sig skor titt som tätt - men nu var det verkligen länge sedan sist (peppar, peppar!!!) Jag upplever ju även på många andra sätt att hon har en helt annan kroppkontroll numera och det spelar förståss in även i detta sammanhang! I o m att hon ligger mitt emellan två skostorlekar hade hovslagaren ändå behövt lägga ut skorna lite runt om, så det bildades en perfekt liten kant att använda för att trampa av sig en sko....! Och nu håller jag tummarna att det fungerar lika bra även fortsättningsvis!

Idag gasar vi på!

Hamingja i fintränset dagen till ära! 

Efter flera dagar med kyla och regn var det så HÄRLIGT med solsken och lite mer behagliga temperaturer idag!!! Tyvärr uppskattades det även av knotten, som besvärade hästarna ordentligt idag så det blev att spraya och smörja dem lite extra med insektsmedel. 

Precis som igår red Hamingja och jag längs bilvägen bort till korsningen vid Avan. Normalt brukar jag välja att rida vägen åt andra hållet när planen är töltträning, eftersom vägen är helt plan där och man därför inte behöver anpassa sig efter "underlaget". MEN den sträckan har i sommar behövt tillföras betydligt mer nytt grus vilket fortfarande ligger ytligt och kan bli lite vasst. Medan sträckan från Mariebäck till Avan nu är slät och fin. 

Efter Atlikursen i början av sommaren, när jag fick flera riktiga "aha-upplevelser" avseende ridning av samlad tölt har jag helt fokuserat på detta i töltträningen. Till igår då jag påmindes om att vi även behöver träna på ökat tempo tölt. Sträckan bort till korsningen använde jag idag visserligen främst till uppvärmningstölt, men jag testade även det svåra (tävlings-)momentet med övergång från galopp till ökad tölt. 

Inför hemvägen satt jag av och sadlade jag om - inte konstigt att sadeln vill glida fram med tanke på den runda "betesmagen"...  Men lite skadeglad fick jag bli idag när Sylvia, som så obarmhärtigt konstaterat att Hamingja är TJOCK trots att jag är den enda i stallet som ridit i sommar. Men som själv inte kunde nå runt med sadelgjorden på lillebror Hector när de nu skulle börja rida igen - det problemet har i alla fall inte vi!!!

Efter lite inledande samling började jag sedan testa att rida ett högre tempo i tölten och då blev det snabbt tydligt att detta inte är vad vi fokuserat träningen på hittills. Hamingja har visserligen massor av tempo, men det gäller ju att behålla lösgjordheten också... Då blir man ju lätt frestad att ta ner tempot till en nivå där man har önskvärd lösgjordhet. 

Men Atli brukar alltid påpeka att man måste jobba med lösgjordheten i just den sekvens av tölten där spänningar uppstår. Om man hela tiden backar tillbaka till ett tempo och/eller en grad av samling där man lättare uppnår lösgjordhet så kommer man aldrig att kunna uppnå lösgjordhet i det tidigare tempot/graden av samling. "Du måste träna på att uppnå lösgjordhet just där du behöver den!" 

Så trots att Hamingja ville bita tag i bettet på vänstersidan, på ett sätt som hon inte gjort på hela sommaren, försökte jag fortsätta rida i det högre tempot men lägga in sidförande rörelser för att hon skulle slappna av igen. Men det var ju alldeles uppenbart att vi behöver träna vidare på detta! 

Hamingja trivs verkligen med att arbeta!!!

Hur man hämtar en hel flock hästar med bara en grimma och ett grimskaft...!

När jag kom till Mariebäck idag befann sig stoflocken borta på betet nedanför kyrkan. De verkade ha "siesta" för lilla Hulda låg ner medan de övriga stod runtomkring och dåsade. När jag satt grimman på Hamingja och började gå tillbaka mot stallet piggnade de dock alla kvickt till och följde med!

Det var inte bara kallt och regnigt idag, utan det blåste dessutom ganska kraftigt. Hård vind brukar inte vara någon höjdare när man rider - t o m Lára som annars var så trygg blev rejält "på tårna" vid sådana tillfällen. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att hästarna normalt till väldigt stor del litar på sin skarpa hörsel för att undvika faror. Men när det blåser störs denna ut (öronens form gör ju dessutom att de tar in mycket vind) och därför blir mycket mer på sin vakt och därmed "skvätträdda". 

Hamingja är faktiskt den första häst jag träffat på som inte verkar bli påverkad av vinden. Fast när jag nämnde det för Sylvia tidigare sa hon: "Det är väl för att hon är så´n jämt så det blir ingen skillnad!" Hm... måste människan ALLTID vara så brutalt ärlig??!!

Hamingja tycker verkligen att det är ROLIGT att ge sig ut på ridtur - det är med VÄLDIGT raska steg hon trampar iväg ut från gården! Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan och försökte fortsätta på samma "spår" som här om dagen - d v s att hitta ett drivande säte i tölten och använda detta för att bibehålla samlingen. 

Jag har ju en så oerhört ambitiös häst och när vi vände hemåt började hon direkt "ladda" för samlad skritt och blev lite spänd och hög i formen... Vi har ju som tur är en bra "slappna av och länga halsen-signal" och när hon svarade på den red jag "tävlingsskritt" en lång sträcka för att hon verkligen skulle "tagga ner" igen. 

När vi galopperat uppför backen till jägarnas fikaställe bröt hon av till tölt istället för trav och jag passade på att låta henne tölta i ett högre tempo en stund. Insåg plötsligt att det är VÄLDIGT länge sedan jag senast provade att rida ökat tempo i tölten utan allt mitt fokus har legat på samlingen i  arbetstempo... Strax innan senaste Atlikursen i början av sommaren testade jag att "gasa på" rejält för att se om hon fortfarande tog i ojämnt bak (vilket hon inte gjorde). Men sedan jag fick sådana aha-upplevelser kring samlingen i tölt på den kursen har jag HELT snöat in på detta... Note to self: man KAN rida fort i tölt också!!! 

Under resten av hemvägen varvade jag skrittpauser med samlad tölt - och Hamingja bar upp sig riktigt, riktigt bra! Under en sådan sekvens med arbetstempo satte hon igång att frusta så belåtet, gång på gång! Hon trivs verkligen med att få arbeta och ta i ordentligt - man KAN ju inte annat än älska denna häst!

To the end of the world - and beyond...!

"Matte sa något om Ryttar-EM och sedan gick hon HELT "bananas" med man- och pälsglansen...!!!"

Ännu en dag med njutridning på min underbara häst!!! Idag red vi ut längs bilvägen bort till "världens ände". Jag hade sedan tänkt fortsätta för att galoppera uppför backen in till byn (Alviksträsk) men väl där tyckte jag gruset såg ut att kunna vara lite vasst... så jag valde istället kanten på ängen vid korsningen - där vi brukar träna galoppintervaller.

Men innan dess hade vi först hunnit mjuka upp med att korsa bakbenen i skritt och sedan även hunnit tölta en hel del medan jag försökte analysera min sits för att, förutom att vinkla mitt bäcken rätt, även få till ett följsamt men vid behov ändå drivande säte. Tänk att det - efter 40 år i sadeln - fortfarande finns så oerhört mycket att utveckla i ridningen! Jättekul!!! 

Efter några galoppintervaller med riktigt fina fattningar och många runda, fina galoppsprång vände vi hemåt igen. Hamingja är verkligen med på noterna när jag ber om samlad skritt nu! Hon kan visserligen bli lite överambitiös och därmed kort i nacken, men om jag bara påminner lite med vår "länga halsen-signal" (enl lätt kramning på resp tygel) så slappnar hon av och "väcklar ut" halsen igen! 

Jag gjorde först ett par töltövergångar från detta läge och fick uppleva riktigt trevlig tölt! Sedan "höjde jag insatserna" genom att smacka ett par gånger under samlingen i skritt och när Hamingja hämtat sig från det traumat började det verkligen hända saker! Bogarna kom upp och det blev riktigt häftig känsla i tölten!!! Det verkade dessutom som att jag faktiskt lyckades få till ett mer drivande säte när jag behövde tillföra mer energi för att bibehålla samlingen och bärigheten. ÄNNU mer JÄTTEKUL!!! 

Och så här efteråt kan jag konstatera att jag är trött och öm i några muskler "mellan rumpa och lår" där jag tidigare bara fått träningsvärk efter en Atlikurs när jag fick jobba mycket med sitsen och han tillslut tyckte att jag började göra rätt. Ett mycket gott tecken alltså!!! Även Hamingja verkade ha jobbat rätt med sin kropp, för när jag tillslut lyckades behärska mig tillräckligt för att frivilligt avbryta  töltträningen genom att ge henne långa tyglar i tölten reagerade hon PRECIS som jag hoppades! D v s hon tog inte detta för en signal om att det var fri fart som gällde, utan sträckte ut hela långa överlinjen och töltade vidare i lugnt nedvarvningstempo!

Nu är planen att ge min kropp en vilodag från ridningen i morgon - om jag lyckas behärska mig...! 

Så lycklig jag blir av denna häst!!!

Denna vackra syn mötte mig i Mariebäck idag!!!

Det är på många sätt väldigt trevligt att vi får ha hästarna i Höbäcken på sommaren, med de STORA, härliga hagarna och allt bete! Och med bilen som sadelkammare har jag inte ens behövt avstå ridningen under den perioden heller. Men det är också skönt att nu vara tillbaka i Mariebäck igen! Även här har hästarna stora ytor att röra sig på - särskilt nu när det bara är stoflocken som är hemma och Sylvia därför öppnat upp så att alla hagarna bildar en enda jättestor!

Dessutom känns det roligt att åter ha tillgång till ridbanan - så det var knappast något skräll att jag bestämde att det skulle bli ett ridpass där idag! Lite spännande skulle det ju också bli att få stämma av Hamingjas "status" - hade jag klarat av att hantera sommarens "rakt fram-ridning" (utan ridbanans volter) eller skulle hon vara väldigt stel och kännas som att hon lämnat bakbenen kvar i stallet..?!

Upplägget för träningspasset kändes lika självklart: som första lektionen på en Atlikurs, när fokus ligger på lösgörande och att förbereda hästen inför de kommande dagarnas träning. "Hur du rider idag beror på hur hästen var när du red igår samt hur du vill att hästen ska vara när du rider i morgon!" har Atli sagt någon gång - och jag har även läst ett citat av Jens Fredricsson med samma kloka andemening. 

Vi inledde därför med att flytta ut bakdelen i skritt på volt och redan där fick jag ett mycket positivt besked när Hamingja utan problem eller protester korsade ordentligt med inner bak, längde sin överlinje och slappnade av! Jag har ju verkligen försökt ha mycket fokus på detta under våra "rakt fram längs vägen-ridpass" i sommar och uppenbarligen har det haft önskad effekt! 

Sista gången jag red i Höbäcken kunde det ju t o m ha blivit för mycket av den varan - när närkontakten med en älg gjorde att jag behövde rida sidförande i två kilometer för att distrahera Hamingja så att hon inte skenade hem. Det fanns ju viss risk att hon skulle ha fått träningsvärk av det... men om det var fallet hade den i så fall gått över till idag!

När vi övergick till uppvärmning i tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin så jag kunde ganska snart lämna volten och tölta längs spåret istället. "Du ska inte rida på volt mer än du behöver!" är ju ett annat Atlicitat - för samtidigt som volten ofta är det "verktyg" man behöver för att lösa vissa problem så innebär den ju också en belastning på hästen så om man kan få samma resultat längs spåret är det bättre att rida där. (Vilket i o f s nästan aldrig är fallet...men ibland så!) 

Även i traven kändes Hamingja så lösgjord att vi även där kunde lämna volten och trava längs spåret med bibehållen låååååång överlinje! Jag har uppenbarligen gjort något rätt i ridningen denna sommar!

Efter detta var det dags att träna samling i skritt och tölt och redan i den samlade skritten fick jag minnas ytterligare ett Atlicitat. "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver träna på!" För när jag bad Hamingja om samling - samlade hon sig riktigt fint - men blev också lite stressad och ville genast komma iväg i tölt. M a o behövde hon varva samlad skritt med skritt på lång tygel för att inte stressa upp sig. Och efter det fick jag sedan njuta av riktigt trevliga sekvenser i samlad tölt! 

Jag började som vanligt töltridningen i vänster varv eftersom det brukar gå lättare. Och uppenbarligen lyckades jag faktiskt bibehålla samlingen ganska bra för Hamingja började genast flåsa och svettades ordentligt trots att vi inte red så långa sekvenser. Och när jag sedan bytte till höger varv gick det faktiskt ÄNNU bättre att få henne mellan hand och skänkel! Vid nästa träningspass ska jag nog testa att varva mer mellan de båda varven och se om jag kan "få med mig" en bra känsla mellan dem!

När min duktiga häst sedan fick sträcka ut i tölt på långa tyglar frustade hon så belåtet - uppenbarligen var hon lika nöjd som sin matte! Och även den avslutande traven på volt blev avslappnad och fin! Sommarens avsaknad av voltmöjlighet för nedvarvningen har i alla fall inte inneburit att träningen byggt in spänningar i henne. Jag har annars varit lite rädd för det eftersom hon aldrig känts riktigt lika avslappnad under nedvarvningen längs Seletvägen... Men efter alla dessa positiva besked LÄNGTAR jag verkligen till vårt nästa ridpass!!! Tala om att Hamingja är vad hon heter: LYCKA!!!

Hamingja flyttar tillbaka hem - och hittar ett föl!!!

Lilla Hulda har antagligen världens lurvigaste öron!!!

Idag var det dags för Hamingja och Litlamin att flytta hem till Mariebäck igen (Ella lämnade betet i Höbäcken redan igår.) Väl hemma släppte vi ihop dem i flocken med de övriga stona - där Hamis storasyster Hremsa nu också var tillbaka med lilla Hulda. De flesta hästar blir alldeles till sig när de får se ett föl - och Hamingja och Litlamin var verkligen inga undantag! För att släppa ihop dem där det var riktigt gott om plats gick Sylvia och jag med dem till den bortre ängen - och Hamingja var så taggad att hon töltade bredvid mig hela vägen! 

"PAX FÖR HENNE!!!" signalerade både Hami och Litla och satte av efter Hulda (och Hremsa) så snart vi släppte dem. Dotla och skäck-Hremsa blev lite tagna på sängen och hängde först inte riktigt med i svängarna... Men så snart de jagat ikapp gick de in i rollen som body guards för lilla Hulda och ville inte släppa Hamingja eller Litlamin nära henne. Efter ett tag blev dock skäck-Hremsa för trött för att orka hänga med i svängarna... men Dotla fortsatte oförtröttligt att agera "levande sköld". Tala om att hon tog sitt uppdrag som "vakthund" på allra största allvar!!! Så Hami och Litla fick finna sig i att bara betrakta lilla Hilda på avstånd. 

EN ÄLG!!!

ÄNTLIGEN tillbaka i tryggheten!!!

Idag fortsatte Hamingja och jag att utforska Hultetvägen och de småvägar som utgår ifrån den. Jag hade bestämt mig för att använda ridningen längs den grusade vägen till att rida mycket sidförande, med innerskänkel mot yttertygel - men kunde ju inte föreställa mig hur oerhört mycket det skulle bli av den varan idag...!

Det visade sig att vi redan hade upptäckt de längsta sidovägarna, de som fanns kvar att upptäcka idag var alla ganska korta. Men de fungerade ändå bra till att rida intervaller med samlad tölt. När vi så var nästan längst ner på Hultetvägen hade jag tänkt sitta av för att sadla om innan vi skulle vända hemåt igen. Men plötsligt brakade det till i skogen framför oss - EN ÄLG!!! Hamingja blev verkligen JÄTTERÄDD - hela hon förvandlades till en stel, skakande sprängladdning... Vilken TUR att jag inte hunnit sitta av - för då skulle jag nog aldrig ha lyckats ta mig upp i sadeln igen...

Älgen blev förstås lika rädd den och försvann snabbt in bland träden, medan Hamingja stod kvar och vibrerade. Jag kände verkligen hur hennes hjärta bultade hårt medan hon lyssnade och spanade in bland träden. Och vem vet - kanske var det fler älgar där inne?! Faktiskt blev hon så rädd att hon "sket på sig" - TVÅ högar dessutom! 

Jag försökte sjunga och prata för att hon skulle höra att jag inte var rädd, men lilla fröken var knappt kontaktbar ö h t och jag väntade bara på att hon skulle kasta sig runt och fly hemåt. Flera gånger blåste hon också ut luft riktigt hårt, gång på gång, som hästar gör när de ska slåss. Tillslut insåg jag att jag inte skulle kunna få henne lugn där på plats utan skulle behöva lotsa denna sprängladdning hemåt på något sätt utan att hennes oerhört starka flyktreflexer helt skulle ta över. 

För att ge henne något annat att tänka på började jag därför rida skänkelvikning undan för höger skänkel längs ena dikeskanten. (Innerskänkel mot yttertygel alltså.) I början gjorde jag halt då och då - men upptäckte att hon bara blev mer uppjagad av det. "MATTE SÄGER STANNA - DÅ SER HON ÄLGEN!!!" var uppenbarligen hennes tolkning av detta. Så vi fortsatte med sidförande och fortsatte och fortsatte... i princip hela den 2 km långa sträckan tillbaka ut till Seletvägen...! 

När vi hunnit drygt halvvägs vågade jag mig på att börja byta håll några gånger. Då hade det börjat kännas ganska ordentligt i mina ryggmuskler på höger sida att - och jag räknar med att både Hamingja och jag kommer att ha endel träningsvärk i morgon av denna ensidiga ridning... :-O

Strax innan det var dags att "ge oss ut i trafiken" satt jag av och gick med henne tillbaka till betet. Men det var faktiskt först när vi kom in på gården i Höbäcken och Hamingja såg Litlamin stå lugnt och vänta vid grinden som Hami kunde dra en STOR suck av lättnad och blev kontaktbar igen. PUH! Nu får vi ta en vilodag i morgon i alla fall så får vi se sedan...!

Med Hamingja på nya äventyr!

Vi hittade flera nya ridvägar idag - och fick bl a njuta av denna vy!

Idag var valet av ridväg lätt - självklart skulle vi fortsätta upptäcka Hultetvägen och dess omgivningar! Förra (=första) gången vi red där följde vi grusvägen till dess den längst bort slutar i en skogsstig. Under hemvägen gjorde vi sedan ett par kortare avstickare men de flesta av sidovägarna sparade vi till ett senare tillfälle - som idag! 

Längs själva Hultetvägen behöver man anpassa ridningen efter underlaget, för det är bitvis ett ganska vasst grus. Därför kändes det ju extra lockande med de små sidovägarna som i de flesta fall är mjuka gräsvägar mellan åkrarna. Som en extra bonus visade sig ett par av dem dessutom vara betydligt längre än vad jag hade trott! Men även de som var kortare "återvändsgränder" fungerade bra till att träna samling i tölt eftersom vi ändå inte rider några långa sekvenser då. Och sedan tog vi skrittpaus när vi kom tillbaka ut på grusvägen igen.

Det finns också en sidoväg som leder ända bort till byn Avan. Den är också täckt av grus, men när vi idag följde den en god bit upptäckte jag att man hade kört med klippaggregat längs dikeskanterna för att bli av med sly och högt gräs - varför det istället bildats en trevlig gräsremsa längs diket att rida på! 

Det blev f f a tölten vi tränade idag. Ett par gånger under hemvägen hade jag visserligen egentligen tänkt att Hamingja skulle få galoppera. Jag fattar alltid galoppen från stillastående och började därför förbereda för halt. Men Hami uppfattade detta som att jag bad om ÄNNU mer samling i tölten, så hon vinklade in bakbenen och bogarna bara VÄXTE upp framför sadeln!!! WOW vilken känsla!!! Snabbt glömde jag alla tankar på galopp - för ett sådant här tölttillfälle tackade jag självklart inte nej till! 

Och när jag en stund senare åter såg en sträcka som såg ut att lämpa sig för galopp hände samma sak igen! WOW, WOW, WOW!!! Det är uppenbarligen ingen dum ide att "låtsas att man ska göra halt" när man vill förbereda arbetstempo tölt!!! Totalt blev det en dryg timmes härligt träningspass för oss idag - och då hade vi ändå bara hunnit prova några av alla sidovägarna längs Hultetvägen. Vilken TUR att jag hann få tips om denna väg medan hästarna ännu går kvar i Höbäcken!  

Att man bara behöver rida en kortare sträcka längs den trafikerade Seletvägen för att komma till Hultetvägen är ju ännu en bonus. Och kanske skulle man kunna göra den sträckan ÄNNU kortare genom att följa en kraftledningsgata som jag har spanat in... Det blir kanske ett projekt att testa i morgon - har vi tur är finns det inga djupa diken som hindrar en sådan genväg!

Yoga-hästen

Hamingja kör ett yoga-pass!

När jag svampat av Hamingja efter ridpassen och ska släppa tillbaka henne i hagen börjar hon förbereda för att rulla sig redan innan jag hunnit få av henne grimman! Ingen tid att förlora!!! Och när matte ställt till det så att man blivit besvärande ren är det ju TUR att det går att åtgärda!!!

Idag har Hamingja fått fokusera på yogan (vilket snarare inneburit att hon fokuserat på maten) för jag har varit på födelsedagsfika hos Eva. Men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i sadeln igen - för att fortsätta utforska vår nya ridväg!

En ny ridväg!!!

Vad har vi väl här om inte en NY ridväg??!!!!

Idag var första dagen på resten av mitt liv - när jag ska bli lite bättre på att lyssna på kroppen! Och jag hade faktiskt lyckats med att INTE bestämma i förväg att jag skulle rida, utan väntade till dess och för att känna efter vad jag egentligen orkade. Till Mariebäck brukar jag ju åka direkt från jobbet, men i Höbäcken har jag ingenstans att enkelt byta kläder och f f a behövde jag åka hem för att byta till "sadelkammarbilen". Det blev en tepaus hemma också, men sedan kände jag så tydligt: "JAG VILL RIDA!!!"

Jag har ju aldrig inbillat mig att jag är den VIKTIGA människan i Hamingjas liv - men idag var en sådan dag då det blev EXTRA tydligt...! Sylvia kom nämligen till Höbäcken samtidigt som mig och visserligen struntade vallackflocken först i att hon visslade - men Hamingja & Co kom direkt farande i full galopp och gnäggade! Bara några minuter senare kom även grabbarna galopperande. När Sylvia kollade hästarna konstaterade hon skrattande att "Hamingja är tjockast av dem - trots att du är den enda av oss som rider under betet!" Hm... hon har en ganska ONÖDIG tendens att vara "brutal-ärlig"...! :-O

Innan Sylvia åkte igen tipsade hon om Hultetvägen - en för mig helt ny ridväg! För att komma till den behöver man bara rida en kortare sträcka längs den asfalterade Seletvägen, tillbaka mot Mariebäck och sedan in till vänster. Det är en låååååång och alldeles rak grusväg - möjligen en av Sveriges längsta raksträckor?!? På ett ställe går det in en väg till höger som fortsätter in till Avan ifall och då kan man även rida runt även om det då blir en hel del längs asfaltväg genom byn.

Det kändes som en väldigt lämplig uppgift för mig och Hamingja att börja utforska denna väg idag! En av oss har ju dock onödigt livlig fantasi, så utifrån perspektivet lösgjordhet blev det väl inte den helt optimala ridturen... Inte lätt att vara avslappnad när det helt oväntat dyker upp allt möjligt JÄTTEFARLIGT på sidan om vägen...! Typ fällda träd, ett gammalt traktordäck, en träbro, en inplastad höbal, osv... Ja, ni hör ju själva vilka prövningar stackars Hamingja fick utstå! Det är verkligen TUR att hon är så modig!!! ;-)


På många ställen längs vägen gick det in mindre vägar åt sidorna, oftast längs med åkrar. Men jag bestämde mig för att spara utforskandet av de flesta av dem till en annan dag. Så vi följde grusvägen  ända till dess den övergick i en stig som uppenbarligen är skoterled på vintern. Vi red en liten bit längs denna också och så långt jag kunde se verkade skogen där den gick torr och fin - annars är det ju så mycket sankmarker i dessa trakter - så den kan säkert vara fin att rida om man vill ha en riktig långtur!

Under hemvägen var Hamingja lite mer avslappnad och jag gjorde också mitt bästa för att distrahera henne genom att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Vi provade också ett par av de mindre vägarna och red även en bit längs den som uppenbarligen går in mot byn (Avan). Ser verkligen fram emot att fortsätta utforska dessa småvägar! Och att Hamingja dessutom vänjer sig vid "dikestrollen" och kan våga slappna av bättre! Att vi dessutom bara behövde rida en kort sträcka längs den asfalterade Seletvägen var ju ingen nackdel! 

Rider fyrgång på min femgångshäst!

Två nöjda fröknar på betet i Höbäcken!

Idag har vi ridit igen! Det har varit mulet idag och bara runt 15 grader, så jag passade på att träna extra mycket galopp! Som vanligt red vi Torrbergsvägen och innan vi kom bort till den långa galoppbacken hade vi förutom uppvärmning i tölt även travat en hel del. Traven kändes RIKTIGT fin - inte bara full fart framåt utan trevlig bärighet! Som vanligt hade jag ju lite problem både att hålla balansen i traven och att orka rida den - men det senare underlättades en hel del av att jag tillslut kom ihåg att rida trav och andas - SAMTIDIGT! 

Framme i galoppbacken "lyckades" jag göra flera dåliga galoppfattningar... Jag slarvade helt enkelt första gången och sedan hade jag för bråttom för att prova igen... Det senare är något som lätt händer på tävling - att om man inte lyckas med galoppfattningen vid första försöket så har man så bråttom att göra om att man slarvar... En bra början borde ju vara att en sådan här gång VERKLIGEN ta sig tid att vara grundlig inför omförsöket - så kanske man t o m kunde klara det även om problemet uppstår i tävlingssituationen... NOTE TO SELF!!! 

Hamingja var REJÄLT flåsig när vi galopperat uppför backen, men innan vi hade skrittat hela vägen ner var hennes andning åter normal - vilket jag fått lära mig betyder att hästen har återhämtat sig tillräckligt för en ny galoppintervall. Så vi tog backen en gång till - det gällde ju att passa på när det var lite svalare väder så att Hamingja kunde orka mer än en vända. Ungefär halvvägs upp bröt jag av och bytte galopp - och denna gång blev faktiskt BÅDA galoppfattningarna bra. 

Efter detta blev det en låååång skrittpaus som inledning på hemvägen. Under lång tid har vi tränat på att kunna skritta avslappnat på hellånga tyglar under inledningen av hemvägen - för att "tona ner" hennes flyktreflexer. "Tävlingsskritt" med tygelkontakt har jag istället sparat till sista delen av hemvägen. Men nu fungerar skritten på långa tyglar så bra att det är dags att "tävlingsskritta" mer - vilket vi alltså började med idag!

En hel del skritt (med tygelkontakt) blev det under hemvägen. Men jag kunde inte låta bli att träna lite på samlingen i tölt också! Jag räknade med att musklerna i Hamingjas bakdel var rejält trötta efter galopp så jag försökte inte samla tillräckligt för arbetstempo. Men tillräcklig samling för trevlig bärighet i tölten - och med fokus på min sits samt att Hamingja inte hade några spänningar i nacken. 

Insåg att man skulle kunna säga att vi ridit "fyrgång" idag - med ovanligt långa sträckor galopp resp trav. Det blev ett ovanligt långt ridpass också - mer än en timme. Men det underlättade ju för oss båda att det inte var lika varmt som tidigare, så det var ju bra att passa på att ta i lite extra! I morgon blir det vilodag för Hamingja. 

Var nu på väg att skriva att jag ska rida igen på tisdag... Men som en del i min smärtrehabilitering (som fungerar LÅNGT över förväntan!!!) ingår den svåra biten att lyssna på kroppen och anpassa sig efter den... Jag som alltid brukat planera ridningen en vecka framåt - både vilka dagar jag ska rida och vad vi då ska träna på. Men nu ska jag försöka lära mig att INTE bestämma framåt när jag inte behöver - utan vänta in känslan "ååååååh, jag vill RIDA!!!" För orkar jag inte känna så behöver kroppen vila. Och förhoppningsvis behöver det inte kännas som ett lika stort nederlag ifall jag inte i förväg "bestämt" att jag ska rida den dagen. 

Töltträning och flygfän

Hamingja fick VÄLDIGT bråttom till grinden när hon fick syn på mig idag!

Trots att vinden fläktade rätt bra var det STORA svärmar knott runt hästarna, som också var REJÄLT irriterade på alla flygfän... m a o var det definitivt läge att gå en runda med insektssprayen innan jag åkte hem för dagen! Hamingja visade sig dessutom ha en hel del insektsbett på juvret, så jag smorde där med tjärsalva redan innan ridturen.

Jag har ju tjatat en hel del om trafiken längs Seletvägen, där vi måste rida för att ta oss till någon av våra ridvägar. Och idag blir inget undantag på det området... uppenbarligen hade jag lyckats pricka in värsta rusningstrafiken, för vi mötte eller blev omkörda av inte mindre än 14 fordon idag... inkl en traktor med stor, skramlande vagn samt en lastbil. Men - kors i taket - alla bilar utom en saktade faktiskt in när de passerade oss! 

Jag brukar ju förundras över i vilka höga hastigheter de flesta bilister passerar nära förbi en häst - är det verkligen för mycket begärt att i alla fall sakta ner till de 70 km/h som är skyltad hastighet på denna väg...?! Men alla bilar utom en som passerade idag hade uppenbarligen läst i bloggen, för de sänkte hastigheten så att den t o m var UNDER 70 km/h - me like!!!

Och säga vad man vill om Hamingjas - men hon är faktiskt riktigt trygg i trafiken! Vilket egentligen är ganska konstigt med tanke på hur få bilar man normalt träffar på i närheten av Mariebäck. Och hennes fina sätt att hantera all trafik idag gjorde att jag kände stort överseende med henne när vi var framme vid Torrbergsvägen - som tack vare en låst vägbom är nästan garanterat bilfri - och hon plötsligt började spana åt alla håll efter monster... 

Hon hade dessutom helt rätt i sin misstänksamhet, något var verkligen INTE som det brukar! Det ligger två sommarstugor i början av vägen, men jag har aldrig sett till en enda människa vid någon av dem. Men stuga nr 2 har varit till salu i sommar och nu verkade det som att de nya ägarna var där för att ta den i besittning. Inkl minst ett ganska litet barn som tjöt av förtjusning. Dessutom hade dessa människor den dåliga smaken att hålla sig dolda bakom träd eller hus, så Hamingja kunde ju inte få bekräftat att det verkligen var människor... och det vet ju alla att monster gärna luras genom att ge sig ut för att vara något annat, bara för att lura till sig stackars små hästar som de sedan äter upp...! OTUR för dem att Hamingja inte går på så enkla knep!!!

Det här var vårt första träningspass på nästan en vecka och i början tyckte jag också att hon kändes lite stelare i korset. Men redan efter våra inledande sidförande i skritt - då matte t o m var oförskämd nog att SMACKA på sin stackars häst - var hon betydligt mjukare och tölten blev ren i takten. Dessutom verkade det faktiskt som att matte lyckades sitta ganska ordentligt i sadeln idag och t o m RIDA i tölten - inte bara hålla andan och åka med så att den garanterat blir sämre och sämre. Så jag fick uppleva några riktigt trevliga sekvenser samlad tölt under hemvägen.

Inte bara knottsvärmar utan också en hel del broms hade gjort oss sällskap under ridturen... Jag brukar tänka att jag ska försöka rida ifrån flytfäna, men läste här om dagen att vissa bromsar kan flyga ända upp till 60 km/h så det kanske inte är lönt att försöka egentligen... Men när vi red sista biten tillbaka längs asfaltvägen fläktade det faktiskt så ordentligt att det var i princip insektsfritt - SKÖNT!!!

Hamingja hade blivit REJÄLT svettig så jag svampade av henne ordentligt innan det blev "inpregnering" med insektsmedel. Gick en runda och sprayade de andra hästarna också - vilket gjorde mig MKT impopulär hos vissa... särskilt några i vallackhagen som INTE gillar det här med spray. Men efteråt såg de i alla fall rätt nöjda ut när de tidigare så intensivt svängande svansarna kunde ta lite paus.