Massagedags!

Nybehandlad Hamingja njuter i hagen och Litlamin är nöjd med att ha fått tillbaka "sin häst"!

Ja, tittar man noga ser man även Ella fram bakom Litlamins rumpa! Men för Litlamins del så räknas inte hon - om hon inte har Hamingja eller Hremsa hos sig är hon ALLDELES ÖVERGIVEN...!!! 

Vi har verkligen haft en UNDERBAR vårvinterdag idag - med värmande solsken som fått snön att gnistra, takdropp och t o m vindstilla! Som jag påpekat tidigare: februari måste vara årets mest underskattade månad i o m att det är månaden då ljuset återvänder. Då det plötsligt är ljust när man stiger upp på morgonen och ännu ljust när man kommer hem från jobbet! Och får man som idag lite "marsväder" i förskott så blir det ju ÄNNU bättre!

Idag var vår suveräne massör tillbaka för att undersöka och behandla ett antal hästar, inkl Haminjga. När han fått beskrivet för sig hur hon har fungerat i ridningen sedan sist började han med att undersöka henne m h a värmekamera. Först kollade han haserna, eftersom vänster has varit ett problemområde tidigare. Men till vår lättnad avvek den inte från höger has idag - skönt! 

Däremot kunde han konstatera en viss ökad värme från vänster bakknä (vilket sitter ungefär i det som skulle kallats armhålan och hästens bakben var en människas arm.) Och han kunde även konstatera att hon kändes lite "svampig" där när han sedan kände igenom henne med händerna. Hon verkade också ha viss ökad värme i området precis framför virvelns övre del på vänster sida. 

Men inga upphakningar i SI-lederna, vilket hon haft vid flera tillfällen tidigare. Och av hennes tidigare ovilja mot att böja ihop vänster bak resp att sträcka ut detta ben framåt såg vi ingenting, så uppenbarligen har det blivit bättre i hennes bakdel! 

Hamingja vill ju gärna skjuta ut högerbogen vid ridningen och i alla fall i teorin gör en häst så för att den är svagare i vänster bak och därför inte vill ta i lika mycket där som med höger bak. Men när Tomas masserade hennes båda bakben började han undra om det inte var så att hon faktiskt är svagare i HÖGER bak - för han tyckte att omkretsen på det benet kändes lite mindre. En mer noggrann mätning visade också att han känt rätt - vänster ben hade verkligen en större omkrets än höger vilket mest troligt beror på kraftigare muskler där! 

Som ett sätt att ta reda på om hennes ojämnhet faktiskt kommer från höger bak och inte från vänster tipsade han om att rida henne med ett lätt boots på höger bak för att stärka upp detta ben. Efter en vecka bör man sedan utvärdera - om hon känns sämre då bör man avbryta. I så fall kan man testa ett boots på vänster bak, fast det bör vi i så fall vänta med en tid.  

Hon var nämligen lite spänd i musklerna på insidan av vänster bak - vilket precis som med värmen uppe vid virveln på vänster sida skulle kunna bero på att hon är lite överansträngd av den senaste tidens strävan efter rakriktning. Och att då sätta på ett viktboots på vänstersidan skulle bara försena återhämtningen i detta läge, utan det bör man vänta med några veckor i så fall.

Ordinationen blev därför att hon ska vila helt i morgon, på måndag kan hon ridas men då bara ett lugnare pass och sedan full träning igen fr o m tisdag. (M a o blir det riddag för mig igen på måndag innan Sylvia tar vid på tisdag!) Jag fick också uppmaningen att massera insidan av vänster bak och sätta värmande liniment framför virveln på vänster sida samt på både vänster och höger bakknä. 

BARA vänstertygel - vad som än händer...!!!

Hamingja kikar ut från favoritgömstället bakom ladan!

Idag var det en STOR dag: jag skulle få rida min häst igen! Men jag hade fått tydliga förhållningsorder från Sylvia: att jag skulle rida på ridbanan och att jag skulle hela tiden se till att hålla kontakt med Hamingjas mun med vänstertygeln samtidigt som högertygeln skulle vara helt lös. 

Vi har fått en hel del snö de senaste dygnen och det har dessutom blåst mycket så att snön samlats i drivor. Jag var därför inställd på att underlaget på ridbanan skulle vara långt ifrån optimalt... Men till min stora glädje visade det sig att Janne precis varit ute med traktorn så den var mer välplogad än vad det hade varit i Luleå centrum när jag åkte från jobbet!

Redan från start såg jag till att korta upp vänstertygeln tillräckligt mycket för att jag skulle ha en stadig kontakt med Hamis mun och eftersom hon helst undviker att ta den kontakten behövde tygeln bli så kort att hon initialt gick med huvudet böjt åt vänster. Därför började jag skritta i höger varv - för att ha hjälp av staketet för att ändå rida rakt fram. 

Sedan jag såg Sylvia jobba med detta i onsdags har jag sett för mig hur jag själv skulle få skritta runt på ridbanan minst en månad för att få någon ordning på detta... Men överraskande snart var Hamingja med på noterna, rätade ut halsen, längde överlinjen och skrittade lätt högerställd, med bibehållet lätt stöd på vänstertygeln! Visst släppte hon stödet ibland och jag fick återgå till utgångsläget, men hon var hela tiden riktigt snabb att åter acceptera stödet. 

Jag red på samma sätt längs spåret i höger varv - fortfarande med stödet på vänstertygeln - och så länge hon hade huvudet böjt till vänster höll jag min vänsterhand lite till höger om manken för att på så sätt hålla henne kvar på rakt spår. Sedan samma sak på volter i båda varven. Och hela tiden gick det betydligt bättre än jag hade vågat hoppas på! 

Jag hade inte ens varit helt säker på om vi skulle hinna komma till något arbete i tölt idag, men det gjorde vi alltså! Men där blev det förstås betydligt mycket svårare... Precis som i skritten började jag i höger varv för att ha stöd av staketet och här krävdes många varv i tölt innan hon accepterade stödet och började räta ut sig. Och de fina momenten var dessutom väldigt korta - mycket snart fick jag börja om från början igen...

Vi fick förstås ta en skrittpaus då och då (när jag kom ihåg Sylvias instruktion att jag BARA fick ta i vänstertygeln när jag ville sakta av) och även under skrittpauserna såg jag till att hela tiden ha kontakt på vänstertygeln. Sedan fortsatte vi att jobba med tölten - där hon bl a försökte komma undan det där jobbiga stödet på vänster genom att gå i riktigt låg form - det är ju det bästa hon vet! Så jag fick även parera detta samtidigt som jag hela tiden skulle hålla kontakten på vänster. Högertygeln skulle vara fortsatt riktigt lös och fick bara användas till snabba, ledande tygeltag då och då. 

Hamingja testade förstås att kasta sig iväg framåt ibland och då var det verkligen en utmaning att låta högertygeln hänga... Men när jag ändå råkade ta i den såg jag i alla fall till att snabbt låta den bli helt lös igen. I skritt jobbade vi i båda varven, men jag kom ganska snart fram till att jag skulle hålla mig till högervarvet i tölt - det var definitivt tillräckligt svårt! 

Men mot slutet började jag hitta avvägningen mellan tygelkontakt, hur mycket drivning som behövdes samt i vilka moment de snabbaa, ledande tygeltagen med högertygeln hade bäst effekt. Och när vi hade haft en lite längre sekvens där hon formade sig trevligt i högersidan fick det räcka med tölten för idag. Under avskrittningen fick hon gå med betydligt längre tyglar än tidigare, men jag såg ändå till att hålla kontakt på vänstertygeln och då accepterade hon direkt och hela tiden att hålla en riktigt stadig kontakt medan hon gick högerställd!

Så ROLIGT det var att få rida Hamingja igen! Och vilken utmaning att rida med sådant konstant fokus på vänstertygeln... ser verkligen fram emot nästa gång det blir "min tur" att rida!

Vilken intressant clinic!

Idag behövdes det lite "snöröjning"!

Idag kan man säga att Sylvia höll clinic för mig, när hon red Hamingja på ridbanan och samtidigt hela tiden beskrev för mig vad hon gjorde och varför. MYCKET intressant och lärorikt!!! Det Hamingja främst behöver jobba med just nu är rakriktningen vilket i hennes fall betyder att hon behöver lära sig att ta stöd på vänstertygeln. Jag har tidigare nämnt här i bloggen att jag läst en så intressant intervju med Jens Fredricsson i ämnet och lovat att återkomma med ett utförligare referat - och det lovar jag fortfarande!

Men nu ska jag fokusera på hur Sylvia arbetade med Hamingja idag så får jag återkomma en annan dag med Jens förklaring av själva "teorin" bakom det hela. Man brukar ju tala om hästens starka resp svaga sida, eller stela resp mjuka sida. I Hamingjas fall är det högersidan som uppfattas som den starka eller stela och därför har jag fokuserat väldigt mycket på att böja henne i högersidan för att göra denna mjukare. I vänster sida känns hon däremot väldigt mjuk så därför har jag inte alls böjt henne lika mycket där. 

Helt "högersidafixerad" har jag dock inte varit, eftersom jag fått lära mig att orsaken till att hon gärna skjuter ut högerbogen är att hon är svagare i sitt vänstra bakben och istället för att behöva ta i lika mycket med där som med höger bak "fuskar" hon genom att skjuta hon ut höger bog. Så jag har ändå jobbat endel med att aktivera hennes vänstra bakben och träna henne att bära mer vikt där, t ex genom att flytta undan för vänsterskänkeln så att hon måste sätta vänster bak längre in under kroppen och därmed bära mer vikt där. Men nog har det varit mycket böjning av den stela högersidan...

När Sylvia påbörjade träningen av Hamingja för snart tre veckor sedan kunde hon dock snabbt konstatera att Hamingja är väldigt ovillig att ta stöd på vänstertygeln. Hon "tar tag" i högertygeln istället och när jag då uppfattat henne som stel och jobbat med böjningen i högersidan har jag gjort PRECIS som Hamingja vill...! För att nu få henne att även kunna ta stöd på vänster nyttjar Sylvia att hästar är "mottrycksdjur" - och genom att själv hålla ett konstant stöd på vänstertygeln, med helt lös högertygel, trigga Hamingja att tillslut ta stöd på vänster. 

Till att börja med betyder det att Hamingja får gå med halsen ganska mycket böjd till vänster. I o m att hon böjer sig så lätt i vänstersidan krävs en hel del böjning för att det ö h t ska bildas ett litet "motstånd" i vänstertygeln som hon kan triggas att ta stöd emot. Sylvia red först i skritt, både längs spåret och på volter - hela tiden med helt lös högertygel och kontakt på vänstertygeln. Bara små, små ledande tygeltag ibland på högertygeln för att sedan direkt ge lös tygel igen.

 Till att börja med verkade Hamingja helt nöjd med att gå kvar med böjning i vänstersidan, men tillslut började hon ta ett litet stöd på vänstertygeln och själv räta ut sig för att sedan själv välja att runda sig i högersidan. Snart släppte hon dock vänstertygeln igen och Sylvia fick återgå till att rida henne böjd till vänster. Det krävdes att hon påminde Hami på detta sätt ganska ofta - men för varje gång gick det lite snabbare för Hamingja att ta stödet på vänster och räta ut sig. 

När de sedan gick över till tölt fick Sylvia börja om från början med böjningen till vänster och det tog  ett antal varv runt ridbanan innan Hamingja första gången accepterade stödet på vänster och började räta ut sig. Jag konstaterade att det var VÄLDIGT bra att jag fick se detta med egna ögon. För när det blir dags för mig att göra samma sak kommer det säkert att ta ännu längre stund innan jag får önskad reaktion och om jag inte hade sett Sylvia rida runt på detta sätt i flera varv hade jag antagligen börjat tvivla på om jag verkligen gjorde rätt och inte vågat fortsätta tillräckligt länge för att få önskad effekt.

Sylvia påpekade också att i denna träningsfast är det BARA stödet på vänstertygeln som är viktigt. Passtakt i tölten och liknande problem är i detta sammanhang sådan man helt kan bortse ifrån. Precis som i skritten gick det successivt snabbare att få Hamingja att ta stödet på vänster, men så snart Sylvia samlade lite mer i tölten fick hon åter "börja om från början". Hamingja gjorde också sina speciella kast framåt så snart det krävdes lite mer aktivitet från bakbenen, men när Sylvia behöll trycket (och kontakten på vänstertygeln) var Hamingja snabb att slappna av igen och ofta t o m börja frusta. 

Till att börja med gäller det verkligen att göra ALLT bara med vänstertygeln, förklarade Sylvia. Vill du sänka tempot eller göra halt gör du det bara med vänstertygeln medan högertygeln hänger lös. Hon får böja sig hur mycket hon vill, hon får gå ner i diket - det är hennes problem! Du ser bara till att hålla i vänstertygeln! 

Det var verkligen OERHÖRT intressant och lärorikt att se Sylvia göra detta arbete med Hamingja! Men det kändes också väldigt tydligt att det vore bäst om hon kunde fortsätta träna henne i alla fall några veckor till. Nu är det flera nya träningshästar på ingång men hon trodde ändå att hon skulle kunna hitta tid för Hamingja också, men att jag också kan börja rida henne själv någon dag då och då.

Redan nu på fredag ska jag få rida - och då är "ordern" att rida på ridbanan och fokusera på vänstertygeln precis som hon visat mig idag. Själv tänker jag att jag nog skulle behöva ägna i alla fall någon månad till att bara rida så i skritt! Att som högerhänt människa klara av att INTE röra högertygeln, oavsett vad som händer...den omprogrammeringen är inte gjord i en handvändning! Därför känns det så oerhört bra att det ytterligare en tid kommer vara Sylvia som rider, för jag kommer förstås att stöka till det hela endel genom att råka använda högertygeln av bara farten...

Men efter denna suveräna "clinic" känner jag mig EXTRA peppad att få rida Hamingja på fredag!!! Jag ska också läsa den intressanta intervjun med Jens Fredricsson igen - för den gav mig så många "aha-upplevelser". Och jag LOVAR att återkomma med ett referat här - för det jag skriver om minns jag alltid så mycket bättre!

Jag fick låna min egen häst!!!

Min FINA häst som ser riktigt vältrimmad ut efter tre veckor med Sylvia i sadeln!!!

När jag åkte till stallet idag trodde jag att det bara var för att lunchfodra samt att hjälpa Carola att klippa Dotla. Men när jag kom till stallet och träffade Sylvia sa hon att jag kunde få rida Hamingja! Jag blev förstås jätteglad! Att få låna Litlamin då och då har verkligen känts som en bonus men att få rida sin egen häst är förståss ett strå vassare!!!

"Rid bara precis som du brukar så ser vi om hon kastar sig iväg framåt så där som hon brukat göra." var Sylvias instruktioner. Hon har nämligen blivit mer och mer övertygad om att Hamingja kommit på att "kasten" är ett effektivt sätt att komma undan sådant som hon tycker är jobbigt och därför fortfarande tar till dem trots att hon inte längre har ont. För hon har gjort sådana kast när Sylvia satt lite mer press på henne i tölten för att sedan, när Sylvia ändå inte släppt på pressen, snabbt övergått till att frustande göra det Sylvia bett om... Och ingen häst frustar belåtet när den har ont!

Så jag red ut längs bilvägen bort till "Världens ände" och det dröjde inte allt för länge innan Hamingja försökte sig på ett kast... och det blev ett antal till sådana "utfall" under vår ridtur, oftast när matte "råkat" sätta sig ordentligt på rumpan... Då kunde jag plötsligt inverka på henne även med sitsen och då börjar det ju genast bli mer jobbigt att vara häst...! 

Den enda "nya" instruktion Sylvia gav mig innan jag red iväg var att jag för att få henne rakriktad skulle böja henne åt vänster och hålla en stadig tygelkontakt med vänstertygeln för att hon skulle lockas att ta stöd på den. I kombination med drivning fram mot bettet och ledande tygeltag på högertygeln skulle jag få henne rakriktad och därmed också lösgjord i kroppen.

Jag som hela tiden har försökt "böja loss" den stela högersidan...! Men redan igår, när jag läste en jätteintressant intervju med Jens Fredricsson om just rakriktning började jag ana att jag tänkt helt fel. Och nu fick jag detta bekräftat, först av Sylvia och sedan även av Hamingja som verkligen fick en härligt lösgjordhet och bärighet i tölten under de sekvenser som jag lyckades med ovanstående!!! 

Det ska definitivt komma ett referat här i bloggen från den där intervjun, för jag vill både repetera den för mig själv och även dela med mig till er andra! To be continued på detta område alltså!

Hästarna i Holmen

Sussi med sin Ida, Agnes på Robur samt Annelie och Fina

Vad gör man en lördag när man för ovanlighetens skull inte ska till stallet? Jo, man passar på att hälsa på i ett annat stall förstås!!! Till saken hör att jag "råkat" köpa ett träns av Annelie (eftersom jag knappt har några träns sedan tidigare... hm...) och skulle åka förbi och hämta det. 

Det visade sig dessutom att både Agnes och Sussi var i stallet också - så jag fick även träffa dem. Trevligt!!! Robur och jag hade lite extra mysigt när jag stod och strök honom på mulen på samma sätt som jag brukar göra på Hamingja och det nästan såg ut som om han skulle somna! 

"Så roligt att islandshästarna finns i så många olika färger...!!!" ;-)

En favoritbild i repris! Från när Hamingja och jag hälsade på "Stallgänget på Holmen" och vi red ut tillsammans på några av deras fantastiska ridvägar! När jag tidigare idag berättade om detta för Carola trodde jag att det var under våren 2016 men när jag hittade bilden visade det sig vara i augusti 2015...! Helt otroligt så fort tiden går...!!! 

Fredagsmys med Litlamin och Hamingja!

Litlamin var ivrig inför dagens ridtur - som alltid!!!

Efter en mycket intensiv jobbvecka då det faktiskt känts riktigt SKÖNT att vara "hästlös" (d v s att ha Hamingja "ute på entreprenad" hos Sylvia) kändes det MYCKET bra att ändå få avrunda fredagen som jag brukar: med ridning! Sylvia var nämligen bussig att än en gång låna ut Litlamin!

När jag kom till hagen för att hämta in henne var ingen av hästarna i stoflocken i närheten av grinden, men när jag ropade och visslade tittade Hamingja genast fram från sitt favoritgömställe bakom ladan. Där stod hon sedan och spanade på mig - precis som hon brukar. Medan Litlamin direkt skyndade sig fram till mig vid grinden. När hon fick komma med mig ut ur hagen stod Hamingja och sträckte på halsen så att hon nästan såg ut som en giraff... det var som om hon inte ville tro sina ögon - hämtade HENNES matte en ANNAN häst ur hagen??!!

Senast jag red Litlamin snedtände hon ganska rejält när jag bad henne gå undan för vänster skänkel och korsa bakbenen. Idag började jag därför med att arbeta henne från marken och be om just detta. Då upptäckte jag att när hon väl klev undan åt höger så fuskade hon ändå genom att antingen bara sätta ner vänster hov precis bredvid den högra. Eller också korsade hon bakbenen - men med vänster ben BAKOM istället för framför det högra - och då får man ju inte heller önskad effekt på övningen...

Först när jag lät pisken nudda baksidan av vänster has klev hon verkligen in under sig med vänster bak. När jag sedan satt upp och red kunde få henne att gå undan för vänster skänkel utan att hornen växte ut i pannan på henne - men det var bara något enstaka steg här och där som kändes tillräckligt "stappligt" för att jag skulle kunna anta att hon faktiskt inte fuskade. Nåja - ett steg i rätt riktigt var det ju i alla fall!!!

Vi red läng bilvägen bort till "världens ände" och jag fortsatte träna mig på att hitta hennes "töltknappar" för att sedan avsluta med en vänster galopp (hon väljer helst höger). Nyttjade sedan korsningen vid sjön till att vända med ytterhjälperna, först i ett åtta och sedan på liten volt. När hon förstod vad jag ville kom hon in riktigt fint mellan hand och skänkel och började också frusta belåtet!

Fortsatte en liten bit efter vägen längs sjön innan vi vände hemåt igen och varvade mellan att sidföra undan för vänster skänkel korta sekvenser och sedan skritta rakt fram som belöning när det fungerade bra. Fast lite tveksamt om fröken verkligen uppfattade mitt försök att belöna henne för hon verkar tycka att skritt är en OERHÖRT överreklamerad gångart - precis som sin mor alltså!

Under hemvägen lyckades jag hitta den bästa tölten hittills på henne - med den där trevliga känslan av att jag "spände pilbågen" från bakdelen, upp över ryggen och fram till bogarna!!! Jag gjorde övergången till tölt från en sluta med böjning i högersidan och uppenbarligen lyckades jag få både vänster bak och höger bog på plats! Trots den härliga känslan lyckades jag avbryta och återgå till skritt igen innan hon hunnit "falla isär" igen. Och jag fortsatte därefter att rida kortare sekvenser i tölt varvat med skrittpauser för att vi skulle orka "hålla ihop det" under hela töltsekvenserna.

Tillbaka i stallet fick hon mumsa kraftfoder medan jag gick ut för att hämta Hamingja - och gissa vem som redan stod vid grinden och väntade??!! Hon hade fått ledigt från Sylvias träning idag, så istället blev det lite arbete vid hand med matte. I vanliga fall när jag arbetar henne från marken rider jag också, varför hon har sadel på sig. Men nu tog jag bara träns, eftersom jag inte skulle rida. Därför kunde jag på ett helt annat sätt se hur hennes ryggmuskler jobbade - mycket intressant!

Det milda vädret vi haft de senaste dagarna hade gjort ridbanan till en skridskobana... så jag hade verkligen inte velat rida där i någon annan gångart än skritt... Men tack vare att även jag hade broddar gick det bra att arbeta från marken. Vi använde den övre långsidan och började i det lättare vänstervarvet där jag fick hjälp av staketet att hålla högerbogen på plats. Trots att det var ett bra tag sedan vi arbetade så här med samlingen senast gick det riktigt riktigt bra! Hamingja trampade under sig och kom upp med bogarna samtidigt som hon var helt lätt i handen och jag kunde ställa lätt höger-vänster med bara små, små kramningar på tyglarna!

Första sekvensen i höger varv gick också riktigt bra! Det var först i nästa som hon började skjuta ut högerbogen mot mig och jag fick jobba mer för att först få den på plats igen och sedan få henne helt avslappnad i nacken. Jag får använda en liten annan teknik när vi arbetar i vänstervarvet, men jag tycker ändå att det går bättre och bättre! Det känns som att det viktigaste är att kunna hålla henne avslappnad i nacken även i detta varv - att öka graden av samling får komma i andra hand.

Jag vet ju sedan tidigare att arbetet med samling vid hand är oerhört effektiv styrketräning för Hamingja och därmed också mycket mer ansträngande än man skulle kunna tro. Men hon måste ändå tycka att hon drog en vinstlott idag när hon dels fick byta Sylvias träning mot matte (som det är SÅ mycket lättare att lura ifall man tycker något börjar bli för jobbigt) och DESSUTOM behövde hon inte ens ha sadel på sig (precis som lillebror Hector tycker hon det är lite obehagligt när man drar åt sadelgjorden.) Det kunde väl knappast bli bättre?!!

Spagettihoppning!

I kväll har jag tränat spagettihoppning med Chicksen! Det har varit en väldigt uppskattad aktivitet för de värphybrider vi tidigare brukade hyra under somrarna. Men sedan vi blev med alldeles egna Chicks har det av någon anledning har det dröjd ända till nu innan jag testade med dem.

Våra Silverudds Blå visade sig direkt vara riktiga hopptalanger! (Lárahönan längst till vänster i bild är en av dem.) Och även maranerna kom snabbt på tekniken. (Den ljusaste på bilden är vår spättade maran, den andra är blå - d v s samma färg som Lárahönan.) Men våra två Hedemora (Frk Hansson resp Fru Hansson - de mörka skönheterna längst till höger i bild) tyckte uppenbarligen att detta fåniga påhitt var LÅNGT under deras värdighet... Uppenbarligen finns det alltså hönor (i alla fall två) som inte gör precis vad som helst för lite spagetti!!! :-O

Tidigare har jag alltid trott att anledningen till att alla höns verkar så galna i spagetti är för att de tror att det är mask. Även när vi hyrt värphybrider som aldrig varit utomhus innan de kom till oss har det inte tagit lång tid innan de upptäckt "nya" hönsinstinkter, trots att de inte haft några "erfarna" hönor att lära sig av hur man egentligen gör när man är höna. Som att metmaskar är kalasgott t ex!

Men våra Chicks har faktiskt aldrig förstått att uppskatta denna hönsdelikatess... Jag som egentligen helst vill behålla maskarna i jorden för den viktiga insats de gör där känner mig så oerhört generös när jag ändå försöker bjuda hönorna på en sådan - men inte ens att dingla med den framför näbben har triggat dem att bli maskätare. Alltså kan det ju inte vara orsaken till att de blir så galna så snart jag dinglar på samma sätt med en spagetti (ja, t o m när de måste hoppa för att nå den) utan det måste vara något annat som triggar igång dem. Hur som helst ska jag definitivt fortsätta med hoppträningen - för dem som vill vara med! Och vem vet - kanske t o m Hanssons ändrar uppfattning framöver?!!

Officiell invigning av hönshuset!

 

Här om dagen var det dags för den officiella invigningen av vårt hönshus, med representanter för byggfirman Hönapöna AB (vilka hjälpte till med bygget) som självklara hedersgäster! Och lika självklart var det Chicksen som skulle klippa bandet (alltså spagettin)!!!

Självklart var Chicksen på hugget - faktiskt så pass mycket att Johan inte hann få med själva "klippet" på bild trots att han stod beredd med kameran...! De festade sedan loss med den ena läckerheten efter den andra: ytterligare spagetti, tortillabröd samt majskorn. Vi andra hade äggtema på vår meny: Västerbottensostpaj med aioli - och eftersom dessa var tillagade med våra delikatessägg kunde det ju inte bli annat än lyckat! 

Fast på frågan om vad som var godast blev vi nedröstade med åtta mot fyra - så kall spagetti, halvtorrt tortillabröd och majskorn var överlägsna vinnare i "smaktävlingen"!

Litlamin har inte fallit långt ifrån "lyckopillerträdet"!

Första gången på Litlamins rygg - när jag fick låna henne till en Atlikurs i somras!

Och lägg bara till lite snö på bilden, samt vinterpäls på Litla och vinterkläder på mig så har ni en bra illustration över dagens ridtur! Litlamin var lika härligt positiv till ridningen som hon alltid är - där är hon verkligen mamma Lára upp i dagen - och även jag var lika glad denna gång! HÄRLIGT att vara tillbaka på hästryggen efter dryga två veckors uppehåll och dessutom på ett sådant "lyckopiller" till häst!!!

För mig blev det en mycket nyttig påminnelse om att det finns hästar som väljer att falla ner i trav ur tölten om man låter dem "tappa bakdelen" ett ögonblick - så jag fick ett ytterst effektivt träningspass i "sitt på rumpan"!!! Vi red längs bilvägen till korsningen vid sjön ("världens ände") och sedan en bit efter vägen längs med sjön in mot stan. 

När det faktiskt var meningen att vi skulle trava - inte bara jag som slarvade med sätet - visade Litlamin ännu en likhet med sin mor genom att på samma försynta sätt "föreslå" ett gångartsbyte genom att mjukt rulla över till en rund galopp utan att öka tempot. Och jag hade precis lika svårt att motstå detta förslag när det nu kom från "Lill-Lára" - utan lät henne hållas. Det var först när jag saktat av till trav igen och sedan gav signal om att byta galopp som Litla visade att även hon minsann har ett rejält "drag under galoscherna" när möjlighet ges! 

Sylvia hade varnat mig om att Litlamin kunde vara REJÄLT pigg på hemvägen, så precis som jag brukar med Hamingja inledde jag med skritt på långa tyglar för att hon skulle "tagga ner". Övergick sedan till att rida sidförande längs dikeskanterna för att hon skulle aktivera bakdelen istället för att lägga sig på i handen. Vi hade en liten diskussion kring om man verkligen behöver gå undan för vänster skänkel, där hon bl a hann visa upp sina färdigheter i "ökat tempo ryggning". Och  med tanke på att hennes mor antagligen hade haft chans på världsrekordet i "ökat tempo sidförande" var jag inte det minsta förvånad!

Precis som med Lára blev diskussionen dock kort - snart var vi överens även om vänsterskänkeln och då fungerade den även bra i tölten. (Om jag dessutom använde "Láraknepet" att ställa henne till höger när jag flyttade undan för vänster skänkel kunde vi dessutom behålla högerbogen på plats genom rörelsen.) I början av ridturen hade jag lite problem att få henne att välja tölt istället för trav, innan jag hade hittat hennes "töltknappar". (Det gick inte att, som på Hamingja, låta tyglarna vara långa och bara spänna rumpan lite.) Efter en stund gick det bättre, men mot slutet blev det svårare igen... men jag antar att det var för att hon började bli trött och då hellre valde traven. 

Hamingja får Back on Track-behandling i hagen!

När jag skulle hämta in Litlamin ur hagen inför ridturen var Hamingja snabbt framme hos mig och hon såg VÄLDIGT förvånad ut när jag lämnade henne kvar i hagen... Så när jag efter ridturen gick ut i hagen igen och ropade på Hamingja fick hon väldigt bråttom att komma till matte! Den här gången fick hon också följa med in i stallet, för lite borstning och mys med matte. Något som var väldigt uppskattat (förutom när matte envisades med att spraya pälsglans i pannluggen - det gillar Hami INTE..!)

Planen för Hamingja är att Sylvia fortsätter med träningen av henne i alla fall två veckor till. Då kommer även massör-Tomas och går igenom henne. Det blir perfekt att få en avstämning av hur musklerna i hennes bakdel reagerat på träningen! Så får vi se hur vi ska gå vidare sedan - om Sylvia ska fortsätta ett tag till eller om det är dags för mig att ta över igen. 

Men förhoppningsvis får jag möjlighet att låna Litlamin endel under denna tid, så att jag kan hålla den värsta abstinensen i schack! Dessutom ska Sylvias träning varvas med att jag då och då arbetar Hamingja från marken, vilket ju visat sig vara något som hon mår VÄLDIGT bra av!

Borta bra, men hemma Hamingja-häst!!!

Som jag SAKNAT den här mulen!!!

Två veckor i Karibien kan visserligen vara alldeles underbart!!! Men lika underbart var det att komma hem till min FINA häst!!! När vi landade på Luleå Airport i eftermiddag hade vi varit på resande fot sedan kl 16 igår (lokal tid) och det enda jag lyckats sova under hemresan var en knapp timme mellan Arlanda och Luleå... Inte helt optimalt direkt...!

Vid det laget gällde det ju att istället se till att hålla sig vaken till kvällen för att förhoppningsvis vrida dygnet rätt. Ett MYCKET trevligt sätt att hålla sig vaken var förståss att åka till stallet för att titta till Hamingja! När jag kom till Mariebäck såg jag alla ston i hagen utom Hami, men jag hade mina misstankar om var hon kunde gömma sig... och när jag ropat och visslat några gånger var det mycket riktigt ett välkänt huvud som tittade fram bakom hörnet på ladan! 

Öronen var nyfiket spetsade, men hon var ändå inte mer nyfiken än att hon väntade till dess jag hunnit halvägs ner genom hagen innan hon behagade komma mig till mötes... Sedan hade vi en av våra "mysstunder" då hon står med mulen i mina kupade händer och jag kliar henne lite med mina tummar. Ganska snart anslöt Dotla - "för att se att allt gick rätt till" (d v s kontrollera att inte Hamingja fick godis som rätteligen borde tillfalla ledarhästen). Så jag stod där med Hamingja på min ena sida, med hennes mule i mina händer och Dotla på min andra sida, sällskapligt snusande mig i örat! 

När jag tillslut vände för att gå tillbaka mot stallet var Dotla snabb att placera sig mellan mig och Hamingja - det är ju ändå Hon Som Bestämmer... Men Hamingja SPRANG då i en stor halvcirkel runt Dotla för att hinna först fram till mig. Gissa om mattes hjärta smälte snabbare än en gräddglass i den karibiska värmen?!!

Medan jag har varit på semester har Hamingja varit i träning hos Sylvia. Och träningen kommer att pågå ett tag till (det borde jag väl ha räknat ut att om jag lät Sylvia rida Hamingja skulle hon aldrig vilja lämna tillbaka henne igen sedan??!!) Men Sylvia "mutar" mig genom att jag ska få låna Litlamin lite under tiden - och att få rida Láras dotter är ju verkligen inte det sämsta! Fast Hamingja själv skulle förståss tycka det var lugnare att återgå till matte - det är ju BETYDLIGT mycket lättare att lura mig än Sylvia om hon tycker att något är lite för jobbigt...!