Brändöskär/Uddskär!!!

De sista tre dagarna på min semester fick vi än en gång förmånen att låna den gamla fiskestugan ute på Brändöskär/Uddskär, längst ut i Luleå Skärgård! Och Rolle inte bara lånade ut släktstugan, han skjutsade även ut oss. Det blåste upp emot 15 m/s så vi hann bli ganska blöta under den ca 1 timme långa båtresan... "Saltstänk på glasögonen - jajamen!!!" för att citera pappa! På bilden ovan är det Brändöskär ni ser i bakgrunden - vi är på väg in i viken mellan Brändöskär och Uddskär. (Tidigare var det två öar - men landhöjningen har gjort att de numera sitter ihop.)

 Som extra bonus fick vi dessutom en pinfärsk havsöring att njuta av till middag!!! 

På fredagen var vi nästan ensamma där ute - det mulna och blåsiga vädret gjorde väl att en och annan avstod från att åka så långt ut i skärgården. Men på lördagen var det strålande sol, knappt någon vind och skön värme och då började också båtar glida in på löpande band, både till stugorna och till gästhamnen. 

Båtar i gästhamnen och bekvämligheter a´la Brändöskär (det finns varken el eller rinnande vatten på ön).

...däremot finns en fin vedeldad bastu att låna, med vattenvärmare på aggregatet så att man får varmvatten att tvätta sig med. Och efter bastubadet erbjuds denna "relaxavdelning" med extremt svårslagen utsikt över viken, gästhamnen och där bortanför det öppna havet! 

'

Inte bara norrbottningar uppskattar Brändöskär: segelbåten som här är på väg in mot ön visade sig komma ända från Tyskland!  

Dricksvattenbrunnen med sin manuella pump - i kvällssol. 

Morgonsol över Kalvhamn - där man förr hade kalvarna på bete om sommaren. 

Spegelblank morgon - med Brändöskärs kapell högst upp i mitten av bilden. Än idag firas gudstjänst där varje sommar. Och min kollega Björn - som har stuga på ön - tjänstgör som kyrkvaktmästare. Björn är född och uppvuxen i Brändön, en by på fastlandet. Och det var till de boende i denna by som drottning Kristina en gång i tiden gav äganderätten till ön och den värdefulla fiskerätt som följde med detta. Därför heter den Brändöskär trots att den inte alls ligger nära Brändön utan längst ut i havsbandet.

Som alltid var det med visst vemod vi lämnade denna underbara plats på söndagkvällen... Jag har svårt att tänka mig ett underbarare ställe att avsluta sin semester på! Men vi hoppas vi får chansen att komma tillbaka fler år - till denna sällsamma miljö samt de trevliga människor vi börjat lära känna på ön!