Teknik- och styrketräning

Även idag var det MASSOR att göra på jobbet... så att åka till stallet efteråt för att pyssla med och rida Lára var verkligen PRECIS vad jag behövde! Så snart jag går in genom stalldörren rinner verkligen all stress av mig! Det är något jag blev tvungen att lära mig när jag hade Reykur - för han var så känslig att om jag var stressad kunde jag inte ens ta fast honom i boxen. Och verkligen värdefull "kunskap" att behålla resten av livet!!!

Precis som senast var stoflocken borta på betet, men denna gång hade de inte gömt sig i skogen utan ute på ängen där jag såg dem på långt håll, så det var inte alls lika tidsödande att hämta häst som i söndags! Lára tycker uppenbarligen det är hög tid att börja tänka på vinterkläderna nu - för hon släpper redan rejält med sommarpäls... SUCK - det är ju inte länge sedan den sista vinterpälsen försvann och jag vill verkligen få njuta så länge som möjligt av att se henne i den snygga, svarta sommarvarianten..!!!

Dagens träningspass var bara ca 40 minuter långt och ägnades åt teknik- och styrketräning i galopp. När man ägnat hela sitt ridhästliv åt att galoppera så snabbt som möjligt, med huvudet högt och sänkt rygg, är det förståss inte helt enkelt att plötsligt länga halsen, komma upp med ryggen och fokusera på bärkraft istället för skjutkraft i galoppsprången...

Att hitta tekniken - det nya rörelsemönstret - är en sak och här har vi definitivt stor fördel av att Lára som alltid har så lätt för sig. Precis som tidigare tränade vi högergaloppen på ridbanan och idag upptäckte jag att det gick bättre ifall vi utgick ifrån trav istället för skritt. Med fattning från samlad trav och med tillräckligt korta tyglar kunde vi prestera riktigt trevlig högergalopp! (Allra bäst blev det förståss när matte dessutom rätade på ryggen och drog bak sina axlar ordentligt!)

Men om tekniken går relativt snabbt att träna in så tar det förståss betydligt längre tid att bygga upp de muskler som behövs för att hästen ska kunna bära upp sig på önskvärt sätt i galoppen. Så man kan säga att vår träning nu, med korta, intensiva träningspass har samma upplägg som när vi började "montera om" tölten under hösten och vintern.

Precis som tidigare använde jag idag skogsvägen bakom vägbommen för att träna vänstergaloppen. Det fungerar verkligen bra att fatta vänster galopp från samlad skritt med bibehållen längd på halsen nu! Galopperade halvvägs till vändplanen och skrittade resten på lång tygel. På hemvägen delade jag upp galoppsträckan på både vänster- och höger galopp. I o m att det gick så bra att rida högergaloppen på ridbanan idag hoppades jag att vi var redo för att göra det även ute. Och vi presterade definitivt vår allra bästa högergalopp hittills!!!

Ungefär halvvägs fick min duktiga häst sträcka ut en kort stund i trav för att sedan pusta ut i skritt på hellång tygel. Det märks ju att det är riktigt jobbigt för henne att galoppera när hon börjar använda rätt muskler! Det var inte så varmt idag, bara 19 grader. Men oerhört fuktig luft - som att regnet hela tiden "låg på lur"... Men först när vi  kommit tillbaka till stallet kom de första dropparna - vilken timing!!!

Flitiga maskletare!

Johans bror Janne och hans dotter Rebecka letar metmask minst lika ivrigt som Fru Kinell coh Frk Persson!!! "Arkivbild" från umebornas besök hos oss för ett par veckor sedan. 

Mördande måndag

En hysterisk dag på jobbet... (Två färre som jobbar jämfört med föreg vecka samtidigt som vi har mkt mer att göra, med bl a massor av fastighetsaffärer så här runt månadsskiftet, är inte en bra kombo...) Kände mig verkligen helt "urblåst" när jag gick från jobbet... Efter ett pass i City Rehabs varmvattenbassäng samt en lååååång stund i bastun efteråt känner jag mig i alla fall skönt trött i kroppen. I natt tänker jag sova gott - hoppas min kropp har samma planer!!!

Vaaaaar är Lára??!!

Ännu en riktigt varm dag idag, så jag sparade ridningen till kvällen. När jag kom till Mariebäck hade stoflocken hunnit gå ner på betet för natten och jag fick trampa runt i slyskogen en halvtimma - till myggens stora glädje - innan jag TILLSLUT hittade hästarna. När de betar har Lára tyvärr lagt alla ambitioner på att komma när jag ropar på hyllan...

Hästletandet gjorde att jag var i viss tidsnöd, så det blev ett kort men intensivt ridpass. Inledde på ridbanan med lite BK övningar i skritt samt fortsatt uppvärmning i trav. Övergick sedan till att träna galoppfattningar i höger varv, med bibehållen längd på halsen. Vi behöver verkligen fortsätta att jobba mycket på detta eftersom hon mycket hellre tar vänster galopp om hon ska behålla halsen lång.

Sedan gäller det ju att bibehålla formen i galoppen också... men efter några sekvenser höger galopp började hon kännas stadigare i formen och när vi tillslut åstadkommit två sekvenser då hon även börjat komma upp lite mer i sprången var jag nöjd med detta för dagen.

Nu var det vänstergaloppens tur - men för att inte nöta på i onödan på ridbanan valde jag än en gång att träna den på skogsvägen bakom vägbommen. I o m att vi inte behöver ett ridbanehörn för att fatta vänstergalopp med längd på halsen. Hon bjöd på en riktigt trevlig vänstergalopp!!! Och jag konstaterade att jag nog borde korta upp tyglarna lite mer även i högergaloppen nästa gång. Med Feykir kunde jag absolut inte ha någon tygelkontakt i vänstergaloppen, som han hade lite svårare för, då blev han spänd och gick över i pass. Men för Lára ger tygelkontakten istället ett stöd - jag måste bara komma ihåg och våga tro på detta!

Red bara halvvägs upp mot vändplanen innan vi vände hemåt igen, först i nedvarvningstrav och sedan skritt. Lára hade ändå hunnit bli REJÄLT svettig i värmen. Och matte hade varit svettig redan när hon tillslut hittat hästen i hagen. Trots ett relativt kort ridpass hade vi båda fått "mycket träning för pengarna" alltså.

Men mycket häst för pengarna fick jag ju inte när jag köpte Lára, konstaterade jag när viktmåttbandet efter ridturen visade bara 275 kg trots att hon ändå har en liten "sommarbetesmage". 

Med sällskap av Eva och Ljúfa!

I kväll fick Eva och jag rida ut tillsammans! Det händer av naturliga skäl inte så ofta när man normalt rider samma häst - och nu har hon ju dessutom befunnit sig i Al Ain, Förenade Arabemiraten sedan i februari... Men just nu är hon alltså hemma för en kortare semester och när Fia dessutom var bussig att låna ut sin Ljúfa till Eva idag kunde vi alltså få en gemensam ridtur! P g a temperaturer på 26 grader under eftermiddagen sparade vi ridningen till dess vi avnjutit middag i form av surströmming i Evas stuga.

Det var fortfarande väldigt varmt när vi kom till Mariebäck, men inte riktigt 26 grader i alla fall. Eva och Ljúfa har inte haft tillfälle att stifta närmare bekantskap med varandra tidigare. Men jag talade om för Ljúfa att hon hade ett ovanligt bra utgångsläge eftersom Eva främst har kameler att jämföra med numera!

Vi tog till höger nere på bilvägen och när vi värmde upp hästarna i skritt, trav och tölt kunde jag konstatera att Lára inte alls kändes så mjuk och avslappnad som hon annars brukar nu för tiden... Istället var hon spänd och ville mest springa med sänkt rygg och "huvudet i vädret" - som om flyktreflexen var vad som dominerade över allt annat... Visserligen var det ett tag sedan vi hade sällskap av någon senast, men det var väl ändå ingen anledning till att reagera på detta sätt?!

När vi kom fram till sjön och tog höger för att galoppera uppför backen in till byn fick Lára dock vatten på sin vaksamhetskvarn... Hon hade knappt hunnit gasa på förrän hon plötsligt "drog i nödbromsen" och gjorde en "slidestop" som lämnade meterlånga spår i gruset... En MKT överraskad matte lyckades med nöd och näppe sitta kvar i sadeln... Reaktionen visade sig bero på att man slagit ängarna på var sida om backen och det nu låg vita rundbalar utplacerade lite här och där - och det brukar det ju INTE göra!!!

Det kändes alldeles tydligt på Lára att det pågick en intensiv kamp inom henne... å ena sidan tyckte hon uppenbarligen att den rundbal som låg alldeles vid vägkanten en bit upp i backen såg allt annat än pålitlig ut... men å andra sidan närmade sig Ljúfa i galopp och skulle ju faktiskt kunna springa förbi oss om Lára inte agerade snabbt...

Valet föll (förståss) på att fortsätta galoppera uppför backen för att hålla Ljúfa bakom sig - men det var i en allt annat än avslappnad galopp vi närmade oss den vita rundbalen. Lára hade hela tiden hållit sig så långt ut på vägkanten som möjligt och när vi skulle passera förbi gjorde hon ytterligare en förflyttning sidledes bort från balen, som uppenbarligen låg och förberedde en attack. På sidan av vägen växte gräset högt och det gick inte att se var dikeskanten började - så det var nog bara ren tur att vi inte gjorde en kullerbytta ner i diket innan jag tillslut lyckades förmå henne att förflytta sig tillbaka upp på vägen igen. Men galopperade gjorde hon hela tiden - och Ljúfa höll hon bakom sig - vilket ju var huvudsaken om ni frågar Lára!

Inne i byn red vi sedan in på en mysig skogsväg, där underlaget var väldigt mjukt och fint. I vanliga fall brukar det vara blött och FÖR mjukt, men nu hade det torkat upp riktigt bra i värmen! På hemvägen, provade vi sedan lite ökad tölt - det gäller ju att passa på när man har sällskap av en annan häst som kan få upp tempot ordentligt!

Efter urladdningen i tölt tänkte jag att Lára skulle få sträcka ut sig och varva ner i lugn trav, men damen hade andra planer. Trav var hon helt med på - men det var definitivt Solvallasatsning som gällde... Men trots det höga tempot frustade hon om och om igen hur belåtet som helst! Vem annan än speed-Lára kan slappna av i sådant högt tempo?!!

Silverado: "Her Horse" - A Woman and Her Truck

Härlig reklamfilm där en kvinna får vara både stark, modig och självständig - trots att den är amerikansk t o m!

BK-ridning ger många aha-upplevelser!!!

Titta så snygg Elisabeths hästtransport är numera!!! Dekalen är gjord från ett foto på hennes Démantur!

Under förra årets smärtkurs med teamet på vårdcentralen fick jag stifta bekantskap med något som kallas Basal Kroppskännedom (BK). Jag hade aldrig hört talas om det tidigare - men är ju alltid pigg på att testa ALLT som skulle kunna ge smärtlindring. Informationen att just BK är en av de metoder där det finns största vetenskapliga belägg för att den faktiskt fungerar vid fibromyalgi minskade förståss inte mitt intresse.

Får dock erkänna att jag under de första träningstillfällena kände viss tveksamhet till om detta skulle kunna hjälpa, det var verkligen "less is more" draget till sin yttersta spets... LITE mer måste man väl ändå göra om det ska ha någon effekt?! Men med tiden insåg jag att det verkligen fungerade - och att ju mer "mikroskopiska" och precisa jag lyckades göra övningarna desto effektivare blev de!

Tack vare dessa övningar har jag kommit in i en god cirkel, där jag uppmärksammar spänningar och förstadier till smärta i ett tidigare skede och genom att direkt göra några övningar kan jag ofta lindra smärtan eller i alla fall hindra den från att förvärras. Så BK-övningarna har blivit en naturlig del av min dag (och natt) kan man säga!

Som bonus upplever jag också att den utvecklade kroppsmedvetenheten är en stor fördel i ridningen genom att jag har mycket lättare att upptäcka ofrivilliga spänningar i kroppen och åtgärda dessa även på hästryggen. Så när jag nyligen fick förfrågan om jag var intresserad av att rida lektion för en sjukgymnast som jobbar med ryttare bl a utifrån BK var jag självklart intresserad!!!

I kväll var det så dags - sjukgymnasten som heter Erika Rask kom ut till Mariebäck för att dela med sig av sin kunskap till mig och Elisabeth. Och det blev verkligen givande!!! Vi fick börja med att värma upp hästarna på egen hand i skritt, trav, galopp och tölt medan Erika och miduriten Malena (också sjukgymnast och den som bjudit Erika till Luleå) såg på.

När vi sedan fick frågan om vad vi själva ser för problem i ridningen svarade både Elisabeth och jag att vi har en tendens att sitta snett (dock åt olika håll.) Första övningen handlade därför om att hitta jämvikt och naturlig balans. I den BK jag lärt mig via smärtkursen börjar man vid stående övningar alltid med just detta - att genom viktförskjutningar (framåt - mitten - bakåt resp höger - mitten vänster), rörelser som görs allt mindre och mindre till dess man hittat sin balans. Vilket ju mycket enkelt kunde överföras även till sadeln!

Definitivt en viktig övning för mig att lägga in under alla skrittpauser i mina ridpass, så att det tillslut blir naturligt för mig att löpande justera min sits. För som det är nu är jag så van vid att jag sitter lite snett åt höger att det känns lite konstigt att sitta helt rakt. Och därför återgår kroppen till det sneda så snart jag inte fokuserar på detta.

Atli har även påpekat att jag ofta "fastnar" med vikten lite bakåt när jag använt denna signal för att bromsa Lára, istället för att snabbt räta upp mig till jämvikt igen för att belöna henne. Och, som alltid: "den som är snabbast att belöna sin häst når de snabbaste träningsresultaten!" Även här kan jag alltså ha nytta av denna övning!

På temat "less is more" fick vi även prova att göra halvhalter m h a "bäckenbottenlyft" - något Erika sa att kvinnliga ryttare av förståeliga skäl brukar förstå bättre än manliga...! Detta visade sig vara något Lára svarade oerhört bra på! Som Malena sa "Det syns inte alls på dig när du gör dem - men Lára avslöjar dig direkt!" Efter en stunds övning kändes det tydligt att man faktiskt jobbar ganska ordentligt med både rumpa och magmuskler i en sådan halvhalt - samtidigt som det ändå var lätt att bibehålla avslappning och balans i övriga kroppen.

Erika är även influerad av centrerad ridning - något som jag fick tillfälle att prova på under en träff med Team Lillhästen för ett antal år sedan. Därifrån kände jag igen hennes beskrivning av att man i skritt ska röra bäckenet som om man cyklade baklänges - och att man kan öka resp minska tempot i skritten genom att cykla snabbare resp långsammare. Minns att detta kändes väldigt naturligt den gången nere i Stav, men nu tyckte jag inte alls att jag kunde få till känslan på samma sätt...

Då fick jag göra halt och släppa stigbyglarna för att Erika skulle röra lite försiktigt på mina ben. Jag kände igen även detta från Lillhästen träffen - inkl den härliga känslan av att benen plötsligt kändes någon dm längre, utan att jag riktigt kunde förstå hur det gått till! När jag åter fick skritta framåt märktes en otrolig skillnad på Láras skritt - hon slappnade av och längde stegen på ett helt annat sätt än hon gjort innan! Dessutom märkte jag hur jag fått en ökad rörlighet i bäckenet och plötsligt hittade känslan av att cykla baklänges utan problem!

När jag frågade Erika vad hon egentligen gjort (det kändes ju knappt som att hon gjorde någonting) förklarade hon att hon med små, små rörelser fått mina muskler att slappna av. Innan dess hade jag hela tiden knipit lite med knäna, men när jag nu slutade knipa och slappnade av gjorde Lára detsamma - samtidigt som min egen rörlighet i bäckenet ökade och jag därmed kunde inverka ännu mer positivt på Láras skritt! Fascinerande!!!

En annan riktig aha-upplevelse denna kväll var hur man kan inverka på hästen med att "öppna resp stänga bäckenet" - d v s ändra vinklarna i bäckenlederna. Om man t ex rider på volt i höger varv och vill öka volten så "öppnar" man på yttersidan genom att vinkla ut bäckenet på höger sida samtidigt som man på motsvarande sätt "stänger på insidan". Vill man minska volten, eller t ex korrigera en utskjutande ytterbog, gör man helt enkelt tvärt om.

Genom att öppna och stänga på detta sätt, samt verkligen slappna av i knäna när Lára gjorde rätt, kunde jag rida henne väldigt avslappnat och trevligt på volter och åttor i skritten. Övergick till att testa åttor i tölt och det fungerade lika bra - trots att (eller antagligen just för att) det kändes som jag i princip inte gjorde någonting!!! Erikas kommentar att all drivning/ridning ska utgå ifrån bäckenet kändes plötsligt väldigt självklar!

Även i traven ska känslan vara att man "cyklar baklänges" och med en mer avslappnad matte på ryggen som bara inverkade med små signaler blev förståss traven också väldigt avslappnad och fin! (I tölten ska bäckenet istället röra sig som i en liggande åtta.)

Något Erika konstaterade att många har problem med är galoppen: man lutar sig lite framåt i galoppen och därmed faktiskt inverkar hindrande och förminskande på hästens rörelser. Istället ska man hålla överlivet aningen bakåt, skjuta fram höften och släppa fram hästen i galopp samtidigt som man rider med i rörelsen genom att göra en STOR cirkel med höger höft i höger galopp och tvärt om. Även i traven ska man hålla överlivet aningen bakåt för att släppa fram så stora frambensrörelser som möjligt.

Jag tycker verkligen jag fick ut otroligt mycket av denna ena lektion!!! Det var så bra att få hjälp av någon specialiserad på människokroppen men samtidigt ridkunnig att förstå mer om hur min kropp fungerar på hästryggen och hur jag kan påverka detta på olika sätt! Självklart hade jag en stor fördel av att jag redan tränat mycket BK. Men även Elisabeth, som träffade på det för första gången, verkade mycket nöjd med många aha-upplevelser i bagaget!

Stort TACK till Erika för en mkt givande lektion - och till Malena som ordnat så att Erika kom hit!!! Jag skulle definitivt vilja göra om detta fler gånger!

38 grader varmt i vattnet!!!

Nej, det är faktiskt inte SPA-badet jag badat i idag utan bassängen på City Rehab! Normalt brukar det vara 33 grader som varmast, men nu hade visst ventilationen stannat under helgen samtidigt som solen legat på mot de stora fönstren och värmt upp luften samtidigt som bassängvärmningen arbetat som vanligt...

Innan bassängen var det meningen att jag skulle träna på Crosstrainern. Och det var sista chansen på ett par veckor, eftersom de ska byta golv i träningshallen så den kommer att vara stängd. Desto mer besviken blev jag förståss när det visade sig att jag inte kunde använda den... Jag måste använda den lägsta uppvärmningsbelastningen som finns för att inte få ont av träningen, men idag fungerade inte inställningarna alls av någon anledning... Trots att jag knappat in de 25 W jag skulle ha så kunde jag stå med båda fötterna på samma fotplatta utan att den rörde sig mer än ytterst marginellt... Ingen fanns på plats som kunde lösa problemet heller och trots mitt ihärdiga knappande mellan olika inställningar hann hela träningstiden passera utan att maskinen blev träningsbar...

Kanske inte så konstigt att jag var ganska irriterad när jag bytte inför min badtid. Men när jag klev ner i det UNDERBART varma vattnet var det så ljuvligt att jag kände att irritationen "rann av" mig. Och efter genomgånget träningsprogram var kroppen härligt mjuk och följsam!

I morgon kommer jag att ha förmånen att rida lektion för en sjukgymnast som arbetar med ryttares sits bl a med hjälp av Basal Kroppskännedom. Det sistnämnda har jag haft oerhört positiva erfarenheter av i samband med smärtkursen jag gick på vårdcentralen förra året, så det ska bli oerhört intressant!!!

She´s back!!!

"Eva is in the building (country)!!!" utropade jag glatt och plockade fram hennes stigläder igen i fredags för att möjliggöra "tjuvridning" söndag eller måndag. (Själv använder jag de måttbeställda stiglädren som jag köpte med min Childeric-sadel och Evas ben är väl minst 1 dm längre än mina...! Som hon sa när hon försökt rida med mina en gång: Jag behövde ha VÄLDIGT låga hälar...!") 

"She´s back!!!" utropade Lára lika glatt och kom galopperande fram till Eva i hagen!!! (Annars brukar Eva beklaga sig över att Lára inte alls kommer till henne, som hon gör till mig när jag ropar, utan bara brukar se allmänt ointresserad ut... Men nu fick hon minsann svar på tal!!!) 

Medan Eva och Lára hade trevlig reunion i Mariebäck var Johan och jag i den tornedalska byn Matojärvi för lika trevlig reunion Ricardo & Lotta med familj. I januari träffades vi hemma hos dem i Turialba, Costa Rica och nu istället i Lottas mammas barndomshem. Det var bara de två yngre barnen som var med nu och Mathias 8 år kunde först inte riktigt placera oss... Men så snart Johan plockade fram kameran och började fotografera utropade Mathias: "NU minns jag - jag minns kameran!!!" (Någon förvånad?!) 

Varken Ricardo eller barnen som var med talar svenska, vi kan bara enstaka ord spanska och Lottas mamma med sambo (vilka också var med) kan inte engelska, så det blev en salig blandning av tre språk när vår livliga konversation skulle översättas "kors och tvärs". Kanske inte konstigt att 6-åriga Johanna tillslut sa: "Snart ska vi åka hem och DÄR pratar alla spanska!!!"

Snyggaste svarta springer snabbast!!!

Tack vare att Johan dök upp i stallet igår tillsammans med Janne och Rebecka fick jag lite (300) bilder på min svarta skönhet som ÄNTLIGEN har full sommarpäls!!! På denna bild försöker vi rida ökad tölt på ridbanan - inte helt lätt... men visst ser Lára nöjd ut när hon äntligen får gasa på lite?!!!

Idag fick i alla fall matte en låååång skrittuppvärmning - för jag fick leta en bra stund innan jag hittade igen stoflocken ute på betet. Väl dolda i ett slybuskage stod de och gav inte minsta ljud ifrån trots att jag ropade och visslade... (Det var lättare förr, när Kippy gick med stona, för han kunde aldrig hålla tyst utan avslöjade dem direkt!)

Precis som igår inledde sedan ridpasset på ridbanan, för att ha möjlighet till en riktig Atli-uppvärmning.  Fortsatte sedan med galoppfattningar i höger varv och efter 6-7 gånger hade vi hittat tillbaka till läget från igår, med bibehållen lång hals och mer höjd i sprången! Härligt! Då var det dags att lämna ridbanan - och jag noterade än en gång belåtet att Lára måste jag verkligen STYRA ut från ridbanan. Hon är helt inställd på att fortsätta längs spåret även när jag som idag inte stängt grinden.

Skrittade ner till bilvägen och svängde höger för att även träna ökat tempo tölt. Då är det verkligen en svår avvägning mellan att ha tillräckligt mycket tygelkontakt för att behålla henne rakriktad i det höga tempot, men absolut inte mer än nödvändigt - eftersom jag då riskerar att inverka bromsande... Och de viktiga eftergifterna får bara vara i minsta microformat - f f a på högertygeln.

Idag kom jag på att det funkade bra att flytta tillbaka en utskjutande högerbog genom att ta högertygeln mot halsen, istället för att krama lite extra på den. På det sättet verkade jag mindre bromsande i korrigeringen - vilket innebar att vi på hemvägen lyckades slå nytt fartrekord i ökad tölt!

Det är så fantastiskt roligt att rida Lára för jag tycker jag lär mig så mycket hela tiden! Helt plötsligt känns det faktiskt som att jag börjar förstå ett och annat när det gäller ridning!!! Och idag verkade Lára  oerhört nöjd över att matte ÄNTLIGEN verkade ha förstått att det är springa FORT som gäller!!!

Kusinträff i Mariebäck!

Vi har Johans bror Janne med sin dotter på besök i veckan - och när jag kom till stallet efter jobbet i eftermiddag anslöt de för att Rebecka skulle få träffa "kusin" Lára. 

Jag red ett pass på ridbanan - med fokus på kvalitet istället för kvantitet. Hon kändes riktigt avslappnad och fin så det tog inte lång stund innan hon jobbade med trevlig längd på halsen i skritt, trav resp tölt. Lite samlad skritt, ökad tölt och ett par tempoväxlingar hann vi också med innan det var dags för dagens huvudsakliga träning: att träna högergaloppen.

Gjorde galoppfattningar från skritt med lång hals - och bara i "rätt" hörn den här gången. Vilket också innebar rätt galopp varje gång. Galopperade ca 1/2 varv innan jag saktade av till trav på volt och när hon kändes riktigt avslappnad började vi om med galoppfattning från skritt. Jag har fått lära mig att det första galoppsprånget är det som utvecklar hästen mest. Så för att stärka hästen och därmed succesivt förbättra dess galopp ska man alltså rida så många "första galoppsprång som möjligt - inte nöta på längre sträckor i galopp.

Det gick succesivt bättre och bättre att bibehålla den långa halsen genom fattningen och in i galoppen. Efter 6:e galoppfattningen kunde vi bibehålla formen 1/2 varv runt ridbanan och efter den 7:e galopperade hon ett helt varv i trevlig form där hon kom upp bättre i formen! Som belöning avrundade jag för dagen - genom att hon som vanligt fick sträcka ut i trav längs spåret och på volt. Duktiga hästen!!!

Láras preferenser säger: vänster

...och som Karl-Bertil Jonssons pappa undrar jag om jag "närt en kommunist vid min barm??!!"

Igår fick vi besök av Johans kusin från Lund (en av dem) med make, samt Johans ena bror med dotter. Frk Persson tog tillfället i akt att bjuda på aioli (se skalet från hennes gröna ägg och den nästan orangefärgade äggulan ovan!!!) För att göra menyn riktigt norrbottensinspirerad inleddes middagen med Kalixlöjrom och avslutades med åkerbärspannacotta. Och vi såg dessutom till att göra extra plats för efterrätten genom att lägga in en rundvandring här i Världsarvet efter huvudrätten.

Innan middagen hade jag hunnit med ett träningspass tillsammans med Lára. Vi inledde på ridbanan med lång hals på böjda spår i skritt, trav och tölt och jag kunde då konstatera att "Atlieffekten" fortfarande sitter kvar i henne (oss?!) Fortsatte sedan med att träna galoppen - som jag nyss insett att det är hög tid att "ta tag i"!!!

Vi är på lite olika nivåer i vänster resp höger galopp. I vänster galopp gör vi fattningarna från skritt med längd på halsen och det handlar i princip om att succesivt bygga upp styrka. Målsättningen är att kunna bibehålla den trevliga formen i galoppen allt längre sträckor och att även få tillräcklig styrka till att öka samlingen.

I höger galopp har vi inte alls kommit lika långt... Även där gör vi fattningarna från skritt men det gäller  i första hand att få rätt galopp. När jag försöker bibehålla den långa halsen i galoppfattningen väljer hon nämligen helst vänster galopp istället... Inledde därför dagens galoppträning med att träna just fattningar i höger varv, med varierande framgång. Efter en stund började jag se ett mönster: där vi hade utförsbacke innan hörnet (ridbanan sluttar en aaaning) blev det fel varje gång medan det gick MYCKET bättre i nästa hörn. Det bör alltså vara effektivast att prioritera rätt hörn ett tag framöver!

När det var dags för vänstergaloppen lämnade vi ridbanan och red upp på skogsvägen bakom vägbommen istället. Där känns hon ganska stadig i formen, bara jag inte krånglar till det allt för mycket genom att börja sidföra också. Men det märks att det är jobbigt - hon pustar och stönar precis som när jag samlar henne ordentligt i tölten. Och jag får faktiskt driva lite - det är jag ju inte van att behöva när vi galopperar...!!!

Efter andra galoppintervallen bjöd hon på riktigt häftig "långbenstrav" - den skulle jag vilja visa upp på en tävlingsbana någon gång i framtiden!!! Härligt att det finns så mycket vi kan fortsätta utveckla! Men nu närmast är det alltså fokus på galoppen - Grattis Lára m a o!!!

Brändöskär/Uddskär!!!

De sista tre dagarna på min semester fick vi än en gång förmånen att låna den gamla fiskestugan ute på Brändöskär/Uddskär, längst ut i Luleå Skärgård! Och Rolle inte bara lånade ut släktstugan, han skjutsade även ut oss. Det blåste upp emot 15 m/s så vi hann bli ganska blöta under den ca 1 timme långa båtresan... "Saltstänk på glasögonen - jajamen!!!" för att citera pappa! På bilden ovan är det Brändöskär ni ser i bakgrunden - vi är på väg in i viken mellan Brändöskär och Uddskär. (Tidigare var det två öar - men landhöjningen har gjort att de numera sitter ihop.)

 Som extra bonus fick vi dessutom en pinfärsk havsöring att njuta av till middag!!! 

På fredagen var vi nästan ensamma där ute - det mulna och blåsiga vädret gjorde väl att en och annan avstod från att åka så långt ut i skärgården. Men på lördagen var det strålande sol, knappt någon vind och skön värme och då började också båtar glida in på löpande band, både till stugorna och till gästhamnen. 

Båtar i gästhamnen och bekvämligheter a´la Brändöskär (det finns varken el eller rinnande vatten på ön).

...däremot finns en fin vedeldad bastu att låna, med vattenvärmare på aggregatet så att man får varmvatten att tvätta sig med. Och efter bastubadet erbjuds denna "relaxavdelning" med extremt svårslagen utsikt över viken, gästhamnen och där bortanför det öppna havet! 

'

Inte bara norrbottningar uppskattar Brändöskär: segelbåten som här är på väg in mot ön visade sig komma ända från Tyskland!  

Dricksvattenbrunnen med sin manuella pump - i kvällssol. 

Morgonsol över Kalvhamn - där man förr hade kalvarna på bete om sommaren. 

Spegelblank morgon - med Brändöskärs kapell högst upp i mitten av bilden. Än idag firas gudstjänst där varje sommar. Och min kollega Björn - som har stuga på ön - tjänstgör som kyrkvaktmästare. Björn är född och uppvuxen i Brändön, en by på fastlandet. Och det var till de boende i denna by som drottning Kristina en gång i tiden gav äganderätten till ön och den värdefulla fiskerätt som följde med detta. Därför heter den Brändöskär trots att den inte alls ligger nära Brändön utan längst ut i havsbandet.

Som alltid var det med visst vemod vi lämnade denna underbara plats på söndagkvällen... Jag har svårt att tänka mig ett underbarare ställe att avsluta sin semester på! Men vi hoppas vi får chansen att komma tillbaka fler år - till denna sällsamma miljö samt de trevliga människor vi börjat lära känna på ön!

Kvällströtta vildhönor

"Herr och Fru McGyver" har byggt en foderautomat till Fru Kinell och Frk Persson - den fungerar riktigt bra!

Lára har haft vilodag idag - men det har sannerligen inte matte... Det är verkligen fullt ös på jobbet nu... Jag bara undrar sedan när blev det stort semesternöje att ansöka om banklån?! Fast vi som lever på att låna ut pengar klagar förståss inte - vi bara pustar lite...! Efter jobbet skulle jag egentligen ha tränat på City Rehab, både på crosstrainern och i bassängen, men det körde ihop sig lite extra när jag egentligen skulle gå från banken, så det blev ytterligare jobb istället för träning.

Hemma blev det sedan "softa" i orangeriet med te och ljudbok innan vi flyttade de färgade hönornas bur för att de skulle ha nytt fräscht gräs att tillgå. Jag hade släppt ut dem lösa redan när jag kom hem från jobbet och sedan fick de fortsätta gå fritt till dess vi flyttade buren, drygt tre timmar senare. Att vara "vildhönor" så länge hade uppenbarligen tagit på krafterna - för nästan direkt buren stod på nya platsen valde de att gå in i hönshuset och "göra kväll". De är ungefär lika kvällströtta som jag alltså!

Nationalparken Haparanda Sandskär

Idag åkte vi med M/S Laponia genom Luleå, Råneå, Kalix och Haparanda skärgårdar ut till Haparanda Sandskär! Det går en sådan kryssning bara en gång/år - och i år var det första gången ett datum som passade oss. Som alltid trivdes jag ute på havet!

M/S Laponias kapten - på kommandobryggan

Den gamla hamn som finns på södra delen av Sandskär är alldeles för grund för att Laponia ska kunna lägga till där. Istället fick man helt enkelt "gå på grund" på en av nordostsidans sandstränder!

Inte svårt att gissa varför den heter Sandön!

Sandmarkernas första kolonisatör: saltarven. 

Ön är nationalpark tack vare sitt värdefulla växt- och djurliv. 

När vi gått runt och tittat på ön låg vi lääääänge på en av stränderna och tittade upp i himlen medan vi hörde vågorna klucka mot stranden och vinden rassla i strandrågen. Jag lyckades t o m somna och sova en bra stund! 

Nästan hemma igen - siluetten av malmhamnen resp oljehamnen i kvällssolen. 

Några wow-galoppsprång!

Bildbevis från Vindurtävlingen: jag lyckades lugna ner Lára tillräckligt för att hon skulle skritta en liten del av skrittvisningen i alla fall... (Med tanke på rubriken borde jag kanske haft en galoppbild istället..?!)

När jag red Lára i kväll inledde vi på ridbanan, med i tur och ordning skritt, trav resp tölt på volt och längs spåret till dess vi hade fått "alla bogar och bakdelar" på plats. Gjorde ett par galoppfattningar också (höger) och kunde sedan konstatera att vår uppvärmning verkligen gjort skäl för namnet - bokstavligen. Lára var nämligen redan svettig - men så var det riktigt varm och fuktig "innan åskvädret-luft".

Hon fick en skrittpaus medan vi förflyttade oss från ridbanan bort till skogsvägen bakom vägbommen. Där blev det mer högergalopp och ytterligare voltarbete i skritt borta på vändplanen. När vi vände hemåt gjorde jag en galoppfattning (vänster) ur skritt i riktigt trevlig form och resultatet blev några av de trevligaste galoppsprång jag upplevt på henne! Med stadig form kom hon verkligen upp i härligt rundade språng! Det märktes att hon tog i ordentligt för att lyfta sig upp - för oj, så hon flåsade i värmen...! (I vanliga fall är det ju mer framåt än uppåt som gäller i galoppen för denna dam.)

Hade förståss gärna fortsatt njuta av denna härliga galopp hur länge som helst! Men lyckades ändå uppbåda tillräcklig viljestyrka för att ganska snart be henne sträcka ut i trav en stund innan vi skrittade tillbaka hem. Men denna upplevelse gav verkligen mersmak! Det ska definitivt bli en hel del galoppträning framöver! (När det gäller högergaloppen har vi en längre väg att gå... där behöver jag nog träna mycket galoppfattningar på ridbanan först, innan vi kan "få med oss" formen från skritten över i galoppen på detta sätt.)

Innan ridturen hade jag schamponerat Láras svans, man och pannlugg med ett schampo som ska lindra klåda. Eftersom man ska låta det verka ca 30 minuter sköljde jag inte ur det igen förrän efter vi hade ridit. Då fick hon en välförtjänt dusch samtidigt - för hon var verkligen rejält svettig. Som vanligt kunde jag konstatera att jag knappt hittade några insektsbett på henne - bara ett par stycken på insidan av resp bakben. Men eftersom hon trots allt kliar i man och svans blev det en rejäl dusch med "myggspray" också.

I morgon blir det ny vilodag för Lára. Johan och jag ska nämligen åka på dagskryssning till nationalparken på Haparanda Sandskär. Har länge velat åka dit, men det är bara en kryssning/sommar och tidigare år har den alltid kolliderat med något annat för oss... Men nu ska det alltså bli av!

Om det sedan blir ridning för mig igen på måndag återstår att se... Eva kommer nämligen hem till Sverige nu, för att fira Ramadan här skulle man kunna säga. Och eftersom måndagar har brukat vara hennes riddag finns det möjligen risk att hon passar på att "tjuvrida" medan jag är på jobbet... I så fall lär Lára inte bli besviken i alla fall - för Eva brukar rida lååååånga ridturer!

Efterlängtad sovmorgon!

Louise Hoffsten - från hennes konsert på Luleå Hamnfestival i torsdags kväll. En konsert där hon verkligen levererade!!! Johan och jag var en sväng på Hamnfestivalen igår kväll också - då vi både fick njuta av ösigt "tunggung" i Bluestälten i form av "Lady sing the blues" (ni ska definitivt lyssna på dem om ni får chansen!!!) följt av Frank Ådahls skönsång i Stadsparken.

Jag fick en sanslöst efterlängtad sovmorgon idag... vilken avrundades med en lika sanslöst uppskattad (Earl Grey-) tekopp på säng! När jag sedan kom ut på altanen för att säga "Godmorgon!" till hönsen kom de alla springande med entusiastiska utrop: "GODMORGON MATTE!!!" (Eller, möjligen, "GE OSS NÅGOT GOTT!!!)

Nu har jag både lagat ett av Láras (tyvärr otvättade) exemtäcken samt rensat ett avlopp och kan konstatera att det senare inte alls var lika ofräscht som det första... Och inte var det avloppet som efterlämnade den obehagliga lukten på mina fingrar... en lukt som verkar bita sig fast trots att jag tvättat händerna hur många varv som helst sedan dess... Nu snurrar exemtäcket i alla fall i tvättmaskinen (borde kanske skickat med mina händer också...?!) ...och jag avundas inte dem som jobbar på reningsverket idag och måste ta emot det smutsvattnet... Note to self: definitivt återgå till den goda vanan att ALLTID tvätta ett exemtäcke INNAN jag börjar laga!!!

Efter denna veckas rivstart på jobbet efter semestern behövde jag verkligen helg och avkoppling nu!!! Samt tid och f f a ork att pyssla på med ett och annat smått här hemma (förutom trasiga exemtäcken och avlopp). Som att uppdatera bloggen t ex! På eftermiddagens program står förståss en sväng till lycko-Láran också! Den stackarn har bara blivit riden två dagar hittills denna vecka - tala om Láramisshandel...!!! (Och självklart inte alls nyttigt för matte heller!)

Positivt besked!

Ytterligare en "arkivbild" från senaste Atlikursen!

Innan dagens ridtur kollade jag för säkerhets skull att Lára inte hade feber... hon kändes ju så väldigt matt och ur form i måndags att jag blev lite orolig att hon höll på att bli sjuk... Men febertermometern gav positivt besked och när jag sedan red ut för att "känna på henne" var hon sitt vanliga energiska jag igen! 

Måndagens svacka berodde alltså - precis som jag hoppades - på att hon var PROPPMÄTT efter att de gått hela dagen på nytt bete. Hästarnas motsvarighet till "paltschwimmen" alltså! Men eftersom det faktiskt var första gången jag varit med om att hon blivit trött när vi ridit - så kände jag helt enkelt inte igen känslan...!!!

I kväll red vi mot Alviksträsk och hela vägen bort till korsningen vid sjön var det uppvärmning med skritt, trav och tölt med lååååång hals. Red mycket öppna med böjning i högersidan i alla tre gångarterna för att få högerbogen "på plats" så att hon verkligen skulle böja sig i sidan. Vi höll oss hela tiden ute på kanten av vägen, där den är mjukast, för i hjulspåren känns den väldigt hård nu...

Efter en galopp uppför backen in till byn - då vi jobbade med att sidföra med bibehållen form - vände vi hemåt igen. Passade på att tölta nerför backen - för att utnyttja både den lösgörande effekten och att man "får med sig rumpan" på hästen så bra. Samtidigt som Lára "gled i tölt" nerför backen sände jag en tanke till salig Feykir som hade så´na taktproblem i tölten så snart det bara lutade liiite utför. Han var ju dessutom expert på att skicka mig i framvikt, vilket ironiskt nog gjorde det hela ÄNNU svårare för honom...

Tillbaka i korsningen vid sjön gjorde jag ytterligare en Feykir-jämförelse, när jag passade på att jobba lite på volt. Med Feykir gick det aldrig riktigt bra rida på volt när man red ut, eftersom det då alltid finns en väg som leder hemåt och han blev spänd när han stretade ditåt. Lára däremot, ställer bara en kontrollfråga: "Är du verkligen säker på att vi inte ska vända hemåt nu?!" Och när mitt svar är "nej" så är hon lika nöjd ändå och jobbar avslappnat på volten!

På hemvägen hade Lára verkligen hunnit övertyga mig om att hon var helt frisk - så då vågade jag mig på att kräva mer samling och ett lägre tempo i tölten. "Bogar och bakdelar" höll sig vid det här laget ungefär där de skulle och det kändes riktigt bra!!! 

I morgon ska Elisabeth åka till Ersnäs och träna på ovalen med Démantur och hon har erbjudit mig att följa med. Det hade varit så KUL - men med tanke på hur enormt trött jag varit efter jobbet hela veckan har jag bestämt mig för att stå över denna gång. Lára får vilodag i morgon istället, jag åker hem och sover en stund efter jobbet. Om jag sedan lyckas piggna till igen blir det kanske en sväng in till Luleå Hamnfestival för att lyssna på Louise Hoffsten kl 20.30. I vanliga fall hade det varit lite väl sent för mig, men med en tupplur innan så...

Ääääääntligen årets SPA-invigning!!!

I kväll fick vi äääntligen inviga vårt SPA-bad för i år! Det har dröjt p g a punktering - på FLERA ställen t o m. Men nu har Johan alltså lyckats hitta och laga även vad som (förhoppningsvis) var det sista hålet i de uppblåsbara sidorna!

HÄRLIGT och smärtlindrande att få "koka" en stund inför sänggåendet - GOD NATT!!!!

Första arbetsdagen efter semestern - då MÅSTE man ju få rida!!!

Idag var det dags för mig att börja jobba igen, efter semestern. Tre veckor går verkligen fort... men med inledning i Granskärsviken (mina föräldrars stuga, utanför Umeå) följd av Atlikurs på härliga hästen och sedan avslutning med en långhelg ytterst i Luleås fantastiska skärgård kan jag inte vara annat än nöjd! (Ett blogginlägg med några av Johans härliga bilder från Uddskär/Brändöskär kommer inom kort - jag lovar!!!) Och det var kul att vara tillbaka på jobbet också - med mina trevliga kollegor och dito kunder!

Efter jobbet fick jag dessutom åka direkt till Mariebäck för att rida Lára! Hästarna hade fått gå till en ny beteshage idag och redan efter någon timme hade de tydligen ätit sig så proppmätta att de självmant kom upp till stallet för att vila...! Även min slanka Lára hade skaffat sig en rejäl "kanonkula" till mage under dagen. Och det var något som också skulle ge konsekvenser under ridningen....

I o m att hon haft tre vilodagar var jag beredd på att damen skulle vara "laddad till tänderna" - och inledningsvis var hon verkligen det också... Högg efter mig när jag skulle sitta upp och började springa iväg direkt jag landade på hennes rygg. Visserligen räckte det med den vanliga minimala kramningen på tygeln för att hon skulle stanna igen - men då stod hon istället på bakbenen som protest...

Man skulle kunna beskriva det som en liten utmaning att få damen att SKRITTA iväg, för att inte tala om att dessutom slappna av så mycket att hon även sträckte ut halsen framåt-nedåt...! Så långt precis vad man kan förvänta sig om man utsatt henne för så mycket som TRE vilodagar i rad...!

Men när vi sedan höjde tempot så blev det ganska tydligt att även om hon var överladdad "i huvudet" så var kroppen istället proppmätt och däst... Hon var rejält gasig i magen, hann skita flera gånger under vår relativt korta ridtur och blev dessutom ovanligt flåsig trots att det inte alls var särskilt varmt... Vi red korta intervaller i galopp - där hon varje gång startade med nästan samma speed som vanligt men sedan ganska snart sänkte tempot helt frivilligt...

Totalt red vi bara ca 35 minuter idag - och det var nog ganska lagom för en häst med "direkt från julbordet-mättnad"! När jag sedan åkte hem från stallet fick hästtransporten följa med. I morgon ska den  registreringsbesiktas, för att bli slutligt godkänd för den nya totalvikten så att jag kan börja köra två hästar i den. Håll tummarna att det går vägen!

Láras dubbla lojaliteter...

The Queen of Mariebäck slits mellan sitt eget nöje och ansvaret för flocken...

Jag har tidigare nämnt hur Láras extrema arbetsvillighet bl a brukar visa sig genom att hon är så ivrig att komma in från hagen - och detta beteende förstärks om hon dessutom drabbats av en eller flera vilodagar. (Det har t o m hänt ibland att hon kommit springande mot grinden när hon hört mig!)

Men  de dagar stoflocken går borta i sommarbeteshagen när jag dyker upp blir hon lite kluven... (Normalt går de i vinterhagen uppe vid stallet dagtid och borta på betet nattetid, men ibland får de beta även på dagen och ibland dyker jag upp i Mariebäck innan Sylvia hunnit hämta upp dem till stallet.) Det verkar vara flockledaransvaret som då "ställer till det" för Lára: hon vill inte gärna lämna flocken "vind för våg" borta på betet... medan det matglada gänget självklart hellre stannar kvar och äter gräs än följer med Lára upp till stallet...

Idag var en sådan dag och det var med stor tvekan Lára följde mig bort från betet. Fast när vi började närma oss stallet vände hennes inställning tvärt, från fokus på ansvar till fokus på nöjen, och hon höll nästan på att springa ifrån mig för att hinna så snabbt upp till grinden som möjligt!

Efter två vilodagar fortsatte vi att repetera ridningen från helgens kurs på ridbanan och jag kunde konstatera att hon fortfarande kändes riktigt trevlig efter kursen!!! (Förhoppningsvis tänkte hon något liknande om mig också...!) Jag försökte fokusera på att succesivt "dansa fortare", med snabbare signaler och snabbare eftergifter, främst m h a vikthjälperna.

När det gäller den samlade skritten och projektet att omvandla denna vår "all over the place-övning" till "not at all over the place"lyder jag Atlis råd att satsa på tidig belöning. D v s sänka kraven tillfälligt och belöna även om det sticker ut lite bog eller bakdel här och där, men hon i alla fall har större delen av kroppen på spåret och inte t ex i 90 graders vinkel. (Eller står på bakbenen...)

Normalt gäller förståss Atlis mantra: "Det är kvaliteten på den samlade skritten som avgör kvaliteten på tölten!" Men han konstaterade i helgen att Lára tar förhållningarna så pass bra i tölten att jag kan "få de sista bitarna på plats" där istället för att "peta" för mycket i samlade skritten. Och därmed har jag alltså möjlighet att belöna redan för "halvhyfsad" samlad skritt så länge som hon har lång hals och är lätt i handen.

Och jag kan konstatera att jag är helt enig med min häst: Det är ROLIGT med ridning!!! Men nu blir det ändå några vilodagar - för Johan och jag ska åka ut i skärgården till Uddskär/Brändöskär för att tillbringa sista helgen på min semester med Finland som närmsta granne österut!

The Queen of Mariebäck får pedikyr!

Hur vet man att en katt är genuint intresserad av ridning? När inte ens regn hindrar den från att vara med på ridbanan! I Mariebäck har vi t o m TVÅ katter med sådant brinnande intresse, vilket ni kan se på bilden ovan. Men det är förståss ingen slump att Bambam och Freddan valt att jobba just som stallkatter...! Unge Melker höll sig dock inne i regnet, men han är ju fortfarande så "ny i gamet" så han kanske växer till sig?!

I vanliga fall brukar Lára få vila dagen efter en kurs, men idag blev det inte så. Vi skulle nämligen få besök av hovslagaren. Vår vanlige "hovis" är tyvärr sjukskriven f n, men jag hade haft turen att få anlita en nyutbildad tjej som heter Sara. Eftersom det dels var första gången hon skulle sko Lára och jag dessutom hört att hon tar längre tid på sig med en skoning än vår vanlige gör, var jag liiite orolig för hur Lára skulle sköta sig... Tålamod är ju verkligen inte damens starka sida - särskilt inte i stallet... (Hon har ju faktiskt en flock där ute som hon ansvarar för och inte kan lämna vind för våg hur länge som helst!!!)

För att ge Sara bästa möjliga förutsättningar tog jag därför ett träningspass på ridbanan med Lára innan, med förhoppningen att hon skulle vara tillräckligt trött för att uppskatta att ta det lugnt inne i stallet en stund. Alltså blev det repetition av övningarna från helgens kurs - och på slutet lyckades jag framkalla riktigt trevlig tölt! Satte då upp samma mål som Atli gjort: att jag skulle försöka bibehålla den tölten i två varv runt ridbanan. Lyckades visserligen inte med det... men sedan vi tappat lite av känslan lyckades jag hitta tillbaka till den igen - så det var jag ändå nöjd med!

Min strategi visade sig sedan fungera bra - Lára skötte sig fint under skoningen! När framhovarna var färdiga och det var dags för första bakhoven började hon visserligen protestera... men det visade sig efter en stund att hon helt enkelt var kissnödig - och när hon väl fått lätta på trycket gick det sedan bra igen. I slutfasen av den fjärde och sista hoven blev det lite stök igen, men när jag hämtade ett fång hö och lät henne äta gick det ändå bra för Sara att slutföra sitt jobb. När jag sedan lät Lára gå in i en box kissade hon en gång till... Båda gångerna hon blev stökig hade det alltså helt logiska förklaringar - kan ju verkligen inte vara så kul att någon lyfter upp ett ben mot ens mage när man är kissnödig...!!!