Min största skräck i livet har alltid varit att någon gång behöva opereras. Min planerade titthålsoperation hade jag dock just så pass lyckats hantera mentalt. Men när jag låg där för att bli sövd - och jag långsamt började ta in läkarens ord om att det troligen inte skulle räcka med titthål utan krävas stor operation - kände jag hur paniken började komma. "Vad ska jag göra för att inte börja skrika högt?!" tänkte jag. Och kom snabbt fram till att jag borde tänka på Feykir, tänka på stallet. "Jag var ju i stallet igår, jag red ju Feykir igår..." Då fick jag en bild i huvudet av hur Sylvia innan ridlektionen stod och torkade av ett nytt träns som hon köpt i samband med Globen Horse Show. "Jag ska få köpa ett träns, tänkte jag. Ett DYRT träns! OM jag mot förmodan överlever detta ska jag köpa ett DYRT träns!" och sedan sov jag...
Efteråt har jag ju kunnat konstatera att man faktiskt KAN bli opererad OCH överleva! ;-) Med andra ord blev det dags att leta "DYRT träns"! Under sjukskrivningen har jag sedan ägnat en hel det tid åt att surfa på nätet - och då till min stora förvåning upptäckt att det faktiskt finns träns för 6.000 kr! Man kan få betala 1.000 kr bara för ett pannband! :-O Det hade jag ingen aaaaning om när jag bestämde att jag skulle få köpa ett DYRT träns!
I mitt fall skulle önsketränset se ut så här: svart, rundsytt med bred, vitfodrad engelsk nosgrimma. ABSOLUT inget fäste för aachenrem på nosgrimman. Och i högkvalitativt engelskt läder skulle det vara. Idogt letande på nätet visade att det gick att få tag på ett sådant - om jag köpte ett kandar och "plockade bort allt onödigt" så att det bara var ett enkelt huvudlag och nosgrimman kvar. (Samt en tygel.) Och om jag var beredd att betala minst 2.000 kr... Nu när jag kunnat konstatera att operationen inte var på långa vägar så hemsk som jag trott blev jag ju lite snål, så 2.000 kr kändes som alldeles för mycket pengar...
Alltså snålade jag först och köpte istället ett betydligt billigare kandar, som inte alls var rundsytt men i alla fall hade vitfodrad nosgrimma. Men efteråt var jag inte riktigt nöjd... det där hade jag ju faktiskt kunnat köpa ändå - nu var ju tanken att jag skulle unna mig något verkligt speciellt efter det jag gått igenom. Och dessutom var det här kandaret i minsta laget för Feykir...
MEN så fick jag möjlighet att köpa precis ett sådant kandar som jag helst ville ha - fast begagnat - för halva priset! Det var bara använt ett fåtal gånger och så det var i princip i nyskick! 1.000 kronor kändes fortfarande DYRT - så det uppfyllde ju alla mina kriterier! ;- ) När jag lycklig kom hem med min investering säger underbaraste Johan: "Oj, vilket fantastiskt läder! Nu har du äntligen ett träns som matchar din fina sadel!" Alltså sagt av en som varken är intresserad av hästar eller hästutrustning. Men han såg ju hur glad jag var!
Idag hade jag så möjlighet att prova tränset på Feykir - och han var ju förståss precis hur snygg som helst i det! Tyvärr hade jag ingen riktig kamera med mig, men jag gjorde några tappra försök med mobilen...
Försök till närbild på nosgrimman. MÖÖÖÖÖÖÖRKT sa mobilkameran... Men med lite god vilja (och det har ni väl?!) kan man ju faktiskt ana det rundsydda sidstycket också. Tyglarna är dock mina gamla vanliga.
Jag fotade 22 bilder - och tro det eller ej men dessa två är faktiskt de bästa! Eller minst dåliga... Johan skulle väl inte ens drömma om att lägga ut bilder av så här låg kvalitet för allmän beskådan... men han har ju HELT annan fotoutrustning också! Jag hade i alla fall jobbat TIMMAR med stylingen innan jag tog bilderna. Se särskilt de omsorgsfullt utplacerade höstråna i manen - allt för att ge en naturlig känsla! ;- )
Det som "blev över" när jag tagit dessa delar från kandaret är ju faktiskt ett helt huvudlag med pannband och käkrem, samt en lädertygel. Skulle jag få tag på en "udda" rundsydd nosgrimma skulle jag alltså på en gång ha ett träns till! På så sätt tycker jag ändå att jag fick riktigt mycket för mina pengar!
Jag LOOOOOVAR också att ni ska få se MYCKET finare bilder på min fina häst i sitt nya, fina träns - bara jag får med mig Johan ut till stallet! Men det kommer att dröja lite... I morgon åker vi nämligen till Maldiverna för sol och värme! Den här gången är jag dessutom ovanligt väl förberedd eftersom jag tvingats till en slags "Feykir-avgiftning" redan innan. Så två veckor utan honom kommer nog att vara mindre plågsamma än normalt. Men det blir nog inte så mycket aktivitet här i bloggen förrän vi kommer hem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar