Lycka är att rida sin häst!!!

Efter ett TVÅ MÅNADER långt riduppehåll har jag idag ÄNTLIGEN ridit Feykir igen!!! Vet inte när jag sist hade ett sådant långt riduppehåll - det är i alla fall mer än 15 år sedan! En konsekvens av att ha häst är att man alltid längtar hem - i fall man tillåter sig att göra det. Inför den här utlandsresan hade jag ju dock tvingats till en "Feykiravgiftning" eftersom jag inte kunnat rida efter operationen - så det var ovanligt smärtfritt att vara borta från honom. Näst sista kvällen på Maldiverna började jag inse att det snart var dags att lämna detta paradis - och det kändes nästan plågsamt. MEN så började jag tänka på Feykir och vips kände jag istället hur mycket jag längtade hem! Mycket praktiskt!

Vi kom hem i går eftermiddag och tidsomställningen gjorde att jag först vaknade vid 03-tiden i morse, men tillslut lyckades jag somna om i alla fall. Fast kl 06 gick det inte att sova längre, så jag steg upp och åkte till stallet. Feykir verkade lika nöjd som jag över att "jullovet" är över - så snart jag kom in i hagen lämnade han höbalen, kom fram till mig och stack i princip in huvudet i grimman.

Eftersom jag inte ridit på så länge och jag inte alls vet hur väl allt läkt ihop i buken hade jag tänkt att första ridpasset skulle bli på ridbanan, så var det ju enkelt att avbryta ifall jag skulle få ont. Men när jag körde den lilla vägen genom skogen mot Mariebäck, med körbana av packad snö, såg jag ju att det var PERFEKT underlag för att tölta på - så snabbt ändrade jag min plan. Här skulle töltas längs vägen! Gick med Feykir första biten, som en liten uppvärmning för mig och sedan jobbade vi lite med sidförande, som uppvärmning för honom, innan det var dags för tölt. SÅ HÄRLIGT!!!

När jag inte kunnat rida den här perioden har jag i alla fall försökt memorera känslan jag ska ha när jag töltar - sitta ordentligt på rumpan och hålla om honom med skänklarna. Och väl på hans rygg kände jag så väl att ju mer rätt jag satt på honom desto bättre takt hade han. Så bra det hade varit om jag kunde sitta rätt hela tiden! Men, men... det är ju bättre att sitta rätt ibland än att aldrig göra det i alla fall!

Red bort till korsningen vid sjön och vände sedan hemåt igen - ville inte rida för långt idag och chocka kroppen totalt. Fortsatte tölta på hemvägen och gissar att jag satt och log mest hela tiden! Oj, vad jag har saknat ridningen! Avslutade med att låta honom trava i lång, låg form under "diskret" lättridning. Ville inte utsätta magmusklerna för något "driva i varje steg" riktigt ännu. Men "diskret" lättridning var då inget problem i alla fall! Satt sedan av och gick sista biten hem.

Vi var rejält svettiga efter ridturen, både Feykir och jag. I mitt fall var det ju inte så konstigt... har väl ingen vidare kondis ännu... Dessutom hade jag klätt mig alldeles för varmt! Det var bara -6 grader, men dels är jag ju van vid +35 och ville inte riskera att frysa. Dessutom mindes jag inte riktigt hur mycket kläder jag brukat ha på mig när jag ridit vid denna temperatur. Under sjukskrivningen, när jag bara åkt ut och klappat på Feykir, har jag blivit kall jättesnabbt, eftersom jag inte rört på mig så mycket. Men att rida är ju en helt annan sak! I Feykirs fall berodde nog svettningen också på att han "var för varmt klädd". Han är visserligen jaktklippt, men på resten av kroppen har han hur mycket päls som helst! Mer avpassat för -30 än för -6!

Det var en MYCKET nöjd Anna som åkte hemåt igen. Innan dess hade hon faktiskt kommit ihåg att stretcha i stallet - och det kändes som att det behövdes!