Elstängseltrauma och galopp på volt

Hästarna går fortfarande bara på gräs delar av dygnet, lite längre och längre för varje dag. De har vant sig vid att fösas mellan en mindre gräshage vid ridbanan och sin vinterhage - faktiskt så till den grad att i morse, när de fått gå på gräs hela natten, stod de vid grinden och väntade på att Sylvia skulle släppa tillbaka dem till vinterhagen! De var nog ganska mätta... när jag kom lite senare låg de flesta och såg helt utslagna ut i solen! Jag fick nästan dra upp Feykir från marken... han verkade inte alls laddad för ridtur... Men sedan skulle det hända något som livade upp honom...


Skulle träna galopp på banan och för att komma dit måste vi passera en grind i ett elstängsel. När vi gått igenom grinden och jag skulle stänga den igen, smällde det till i trådarna. Feykir blev så rädd att han sprang rakt in i trådarna - och när han fick ström blev han ännu räddare. Han kastade sig runt och jag tappade honom. Med flaxande tyglar börjande han upphetsat tölta runt medan jag försökte närma mig och tala lugnande till honom. Innan jag tillslut kunde ta fast honom hade han hunnit trampa i tyglarna flera gånger... Sedan stod jag en lång stund och klappade honom till dess att han börjat andas normalt igen och vitögonen inte längre syntes. Undersökte munnen också - och som tur var verkade han inte ha gjort sig illa!



Gick till ridbanan och började med att löslongera en stund för att han skulle få springa ur sig lite adrenalin. Sedan var det dags för vår galoppträning. Delade av ridbanan med hjälp av elband och hinderstöd. Tänkte att det skulle hjälpa honom att ha "staket" runt om när vi skulle jobba på volt. I början var elbandet bara jättefarligt... men succesivt blev han något mindre misstänksam. Jobbade i höger varv först och varvade trav-galopp. Jag måste komma ihåg att samla ihop honom tillräckligt! Det är så lätt att jag gör som med Reykur - släpper honom lite lång för att underlätta för honom med galoppen. Men för Feykir är det tvärtom - han har mycket lättare att hitta balansen i galoppen om han går samlad i en låg form. Jätteviktigt också att han först travar riktigt avslappnat i låg form. Vi lyckades prestera ett antal varv med samlad galopp och runda fina språng i höger varv!





I vänster varv var det svårare... Insåg att jag gjort volten väl liten, särskilt som han ville ha ett STORT säkerhetsavstånd till det där otäcka elbandet! Utökade volten och då gick det bättre, men var fortfarande svårt... Ett halvt varv samlad galopp med riktigt fina språng kunde vi prestera, men sedan blev det värre... Så jag började sakta av till trav medan galoppen fortfarande var bra. Traven blev då RIKTIGT bra och vissa galoppsrång också. När vi varit på ridbanan en timme, med några avbrott för att justera storleken på volten, var jag nöjd. Då flåsade han rejält i värmen, så vi fick skritta av ordentligt.





Svampade av, masserade, stretchade, gav kraftfoder och marinerade i insektsmedel. När jag sedan skulle släppa Feykir i hagen tänkte jag mig inte för... Jag brukar inte bry mig om någon grimma då, tar honom bara under hakan och går ut. Men nu hade han ju haft ett stängseltrauma så när vi kom ut ville han inte ens komma i närheten av grinden till hagen... Som tur var såg Sylvia min belägenhet, så hon kom och öppnade. "Nu tänkte du inte!" sa hon. Och det hade hon ju rätt i...