Atli kurs - och jag kan inte vara med...

Det är Atlikurs på Mariebäck i helgen. Det fanns plats för mig också, men jag ska ner till Skåne och uppvakta svärmor som fyller 70 år... Typiskt att det måste vara precis samtidigt!!! När jag kom till Mariebäck för en sista ridtur innan resan söderut träffade jag massor av kompisar som var där på kursen och det var ju kul!

Vädret är MYCKET instabilt idag, det kommer den ena regnskuren efter den andra... Just när jag skulle rida iväg kom ett riktigt skyfall, så jag väntade till dess det lugnat sig lite. Men sedan hann det komma några skyfall till medan vi red i alla fall... Jobbade med tölten en hel del. På hemvägen började mina nysmorda tyglar bli hala... Avslutade med lite härlig Feykir-galopp! Om jag bara lyckas få riktit bra (lugn och samlad) trav att fatta galopp ifrån så blir galoppen riktigt bra, både vänster och höger!

Innan jag släppte ut Feykir i hagen igen och åkte hem stod vi och gosade en stund. Jag kliade honom mellan ganascherna med ena handen och han stod med sin mule i min andra hand och lutade huvudet mot mig. Mysigt! Fast när han sedan tog bort huvudet var handen där han haft mulen alldeles geggig - han hade ju slafsat med sin mat innan. När han äter är han verkligen som en gris! Men en gullig gris!

Konditionsträning

Red 1 timme och 15 minuter - till galoppbacken och uppför den fyra gånger. Det är första gången vi rider så många gånger uppför den - men jag tycker att konditionen blir bättre och bättre! På hemvägen galopperade vi längs bilvägen också. Fattade galopp ur riktigt samlad trav i låg form, då kunde jag sedan hålla ihop honom riktigt bra i både höger och vänster galopp. Om han fattar galopp själv så väljer han numera vänster galopp - jättebra tecken eftersom han hade så svårt för den när han var skev i korsbensleden. Men när vi väl galopperar så är han lättare att rida ihop och få höjd i sprången i höger galopp. Lite underligt, tycker jag, men Sylvia sa att hennes Krummi är likadan.



Hästarna går alltså i sommarhagarna fr o m igår. I vallackhagen har de gräs upp till magen! Som tur är går de inte där riktigt dygnet runt! De dagar ridskolehästarna ska jobba med turer eller ridläger (d v s nästan alla dagar) drivs flockarna tillbaka till vinterhagarna uppe vid stallet där de får gå några timmar både före och efter arbetet. Så det blir kanske 3/4 av dygnet som de går på gräset. Det räcker då alldeles tillräckligt för min lättfödda kille! Idag hade jag så tur att de var kvar uppe i vinterhagarna vid stallet när jag kom. När jag skulle åka fick de gå ut igen. Sylvia släppte dem i den gång hon byggt och jag passerade sommarhagen på vägen hem, räknade in att alla tio kommit ner, stängde grinden och slog på strömmen. Noterade att precis som igår var det Kristins Funi som kom först. Han brukar annars hålla en låg profil i flocken. I går var första gången Feykir fick gå till den här sommarhagen, men idag visste han vad det handlade om så han kom ner som nr 2!

Äntligen sommarbete!

Red Feykir 45 minuter på ridbanan och tränade tölt, utan boots. Jobbade enligt Atlis intruktioner - på volt med låg form och utsträckt överlinje - ungefär halva tiden. Sedan red vi längs spåret och varvade samlad tölt och tempoväxlingar. Det är mycket lättare att samla honom i höger varv - men det är väl för att han har lättare att trampa under sig där.

Nästa gång vi tävlar ska jag anmäla mig i höger varv i töltklassen. Då får jag rida korta tempot i höger varv, där han är lättare att samla. Dessutom får jag rida tempoväxlingarna i vänster varv, då jag har möjlighet att "böja igenom" vänstersidan på kortsidorna. Hittills i år har jag gjort tvärt om - men detta upplägg tror jag blir MYCKET bättre!

När jag ridit var det dags för hästarna att för första gången i år få gå ut i sommarhagarna. Sylvia har byggt en lång gång uppifrån stallet ner till vallackflockens sommarhagen nere vid vägen. Hon och Anna föste dem i gången medan Johan och jag åkte med bilen ner till sommarhagen för att ta emot hästarna med kamerorna i högsta hugg! Många av hästarna hade ju gått i sommarhage där nere tidigare år, så de satte förståss fart när de insåg vad som var på gång. Och de andra hakade på. I full karriär kom de farande genom gången och in i hagen. Vi hoppades på många glädjesprång att fotografera, men de sprang bara längst ner i hagen och var sedan fullt upptagna med att äta. Bitvis gick gräset upp till magen på dem. "De tror väl att de dött och kommit till himlen!" gissade jag. Efter en stund började vi smacka på dem för att förhoppningsvis få dem att börja springa runt och busa. Efter en stund började några springa tillbaka genom hagen och en efter en hakade de andra på. Döm om vår förvåning när de springer rakt genom hagen, ut genom grinden och försvinner iväg upp genom gången igen! Det var ingen som stängt grinden, för vi kunde inte tänka oss att de skulle lämna allt detta gräs frivilligt. Men uppenbarligen tänkte de inte så långt! Sylvia och Anna M sprang tillbaka upp till stallet och föste ner dem igen. Så fick Johan och jag ett nytt tillfälle att fotografera flocken när de kom nerspringande till hagen. Men precis som förra gången stannade de väldigt snabbt för att äta och struntade uppenbarligen i fotografernas önskemål och glädjesprång. När vi sedan åkte hemåt visste vi då en sak med säkerhet: det gick ingen nöd på hästarna!

Den rödhårige lille danskens öden och äventyr

Kristins häst Funi är av det riktigt svårfödda slaget. Därför fick han börja förra sommaren med att gå tillsammans med fölstona i hagen med allra mest gräs. Men så kom Berserkur för att betäcka och då fick Funi flytta... Vi skojade om att den rödhårige lille dansken (Funi är fux och född i Danmark) blev utkonkurrerad av en eldig "latin-lover" (eller egentligen den mörke, snygge islänningen) som tog tjejerna med storm. Men när Berserkur haft sitt roliga med tjejerna drog han vidare... Och vad hände sedan? Jo, när fölen avvandes under vårvintern fick Funi bli "barnvakt" i fölhagen. Inte nog med att den rödhårige lille dansken blev snuvad på tjejerna - det slutade med att han fick ta hand om snygge islänningens barn också!

Djurplågeri?

Hästarna hade fått gå i de tillfälliga gräshagarna hela natten och endel av förmiddagen. Sedan hade det fått komma tillbaka till vinterhagarna igen. När jag kom till stallet vid 19-tiden visade det sig att jag hade urusel timing - de hade PRECIS fått gå över till gräset igen! Glada hästar skuttade runt och busade innan de hade ro att börja äta. Och just i det läget kommer jag för att ta in Feykir och rida! Provade aldrig att försöka få honom att komma när jag ropade - var fullständigt nöjd med att han faktiskt inte gjorde något försök att komma undan utan snällt stod kvar och stoppade huvudet i grimman! Trots att han väl nästan måste tycka att jag gjorde mig skyldig till djurplågeri!



Vi red 45 minuter ute längs vägen och tränade tölt i massor. Hade inga boots idag, men när han slappnar av och länger överlinjen blir takten bra ändå. Några kortare sträckor galopp hann vi med också och i vänster galopp kunde jag faktiskt ställa honom åt vänster, utan att han blev styv i kroppen. Vi var inte heller ens i närheten av vänstra diket! Det går så sakteliga framåt!



Efter midsommarhelgens värme var det nu kallare igen, bara 12 grader på kvällen. Men han var ändå rejält svettig efter ridturen så jag svampade av ordentligt innan jag "marinerade" honom med myggmedel. När han fick gå ut i gräshagen till kompisarna kom alla springande för att hälsa. Feykir såg MYCKET nöjd ut när han var tillbaka i sin flock! Hittills när de gått på gräs har de bara gått i två mindre hagar (en för vallack- och en för stoflocken.) För att det ska vara lätt att flytta dem mellan dessa och vinterhagarna. Men fr o m i morgon kväll ska de få gå i sina STORA sommarhagar. Då måste jag ha bättre timing så att jag har ridit innan de släpps ut. Hoppas jag kommer ihåg att ta med kameran också så att jag kan föreviga alla glädjesprång!

"Andreaseffekten" - eller "Landsmót 2008?!"

Midsommarsöndag. Norrbotten har haft varmast i landet den här helgen. Skönt med riktig värme på semestern! Fast tur att det inte varit så här varmt tidigare i veckan - då hade inte blivit lika aktiv ridning! Min plan var att rida även idag, men när kvällen kom och temperaturen började vara mer lagom kände jag mig så trött att jag bestämde mig för att avstå. Vill vara på allerten när jag rider!



Min man Johan har en kompis och kollega som heter Andreas. De är riktiga fotonördar båda två och kan prata fotografering och fotoutrustning i timmar. (Ni vet, så där som vi kan prata om våra hästar!) Sådana samtal brukar resultera i att Johan plötsligt behöver köpa något nytt i fotoutrustningsväg... Men Andreas har ibland gott inflytande på Johan också! Idag, t ex undrade min make (som totalt saknar hästintresse) om vi inte ska åka till Island på Landsmót nästa sommar! (För er som inte håller på med islandshäst kan jag nämna att det är ungefär som OS för islandshästar.) Andreas och hans fru Nina (som har islandshästar) har aldrig varit på Island tidigare. Vi har varit där två gånger - och bl a besökt gården där Reykur är född - men vi har aldrig varit på Landsmót. Tänk att få se gräddan av islandshästar in action!!! Och jag kommer ju aldrig att ha så stor chans att få Johan med mig som om han vet att hans fotokompis ska dit! Det skulle innebära att Nina och jag kunde titta på tävlingarna i lugn och ro - för på Island finns det ju hur mycket som helst som behöver fotograferas av våra respektive!





Det är svårt att erkänna - men vi fyller faktiskt jämnt nästa sommar både Johan och jag - och tyvärr inte 30... Kan det finnas bättre sätt att behandla en 40 årskris än med en Islandsresa??!!

Elstängseltrauma och galopp på volt

Hästarna går fortfarande bara på gräs delar av dygnet, lite längre och längre för varje dag. De har vant sig vid att fösas mellan en mindre gräshage vid ridbanan och sin vinterhage - faktiskt så till den grad att i morse, när de fått gå på gräs hela natten, stod de vid grinden och väntade på att Sylvia skulle släppa tillbaka dem till vinterhagen! De var nog ganska mätta... när jag kom lite senare låg de flesta och såg helt utslagna ut i solen! Jag fick nästan dra upp Feykir från marken... han verkade inte alls laddad för ridtur... Men sedan skulle det hända något som livade upp honom...


Skulle träna galopp på banan och för att komma dit måste vi passera en grind i ett elstängsel. När vi gått igenom grinden och jag skulle stänga den igen, smällde det till i trådarna. Feykir blev så rädd att han sprang rakt in i trådarna - och när han fick ström blev han ännu räddare. Han kastade sig runt och jag tappade honom. Med flaxande tyglar börjande han upphetsat tölta runt medan jag försökte närma mig och tala lugnande till honom. Innan jag tillslut kunde ta fast honom hade han hunnit trampa i tyglarna flera gånger... Sedan stod jag en lång stund och klappade honom till dess att han börjat andas normalt igen och vitögonen inte längre syntes. Undersökte munnen också - och som tur var verkade han inte ha gjort sig illa!



Gick till ridbanan och började med att löslongera en stund för att han skulle få springa ur sig lite adrenalin. Sedan var det dags för vår galoppträning. Delade av ridbanan med hjälp av elband och hinderstöd. Tänkte att det skulle hjälpa honom att ha "staket" runt om när vi skulle jobba på volt. I början var elbandet bara jättefarligt... men succesivt blev han något mindre misstänksam. Jobbade i höger varv först och varvade trav-galopp. Jag måste komma ihåg att samla ihop honom tillräckligt! Det är så lätt att jag gör som med Reykur - släpper honom lite lång för att underlätta för honom med galoppen. Men för Feykir är det tvärtom - han har mycket lättare att hitta balansen i galoppen om han går samlad i en låg form. Jätteviktigt också att han först travar riktigt avslappnat i låg form. Vi lyckades prestera ett antal varv med samlad galopp och runda fina språng i höger varv!





I vänster varv var det svårare... Insåg att jag gjort volten väl liten, särskilt som han ville ha ett STORT säkerhetsavstånd till det där otäcka elbandet! Utökade volten och då gick det bättre, men var fortfarande svårt... Ett halvt varv samlad galopp med riktigt fina språng kunde vi prestera, men sedan blev det värre... Så jag började sakta av till trav medan galoppen fortfarande var bra. Traven blev då RIKTIGT bra och vissa galoppsrång också. När vi varit på ridbanan en timme, med några avbrott för att justera storleken på volten, var jag nöjd. Då flåsade han rejält i värmen, så vi fick skritta av ordentligt.





Svampade av, masserade, stretchade, gav kraftfoder och marinerade i insektsmedel. När jag sedan skulle släppa Feykir i hagen tänkte jag mig inte för... Jag brukar inte bry mig om någon grimma då, tar honom bara under hakan och går ut. Men nu hade han ju haft ett stängseltrauma så när vi kom ut ville han inte ens komma i närheten av grinden till hagen... Som tur var såg Sylvia min belägenhet, så hon kom och öppnade. "Nu tänkte du inte!" sa hon. Och det hade hon ju rätt i...

Kejsarsnitt på dött sto

Träffade hovslagaren i stallet här om dagen. Han berättade att han nyligen varit med om något mkt ovanligt: att avliva ett högdräktigt travarsto och sedan göra kejsarsnitt och plocka ut fölet! Stoet hade fått cancer som spred sig snabbt och när hon fått tumörer i matstrupen vilka hindrade henne från att äta var man tvungna att agera. Fölet, som därmed föddes tre veckor för tidigt, är litet men lever i alla fall fortfarande. Men man vet ju inte hur det går längre fram med ett föl som fått en sådan start i livet - de kan ju även ha tagit skada av mammans sjukdom på något sätt. Med tanke på att levande föl-avgiften i detta fall var hela 90.000 kr var han tveksam till om han hade satsat på att försöka rädda fölet ifall det varit hans... Jag glömde fråga om det var ett stoföl, men man kan ju hoppas det. För om det inte blir en topptravhäst - t ex för att lungorna inte är max utvecklade eller något sådant - så har den förhoppningsvis goda gener från båda sina föräldrar och kan lämna bra föl i sin tur.

Hundvalp eller drog?

Sommarsolståndet - d v s årets längsta dag. I natt är solen bara under horisonten ca 1 timme här i Luleå så egentligen blir det aldrig natt här uppe nu - bara lite, lite mindre ljust någon timme. Insekterna har kommit igång på allvar och är riktigt ettriga. Har insektsmedel i en sprayflaska och när jag gjorde i ordning Feykir inför ridturen lyckades han få tag i flaskan och tuggade sönder "huvudet" eller vad man nu kallar det... Förklarade för min "hundvalp" att det var VÄLDIGT otaktiskt av honom att förstöra den manick som skulle hjälpa honom att slippa insekterna!

Vilken rolig häst jag har! Blir verkligen "hög" av att rida honom!!! Mer droger än så behöver jag inte! Idag var det töltträning med tunga boots igen, men inte på banan utan längs vägen. Jobbade enligt Atlis-metod med öppna för att han skulle trampa under sig med inner bak, mjukna i sidan, söka sig nedåt och länga överlinjen i tölten.

(När jag läste Atlis bok fick jag lära mig varför man vill att hästen ska sänka huvudet: för att det är så en häst gör naturligt när den slappnar av. En spänd häst däremot, höjer huvudet. Detta kan man använda sig av i ridningen - genom att få hästen att sänka sitt huvud får man den också att slappna av.)

När Feykir blir riktigt mjuk i kroppen i tölten så får jag verkligen jobba med halvhalterna för att han inte ska gå över i trav. Detta är alltså en bra signal: när jag får jobba för att "hålla traven borta" så vet jag att han är riktigt mjuk och avslappnad. Det är främst när vi böjer högersidan detta inträffar. Jobbar vi med öppna för vänster skänkel så kan han bli VÄLDIGT djup i formen utan att ändå närma sig trav - antagligen för att han hela tiden är lite stelare där. Alltså får jag rida honom på lite olika sätt - låta honom bli "hur djup han vill" i formen när vi böjer till vänster för att han förhoppningsvis ska slappna av mer och mer i den sidan. Men när vi böjer i högersidan får jag däremot försöka avpassa så att formen bara blir "halvdjup".

Vände hemåt och tränade tempoväxlingar i tölten. Det är verkligen inte bara Feykir som behöver lära sig att öka tempot - jag behöver lära mig hur jag ska rida honom i ett högre tempo också! T ex hela tiden vara uppmärksam på om han är på väg att bli spänd i vänstersidan, så att jag driver mer med vänster skänkel innan han börjar ta i ojämt bak. Måste läramig när det är läge att vifta lite med pisken också. I rätt läge ökar han tempot, i fel läge börjar han bara studsa och hoppa... Vid nästa tävling borde vi nog anmäla oss i höger varv i tölten, så att vi får rida ökningarna i vänster varv. Har gjort tvärt om tidigare i år, men jag inser att det vore väldigt bra att få böja vänstersidan mellan ökningarna!

Avslutade med lite trav och vänster galopp. Med små, små kramningar på tygeln och mycket vänsterskänkel lyckades jag rida ihop honom hyfsat trots att vi red rakt fram längs vägen. Formen blev inte lika bra som igår när vi gjorde samma sak i höger galopp, men han sökte sig nedåt, slappnade av och trampade under sig bättre och bättre.

De sista månaderna tycker jag att jag skärpt till mig betydligt när jag rider skritt och tölt. Om inte Feykir lyssnar på skänkeln så lägger jag till pisken direkt. Inget skänkelnötande här inte! Men av någon anledning ställer jag inte alls samma krav i trav och galopp... På slutet har jag börjat vara mer "krävande" där också - men jag måste verkligen fokusera på det för att inte ramla tillbaka i gamla vanor. I alla gångarter testar han ibland om han verkligen måste lyssna på skänkeln, även om det innebär något så jobbigt som att trampa under sig med vänster bak. I trav och galopp har jag fortfarande alldeles för lätt att bortse från detta och fortsätta som om inget har hänt.... Skärpning behövs alltså!

Oj, så mycket vi har att träna på!!! Men det är ju det som är så roligt också!

Feykir fick massage och stretching efter ridturen. Han gillar verkligen massagen - särskilt på halsen! Ja, stretchingen gillar han förståss också - för då får han godis! Fick låna ett "huvud" till en sprayflaska av en kompis (vars häst inte varit dum nog att bita sönder den) så att jag kunde "marinera" Feykir med insektsmedel innan han gick ut i hagen igen. Ännu går de bara på gräs några timmar/dygn. Det är bra för Feykirs del - han har mage så det räcker ändå!

Galopp, galopp, galopp!

När jag skulle rida ut idag kom just Fia tillbaka, efter att ha skrittat sin konvalecenthäst. "Ta rejält med myggmedel - idag blir man uppäten!" sa hon. Hon hade haft med sig sin jacka knuten runt midjan, bara för att ha en ficka till mobilen. Men hade snabbt fått ta på sig jackan och dra igen dragkedjan ordentligt i halsen. Jag sprayade på både mig och Feykir så gott jag kunde.



Idag red vi till "galoppbacken" igen. Har tänkt försöka rida dit en gång/vecka framöver, som konditionspass. Värmde upp med tölt längs bilvägen, men så snart vi kom in i skogen varvade vi trav och korta galopper. Skrittade bara på de ställen där det var väldigt lerigt. Sista biten innan backen är det väldigt lerigt... så vi red på sidan av stigen inne i skogen istället. Då fick han lyfta ordentligt på fötterna! Började med vänster galopp uppför backen, skrittade krokiga stigen genom skogen ner och sedan höger galopp uppför backen igen. När vi skrittat ner en andra gång varvade vi trav och galopp tillbaka hemåt. Fast när skogsstigen började luta svagt utför fick vi skritta en ganska lång stund... Det är den enda gångart som fungerar för oss då - försöker jag öka tempot blir det bara grisepass.

Nere på bilvägen mötte vi Kristin som var ute med ett gäng turryttare. När vi passerat dem avslutade vi med en sista galopp. Valde höger galopp och genom att krama lätt på högertygeln och driva ordentligt kunde jag rida ihop honom i form i galoppen, trots att vi red rakt fram! Ett härligt framsteg! Tillbaka i stallet blev det massage, stretching och kraftfoder innan han fick gå ut till kompisarna i hagen igen.

Töltträning

Red 45 minuter på kvällen, med våra nya boots. Vi tränade tölt enligt "Atli-metoden" (red öppna för att uppmuntra honom att länga överlinjen i tölten). Jobbade allra mest med att han skulle böja sig i vänstersidan, utan att skjuta ut höger bog, men varvade ibland med att jobba högersidan. Riktigt bra gick det! På hemvägen provade vi att rida lite tempoväxlingar. De två sista blev hyfsade. Inte för att tempoökningen blev så stor - men han ökade lite i alla fall och eftersom han behöll mjukheten i kroppen i ökningen var jag riktigt nöjd! Jag måste ju lära mig att hitta knapparna för ökningar i tölten också. Det verkar som att ganska mycket skänklar + någon liten "vift" med pisken är effektivast.



Avslutningsvis travade vi också. I början av traven hoppas han alltid att vi ska galoppera snart, men nu har han lärt sig att om jag bromsar lite med rösten så är det trav som gäller och då går det riktigt bra. Provade att ställa vänster utan att för den skull hamna nere i vänstra diket. När han inte ville ta vänsterskänkeln och diket kom allt närmare gjorde jag som jag gör i skritt och tölt - viftade lite med pisken. Det blev skutt och hopp och alla möjliga gångarter på en gång - men snart travade han igen. Ställde vänster, han ignorerade även nu vänsterskänkeln, men när jag viftade till med pisken blev det ingen våldsam reaktion - bara den jag ville ha: att han gick tillbaka mot högra vägkanten. Sedan lyssnade han på vänsterskänkeln i fortsättningen!



Jag tyckte vi hade jobbat hårt idag, så jag var nästan lite besviken när han inte verkade så jättesvettig efteråt. Vi måste ju jobba bort hans stora mage!!! Men så såg jag att schabraket var fuktigt rakt igenom under sadeln - då måste han ju ha fått jobba rätt bra ändå!

Bröllopsdag!

Johan och jag firade 13-årig bröllopsdag idag. Hur firar man en sådan, kanske ni undrar? Jo, genom att besöka Reykur-Eva på jobbet! Hon är flygledare på Kallax och eftersom det är både civil och militär flygplats blev det några spännande timmar bland radarskärmarna i flygledartornet medan Jas och civila plan startade och landade om vartannat! Man hade verkligen en fantastisk utsikt därifrån, både ut över skärgården och inåt land. Vi såg t ex ända hem - kyrktornet i Kyrkbyn stack upp över trädtopparna och det ligger bara ca 100 meter från vårt hus.

Det var förståss en kombination av Evas ridvana och hennes genom sitt yrke dokumenterade lugn i stressade situationer som gjorde att hon kunde ta sig genom nålsögat och godkännas som medryttare till Reykur! ;- )

Feykir fick fira med en ledig dag. Det kan han nog behöva efter gårdagens galoppträning!

Feykir och matte flåsar i kapp!

Bara ca 15 grader varmt idag - men det är ju faktiskt perfekt träna hästen-väder! När jag kom till Mariebäck hade just Kristin och Reykur-Eva varit ute med ett turridningsgäng. Eva hade fått rida sin nya favorit Leiknikr - "han påminner om Reykur - så pigg och samtidigt så oerhört lydig!"

Feykir och jag satsade på träning på ridbanan istället, med nya bootsen på. Vi varvade trav och galopp, både längs spåret och på volt. Höger galopp gick riktigt bra! Vänster är fortfarande svårare på volt - han vill gärna byta till korsgalopp ibland... antagligen för att han inte är lika stark i vänster bak ännu. Men jag märker också att jag gör det svårare för honom i vänster varv genom att hamna med vikten utåt... När jag lyckades hålla min vikt inåt blev det mycket lättare för honom att böja sig och vara mjuk i innersidan även i vänster varv förståss. Och när vi sedan saktade av till trav var han så mjuk att han bara studsade fram med hur stora rörelser som helst!!! Vi tog skrittpauser några gånger, men det var ändå oerhört jobbigt.

När vi ridit 45 minuter tyckte jag att det räckte, och då hade mina ben nästan domnat bort och jag flåsade ikapp med Feykir! Jag gissar att han var ganska mör i benen också, så vi skrittade av riktigt länge. Förut brukade jag oftast skritta av utanför banan, tänkte att det var roligare för hästen att få gå iväg någonstans. Fast sedan insåg jag att när man rider ut från banan brukar de bara bli besvikna om de inte får gå direkt till stallet... (om nu inte ridbanan ligger på lagom "skritta av-avstånd" från stallet vill säga. ) Dessutom sa Atli att på hästar med mycket motor är det väldigt bra att skritta av på banan, så att de lär sig att även kunna slappna av och varva ner där. (Den som har en slö häst bör däremot undvika att skritta på banan, utan helst både skritta igång och skritta av utanför, så att hästen lär sig att på banan är det arbete som gäller.) Så nu skrittar vi av på banan Feykir och jag - om det inte just är en ridlektion som ska börja förståss.

Feykir fick massage, godisstrech och kraftfoder innan han fick gå ut i hagen och äta lunchhö med kompisarna. Jag stretchade själv också - det kändes verkligen att det behövdes idag! När jag skriver detta har det gått två timmar sedan jag red, och fortfarande "pirrar" det i mina trötta ben!

Nästa gång vi ska träna galopp på banan ska jag dela av den med en lina så att Feykir får en lagom stor volt att galoppera på. Då får han hitta balans och avslappning i galoppen i resp varv utan att jag behöver ta i innertygeln för att styra.

Första semesterdagen!

...och på morgonen visade termometern bara 13 grader i skuggan... vi som nyss hade 26 grader! Men det regnar inte i alla fall. Senaste veckan, sedan värmen försvann, har det regnat varje dag. Men nu räknar jag med att det ska bli stabilare väder för jag har investerat i en jättefin, ridregnrock av "andasmaterial". Det kändes som ett mycket bra sätt att försäkra sig om en solig sommar! Finansieringen löste sig så jättebra också - sålde några gamla exemtäcken som Reykur haft. Perfekt att kunna rensa ut sådant man inte behöver, se det komma till användning hos någon annan och dessutom få pengar till att köpa något som man själv behöver! Eller, förhoppningsvis inte behöver eftersom inköpet i sig ska skapa ett massivt, stabilt högtryck över norra Sverige hela sommaren! Luleå har faktiskt kommit etta eller tvåa i SVT:s solligan varje år sedan vi flyttade hit! Men man kan ju inte bara räkna med att det ska fortsätta så av sig självt år efter år efter år.. så nu tyckte jag det var bäst att jag själv gjorde en insats för sommarvädret!



Men man ska inte hänga upp sig för mycket på vädret! Sommaren 1995 hade jag också tidig semester och började den med att hämta hem Reykur - min första alldeles egna häst! Sedan red jag varje dag hela semestern! Tillbaka på jobbet efter fyra veckor beklagade sig en kollega, som haft semester samtidigt, över att det varit så kallt och regnigt hela tiden. "Har det?" sa jag. Det hade jag faktiskt inte märkt - jag hade varit så upptagen av att njuta av all tid med Reykur! Jo, jag hade märkt att det regnat första dagen jag red, för de allt för välsmorda tyglarna på mitt nyinköpta träns blev såphala...



På tal om Reykur (han kommer nog alltid att vara viktig i min blogg även om han inte är min häst längre) så var han med i senaste "Häst för alla"! (Gratistidningen som delas ut på många ridskolor, ridsportaffärer och likande.) De hade ett stort reportage från Örnäs och självklart väljer man att fotografera den vackraste hästen! Så skynda er nu att lägga beslag på ett ex av tidningen innan den tar slut!

Mumsig mörk chokladtryffel!

Sista arbetsdagen före semestern - och en riktigt, riktigt intensiv sådan. Jag var helt slut när jag åkte från jobbet, varför jag konstaterade att jag behövde ett riktigt "uppåt-tjack" - d v s rida Feykir!

När jag kom till stallet fick jag först hjälpa Anna M att driva valackflocken tillbaka till sin hage - de hade nämligen fått gå på gräs några timmar. Har förstått att hästarna söderut ätit gräs länge, men här uppe ligger vi lite efter så här års... Å andra sidan ligger vi minst lika mycket efter när det gäller insekterna, vilket är en STOR fördel för alla exemhästar. "Exemsäsongen" är nog minst två månader kortare här uppe än söderut. Håller tummarna för att Reykur klarar sig bra på Örnäs när han nu får så väldigt mycket längre exemsäsong - men de brukar låta exemhästarna stå inne på nätterna när det är mycket insekter så det går säkert bra.

När "killarna" var tillbaka i sin vinterhage var det dags för Hamradis att åka iväg och "idka kärleksliv", så vi lastade henne och lilla fölet. Tanken är att hon ska betäckas på fölbrunsten om två dagar och i år behöver hon inte åka långt - bara de tre milen till Boden där Gandur frá Skjalg tar emot. Han tävlades tidigare av Jamila Berg och syntes också med henne på ryggen i Globen i höstas. Men om ni missade honom då är det inte så konstigt - han stod ju HELT i skuggan av Reykur... ;- ) Förra året åkte Hamradis hela vägen ner till Mökkur, men det var ju praktiskt att det fanns en så fin hingst nära i år!

När Hamradis & Co hade åkt iväg var det ÄNTLIGEN dags för mig och Feykir att rida. Jag tog kardborrebootsen idag - för här skulle galopperas! Vi töltade en bit längs bilvägen, innan vi svängde in på en skogsväg som leder till en jättebra galoppbacke. Backen är inte så brant, men jättelång så hästarna får verkligen ta i. Den funkar perfekt på turridningarna också - för även om hästarna blir upplivade av att galoppera så vill alla stanna när de tillslut når toppen av backen. Sedan kan man rida en liten, slingrig stig tillbaka ner igen. Då har hästarna hämtat sig lagom för en ny galopp. Vi galopperade upp två gånger - så att det blev både vänster och höger galopp. Sedan galopperade vi en massa korta intervaller på hemvägen också. Härligt!

Tillbaka i stallet var Feykir rejält svettig. Det var helt vindstilla och regnet hängde i luften, vilket samverkade till en kraftig invasion av knott. Jag duschade av Feykir för att han inte skulle vara svettig knott-magnet. Passade på att schamponera man och svans med anti-svamp-schampoo, för han har kliat sig lite. "Unghästkliande" som Nina K kallar det. Han blir så läckert svart och blank när han är blöt! När jag sedan släppte ut honom i hagen igen rullade han sig mycket omsorgsfullt på ett riktigt jordigt ställe. Resultatet blev att han såg ut som en mörk chokladtryffel med kakao på - MUMS!

När jag åkte hemåt konstaterade jag knappt mindes att jag jobbat idag och att tröttheten bytts mot härlig energi - min "drog" Feykir funkar verkligen bra!

Till Lill-Ecke

Equiterapeuten ringde och frågade om hon ska behandla Feykir i morgon förmiddag, för då ska hon behandla en av Sylvias hästar. Men det är min sista arbetsdag innan semestern och jag har MASSOR att göra på jobbet, så jag kan inte komma ifrån. Dessutom känns det inte som att det är någon panik med en ny behandling - Feykirs förvända galopp på tävlingen indikerar ju att han är väldigt bra i sin korsbensled nu! Jag vill ändå gärna att hon kollar honom igen - för säkerhets skull - för tänk om han kan bli ännu bättre! Men det är ju ingen brådska. Vi kom överens om att hon skulle ringa längre fram när hon åter skulle vara i krokarna. Men om han av någon anledning blev sämre skulle jag höra av mig direkt så skulle hon komma så snabbt som möjligt.

Hon frågade om tävlingen och jag berättade om vår förvända galopp. Hon tyckte som jag - att det verkligen var ett tydligt tecken på stor förbättring!

Så till något helt annat: det är fascinerande hur många som verkar ha hittat till min blogg! Jag får så ofta kommentarer från olika människor att de läser vad jag skriver. Många verkar läsa regelbundet också. KUL! Sedan kan det också visa sig att vissa helt har missat att jag har en blogg - som min lillebror t ex. Nog tog jag för givet att han hört mig tjata om den en hel del... Uppenbarligen hade han inte det - utan det var en kollega på hans nya jobb som förde den på tal. Skönt att veta att han numera jobbar på ett företag med islandshästkompetens! ;- ) Men nu Erik, räknar jag med att du läser, eller i alla fall tittar på bilderna!

"Björnen sover..."

Red på kvällen tillsammans med Sylvia och Anna M. Vi var ute och luftade våra tävlingshästar helt enkelt. Det blev en ganska avslappnad tur med en runda i skogen som jag aldrig ridit förut. Kul med omväxling och bra för hästarna att lösgöra sig i terrängen! Sylvia red först och helt plötligt tvärvände Krummi och ville INTE fortsätta framåt. Han som ALLTID går fram var som helst! Vi började sjunga "Björnen sover" ifall det var en nalle någonstans bland träden. Det fungerade nog - för när vi fortsatte framåt såg vi inte till någon björn och Krummi gjorde inga fler tvärvändningar heller.

Hamradis lilla föl verkar må bra! När hon fick komma ut första gången i måndags hade hon sprungit iväg jättefort - hennes mamma hade fullt sjå att hinna med! Jag föreslog att hon skulle få ett namn som betyder "livskraftig" eller något liknande. Sylvia funderar på ett namn som börjar på H och som betyder "lycka" - men som jag tyvärr inte kan stava till... Och en lycka kan man ju säga att det är att hon lever, när nu så många föl dött i virusabort här omkring!

Har föresten glömt berätta att Midur vann lagtävlingen i helgen! Sylvia, Anna M och Maria var de tre Miduriterna med högsta poängen vilka gav oss lagsegern! Anna M fick dessutom pris som mest lovande ungdomsryttare - för andra året i rad dessutom!

Peppar, peppar ta i trä - blir det en ovalbana i Midurland??!!

Ur Norrbottens Kuriren, lördag 9 juni:

"Nya storloppet "Norrbottens Stora Pris" vid den årliga V 75-festen på Bodentravet nästa helg blir någonting alldeles extra. En rad stjärnhästar är redan klara för tävla om det största pris som någonsin tävlats om i norrbottnisk idrott. Fantastiska en halv miljon till segraren! Senaste nytt är att mästartränaren Stig H Johansson kommer upp med sina hästar...

...Stora planer finns också för att utveckla travhelgen ytterligare: - 2008 bygger vi ut vårt arrangemang ytterligare och satsar på en hel hästvecka i samband med vår V75-helg med bland annat... ... och tävlingar för islandshästar."

Bodentravet har tidigare sagt att man arbetar för att kunna anlägga en ovalbana för islandshästtävlingar på sitt område, vilken i så fall skulle bli Midurs hemmabana. Tanken är att befintliga gäststallar och hagar ska samnyttjas. Det vore ett sådant enormt lyft för lilla Midurs alla tävlingsekipage att ha möjlighet att träna på ovalbana ibland och att vi dessutom skulle kunna ordna godkända tävlingar på hemmaplan! Man vågar ju inte tro det förrän man ser ovalbanan klar... Men tidigare stod det i tidningen om att Bodentravet sökt pengar för anläggande av ovalbanan och när de nu uttalar sig så här blir man ju hoppfull!!!

Bifrosts sommartävling - finaler

Hjälte-Eva morgonfodrade och sedan veterinärbesiktade hon åt mig! Morgontrötta Anna har ibland avundsjukt sett andra som fått hjälp med besiktningen och tänkt att det kommer väl aldrig att hända mig... "Men plötsligt händer det!" som de säger i reklamen! Hon talade om för veterinären att det inte var hon som var ryttaren: "Men jag springer bättre än hon!" lyckades hon inflika också! Första klass på morgonen var A-finalen i lätt fyrgång. Där skulle ju Feykir och jag ha varit med! Jag ville inte ens titta utan åt frukost som bäst då istället. Eva började misstänka att jag saboterat galoppen med flit bara för att få sovmorgon när jag nu en gång hade chansen!

Det var lite varierande resultat för Midur under förmiddagens olika fyrgångsfinaler. Anna M ledde sin klass efter uttagningen på en av Sylvias hästar som hon bara hunnit träna fem dagar innan tävlingen. Hon började uttagningen med jättefina poäng, men sedan blev det fel galopp och då var Dád för uppstressad för att få till en ny galoppfattning... så där rök den segern. Sylvia red för seger med jättefina poäng på Krummi (hästen som t o m Nina K var YTTERST tveksam till att sätta sig på). Men när de skulle sakta av efter galoppen hade han plötsligt kopplat ur bromsen och bara fortsatte runt banan... så de blev förstås diskade... Tur att vi hade några andra, pålitliga, som fixade bra resultat. Det pågick en lagtävling under helgen också - ryttarna med de tre bästa resultaten från resp klubb: Midur, Bifrost och Nordur, skulle ingå i laget och bästa totalpoäng skulle vinna. Vi hoppades att det var uttagningspoängen som gällde - för annars höll vi som bäst på att rida bort vår lagseger...

Feykir och jag skulle rida A-finalen i lätt tölt direkt efter lunch. Jag hoppades att det skulle vara till vår fördel i värmen att han inte gått någon klass tidigare under dagen. Värmde delvis i paddock och varvade galopp på kortsidorna med tölt på långsidorna. Då studsade han fram i tölten i riktigt bra tempo! Fast sedan skulle vi stå i collectingring och vänta... Det var roligt att rida töltfinalen och vi gjorde vårt bästa på banan, även om vi inte fixar några ökningar ännu. Bland sju ekipage räckte det till en fjärdeplats och det var jag absolut nöjd med. (Hästen som kom tvåa är föresten ridskolehäst till vardags och jag fick höra att han bara några dagar tidigare gått med särskoleelever på ryggen, hur stabilt som helst. Vilka otroliga hästar det finns!!!)

På tal om otroliga hästar: nu ska vi hem och galoppera och galoppera och galoppera!!! (Hm, rätt galopp...) När den härliga Feykir-galoppen är tillbaka ska vi fixa konditionen, få bort magen och fixa styrkan i bakdelen som vi behöver för tölten - allt på samma gång! Vänta bara i augusti när vår "andra tävlingssäsong" börjar (två tävlingar) då blir vi farliga! Anna M ska också hem och träna galopp. Och Sylvia ska träna på att bromsa...

Bussiga Eva körde ekipaget hela vägen hem till Luleå igen. Vi har helt enkelt delat upp det så att hon kör framåt, jag backar och parkerar. Feykir verkade så nöjd i transporten med sin spegel - han mumsade hö hur avslappnat som helst! Tillbaka hemma gnäggade han glatt till sin flock och unghingstarna blev så upplivade av att han kom så han fick börja med att valla runt och fostra dem lite. Försiktigt smög vi in i stallet och kikade över boxkanten för att se Hamradis lilla föl, som låg och sov så gott. Så fin!!! Jag lovade Feykir minst en ledig dag innan jag åkte hemåt.

Trots debacklet i fyrgångsuttagningen har jag haft en riktigt, riktigt rolig helg då jag fått träffa och umgås med så många trevliga hästkompisar! Det var föresten flera som nämnde att de läser min blogg - kul! När man sitter här och skriver har man ju ingen aning om det någonsin kommer att bli läst!

Bifrosts sommartävling - uttagningar

Hjälte-Eva morgonfodrade hästarna. Sedan var hon med och "pryade" under veterinärbesiktningen för att ev kunna ta den i morgon också! Vår första klass var Lätt Fyrgång. Vår huvudklass kan man säga, för här borde vi kunna ta en riktigt bra placering. Han kändes mycket bra på värmningen och jag hade en riktigt härlig känsla när vi red vår visning sedan. Tölten, traven, skritten... allt kändes bra. Så fattade vi galopp, jag sneglade ner för att se att det verkligen blev höger galopp. (Kändes nästan onödigt - han har ju inte alls velat gå i vänster galopp det senaste halvåret.) Såg "en massa framben som sprattlade våldsamt" och kom fram till att det var rätt galopp. Han galopperade så att jag fick gåshud på armarna! Det kändes helt fantastiskt! Sedan rider vi ut och jag hör poängen - 3,93!!! Inser direkt att vi måste ha ridit fel galopp i alla fall!!! Tänk att min fantastiska häst skulle råka ut för SS (Skit i Sadeln)!!! :- ( Jag blev så oerhört arg på mig själv!!!

Sedan fick jag i alla fall trösta mig med att detta ju tyder på att han verkligen är bra uppe i korset igen, när han själv väljer vänster galopp och sedan har sådan fantastisk balans hela varvet att jag aldrig misstänkte att något var fel. Fick också höra att en av domarna varit alldeles lyrisk över Feykirs förmåga att gå i förvänd galopp med en så fantastisk balans och kvalitet på galoppen! Av alla visningar hon såg denna dag var det max 2-3 hästar som hade bättre galopp (och de hade ju försprång eftersom de galopperade i rätt varv, där det är så mycket lättare.) "Framåtgripande, stora rörelser i uppförsbacke" sa hon också. Duktiga Feykir!!! Varför måste han ha en sådan klantig matte???

Jag hade faktiskt räknat med en riktigt bra placering i fyrgångsuttagningen - och med rätt galopp hade vi fått det. Nu blev det inte ens B-final för oss så vi skulle inte heller få en chans att reparera min jättemiss... Vilken besvikelse!!! Och nästa tävling är inte förrän i slutet av augusti... Efter denna besvikelse hade jag verkligen svårt att ladda om till vår uttagning i Lätt tölt. Som tur var fick jag glädja mig åt att det gick jättebra för mina klubbkamrater i deras fyrgångsuttagningar! När jag kom för att göra i ordning Feykir till töltklassen låg han ner i solen och ville inte alls resa sig... Fick knuffa på honom många gånger innan han tillslut kom på fötter, ytterst tveksamt. Inte bara jag som hade motivationssvårigheter alltså! Under värmningen ville han bara bita fast i bettet på vänstersidan, så efter ett par lösgörande galopper jobbade jag med att flytta undan för vänster skänkel. Mest i skritt för att inte trötta ut honom i onödan i värmen. Tillslut kändes han mjuk och fin igen! Uttagningen gick sedan över förväntan, tycker jag! Det var så sent som i onsdags som vi för första gången lyckades prestera något som skulle kunna kallas ökningar i tölten, så jag hade inte alls förväntat mig att vi skulle fixa det redan nu på tävling. Han behöver bli betydligt starkare först. Men vi lyckades ändå rida oss till en plats i A-finalen!

När sedan två Miduriter, Sylvia och en tjej som heter Maria, kvalade upp sig till B-klass i T1 och Sylvia dessutom vann B-klassen blev det ännu roligare! Några finaler avverkades redan på lördag eftermiddag och i den första - A-final för lätt fyrgång ungdom - var det en Midurtjej som kom tvåa. Vilken bra start för klubben!

På morgonen fick vi föresten veta att Sylvias Hamradis fölat hemma i Mariebäck under natten! Mot alla odds mådde fölet bra och verkade friskt! Efter alla döda föl p g a virusabort i år (jag har tidigare skrivit om tre föl som dött eller varit dödfödda, men det är tyvärr fler...) hade ingen vågat tro att detta skulle bli ett levande, friskt föl. Men peppar, peppar, det verkar faktiskt så! En liten, ljusbrun Mökkurdotter. Fast Sylvias man var lite besviken, för han hade hoppats på en svart hingst.

Mot Gällivare!

Hade tagit ledigt idag för att kunna vila ordentligt innan tävlingen. Åkte ut till Mariebäck vid lunchtid och schamponerade Feykir riktigt ordentligt med ett färgförstärkande schampo för svarta hästar, inköpt på Lillhästen under teamdagarna. Oj, vad han doftade gott sedan! Medan han torkade packade jag all utrustning och monterade en spegelplåt framme i transporten. För en tid sedan refererade Ridsport en undersökning som gjorts av vid transport av hästar. Det optimala var förståss att ha en hästkompis med, då var hästarna allra lugnast. Men om man inte hade en hästkompis så var hästen lugnare om den hade en spegel! Det här var första gången Feykir skulle åka riktigt långt (nästan fyra timmar) ensam, men han skulle alltså få spegla sig under tiden!

När Reykur-Eva och Emelie anlände packade vi oss iväg - då var klockan 15.01 och vi hade sagt att vi skulle åka kl 15 så man får väl säga att vi hade hyfsad timing! Tänk att jag som aldrig tidigare haft hästskötare med mig på tävling plötsligt har TVÅ!!! Tror inte ens Malin Baryard har så många - inte per häst i alla fall! Redan efter någon mil erbjöd sig Eva att ta över ratten och sedan körde hon hela vägen upp till Gällivare så att jag fick vila mina onda händer! Feykir verkade rätt nöjd i transporten - han speglade sig säkert en hel del för när vi kom fram verkade han så lugn och hade ätit upp nästan allt hö han hade i höhäcken. Skönt!

När han vilat ett par timmar i hagen med Sylvias hästar och vi ätit middag provred jag banan. Det var ju 9 månader sedan vi var på ovalbana sist. Provade lite tölt och några galoppfattningar, sedan var han så upplivad att han inte riktigt hade tid att trava... När traven väl kändes stabil fick det räcka för kvällen.

Till publikens jubel!

Sveriges nationaldag och en ledig dag mitt i veckan. Ville inte vrida på dygnet i onödan så jag steg upp "som vanligt" och åkte till stallet på morgonen. Bäst att passa på innan det blev olidligt varmt att rida! En kompis var redan där och hade morgonfodrat, så jag kunde direkt göra i ordning Feykir. Även idag var det boots på - nu skulle vi träna tölt på ridbanan.

Efter lite uppvärmning i skritt och tölt lät jag honom galoppera i höger varv eftersom galopp är så lösgörande. (Ja, jag erkänner - det var inte BARA därför - kunde inte låta bli att njuta av att den härliga Feykir-galoppen är tillbaka!) När vi saktade av till trav hörde jag ropen: "En gång till, en gång till!!!" Det var några kompisar som stod och tittade på! Inte mig emot! Vi visade dem både höger och vänster galopp. Men sedan var det ändå dags att träna tölt mer seriöst - innan vi blev alldeles för svettiga och trötta. Jobbade med riktigt kort tempo och försökte sedan få mkt mer energi utan att tempot drog iväg. Kändes riktigt bra! I tempoväxlingarna red vi åttor över ridbanan - det är så bra att hela tiden få "böja igenom" omväxlande höger och vänster sida! Red lite ökningar längs långsidorna också. Och det kunde nog faktiskt kallas ökningar! Anna M, som hjälpte mig med galoppträning inför förra tävlingen stod och såg på när jag red. Hon sa: "Han har verkligen öronen spetsade hela tiden - han tycker det här är roligt!" Takten i tölten känns så otroligt mycket stabilare - equiterapeut och tunga boots är ett vinnande koncept! Bara jag kan hålla honom mjuk i vänstersidan så känns det riktigt, riktigt bra! Det är ju bara tre dagar till tävlingen också - om han bara har tid att ha fokus på mig så ska vi visa dem hur det ska gå till! ;- )

Efteråt fick han en välförtjänt dusch - t o m med schampo denna gång. Förhoppningsvis hjälper det honom att släppa den sista vinterpälsen. Skulle så gärna vilja ha blank, helsvart häst på tävlingen! (Underullen som är kvar är gulaktig, så han ser ganska kul ut...!) Sedan fick han massage, stretching och kraftfoder. Tävlingshästar förtjänar ju bara det allra bästa! ;- )

Feykirs blogg

Hej! Nu är det Feykir som skriver - det är på tiden att jag får tillgång till tangentbordet för det är ju ändå jag som är huvudperson i den här bloggen, eller hur?!





I morse kom matte tidigt och serverade oss frukost i hagarna. Sedan fick jag komma in i stallet en stund och svalka mig. Skönt! Det är jobbigt att vara svart häst när det är minst 26 grader i skuggan! Morgonen började bra, med andra ord. Men sedan blev det värre - matte plockade fram TUNGA boots som hon köpt från Lillhästen och kvittrade något om att här skulle invigas. Inte nog med det - vi skulle visst rida på ridbanan dessutom, i den här värmen! Tur för henne att jag är en sådan snäll häst!





Matte däremot, visade sig vara riktigt aggressiv idag! Där travade jag på så fint runt ridbanan när hon plötsligt rappar till mig rejält med pisken! Ja, helt oprovocerat var det kanske inte för jag hade faktiskt ignorerat hennes innerskänkel en lång stund, men det har jag ju gjort förr utan replesalier! Vittnen till händelsen påstår visserligen att pisken knappt nuddade mig - men jag blev i alla fall så uppskakad att jag blev tvungen att tölta hysteriskt nästan ett helt varv innan jag kunde lugna ner mig. Till råga på eländet hör jag matte belåtet utropa "Vilken tölt - han slår ju nästan knäna i hakan!!!" Jag får nog tänka mig för nästa gång och inte ta i så väldigt, för då kanske hon gör det här till en vana...





När jag väl lugnat ner mig och travade igen fattade vi höger galopp och redan i detta varv kände jag att det var mycket bättre i mitt vänstra kors. När det inte stramade där uppe blev mina galoppsprång mycket rundare. I vänster varv var det ÄNNU större skillnad. Tidigare i vår har jag bara fixat ett halvt ridbanevarv vänster galopp, sedan har jag behövt gå över till korsgalopp, men nu galopperade vi varv på varv på varv...!!! Förut var alltid galopp min favoritgångart, där jag hade lättast att hålla reda på alla mina ben, så det var roligt att det kändes så bra igen!





Nu hade t o m matte insett hur oerhört duktig jag varit, så jag fick gå tillbaka in i det svala stallet, duscha i svalt vatten, fick massage och kraftfoder. Ibland är hon inte så tokig ändå!

Kungligt väder!

Sverigens kung besöker Norrbotten i helgen och en ö i Luleå skärgård idag. Detta firar vi med att ha varmast i landet! Feykir fick ledigt i värmen - det är först nu vid 21-tiden som det är mer lagom ridtemperatur och nu blir det för sent för mig att åka iväg till stallet.



Johan kom i alla fall ÄNTLIGEN hem från Glasgow i går kväll - riktigt mör efter den långa flygförseningen på ungefär ett dygn, med bara tre timmars sömn under natten. Idag har han varit rätt trött och stillsam... fast vid 19-tiden ringde en av hans kollegor och undrade om han möjligtvis vill åka till ett symposium i Budapest på tisdag. Kollegan själv skulle egentligen åka men hade fått förhinder. Gissa vem som direkt glömde allt strul under senaste resan och tände på alla cylindrar??!! Tala om att han har "huggreflex" när det gäller resor! Om allt praktiskt går att lösa så blir han borta över nästa helg. Jag påpekade lite försiktigt att han ju ska gå jour då... Det var nämligen hans skäl till att han INTE kunde följa mig till Gällivaretävlingen, för dessa jourer kunde han absolut inte byta bort av olika anledningar. Fast nu verkar det plöstligt gå jättebra att överlåta dem på någon annan... När det gäller hästtävlingar han han ingen huggreflex!



Jag fick föresten en present när han kom hem igår. En jättefin presentförpackning med olika hudvårdsprodukter - något som alltid går hem hos mig! Han hade inte vågat sig på att köpa något på ridsportaffären han besökt i Glasgow och jag kan förstå honom. Om jag besöker en kamerabutik så kan jag ju anta att det finns många saker där som han skulle bli glad för - men jag skulle inte ha någon aning om vilka! (Så i mitt fall slutar det alltid med att jag köper choklad - lika säkert kort som att köpa "flaskor och burkar" till mig.)

Sikta mot stjärnorna!

Jag tycker att det var alldeles nyss jag använde vinterjacka - men idag fick jag minsann leta fram mina svalaste ridbyxor. Och hur var det nu jag brukade göra med mobilen när jag rider i kortärmat utan lämplig mobilficka...? Jo, just det, förra sommaren köpte jag en fiffig mobilhållare (som även har ficka med dragkedja för t ex bilnyckel) att sätta i skärpet. Efter lite letande hittade jag den också! När jag åkte till stallet på förmiddagen var det redan drygt 21 grader i skuggan - och varmare skulle det bli!



Här nere i det mörka, kalla vattnet gömmer sig Mariebäcksodjutet (Mariebäckus odjurus),
ökänt för sin lömskhet och förmåga att blixtsnabbt slå till när man minst anar det. Livnär sig uteslutande på svarta islandshästar. Endast bytesdjur med EXTREMT snabb reaktionsförmåga har lyckats överleva en attack från Mariebäcksodjuret.




Även idag lyckades vi faktiskt ta oss levande förbi bäcken och väl ute på bilvägen tränade vi övergångar skritt-trav. Gjorde även en avstickare längs några skogsstigar där vi också tränade trav fast utan krav på samling och form. Har satt upp ett riktigt utmanande mål för Feykir och mig: en vacker dag ska vi faktiskt kunna trava vänsterställt utan att hamna nere i diket! Ja, det låter omöjligt, jag vet - men siktar man till stjärnorna så når man kanske till trädtopparna i alla fall! ;- ) Jag skrev att vi tränade övergångar skritt-trav. Tyvärr var det bokstavligt - övergångarna trav-skritt ägnade däremot ingen av oss någon fokus på... insåg när vi nästan var hemma igen att våra "övergångar" åt det hållet innebär att jag bara slutar rida och han "dyker" ner i skritt... Hm, höga mål på det området skulle inte skada heller!

Jag skulle verkligen vilja åka på en kurs/ridläger och rida tregångshäst för duktig dressyrinstruktör med fokus på "sits och inverkningar"! Tänk att som omväxling inte behöva använda 90 % av sin uppmärksamhet till att balansera hästen på olika sätt utan kunna fokusera på hur jag sitter och hur jag inverkar på mest effektiva sätt - på en häst som har sin egen balans och bara går på i vald gångart... *drömmer*

Nu ska jag strax åka iväg och hämta Johan på flyget. Efter tre timmar i en hotellsäng i Glasgow fick de i natt flyga till Sverige via Göteborg och åka tåg till Stockholm. Det gick inte att hinna med planet kl 14 till Luleå, men dessbättre visade det sig att det gick ytterligare ett plan, kl 17 och när han ringde sist skulle han precis gå ombord så nu får vi hoppas att han verkligen får komma hem. Har jag riktigt tur får jag någon liten present också... Råkar veta att han besökt en ridsportbutik i Glasgow... :- )

Värme, ridning, massage och försenat flyg.

Nu är jag och Feykir efteranmälda till Gällivaretävlingen! Reykur-Eva och en tjej till följer med och vi lyckades t o m få boende på ridklubben, vid tävlingsbanan trots att vi var ute så sent. Så KUL vi ska ha!!!



Här har sommaren kommit! Det växer så det knakar nu när det både är varmt och ljust dygnet runt. Johan klippte gräsmattan i lördags men det tog bara två dagar innan den såg oklippt ut igen! I kväll får jag rida Feykir första gången sedan han behandlades i tisdags. Har fått order att ta det lite lugnt eftersom han antagligen är lite öm i musklerna ännu. Problemet är bara att han vilat fyra dagar och då brukar han behöva hållas ordentligt sysselsatt för att vara hanterbar... Förhoppningsvis gör ändå värmen att han är lite lugnare!

.......

Nu har jag ridit! Det blev en skogstur, där han fick sysselsätta sig med att kliva rätt bland stock och sten. Provade att galoppera två gånger uppför en liten backe och han kändes mjuk och fin! Lite "spookey" var han idag, men inte alls så mycket som jag befarat. Det måste vara värmen som tagit udden av hans överskottsenergi!

Efter ridturen tvättade jag man och svansrot med såpa, för han hade kliat sig lite. Förra sommaren kliade han sig då och då. Nina K sa att det var "unghästklåda" och att jag skulle tvätta honom ofta. Då använde jag ett antisvampschampo som var mkt effektivt. Det är uppenbarligen dags att leta fram det igen.

Masserade honom med underarmar och armbågar, som jag fick lära mig i tisdags. Oj, vad han njöt! Sedan godisstretchade vi och även de nya varianterna vi lärt oss funkade bra. Det är fantastiskt vad en äppelbit gör för motivationen! När jag sedan kvällsfodrade i hagarna kände jag den underbara doften från Sylvia och Jannes grill. Trots att jag ätit middag innan jag åkte till stallet blev jag genast jättehungrig! Finns det någon mer aptitretande doft? Det är nog på samma sätt med hästar och äppeldoft tror jag!

Johan har varit på strokesymposium i Glasgow den här veckan och skulle flyga därifrån vid 14-tiden idag för att sedan, via Amsterdam och Arlanda, komma till Luleå strax efter 23. Men ett fönster i cockpit på Glasgowplanet gick inte att stänga så de blev kraftigt försenade. Han började först ställa in sig på att få övernatta på Arlanda för han förstod att han skulle missa sista flyget till Luleå. Sedan började han inse att de kanske skulle få övernatta i Amsterdam... men det slutade med att de blev kvar i Glasgow en natt till! Nu hoppas vi att han i alla fall hinner med sista planet till Luleå i morgon - det går vid 14-tiden. När han skulle åka iväg var det också strul p g a SAS-strejken... Så trist!