So much fun!!!

...lies ahead!!! 

Jag åkte till Höbäcken på förmiddagen idag och efter två dagar med tillsynsansvaret kunde jag idag lägga allt "krut" på att rida! Jag valde skidspåret och sedan Hultetvägen till korsningen med anslagstavlan där vi tog av mot Avan. Längs grusvägarna försökte jag hela tiden rida ute i gräskanten mot diket. Dels för att undvika det vassa gruset men också för att skritten skulle bli mer ansträngande för Hamingja. 

Det gör OTROLIGT stor skillnad att behöva lyfta hovarna/fötterna någon dm extra när man går - det märker jag själv så oerhört tydligt när jag behöver många andhämtningspauser när jag går i beteshagarnas höga gräs! Skritt är dessutom den gångart då hästarna använder flest muskler och därmed är det tydligen effektivare än man kan tro med skritt (f f a i terräng) när man försöker få en häst att gå ner i vikt. 

Här om dagen utgick jag ifrån att det måste bli ett annat år som jag får utforska "Evas väg" mellan ängarna nära Avan, där hon och Hamingja bl a galopperade. När jag orkar rida högre tempo och längre sträckor. Men idag kändes allt så bra att jag bestämde mig för att testa redan nu! I o m att vi inte ridit några större omvägar i skogen idag, bara längs skidspåret som går ganska parallellt med Hultetvägen så tog det oss bara drygt 30 minuter att skritta till "Evas väg". Och väl framme MÅSTE vi ju få "känna" lite på den också!

Den slingrade sig fram mellan olika åkrar och jag tänkte hela tiden: "Vi måste bara få se vad som är bakom nästa krök!" och nästa, och nästa...! Jag mindes inte vad Eva sa om hur långt man kunde rida, så tillslut bestämde jag mig för att nästa krök ÄR den sista - så att vi vänder innan jag är helt slut. För jag ska ju helst orka hela vägen tillbaka till Höbäcken också...!!!

Efter den där (för oss) sista kröken vände vi i alla fall och jag var så upplivad att jag bestämde mig för att "känna" lite på tölten i kortare sekvenser! Jag gjorde några igångsättningar som inte blev något vidare, utan jag fick Hamingja i handen och blev alldeles spänd själv. Men så har jag ju bara töltat en handfull gånger det senaste året...! :-O 

Tillslut fick jag i alla fall till en trevlig känsla i den samlade skritten, där hon började komma upp med bogarna och lätta i handen! Jag red i en högeröppna och fortsatte med det när vi smööööög över i tölt - och då var det plötsligt WOW-känsla när Hamingja bar upp sig och jag klarade att hålla mig avslappnad och följsam som belöning! Efter en kortare sekvens tölt saktade jag av och tog en liten skrittpaus för att sedan börja om att förbereda tölt. 

Efter några sådana sekvenser insåg jag att jag gjorde det hela svårare för oss genom att direkt ge Hamingja långa tyglar när vi saktade av - jag UPPMANADE ju t o m till att hon skulle "dyka ner" på framdelen. Och när matte skärpte sig på denna punkt blev det allt lättare att hitta tillbaka till den lätta känslan först i skritt och sedan behålla den i tölt!

Det blev ganska många, men väldigt korta töltsekvenser innan jag tillslut gav henne hellånga tyglar igen. Och som hon då frustade och frustade och frustade! Det var som att hon sa: "Är jag bra eller är jag BRA??!!" och jag kunde bara hålla med henne!!!

Min pulsklocka har av någon anledning sagt upp kontakten med träningsappen... men ovanstående karta fick jag fram i alla fall, där tiden och sträckan anges. Tänk ändå att jag orkade detta - och det utan att bli helt utslagen resten av dagen! Jag kanske t o m orkar rida igen i morgon?! Fysioterapeuten och Nils van der Poel verkar faktiskt veta vad de snackar om: lågintensiv mängdträning bygger den bästa grunden!!!

Sköna söndag!

Vissa saker slarvar man INTE med - de är alldeles för viktiga!!!

Idag har jag och Eva faktiskt varit och tittat på en dressyrtävling - på Aulis Hästsportcenter i Södra Sunderbyn! Ingen av oss hade varit där förut så vi tyckte båda att det var ett bra tillfälle att se anläggningen. En av deltagarna ingår faktiskt i dressyrlandslaget och vår landshövding Lotta Finstorp var en av domarna. Det var roligt att se alla fina ekipage! 

Efter denna uppvärmning åkte jag till Höbäcken för att rida, medan Eva begav sig till Folkets Bio där hon skulle jobba i em. Jag hade tillsynen i hagen och när stona stod vid grinden när jag kom passade jag på att kolla igenom och spraya dem direkt ifall de skulle vara längre bort i hagen när jag och Hamingja kom tillbaka igen. Hamingja tyckte det var VÄLDIGT konstigt att HENNES matte fixade med de andra, så hon kom hela tiden och buffade med mulen i mitt hår för att jag skulle ägna mig åt henne istället!!! Och TILLSLUT fick hon som hon ville!!!

Idag inledde vi energiskt med en galopp på vägen bakom träbocken, innan vi skrittade bort till Hultetvägen. Idag fick Hamingja gå genom snårskogen igen och sedan höll vi oss i terrängen: på skidspåret, över till skoterleden med en liten galopp till och sedan skidspåret tillbaka. Nästan vara terrängskritt m a o. Totalt var vi ute en knapp timme och trots två galopper var min puls aldrig högre än 128 - det tar sig så sakteliga!!!

Singing in the rain!!!

 

... eller "riding in the rain" för att vara mer exakt! 

Ganska blöta blev vi, både Hamingja och jag... men det var ROLIGT - och vi hittade t o m en ny ridväg!!!  

J 

Jag avstod från att rida den vanliga vägen genom snårskogen till skidspåret - i det här vädret skulle jag bli alldeles tillräckligt blöt ändå! Så vi höll oss ute på Hultetvägen men för att undvika det vassa gruset red jag långt ut i dikeskanten där vegetationen dessutom gjorde att Hamingja måste lyfta lite extra på hovarna, så det blev ändå nästan som terrängridning! 

Min plan var först att rida grusvägen mot Avan, precis som igår och i förrgår. Men strax innan man kommer fram till den går det en stig längs en rågång in i skogen på höger sida och jag fick en inpuls att testa den istället. Till Hamingjas stora glädje, för hon gillar verkligen att gå i terräng! Och till min glädje var rågången tillräckligt bred för att jag inte skulle behöva bli duschad av vatten från trädgrenar. 

Den gick i riktning mot Avan och jag antog att vi tillslut skulle komma till ett sankt område, precis som vi gjort på andra ställen och därför behöva vända och rida tillbaka samma väg. Men när jag började fundera på om det snart var dags att vända visade Hamingja mycket resolut att hon ville svänga till höger in på en mindre stig och man kan väl säga att jag "hakade på"! Efter en stund kunde jag se en öppning i skogen längre fram och förstod snart att det var kalhygget som vi passerat när vi red längs Hultetvägen. M a o skulle det inte bli något problem för oss att hitta tillbaka!

Vi följde kanten på hygget och snart var vi mycket riktigt nere vid vägen och efter ett litet skutt över diket började vi rida i riktning hemåt. Hamingja var uppenbarligen VÄLDIGT nöjd med sig själv för hon frustade och frustade och frustade... minst 10 gånger! För att göra hemvägen lite roligare gjorde vi ytterligare en liten avstickare, längs skoterleden och skidspåret innan det blev dikeskanten på Hultetvägen tillbaka till Höbäcken. Sammantaget blev det 4,56 km och alltså lite kortare än igår - men det kändes ganska lagom i regnet! 

Mer lågintensivt som fredagsfys!

Efter gårdagens 2-timmarstur tillsammans med Eva, var i alla fall jag ganska trött och Hamingja kände sig nog också lite "mör". Så då passade det ju bra för oss båda med en timmes (mestadels) terrängskritt! Det blev i stort sett en repris av de sträckor jag red igår, med en liten avstickare från vägen mot Avan efter en liten skogsväg som Eva pekade ut då. Det såg ut att vara en fin väg, som dessutom delade sig i två på ett ställe, men vid det laget hade vi varit ute drygt 30 minuter och jag skulle ju orka tillbaka till Höbäcken också, så jag vände ganska snart. 

Egentligen hade jag velat fortsätta ytterligare en bit mot Avan och testa vägen mellan åkrarna där Eva och Hamingja red trav, tölt och GALOPP igår - för enligt Eva är den jättefin! Men det hade blivit en alldeles för lång ridtur för mig i dagsläget, så jag får spara den till ett annat år när jag dessutom orkar rida i snabbare gångarter! Men idag avverkade jag 5,73 km vilket innebar att jag "putsade" det tidigare rekordet 5,67 km (från igår). Jag har en bra trend!!!

Hamingja överraskade föresten genom att INTE försöka springa genom snårskogen vid någon av passagerna idag - det var nästan så att jag undrade om jag tagit rätt häst från hagen...?!! Men det var faktiskt min häst - i annat fall skulle jag definitivt ha behövt nya glasögon, i o m att hennes nuvarande två kompisar på betet är en (helvit) skimmel och en gulblack! :-O 

Igår eftermiddag och kväll hade jag faktiskt inte ont i höger axel, nacken eller musklerna runt huvudet - en ovan känsla då det snart är ett år sedan jag senast INTE hade väldigt ont där... Och det alltså TROTS vårt "hästmaraton" vilket uppenbarligen uppvägdes av att Eva fixade borstning, sadling och allt sådant! Idag är smärtan tillbaka igen... men jag fick i alla fall en påminnelse av hur det faktiskt kan kännas, d v s inte kännas och förhoppningsvis kommer fler sådana dagar framöver!

I mitten av nästa vecka är det dags att flytta hem hästarna från betet till Mariebäck igen. Men jag hoppas hinna med ett antal ridturer till innan dess. Min målsättning är att försöka rida varje dag, bara jag orkar. Och ridningen är min högsta prio även kommande vecka och går före alla andra aktiviteter som får bli i mån av ork (som sällan finns). Fast om Lisa ska rida någon av dagarna så kan jag ju passa på att göra något annat den dagen!

Nytt rekord för enhandscowboy/-girl!!!

Hamingja och hennes "enhandscowboy/-girl"!

Idag tog Eva med oss på en riktig långritt när vi var ute i två timmar! Av den tiden red jag en dryg timme och de 5,7 km som är utmärkta på kartan nedan är den sträcka då jag red (i skritt). Och det är nytt rekord för mig! Jag har brukat rida 3-4 km, igår slog jag till med 4,8 km - ett rekord som alltså bara stod sig en dag! Utöver det jag red fick Eva och Hamingja först galoppera två vändor längs vägen bakom träbocken, innan jag tog över och skrittade längs skidspåret, skoterleden och slutligen Hultetvägen fram till korsningen med anslagstavlan. 

Därifrån fortsatte vi längs vägen mot Avan som jag red fram till det ställe där det går en väg till vänster mellan ängarna. (Där den gula linjen slutar på bilden nedan). Eva berättade att det är en jättefin väg där hon och Hamingja galopperat tidigare och nu tog de en favorit i repris - två gånger - medan jag väntade. 

Det var en MYCKET nöjd häst som jag sedan fick ta över tyglarna på och skritta tillbaka till Höbäcken! 

Jag är förstås VÄLDIGT nyfiken på den där vägen, som man kan ana här, strax innan den gula linjen slutar... men jag får förhoppningsvis rida den nästa sommar när jag förhoppningsvis både klarar att rida högre tempo och längre stunder! Under vår väg tillbaka tipsade Eva även om en skogsväg som vi tidigare passerat, som också går in på vänster sida om man rider denna väg mot Avan och där det är en skylt med  styrketräningsövningar på. Där är det visst också ganska fint att rida, om än inte lika fint som på vägen mellan ängarna. 

Hamingja har dubbla uppdrag!

Välförtjänt avkoppling för dubbelarbetande häst!!!

Hamingja jobbar inte bara som min PT (personliga tränare) utan just nu när min kurator på sjukhuset har semester går hon DESSUTOM in och tar hela ansvaret som min terapeut - och hon är förstås alldeles lysande även i den rollen!!!

Även idag startade jag registreringen av träningspasset i mobilappen för att få en sådan där rolig karta! Så det var lite snopet att efteråt upptäcka att det inte fanns någon... det visade sig att jag råkat välja "löpning inomhus" som träningsform och då hade ju en karta förstås varit "overkill"!!! Och hade det blivit en karta som visade var vi ridit hade den i princip varit copy-paste från gårdagen, så inte så jättespännande...! 

Några små, men viktiga skillnader fanns det dock. Dels så höll jag mig till en sekvens tölt idag - något som krävde en rejäl dos viljestyrka... men det var den första sekvensen igår som gav den allra häftigaste känslan och jag hade bestämt mig för att inte fortsätta till dess det började kännas sämre, en miss jag väl gjort en miljon gånger...!!! Under hemvägen längs skidspåret såg vi sedan Alice och Christina med Húni och Heimdal passera ute på Hultetvägen. Det var faktiskt första gången i sommar som vi såg några andra hästar och Hamingja fick JÄTTELÅNG hals när hon spanade på dem! 

Innan vi var tillbaka i Höbäcken red jag in på skogsvägen bakom träbocken och skrittade fram till snitseln för att sedan galoppera tillbaka. Hamingja gjorde en jättefin fattning av vänster galopp från halt och höll galoppen bra ungefär 2/3 av sträckan ut till asfaltvägen. När hon började kännas "springig" i bakbenen testade jag att bara skjuta fram vänster höft, som jag gör när jag fattar galopp och då hittade hon tillbaka till en jättetrevlig galopp igen som vi höll nästan hela vägen fram! Som vanligt visar det sig att "less is more" gäller när det handlar om ridning!!!

Borta bra men hemma Hamingja!!!

När matte varit i Umeå nästan en vecka trodde hon kanske att Hamingja skulle bli extra glad av att se henne och snabbt komma till grinden. Hur korkat som helst!!! Det var naturligtvis matte som behövde fjäska ORDENTLIGT för att Hamingja skulle ha överseende med den senaste tidens frånvaro...! 

Jag har upptäckt att om jag startar träningsappen i mobilen istället för med pulsklockan så kan jag få en karta som visar var jag ridit! Större delen av dagens ridpass var skritt i terrängen - som vanligt. (Skidspåret längs Hultetvägen och en bit efter sträckningen mot Avan, sedan skoterleden tillbaka till Hultetvägen och en liten avstickare på den första vägen mellan ängarna. 

På vägen över ängen skrittade jag också ner mot bäcken, men när vi vände tillbaka upp mot Hultetvägen testade jag att samla i skritt och det behövdes inte så mycket för att få känslan av att hon "växte uppåt" med bogarna. Lät henne sedan smyyyyyga iväg i tölt ur en högeröppna, försökte slappna av och bara åka med så länge hon höll tempot och längden på halsen - vilken UNDERBAR känsla!!! När hon efter en stund började korta upp nacken och ville dra iväg i tempo fick fortsatt stöd på yttertygeln och mer innerskänkel hjälpa oss att hitta tillbaka till längden på halsen, långsamt tempo och den trevliga känslan!!!

Det är ingen lång vägsträcka och när vi alldeles för snart började närma oss Hultetvägen var jag alldeles för "tölthög" för att vilja rida hemåt direkt, utan det fick bli skritt tillbaka ner mot bäcken för en favorit i repris! Vid ett par tidigare tillfällen har jag försökt göra detta men snabbt tappat iväg tempot och det har blivit dragkamp om högertygeln så jag direkt har fått väldigt, väldigt ont i min högra axel och nacken... (Jag försöker ju rida med tyglarna bara i vänster hand i så stor utsträckning som det bara är möjligt, men så´nt här finlir klarar jag inte med bara en hand - ännu i alla fall...!!!) 

Dagens "billesnixt" (som Johan brukar säga) var att jag inte utgick från en öppna åt vänster utan åt höger och då var det ju vänsterhanden som skulle hålla stödet på yttertygeln medan högerhanden visserligen också höll i tyglarna men till stor del ändå kunde vara avslappnad! Så ROLIGT det var att i alla fall få "nosa" på en härlig känsla i tölt!!! Efteråt har jag visserligen haft betydligt mer ont i höger axel, nacken och musklerna runt huvudet, men jag HOPPAS ändå att det inte dröjer allt för länge innan jag vågar mig på detta igen!!!

I går kväll kom vi alltså hem efter nästan en vecka i Umeå där vi bl a firat pappas födelsedag med nästan hela min familj samt även Johans födelsedag tillsammans med hans föräldrar och ena bror med sambo, dotter och barnbarn. Att Johans föräldrar var hemma i Umeå på hans födelsedag har faktiskt bara hänt en gång tidigare - och det var året han föddes! Annars bor de nämligen i sitt sommarhus på Österlen under sommarhalvåret. I morgon åker Johan iväg igen,  då till Frankrike för att under 1 1/2 vecka pricka av några punkter på sin "bucket list". Men det kändes alldeles för jobbigt för mig att följa med, så jag stannar hemma för att vila samt ägna mig åt lågintensiv träning i form av ridning i den utsträckning som orken räcker till. To be continued!!!