Same, same...but different!

På Granskärsvikens is, påskdagen 2013.

För er som inte känner till min blogghistoria kan jag berätta att det hela började med att jag hösten 2005 blev uttagen som en av medlemmarna i Team Lillhästen. I början skrev alla teammedlemmar en slags träningsdagbok som vi mejlade över till Lillhästen i Stav för att läggas upp på deras hemsida. För mig, som skrivit träningsdagbok i pappersform i alla år var det ju ingen nyhet, fast förståss lite ovant att någon annan än jag själv skulle kunna läsa vad jag skrivit. Senare flyttades dagböckerna över till egna bloggar, med länkar från Lillhästen i Stavs hemsida och så har det fungerat fram till nu.

Det tog inte lång tid för mig att utveckla ett "bloggberoende" - vilket kanske inte är så konstigt då jag alltid tyckt väldigt mycket om att skriva och brukar tänka att jag vill bli författare "i mitt nästa liv". Hela tiden har jag främst tänkt på bloggen som min träningsdagbok som jag skriver för min egen skull. Men till min stora förvåning och glädje har det visat sig att ni är många som vill vara med och dela "hästeriet" med mig! FANTASTISKT roligt!!! (Och det både i lust och nöd... TACK även för allt stöd i samband med att jag tvingades låta min fina Feykir somna in!)

Våren brukar ju traditionellt ses som tiden för något nytt. Och nu känner jag också att det är dags för förändring! Efter alla trevliga år med Team Lillhästen kommer jag att bli helt "min egen" och min blogg kommer inom kort att plockas bort från Lillhästens hemsida. Men självklart kommer bloggen att finnas kvar - och det vore väldigt roligt om ni som följt mig i Team Lillhästen vill följa mig även i fortsättningen!

Adressen kommer att vara oförändrad: teamannaofeykir.blogspot.com - om du tidigare brukat hitta min blogg via Lillhästens sida använder du istället ovanstående adress fr o m nu.

Ett stort tack till Lillhästen i Stav för de här åren - och till mina trevliga teamkamrater! Jag kommer självklart att fortsätta följa er även i fortsättningen! 

Påsk i Granskärsviken

På Påskdagen åkte Johan, mamma, syster Kristina och jag ut till stugan i Granskärsviken. Det är inte uppskottat ända fram till stugan, så vi fick "klättra" över plogkanten och gå sista biten på snön - som ändå höll över förväntan.

Solsken, vindstilla och Kristinas uuuunderbart goda trattkantarellsoppa - det är svårslaget!!!

Mamma, Kristina och jag. 

Efter ett par timmar i solen utanför stugan gick vi ut på havsisen - och inte ens där blåste det kallt!

Är inte den här bilden rätt kul?! Vi står på isen ute i viken och i bakgrunden skymtar

 öarna Kankhällögern resp Kankhällan.

Påsklov

Lycko-Lára har haft påsklov några dagar - då Johan och jag varit i Umeå och hälsat på våra föräldrar och var sitt syskon. Men i kväll kom vi hem igen, för att Johan ska ägna Annandag Påsk åt arbete och jag åt att rida min fina häst! Jag skulle INTE vilja byta med honom - skulle du?!

Olivia och Kippy!

När kurshelgens sötaste ekipage skulle utses kunde förståss ingen utmana Olivia och Kippy!

Ingen tvekan om att Olivia brås på mamma Sylvia! "Bra BLUP" som man säger i avelssammanhang!

Hera och Minna

Hera och Minna värmer upp i trav.

Lale och Geisli

Eva-favoriten Geisli var tillfälligt tillbaka i Mariebäck igen för Atlikurs. 

Och han skämde minsann inte ut sig!

...eller vad säger ni om den här tölten som han visade upp med Atli himself på ryggen?!

Här får han sträcka ut igen och slappna av, med matte Lale på ryggen.

Fina Tildra RIP...

Fina Tildra, Láras bästa (och enda) vän töltar numera i Trapalanda...och "hästhimlen" är bara att gratulera till en så oerhört trevlig häst.

Tildra och Lára har verkligen varit ett riktigt radarpar - aldrig långt ifrån varandra ifall de kunnat välja själva. När jag tagit in Lára ur hagen t ex har Tildra stått vid grinden och väntat för att sedan gnägga välkomnande när jag släppt ut Lára igen.

Här är de synkade stona i somras, hemma hos oss i Kyrkbyn. 

...och här på tävling hos Vindur i Ragvaldsträsk.

Meningen var ju att fina Tildra, med den fantastiska kombinationen av jättefina gångarter OCH underbart lynne, skulle säljas och bli fantastisk läromästare till en ny ägare. Men nu blev det aldrig så, utan hon råkade ut för en olycklig gaffelbandsskada som inte ville läka trots lång boxvila följd av lång vila i sjukhage. Så istället för att flytta från Mariebäck fick hon tillslut somna in. 

Redan under Tildras konvalecens sörjde Lára: hon stod hela dagarna vid grinden och väntade på Tildra. Och var så "nere" att hon plötsligt började låta ranglåga Hera flytta undan henne från maten. Och fortfarande, efter flera månader, har alltså inte Lára blivit sig själv igen. Hon kommer nog alltid att sakna sin bästa vän... och det kommer vi andra också.