Sadelgjordsåtdragare!

Någon frågade om min suveräna sadelgjordsåtdragare. Så här ser den ut...

...och härifrån köper man den!

(Nej, jag är inte sponsrad - men jag kanske borde bli snart, så många som jag tipsat om denna?! Min börjar dessutom vara lite sliten i "stoppningen" efter flera års flitigt användande...)

Utökad repertoar!

Idag har Feykir och jag travat också! (Jo, jag erkänner liiite galopp blev det också! Feykir kunde inte låta bli och han bjöd på så rund, fin galopp att jag bara inte kunde avbryta på en gång...!) Pratade med ET-Maria innan ridningen idag och eftersom han varken protesterat när jag kortade tyglarna eller när jag bad honom korsa bak igår så tyckte hon inte att vi behövde hålla oss till skritt längre. Det är ju lite svårt att veta hur väl "mjukdelsskadorna" (eller vad det nu kallades) på insidan av Feykirs bakben hunnit läka - men jag ska nu succesivt börja rida övriga gångarter och se hur han reagerar.

Bad honom korsa bak några gånger - med större krav än igår - och ingen av gångerna reagerade han på något sätt som indikerade att det gjorde ont eller var obehagligt. Det bådar gott!

Även idag red jag upp bakom bommen - och ridturen gick ju betydligt snabbare den här gången eftersom vi inte bara skrittade. Men jag tyckte det var lika bra med en kortare sväng. Nu får han vila i morgon och känns han helt OK på fredag så tar vi en lite längre ridtur då. För andra veckan i rad missar vi alltså Sylvialektionen. Men förhoppningsvis kan vi vara med igen redan nästa vecka!

Korsa bak - no big deal!

Ännu en dag med skritt -fast inte som på bilden utan ute i den vackra höstskogen! Vi har verkligen underbara dagar nu!!! Red upp bakom bommen, till vändplanen. Även om Feykir stökade liiite - var det ändå inte några otäcka monster där inne i skogen/ute på hygget?! - så ägnade han större delen av ridturen till avslappnad skritt på lång tygel. Duktig häst!

På vändplanen började vi med stora volter men efter en stund vågade jag mig på att be honom korsa bak. Inga stora krav förståss, bara "lite försiktigt", och till min stora glädje gick han undan för skänkeln HELT utan protester! Jätteskönt - då går det ju åt rätt håll! I morgon ska jag ringa ET-Maria och rapportera, så får vi höra hur vi ska fortsätta.

"Stå som en häst!!!"

Här står ju Feykir faktiskt som en häst! Men det är INTE alltid fallet, vilket ET-Maria blev varse när hon undersökte och behandlade honom i onsdags. "Stå som en häst... inte som en gunghäst!" var en av kommentarerna hon fällde här hon än en gång fick flytta honom till något som i alla fall liknade ergonomiskt korrekt. "Han har verkligen ingen som helst känsla för vad som är bra för hans kropp - han bara "står som han hamnar!" konstaterade hon. Helt rätt igen!

Det mest extrema jag sett är nog när han står med båda bakhovarnas tår pekande tvärt ut åt SAMMA håll... Det har jag sett flera gånger - en av dem hade han dessutom framhovarnas tår pekande ut åt andra hållet... Kanske tyckte han att det jämnade ut sig på det sättet??! Det verkar som om han inte alls stannar kontrollerat... Och på Marias fråga kunde jag bara bekräfta att det är precis lika slumpartad hovplacering när jag rider och försöker göra halt...

Hon sa att med tanke på hans oförsiktiga sätt att hantera sin kropp så är det konstigt att han klarat sig 2,5 år nu helt utan fysiska problem. Men att det antagligen beror på att han rids så regelbundet. Då får han jobba med och stärka "rätt muskler" - vilket har kompenserat för hans egen "slarviga kroppshantering".

Feykir bättre!

Andra dagen i rad med helt FANTASTISKT höstväder - så KUL för alla dem som rider Atlikurs! Ja, det var förståss kul för oss som bara fick titta på också - väldigt mycket trevligare att sitta vid en ridbana och titta när höstsolen värmde än om det regnat och blåst! Nyttigt att titta på också - de andra fick ju jobba med övningar som även Feykir och jag får ägna oss åt på Atlikurserna och det var ju bra att få repeterat vad man ska tänka på!

Efter en stunds kurs-tittande var det så dags att provrida Feykir, enligt Marias instruktioner. Skritt på lång tygel är knappast Feykirs bästa gren, så jag får erkänna att jag var en aning skeptisk när vi skrittade iväg på skogsvägen bakom vägbommen. För det vore ju riktigt trist om Feykir skulle göra sig mer illa genom att kasta sig undan för något monster i diket eller så... Men han skötte sig faktiskt exemplariskt! Sträckte ut halsen framåt, nedåt och skrittade på med långa, lugna steg!

Vid vändplanen var det dags för dagens test: att korta tyglarna. Innan Marias behandling medförde alla sådana försök att han ville stegra sig. Men nu var det helt odramatiskt! Skrittade runt en stund på stooora volter, så att han skulle få böja sig lite, men utan att belasta vänster bak allt för mycket.

När vi skulle skritta hem igen var det som om Feykir plötsligt kom ihåg hur han brukar bete sig när vi skrittar - han blev spänd, satte "huvudet i vädret" och såg sig stressat omkring på spaning efter de monster som säkert låg och lurade någonstans. Men jag uppmanade honom att söka sig framåt, nedåt och efter bara en liten stund slappnade han åter av och sedan bjöd han på avslappnad skritt hela vägen hem!

Det var Ia som förklarade så bra på deras hemsida hur man ska hantera hästar som är stressade och spända. Man ska hjälpa dem att slappna av genom att uppmana dem att söka sig framåt nedåt. Och Ia vet ju definitivt vad hon pratar om! (Har någon missat deras suveräna hemsida ska ni kolla iaodenni.nu!)

Bank-Anna goes equestrian

Denna VRÅLSNYGGA jacka köpte jag idag! Suktade efter den redan i våras... men en VIT ridjacka, hur praktiskt är det? Det blir väl "mörkvit" i samma stund man är mindre än 50 meter från närmaste stall?! MEN idag när jag stod där i provhytten på Häst & Fritid kom jag på det: jag ska naturligtvis ha den istället för kavaj på jobbet! Ett tuffare alternativ till kavaj och uniformsinspirationen (den har axelklaffar med silverrevärer) är dessutom helt enligt höstens mode. Priset var i nivå med en kvalitetskavaj - och till skillnad från en sådan kräver den inte kemtvätt heller.

Tjejen på bilden har DESSUTOM på sig världens snyggaste ridbyxor (om ni frågar mig i alla fall): Pikeur Calista - mörkt marinblå med dubbla silverrevärer längs benen. Tyvärr har jag inte kommit på någon tillräckligt bra anledning att investera i sådana också... ännu i alla fall...

God morgon!

Igår erbjöd sig bussiga Lale att hon kunde promenera Feykir åt mig idag om jag ville. Hon skulle nämligen vara i stallet tidigt och morgonfodra, för att sedan inte rida lektion förrän kl 11 - så hon behövde något att sysselsätta sig med där emellan. Jättebussigt! Och idag fick jag denna trevliga morgonhälsning via mms! Uppenbarligen går det ingen nöd på Feykir!