Torsdagstölt och "billesnixt" på lördag!

När man får lite gott i vintage-hinken!

Fortfarande eftersläpning med uppdateringarna här... det har varit mycket i veckan, med både traumaterapi på onsdag och uppföljningsmöte med fysioterapeuten på Smärtrehab på fredag och därmed ingen ridning de dagarna. Och när jag ridit på torsdag behövde jag använda min datortid till ett annat projekt... men nu ska jag försöka ta tag i saken så jag kommer i kapp! 

...och tack vare träningsappen kan jag ju se var jag red och därmed få lite hjälp för minnet - vilket är bra när man varit senil så länge man kan minnas...! :-O  ;-) Efter både höger och vänster galopp i "kyrkbacken" red vi bilvägen i riktning mot Alviksträsk. Fokus var på samlad skritt, där jag använde öppna resp sluta för att hitta och underhålla läget med en trevligt fjädrande överlinje. Och känslan blev successivt allt bättre! 

Vi red gaska långt förbi infarten till gamla soptippen innan vi vände hemåt för att övergå till att varva samlad skritt med övergångar till tölt. Mina krampande muskler gör det till en extra utmaning både i skritt och tölt... Vid ett tillfälle fick jag göra halt och släppa fötterna ur stigbyglarna för att kunna dingla med benen för att lösa upp de värsta spänningarna. Och på hemvägen stannade jag också en gång och stämde av att Hamingja på signal kunde slappna av och sänka huvudet ner till marken, för att se att jag inte vidarebefodrat allt för mycket spänningar till henne. 

När vi skrittade tillbaka hem via "kyrkbacken" kunde vi spana in reste av stoflocken som verkade ha det ganska "chill"! Jag red en hel timme idag och det blev mycket av både samlad skritt och tölt - så ROLIGT!!! Men när jag sedan hade möte med fysioterapeuten i fredags betonade han bl a hur viktigt det är att hitta balansen mellan aktivitet och återhämtning - både varje enskild dag och över tid. 

Den optimala träningsnivån är den som innebär att man kan bibehålla kontinuiteten i träningen. Och vad som är "lagom" behöver man prova sig fram till - och sedan hålla sig till detta "lagom" även när man har sina bästa dagar. Verkligen lättare sagt än gjort...! :O Och utifrån det perspektivet blev det nog i mesta laget detta ridpass... så jag kan konstatera att jag har förbättringspotential även på detta område...! 

När jag skriver detta (lördag) har jag kommit hem från stallet efter att ha lunchfodrat hästarna. Och idag var jag faktiskt JÄTTEDUKTIG för jag höll fast vid att inte rida och fodra samma dag - på tal om att hålla sig till vad som är "lagom" för kroppen! Med "Lagom ger kontinuitet i träningen!" som mantra för dagen som gjorde att jag kunde behärska mig. Och nu efteråt är det ingen tvekan om att det var klokt - jag har tillräckligt mycket muskelkramper och smärta ändå - så om jag även ridit hade jag garanterat behövt fler återhämtningsdagar innan jag skulle kunna rida igen. En ergonomisk "billesnixt" (som Johan brukar säga) för dagen var förresten att hålla nästan längst ner på skaftet till högaffeln när jag bär hö - så minimeras hävstångseffekten! Ibland har jag faktiskt tur när jag tänker!!!

Lillejul i stallet med Eva!

Julkortsvackert ute idag också!!!

Vissa traditioner ska man hålla extra hårt på - och en sådan är Evas och min "lillejul" i stallet! När vi startade denna mångåriga tradition använde vi Emelie, som Eva var kontaktperson för, som förevändning. Det var på min Láras tid och upplägget innebar att vi först red ut tillsammans alla tre, då Emelie brukade få låna Yvonnes gamle, stabile Gabriel och Eva lånade någon häst av Sylvia. 

Jag minns särskilt ett tillfälle när vi red längs bilvägen mot Avan och skulle galoppera i första uppförsbacken. Blixtsnabba Lára tog förstås täten och det var meningen att Eva och Emelie skulle ta det lite lugnt bakom oss. När Lára och jag galopperat uppför backen och en bit längs raksträckan därefter hörde jag dock till min förvåning ljudet av hovar som snabbt närmar sig bakifrån. Jag tänkte förvånat att det måste vara "Evas" häst, men konstigt att hon skulle rida ifrån Emelie och Gabriel... 

När jag började sakta av och vänder mig om var jag HELT oförberedd på vad jag skulle se: gamle Gabriel kom galopperande i en fart som jag ALDRIG sett honom komma i närheten av tidigare!!! Och på hans rygg en glatt skrattande Emelie! Han måste ha känt sig som ung på nytt med lilla Emelie på ryggen - det kändes väl som att han bara hade en tom sadel! Lång där bakom kom sedan Eva som för säkerhets skull hållit ett stort avstånd för att inte vara den som jagade på Gabriel. 

Superlyhörda turbon Lára saktade som vanlig av direkt när jag kramade till med lillfingret och då tyckte även den nyblivne ynglingen att det var dags att göra detsamma. Medan Eva och jag sedan försökte ta in det Gabriel-mirakel vi just fått bevittna ropade Emelie: "Jag vill galoppera mer!!!" Men då tyckte vi att det räckte med mirakel för en dag - även om det var lillejul - så vi avrundade med en skrittsväng i skogen innan vi vände tillbaka till stallet. Och när hästarna var tillbaka i hagen blev det traditionsenligt julfika och julklappar i Josefshallen. 

Årets upplaga av "Lillejul" inleddes med att jag skrittade Hamingja (nu höll jag på att skriva Lára!) en bit längs bilvägen mot Alviksträsk och sedan uppför "kyrkbacken" tillbaka till stallet. Eva gick med som vanligt så vi hade gott om tid att prata och umgås! Att jag höll mig till skritt, som jag brukar när Eva också ska rida, kändes extra klokt idag eftersom jag dessutom ska fodra hästarna i kväll. (Min föresats är  visserligen att vara klok och dela upp så att jag inte rider och fodrar samma dag. Dock har ju Eva besparat mig ansträngningen att borsta, sadla m m så det blir ju betydligt mindre ansträngande än när jag rider själv. Och Johan har lovat att följa och hjälpa mig i kväll, så man kanske kan säga att den där föresatsen gör en liten "halvhalt" just idag?!) 

Medan Eva och Hamingja red en sväng längs vägen mot Avan skulle jag vänta i Josefshallen. Där kom jag plötsligt ihåg att jag ju hade min pepparkaksdräkt liggande, som jag brukat ha under Mariebäcks jultåg på Avans marknad! Så när Eva och Hamingja kom tillbaka överraskades de av en pepparkaksgumma! Hamingja var måttligt imponerad och när jag ville att hon skulle posera med mig för en bild skulle hon först titta åt alla andra håll än mot mig... Men tillslut kunde hon tänka sig att leverera ett par spetsade öron så att tramseriet kunde ta slut någon gång! Och när Hamingja var tillbaka i hagen var det alltså julfika för oss - helt enligt traditionen! 

Jinxar jag nu??!!

Så julkortsvackert ute nu - och uppenbarligen något spännande där borta!

Nu har jag en bekännelse att komma med: sedan en tid tillbaka har jag successivt  testat att "smygtölta" mer och mer när jag ridit. Och att kroppen klarat det över förväntan har förstås känts HELT fantastiskt!!! Nästan för bra för att vara sant... men tänkt om det bara var något tillfälligt så att jag snart blev sämre igen... :-O  Så jag har för säkerhets skulle inte skrivit om det - av rädsla för att "jinxa"! Men peppar, peppar har det i alla fall än så länge gått över förväntan!

Och idag red jag precis som senast kyrbacken ner till bilvägen, men sedan blev det en kortare sträcka i vardera galoppen innan jag fortsatte längs bilvägen mot Alviksträsk. Varvade en längre form med sekvenser av samlad skritt under vägen bortåt och sedan detsamma följt av övergångar till långsam tölt på väg hemåt. Och vi fick till några riktigt trevliga sekvenser i tölt innan vi skrittade tillbaka hem via "kyrkbacken". Så ROLIGT!!! 

En viktig del i smärtskolan handlar om att fördela sin aktivitet över dagen och över veckan - istället för min paradgren: att köra "järnet" i glädjen över att det går och sedan snart krascha igen... Så i alla fall denna gång tänker jag vara JÄTTEDUKTIG och BARA skritta i morgon (när Eva och jag ska ha "lillejul" i stallet.) Och pausa den roliga tölten till - förhoppningsvis - en dag längre fram i veckan! 

Fredagsmys!

Ut på tur, aldrig sur!!!

En något svajig blogg-comeback får man kanske kalla det när jag nu inser att jag (ännu) inte dokumenterat gårdagens ridning...! :-O Men å andra sidan är det ju bara en dag att komma i kapp med den här veckan så det får väl ändå ses som en upphämtning jämfört med förra veckans långvariga "bloggtystnad"...?! Men jag börjar i alla fall med en rapport från dagens övningar!

Idag blev därmed fjärde riddagen i rad denna vecka - denna gång med trevligt sällskap av Eva! Utifrån nivån på smärta och trötthet kändes det alldeles lagom för mig att skritta 30 minuter, till Nottjärnen och tillbaka. På inrådan av fysioterapeuten på Smärtrehab försökte jag komma ihåg att ibland hålla tyglarna även med högerhanden medan jag verkligen försökte slappna av så mycket som möjligt i min högersida, för att försiktigt börja vänja de (oftast krampande) musklerna att kunna användas utan att direkt skapa smärta. (När jag rider galoppsekvenser brukar jag av säkerhetsskäl alltid hålla tyglarna med båda händerna, men det är viktigt att jag även börjar göra det då och då i skritt när det är lättare att vara avslappnad.)

Tillbaka vid stallet lämnade jag sedaan över tyglarna till Eva, som såg till att Hamingja fick röra på sig lite mer. Underlaget på bilvägen är perfekt för ridning nu, så när de var tillbaka en halvtimma senare hade de hunnit med både trav och tölt längs vägen bort till "världens ände-korsningen" och tillbaka! Efteråt fick Hamingja stå inne i en box JÄTTELÄNGE!!! (enligt hennes egen uppfattning) med täcke och hasvärmare från BoT. Trots att  hon under tiden fick mumsa i sig ett par nävar fuktat lusernhack med mineraler i kändes uppenbarligen de ca 20 minuterna EVIGHETSLÅNGA... Hon kände sig tillslut t o m tvungen att slicka upp även de allra sista resterna av mineraler i hinken - så då förstår ni att det är en oerhört LÅÅÅÅNG tid vi snackar om! :-D 

Nu när dagens ridning är dokumenterad ska vi se om jag snart även tar tag i att även blogga om gårdagen - så får vi sedan se när/om jag uppbådar energi att även ge mig på förra veckans "blogglucka"...! 

Torsdagstölt!

Plötsligt händer det!

Min blogg-comeback har väl inte varit HELT övertygande så här långt... men här kommer i alla fall uppdateringen från i torsdags - bara tre dygn senare...! Och det handlar om en dag så jag verkligen var "wild and crazy" - för vi kom faktiskt aldrig ens i närheten av vare sig vägbommen eller Nottjärnen! :-O 

Istället red jag till kyrkan och kyrkbacken ner mot bilvägen. Efter att ha skrittat över bron fram och tillbaka värmde vi upp med en högergalopp fattad från skritt (peppar, peppar - men det verkar som att jag har hittat ett vinnande koncept där!!!) Skrittade ner och över bron igen för att även ta en vänstergalopp (fattning från stillastående) uppför backen. När vi åter skrittat ner kunde jag konstatera att hon än en gång gick över bron utan att tveka! Periodvis har vi ju haft en hel del problem med den saken... men inte nu alltså, trots att det fortfarande är öppet vatten där som porlar lömskt...! 

Inte en vägbom - eller Nottjärn - i sikte!!!

På uppmaning av fysioterapeuten på Smärtrehab har jag börjat att - väldigt försiktigt - använda högerhanden/-armen mer igen. I ridningen har det hittills främst varit i skritt på fria tyglar, då det varit minst risk att förvärra muskelkramperna. Men jag har på senare tid också börjat lägga in sekvenser med tygelkontakt och några steg samlad skritt för att sedan låta henne länga sig lite igen. 

Idag jobbade vi så med skritten en sträcka längs bilvägen mot Alviksträsk och det kändes riktigt bra! Så bra att när vi vände tillbaka hemåt lät jag en sekvens med samlad skritt istället följas av en övergång till tölt! Det blev bara några meter, innan Hamingja började få bråttom att jag fick sakta ner och börja om igen från samlad skritt, men det var ändå tölt! 

Efter ett antal sådana "omtag" lyckades vi komma överens om ett lågt tempo och då försökte jag bara "åka med" och slappna av så mycket som möjligt i hela kroppen. Både som belöning till Hamingja och för att inte trigga mina muskelkramper mer än nödvändigt. Första gångerna fick jag ganska snart sakta av och börja om, för tempot drog iväg. Men sedan fick vi en liiiite längre sekvens som var lugn och avslappnad och kändes helt UNDERBAR!!! :-)

Vid det laget var vi nästan tillbaka hemma och mycket nöjda skrittade vi än en gång på lilla bron över bäcken (som inte var farlig nu heller) och uppför "kyrkbacken" hem till stallet. Så HÄRLIGT det var att få njuta av en liten guldkant i form av  tölt när nu bilvägen också bjuder på det mest fantastiska ridunderlag man kan tänka sig!!! 

Perfekt ridväder!

Så här såg det NÄSTAN ut idag - med tillägget att det snöade för fullt!

Visste ni att hästar måste vara i rörelse för att ledvätskan ska behålla sin stötdämpande förmåga? Det naturliga för en häst är ju att vara i rörelse större delen av dygnet och då behåller ledvätskan sin funktion. Men när en häst står stilla på box (eller i en liten hage) så blir vätskan "vattnig" - så då är det extra viktigt med en lång igångskrittning för att ledvätskan ska hinna återfå sin funktion igen. Igår när Hamingja stått i stallet och blivit skodd skrittade jag därför en längre sträcka innan vi höjde tempot än vad jag gjorde idag när hon blev sadlad direkt när hon kom in från lösdriften.

Vi red upp till vänster bakom vägbommen idag och hann med en sekvens högergalopp innan vi svängde av till höger på första delen av Torrbergsrundan. (Och kors i taket - matte gjorde faktiskt en riktigt bra högerfattning! Men förståss från skritt och inte stillastående.) Så länge vi var längs skogsvägen fanns det upptrampade spår att följa, men inne i skogen hade alla spår blåst igen, så även om det var kall och därmed lätt snö höll vi oss till skritt. 

Vid älgtornet vände vi - då räknade jag ut att vi hade ridit ungefär 1/3 av "lilla Torrbergsrundan" med tanke på snödjupet, som garanterat skulle vara ännu större ute på kalhygget - kändes det tillräckligt långt för dagen. Så Hamingja fick följa i sina egna fotspår tillbaka till skogsvägen. Det snöade verkligen ordentligt idag, men blåste inte särskilt mycket och var bara -10 grader. Jag brukar säga att det innebär ett perfekt ridväder! För det inbjuder verkligen inte till att gå en promenad... så utan Hamingja skulle jag antagligen inte ha tagit mig ut i naturen idag!

När vi skulle rida iväg från gården idag överraskades Hamingja av att det låg två vattendunkar utanför Herta och Asta-Josefinas hage - det var hon INTE beredd på! :-O Det krävdes en hel del övertalning från matte innan hon tog mod till sig och passerade dem. I o m att hästar till skillnad från människor inte har någon förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva kan en häst reagera lika kraftigt när den får syn på något från andra hållet. Så jag räknade med att det även på hemvägen kunde krävas lite övertalning innan hon skulle gå förbi dunkarna. Men hon tittade bara till lite den här gången, utan att stanna, så hon är uppenbarligen modigare än vad matte tror!!!

En comeback!

Den här FINA hästen fick nya vinterskor idag!

Inser att jag den senaste tiden alldeles har kommit av mig i bloggandet... :-O När jag tittar en månad tillbaka har jag varit i stallet väldigt många fler gånger än vad som dokumenterats här i bloggen. Inte hela världen i o f s men jag uppskattar verkligen att ha den som träningsdagbok där jag i efterhand kan gå tillbaka och läsa! Den senaste tidens förfall på området skyller jag på att jag även fått skriva träningsdagbok i Digitala Smärtskolan. 

Först handlade det bara om några dagar/vecka men förra veckan, när "bloggtorkan" kulminerade, var uppdraget att dokumentera varje timme dygnet runt! :-O Då kändes det som att jag knappt gjorde annat än skriva i det digitala verktyget... Detta var för att få en överblick över förhållandet mellan aktivitet och vila/återhämtning, både under respektive dag och över veckan totalt. Men nu är det mastodontuppdraget utfört, så jag förhoppningsvis kan återgå till att uppdatera mer här igen!

Idag var det dags för Hamingja att få nya skor - denna gång med både snösulor och fyra broddar per sko. Full vintermundering m a o och som vanligt skötte hon sig exemplariskt! Vår nuvarande hovslagare brukar sätta 7,5 mm brodd fram och 9 mm bak, men när jag berättade att hon brukat ha problem med att broddarna bak fastnat i underlaget och att det därför visat sig fungera bättre för henne med lägre broddar så fick hon 7,5 mm runt om. 

Tidigare när han skott henne har han brukat slipa bort tåkapporna på framskorna, eftersom den vridning hon har i hovlederna gör att hon inte får överrullningspunkten mitt fram utan lite längre ut mot sidorna på båda framhovarna. Han förklarade att det visserligen går att anpassa skorna så att tåkappan kommer där hon har överrullningen, men det stör ögat så mycket och får hovarna att se sneda ut, så av estetiska skäl brukar han istället slipa bort tåkapporna. Men idag fick de vara kvar i o m att han även skodde med snösulor, för med både sulor och broddar lossnar skorna tydligen mycket lättare ifall man inte har någon tåkappa. 

Sedan var det dags för invigning av de nya skorna! Hamingja och jag red upp till vänster bakom vägbommen och efter 15 minuter skritt rev vi av en sekvens högergalopp som fick snön att yra runt hovarna och mattes puls att gå upp till 142! :-O Framme vid vändplanen red vi in längs Hamingjas favoritstig för en längre skrittpaus. Där låg snön helt orörd sedan senaste snöfallet, annars brukar man ju i ofta se spår efter älgar där. 

Tillbaka på skogsvägen tog vi en sekvens vänstergalopp också - då Hamingja förstås laddade på i friskt tempo i o m att det var hemväg! (Men jag ser nu efteråt att min puls ändå aldrig gick över 132.) De andra hästarna hade fått sitt lunchhö redan när vi red iväg, så när vi kommit tillbaka till stallet fick Hamingja stå i en box för att äta sin lunch. Trots att hon hade mat i boxen var hon inte riktigt nöjd med detta, utan började faktiskt trampa runt och signalera JAG VILL UT NUUUUUU!!! medan hon ännu hade hö kvar! 

Nu är min målsättning att successivt fylla igen i alla fall endel av "bloggluckorna" som uppstått den senaste månaden - jag uppskattar ju som sagt att ha möjlighet att gå tillbaka och läsa i efterhand. Om jag börjar i nutid och arbetar mig bakåt, så får vi helt enkelt se hur långt den ambitionen räcker! Over and out!