Torsdagstölt!

Plötsligt händer det!

Min blogg-comeback har väl inte varit HELT övertygande så här långt... men här kommer i alla fall uppdateringen från i torsdags - bara tre dygn senare...! Och det handlar om en dag så jag verkligen var "wild and crazy" - för vi kom faktiskt aldrig ens i närheten av vare sig vägbommen eller Nottjärnen! :-O 

Istället red jag till kyrkan och kyrkbacken ner mot bilvägen. Efter att ha skrittat över bron fram och tillbaka värmde vi upp med en högergalopp fattad från skritt (peppar, peppar - men det verkar som att jag har hittat ett vinnande koncept där!!!) Skrittade ner och över bron igen för att även ta en vänstergalopp (fattning från stillastående) uppför backen. När vi åter skrittat ner kunde jag konstatera att hon än en gång gick över bron utan att tveka! Periodvis har vi ju haft en hel del problem med den saken... men inte nu alltså, trots att det fortfarande är öppet vatten där som porlar lömskt...! 

Inte en vägbom - eller Nottjärn - i sikte!!!

På uppmaning av fysioterapeuten på Smärtrehab har jag börjat att - väldigt försiktigt - använda högerhanden/-armen mer igen. I ridningen har det hittills främst varit i skritt på fria tyglar, då det varit minst risk att förvärra muskelkramperna. Men jag har på senare tid också börjat lägga in sekvenser med tygelkontakt och några steg samlad skritt för att sedan låta henne länga sig lite igen. 

Idag jobbade vi så med skritten en sträcka längs bilvägen mot Alviksträsk och det kändes riktigt bra! Så bra att när vi vände tillbaka hemåt lät jag en sekvens med samlad skritt istället följas av en övergång till tölt! Det blev bara några meter, innan Hamingja började få bråttom att jag fick sakta ner och börja om igen från samlad skritt, men det var ändå tölt! 

Efter ett antal sådana "omtag" lyckades vi komma överens om ett lågt tempo och då försökte jag bara "åka med" och slappna av så mycket som möjligt i hela kroppen. Både som belöning till Hamingja och för att inte trigga mina muskelkramper mer än nödvändigt. Första gångerna fick jag ganska snart sakta av och börja om, för tempot drog iväg. Men sedan fick vi en liiiite längre sekvens som var lugn och avslappnad och kändes helt UNDERBAR!!! :-)

Vid det laget var vi nästan tillbaka hemma och mycket nöjda skrittade vi än en gång på lilla bron över bäcken (som inte var farlig nu heller) och uppför "kyrkbacken" hem till stallet. Så HÄRLIGT det var att få njuta av en liten guldkant i form av  tölt när nu bilvägen också bjuder på det mest fantastiska ridunderlag man kan tänka sig!!!