När man behöver ett stöd i livet!

Hamingja tycker om att "lägga ifrån sig" huvudet! Min axel är en av hennes favoritplatser - men hon vilar verkligen TUNGT så även om det är mysigt så föredrar matte när hon står med huvudet i min famn. Men boxkanter kan också fungera när man behöver lite stöd i livet!

Idag duggregnade det lite trots -9 grader så det bildades ännu mer rimfrost än igår! Jag red ner till bilvägen och sedan två galopper uppför kyrkbacken som uppvärmning. Därefter fortsatte vi längs bilvägen mot Alviksträsk och tränade på samlad skritt varvat med sekvenser då hon fick länga sig igen. Det går bättre och bättre för mig att rida den samlade skritten utan att förvandlas till en kombination av skruvstäd och järnspett. Jag provar mig fram mellan högeröppna och dito sluta och vi hittar då och då sekvenser där hon kommer upp i bogarna och överlinjen "fjädrar"! 

Vände hemåt och försökte göra samma sak i tölt och det var förstås betydligt svårare...! Hamingja blev kort i nacken och plötsligt hade jag väldigt mycket "i handen"... Jag försökte rida skrölt i högeröppna för att hitta tillbaka till bärigheten där hon lättade fram. I efterhand inser jag att vi gjorde det onödigt svårt för oss genom att försöka göra detta när vi vänt hemåt... Nästa gång ska jag testa att övergå till tölt tidigare - redan på väg bortåt - så att vi förhoppningsvis kan enas om ett trevligt "töltläge" att utgå ifrån när vi sedan vänder hemåt. 

Före och efter! 

Jag fascineras alltid av våra hästars FANTASTISKA päls - att den isolerar så OTROLIGT bra att det t o m kan bildas rimfrost på hårstråna!!! Inget som smälter - borstar man bort rimfrosten så är pälsen torr och fin under!