Examen i polishästskolan!

...med högsta betyg!!!

Efter Hamingjas imponerande prestationer på "polishästbanan" igår var det idag dags att höja ribban REJÄLT!!! Och hon kom nu att imponera ÄNNU mer på matte!!! De stora "mördarmattorna" i liggunderlagsliknande material som Sylvia haft med på banan låg ju inne i stallet när Hamingja och jag tog oss an de övriga "hindren" på banan igår. Men idag började jag med att ta ut dem och placera dem vid ridbanans staket. Och som ni ser på bilden ovan blev inte ens denna utmaning för stor för min MODIGA dam!!! Jag blev faktiskt så till mig att jag skulle fota hennes prestation lyckades jag ta en skärmdump istället för en bild - därav tecken till vänster på bilden! :-D Men nu ska jag andas djupt och börja från början:

Som alla vet är det viktigt med uppvärmning, så när jag hämtade henne från hagen inledde vi med utmaningen att gå över ett stort stycke balplast. För hästen som bytesdjur utgör flykten (och därmed hovar och ben) den huvudsakliga livförsäkringen och därför är instinkten oerhört stark att till varje pris undvika att kliva på ett avvikande underlag... VÄLDIGT mycket som vi människor utsätter hästarna för står helt i strid med denna instinkt - bara det att vi lyfter upp och håller fast deras hovar är helt emot hästens natur - så att de ändå väljer att lita på oss visar verkligen vilka fantastiska djur detta är!!! 

Så ett stycke vit, blank balplast på snön borde alltså ha fått Hamingjas varningsklockor att ringa högt, men hon behövde inte ens fundera på saken innan hon satte ner hovarna på plasten! Dock fanns det ju mat på andra sidan - vilket också är knepet när de lär polishästarna att gå genom eld! Efter denna starka inledning fortsatte vi direkt till ridbanan där vi började med att repetera några av "hindren" hon hanterade helt utan tvekan igår och det gick - som väntat - lika bra idag! När jag sedan vände mot "mördarmattorna" reagerade hon däremot HELT normalt med ett "WOOOO!!! VAD är det där???!!!"

Men nästan direkt vändes det i ett nyfiket: "...vad ÄR det här??!!

..."Matte gick ju faktiskt över det här och hon lever fortfarande...

...så det är väl bara att ta rygg på henne!!!"

En oerhört imponerad och nästan lite snopen matte konstaterade sedan att vi utan problem kunde gå fram och tillbaka över mattorna för att sedan stanna med alla fyra hovarna på en av dem!!! När hon fått belöningsgodis gick vi mot stallet och först bar jag mattorna med mig för att sedan dra dem efter mig på marken - inget problem med det heller!!!

Efter att ha sadlat skrittade vi först en liten bit längs vänstra skogsvägen bakom vägbommen, där det inte är plogat men finns upptrampade spår. Men ganska snart vände vi tillbaka och red istället ner mot bilvägen. Nere i korsningen hade någon parkerat en bil med ett STORT släp som dessutom stod med kåpan öppen... då var det TUR att jag satt på en välutbildad polishäst som ändå vågade gå förbi! 

Vi skrittade åt höger för att sedan galoppera uppför "kyrkbacken" en gång i vardera galoppen. Andra gången drog Hamingja på i VÄLDIGT högt tempo. vilket fick min puls att gå upp och i sin tur trigga min hjärna så nu var det matte som fick känna av flyktreflexerna... men i slutet av backen saktade Hamingja av precis som hon brukar. För att varva ner - oss båda - skrittade vi ner till bilvägen igen, passerade det STORA släpet fram och tillbaka innan vi avslutade för dagen. Min DUKTIGA häst fick belöning i form av lite gott i hinken (lusern och mineraler) och jag i form av en kopp te - det hade vi verkligen förtjänat!