Sol, bad och islandshästar!

Idag fick vi besök av gamla vänner från Umeå-tiden. Sussie är syster till min äldsta brors fru och hennes man Ulf har pluggat på läkarlinjen med Johan. Så vi är "nästan släkt"! ;-) Vi hade planerat att ta med dem ut till Klubbvikens havsbad på Sandön och stod i den låååånga kön vid turbåten. Men strax innan det var vår tur så meddelade man att båten var full... Istället åkte vi till en av Luleås många badstränder på fastlandet - Niporna vid Karlsvik.




Det är en väldigt speciell plats - branta sandsluttningar ner mot älven. Ett mycket populärt utflyktsmål både sommar och vinter! Där tillbringade vi många soliga timmar denna varma dag - de flesta av oss badade också.

En fördel med att vi inte rymdes på turbåten var att vi hade tid att åka till Mariebäck och hälsa på Feykir & Co också! Både Sussie och Ulf red på (vanlig) ridskola i Umeå och vid ett tillfälle fick vi med oss dem till Hemavanfjällen där vi red en tvådagarstur på islandshästar. Och i o m det hade rasen "sålt in sig" hos dem. Båda deras döttrar har ridit på (vanlig) ridskola i Skellefteå, den äldre har slutat med den yngre rider fortfarande och var MYCKET drivande i att vi skulle åka till hästarna.

Här är det Krummi som jobbar hårt med att marknadsföra sin ras - och efter mindre än tio minuter i vallackhagen sa Sara: "Mamma, om hästarna på ridskolan hemma varit så här hade jag fortsatt rida!" Och det var ju ett MKT gott betyg tycker jag!

Norrbottensodlade jordgubbar!

Kyrkbyjordgubbar...!!!

Kyrkbyjordgubbar med Totalyoghurt och Earl Grey-te. Godare än så här blir det helt enkelt inte!

Ni som inte kan få tag på norrbottensodlade får väl hålla till godo med jordgubbar från Västerbotten. Och kan ni inte få tag på sådana heller... ja, då är ni bara att beklaga... Fast till den grekisktillverkade Totalyoghurten finns faktiskt ett helt OK lokalproducerat alternativ: blanda lika delar svensktillverkad grekisk yoghurt med creme fraiche. För oss LCHF:are är det dessutom mkt bättre - fetthalten blir ungefär dubbelt så hög. Vilket innebär att det behövs mycket mindre för att bli mätt - och därmed begränsar man intaget av kolhydrater (det är nämligen endel kolhydrater även i mjölkprodukter.)

Det blev ingen ridning idag. När jag kom hem från jobbet var det 28 grader i skuggan! Det blev bikini och ljudbok samt div trädgårdspyssel (fast mest solstol). Och när temperaturen tillslut började vara "ridmässig" så hade klockan hunnit bli för mycket, för det fanns en del som behövde fixas inför morgondagen. Då får vi nämligen besök av goda vänner från "umeåtiden". De bor numera i Skellefteå och Johan brukar sova över hos dem när han kommer och fotar mig på Vindurtävlingarna. Men de har faktiskt aldrig hälsat på oss i Luleå - så det är hög tid m a o!

Om vi inte kommer med båten ut till badet i Klubbviken i morgon (har hört rykten om att det flera gånger under den senaste veckan varit uppemot 200 pers inte kommit med...) utan vi måste tillbringa dagen på fastlandet så kanske det (förutom badstrand) blir en sväng till Feykir för att klappa i alla fall. Kompisarna har nämligen en mkt hästintresserad dotter.

När Johan och jag åt en sen middag på altanen i kväll kom en tjej och började träna dressyr med sin häst nere på ängen. Jag blev tillslut tvungen att gå in - började längta alldeles för mycket efter Feykir när jag såg dem! Jag ville ju också rida! Men jag får helt enkelt försöka behärska mig till på söndag - då Fia och jag tänker åka till Tranmyrovalen i Ersnäs och träna på förmiddagen. (Förhoppningsvis hinner det inte bli så våldsamt varmt innan vi är där...) Måste komma ihåg att ringa Thomas och Linda för att säga att vi tänker komma. Fast de är ju trogna bloggläsare så de kanske hinner läsa här först!

Så DUKTIGA vi varit idag!!!

Fortsatt underbart sommarväder - när jag åkte från jobbet på eftermiddagen var det 24 grader i skuggan och en tryckande värme som kanske tyder på åska till kvällen? Och vad gjorde jag då? Jo, jag bestämde mig för att träna på ridbanan!

Idag var hästarna uppe vid stallet när jag kom - för Anna M var ute med en tur. Oj, så smidigt det var att hämta in hästen på 5 minuter istället för 25 minuter!

På ridbanan började jag med att skritta igång utan stigbyglar - för att stretcha ut mina benmuskler samtidigt. Kom ihåg att hålla igång Feykir i skritten också - annars går han lätt och såsar på... När vi sedan värmde upp i trav på böjda spår var han riktigt duktig på att hålla traven även i svängarna. När även formen började kännas stabil var jag nöjd och lät honom få skrittpaus.

Sedan var det dags för det riktiga jobbet: jobba med skritt på volt och flytta ut bakdelen, för att sedan göra samma sak i tölt. Tack vare några stora träd var det lite skugga i hörnet vid grinden så jag försökte hålla oss där för att det skulle vara liiiite mindre varmt i alla fall!

Började med skritt i höger varv och mycket böjning i halsen. Flytta ut rumpan så länge han stretade i munnen och "vara snäll" när han trampade under med inner bak och lättade i handen. När han höll volten utan att streta bytte vi varv. Feykir tycker ju det är JOBBIGT att korsa med vänster bak - men idag gick det ändå på något sätt lättare i vänstervarvet! Eftergiften kom ganska snart och jag kunde börja fylla på med energi bakifrån som förberedelse för tölt.

När jag sedan gjorde övergången till tölt blev jag mkt glatt överraskad - i vänstervarvet brukar han försöka springa ifrån arbetet men nu "tuffade han på" i riktigt lååååångsam tölt på volten med bibehållen eftergift! Och det kändes hur lätt som helst att sitta rätt och inverka på honom i tölten!

Avbröt ganska snart och återgick till höger varv där jag fick jobba endel med att hitta samma "dragläge" där jag kunde fylla på med energi bakifrån med bibehållen eftergift. Riktigt lika bra blev det aldrig - och när jag ändå gjorde övergång till tölt så gjorde han några försök att rusa iväg. Har han glömt skillnaden på höger och vänster? ;- ) När jag fick ordning på tempot blev det dock lite bättre.

Saktade av till skritt och började om med vänster varv. Ganska snart kunde jag göra övergång till lååångsam, trevlig tölt! Vände sedan genom volten och fortsatte tölta i höger varv - för att "få med mig" känslan till högervarvet. Och nu gick det bättre även där! När han töltade långsamt på volten i avslappnad låg form var jag nöjd och gav honom skrittpaus. I den här värmen kändes det extra rätt att satsa på kvalitet istället för kvantitet!

Han fick sedan jobba ett par varv i samlad trav för att sedan sträcka ut mer i traven innan jag skrittade av på böjda spår. Även traven kändes riktigt trevlig idag!

När vi kom tillbaka till stallet var Fia där. "Så DUKTIGA ni är som tränar på banan i den här värmen!" sa hon. Det var ju VÄLDIGT lyckat att någon såg oss! :- )

För er som saknar bilder får jag skylla på att mobilen och datorn vägrar prata med varandra... i vanliga fall har de en mkt bra kommunikation m h a bluetooth - men nu verkar något ha skurit sig mellan dem... Och den minneskortläsare jag kan ansluta till datorn är spårlöst försvunnen... Hoppas mobilen och datorn blir vänner igen snart! (Annars får jag fota mer med kompaktkameran igen - så lätt ger jag mig inte. Men idag hade jag bara bilder från mobilen.)

Fjordingar i par

När jag satt på altanen och bloggade hörde jag plötsligt ett knirrande ljud akompanjerat av det taktfasta trampet av hovar...




....och det visade sig vara detta fina ekipage som körde på "vår" äng!

När kusken såg mig med kameran körde han ända fram till vår tomtgräns och gjorde halt för en bild.

...men jag glömde ju fråga vad hästarna heter så det kan jag tyvärr inte informera om...

Tölt i värmen

När jag kom till stallet fick jag gå långpromenad - hittade Feykir lääängst bort i sommarhagen nere vid bilvägen. Under vår långa promenad tillbaka konstaterade jag man ju faktiskt kunde säga att igångskrittningen var fixad redan eftersom det tog 15 minuter att gå tillbaka till stallet.

När jag red iväg en stund senare satte jag därför genast igång med att aktivera honom genom att flytta undan för resp skänkel. Idag var han faktiskt riktigt duktig! Så snart vi kom ner på bilvägen blev det sedan tölt och även detta gick riktigt bra. Varvade mellan att sidföra och att rida tempoväxlingar för att aktivera hans bakdel.

Hade tänkt vända i korsningen vid sjön - det är ju så VARMT - men väl där kunde jag inte låta bli att fortsätta en bra bit till. Tölt kan man ju aldrig få för mycket av! Vände sedan hemåt i alla fall och fortsatte jobba med tölten på hemvägen också. Fast han fick några längre skrittpauser för att hämta andan.

Avslutningsvis travade vi och kunde böja ordentligt i högersidan utan att tappa vare sig takt eller form. Duktig! Sidförde lite i trav också och det gick riktigt bra!

Mötte Fia och Lukka precis när vi passerat över bäcken och var nästan hemma. "Var är insekterna?" undrade Fia. Det undrade jag med - för sedan vi kommit upp från hästhagen hade jag inte besvärats av ett enda flygfä. Var de än höll hus kunde de gärna få stanna där alltså! (Fast senare fick jag sms från Fia att hon tyvärr hittat insekterna igen... eller om det nu var de som hittat henne...)

Rättelse: schampot mot svamp heter Fundan!

När jag kom till Mariebäck gick inte hästarna längre uppe i daghagarna - utan var nere på betet igen. Så här mysigt såg det ut i stohagen! Vallackerna går på bete ända nere vid vägen igen - så det tog mig 20 minuter att gå och hämta Feykir.

"Men matte - du kommer ju mitt i maten!!!"

Jag hade längtat massor efter Feykir under de mina tre "ridlediga" dagar. Men han verkade inte ha saknat mig särskilt mycket... Även om han inte ville komma galopperande när jag ropade hade han väl kunna kommat skrittande i alla fall?! Men han var faktiskt den häst i hagen som verkade minst intresserad av mig...

När jag gick ner till vallackhagen kunde jag föresten se ytterligare ett bevis på hur varmt och soligt väder vi haft de senaste veckorna. Området närmast grinden brukar nämligen vara blött och geggigt hela sommaren - och jag brukar få bråka en hel del med Feykir innan jag får honom att gå genom geggan för att lämna hagen. Men nu var det så torrt att marken var alldels sprucken - nästan som man brukar se från uttorkade jordar i Afrika! :-O Men det var ju som tur var bara vid grinden - i övrigt är det ju grönt gräs i hagen!

Feykir fick ha en marinblå grimma idag - och så här snygg var han i den!

När hästen tillslut var uppe i stallet, borstad och sadlad var det dags att träna galopp på ridbanan. Hade vanligt tredelat bett och tunga boots. Började värma upp med trav på böjda spår till dess han höll formen genom svängarna.

Och sedan fick jag njuta av riktigt, riktigt härlig högergalopp! Sprången var bara uppåt, uppåt, uppåt!!! Red mycket volter i höger varv och han var nästan FÖR lydig - svängde så snabbt på mina hjälper att de första volterna blev väldigt små och då blev det ju RIKTIGT svårt för honom att kunna hålla galoppen. Men sedan hittade vi ett mer "lagom-läge" och då gick det ju bättre! Bitvis lyckades jag rida ihop honom extra mycket längs spåret också - några galoppsprång kändes nästan som de sista "supersprången" på Vindurtävlingen! Var SÅ nöjd med högergaloppen idag!

Tänkte sedan använda mitt vinnande koncept från senast: bibehålla samlingen från högergaloppen när jag byter varv och efter en kort skrittpaus bara "smyga iväg" i vänster galopp med samma tygelkontakt som jag haft i högergaloppen. Förra veckan fungerade det hur bra som helst - när jag inte försökte rida ihop Feykir i vänster galopp utan bara bibehöll känslan vi redan hade från höger dito så blev han inte spänd. Men idag gick det inte riktigt som planerat... fast det var faktiskt inte vårt fel!

Till saken hör att Démantur går i en hage ovanför ridbanan. Och just när jag skulle göra en övergång till samlad trav för att efter några steg fatta vänster galopp kom hela stoflocken galopperande i sin hage - in i Démanturs synfält. Han började förståss gnägga och visa upp sig för alla tjejerna - och det hela gjorde Feykir minst sagt ofokuserad... Han tvärstannade, spände upp sig och började gnägga han med! Det tog en stund innan jag fick tillbaka min avslappnade häst som gick att böja i vänstersidan...

Tillslut lugnade det ner sig i stoflocken, hingsthagen och därmed också på ridbanan och min häst hade åter tid att ägna viss tid åt vad matte ville att han skulle göra! Och nu kunde vi alltså äntligen rida vänster galopp - med lite varierande resultat. Red ganska många volter och han höll galoppen hela tiden. Någon gång gick han faktiskt vänsterställd (inåtställd) genom hela volten dessutom! Men ofta rätade han ut sig och dessa gånger fortsatte jag i galopp längs spåret till dess jag kunde böja honom i innersidan innan vi saktade av igen. Fortfarande rör jag aldrig innerhanden när vi rider volt på vänster hand - utan svänger bara med ytterskänkel samt ev pisken på bogen ifall det behövs. I höger varv kan jag nu inverka genom små ledande tygeltag på innern - men i vänstervarvet gäller att handen måste vara HELT stilla för att han inte ska bli spänd.

Det är verkligen roligt att han vågar börja slappna av på volt igen! Inser i efterhand att det säkert hade gått ÄNNU bättre om jag inte ramlat framåt utan kunnat sitta mer rak även på volten... Jag sitter mer rätt när vi galopperar längs spåret - och där fick vi också den allra bästa vänstergaloppen för dagen. (Dessutom hade det säkert varit bäst att börja om med att få honom avslappnad i högergalopp igen efter "sto-hingst-intermezzot". Men eftersom det var så varmt var jag rädd att han skulle hinna bli för trött och sedan inte orka jobba i vänstervarvet också...

Red bara ca 35 minuter i värmen - men då red vi ju trav och galopp en stor del av tiden. På volter och dessutom med tunga boots. Så det var inte konstigt att Feykir var rejält svettig efteråt. Och matte var både svettig och alldeles matt i benen!

Som jag nämnde tidigare hade jag boots på idag. Främst för att undvika att Feykir slår sig ifall han blir obalanserad i vänstergaloppen. Av den anledningen hade jag lika gärna kunnat ha lätta boots - om jag bara haft några - men vikten är en liten fördel också, både för traven och för galoppen. Jag har ett par jättefina Topreiterboots som jag använder på kurs och tävling. Men så här till vardags brukar jag använda Reykurs gamla "klockor". Varje gång jag sätter på Feykir dem tror jag att det är sista gången - för de börjar verkligen vara slitna! Sist jag red med dem höll de ändå genom hela ridpasset, för att sedan gå sönder när jag skulle ta av dem... ett av kardborrbanden på boots nr 1 lossnade. Men eftersom boots nr 2 fortfarande var användbart tog jag hem det trasiga och testade att limma fast kardborrbandet med kontaktlim. Idag testade jag att rida med lagat boots och till min förvåning höll det BÅDE för att rida med och även när jag tog av det efteråt! Så nu får de hänga med ett litet tag till!

Avslutningsvis vill jag göra en rättelse. Schampoot som jag blivit rekommenderad mot svamp i svans och mankam och som jag använt flera somrar på Feykir med gott resultat heter Fundan och inget annat! Man köper det på Apoteket.

Efter dagens ridpass schamponerade jag svansrot och mankam (inte så lätt att komma åt nere i mankammen - han har verkligen TJOCK man!!!) Under de 5 minuter schampot ska verka spolade jag av resten av hästen samt tvättade med såpa mellan bakbenen där hans sår nu snart är helt läkt. Feykir tyckte uppenbarligen det var JÄTTESKÖNT att bli spolad och tvättad - han rörde sig inte en endaste milimeter!

Efter att ha ätit kraftfoder skulle han få gå tillbaka till sin flock igen. Jag gick med honom genom stohagen och när jag öppnat grinden till gången som leder ner till vallackernas hage tog jag av grimman. Lyckades låta bli att smacka på honom den här gången - sist blev ju resultatet att han gungade iväg i en GRÄSLIG grisepass... Men istället för att skritta satte Feykir nu först av i en tjusig trav innan han övergick i en ännu tjusigare galopp! Så mycket bättre det blir om matte inte lägger sig i! (SYND bara att jag inte hade kamera att filma med...)

Anna M rider Feykir igen

Vi har mina föräldrar + lillasyster på besök och eftersom det inte blev någon sväng till Umeå alls den här sommaren bestämde jag att ägna HELA helgen (fre-må) till dem och låta Feykir vila. Fast jag hade sagt till Anna M att om hon hade tid och lust fick hon VÄLDIGT gärna röra lite på honom någon av dagarna. F f a för att jag gärna ville höra hur hon tycker han känns nu när jag ridit honom själv ett tag.







...och trots värmen hade hon ridit Feykir idag! Det blev ingen lång ridtur - bara ca 30 minuter - men de hann med alla gångarterna och Feykir hann bli genomsvettig. Hon tyckte att han kändes lite loj just när hon skulle rida iväg (och det kunde ju faktiskt bero på värmen) men sedan kom han igång. Hon red alla fyra gångarterna och det kändes riktigt bra sa hon. Kul!

Hon kommenterade hans galopp lite extra: "Så härligt det är att rida en häst som verkligen har ren tretakt! Tänk att han kan ha så bra galopp fastän han är femgångare!"

Nina K sa också när hon tränat honom som unghäst att han hade exeptionellt lätt för galoppen för att

vara femgångare. Därför kändes det ju extra trist när vi fick problem med den... men desto roligare när det nu succesivt går bättre och bättre igen!