Vilken tölthäst jag har!!!

Här töltar han med Anna M på ryggen (från i onsdags) - men idag har han töltat med mig! Den här dagen började annars inte alls bra, för jag hade mkt värk när jag vaknade... Det är väl det kalla vädret som kroppen reagerar på, som vanligt... Var bara trött och anti... men vid 14-tiden åkte jag ändå till stallet. Ångrade mig nästan när jag satt på färjan - hur skulle jag orka med någon vettig ridning idag?!

Men när jag väl satt på hästryggen så fick jag en REJÄL dos av min "favoritdrog" - och den var ett lika effektivt "uppåttjack" som vanligt!!! Jag bara red och red och red - och blev bara piggare och gladare och piggare och gladare!!! Det kan bara vara en tidsfråga innan myndigheterna får upp ögonen för detta och narkotikaklassar Feykir! ;- )

Red bort till sjön, svängde vänster och red längs sjön "åt stan till". Och töltade hur mycket som helst! Försökte hela tiden aktivera honom genom att sidföra, ställa omväxlande höger-vänster och rida tempoväxlingar. Ibland fick jag påminna lite med pisken på vänster bak - eller rättare sagt vifta till lite så han i alla fall såg den i vänstra ögonvrån. Tidigare har det resulterat i en våldsam reaktion - nu fick jag bara den önskvärda, d v s att han slutade fuska och verkligen tog i även med det vänstra bakbenet.

Feykir har blivit mycket trevligare att sitta på också! Jag har tidigare helt och hållet skyllt på mig själv att jag ramlat framåt i sadeln och "tappat sätet". Men här om året, när Sylvia tränade honom, sa hon att det är Feykir som kastar mig framåt - han försökte nämligen hela tiden göra samma sak även med henne. För att man inte skulle "komma åt" honom - det är ju så jobbigt att arbeta...!!! Denna ovana från hans sida blev betydligt mindre när jag började rida med halvstången - det blev väl för obekvämt att kasta sig framåt mot bettet. Men även om han slutade med det så fortsatte han att skicka mig framåt med ryggen. Anna M har han dock uppenbarligen inte klarat av att "slänga fram" på samma sätt - så nu när jag red fick även jag sitta på honom. Trevligt!

Måste än en gång citera Ersnäs-Lindas uttalande från Johanna Elgholms clinic då vi fick jobba så mycket med sitsen: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!" Och så var det verkligen med Feykir nu! När jag klarade av att sitta på rumpan (bättre än tidigare i alla fall) så töltade han och töltade och töltade!

Vi kom alltså fräsande där i tölt längs vägen, när jag i ögonvrån ser något svart nere på vägkanten. Precis när vi passerar tittar jag ner och ser att det är en huggorm! Vi hade ridit JÄTTENÄRA ormens huvud - den hade ju faktiskt kunnat bita Feykir! Och det verkade vara en huggormsunge - vilka tydligen är allra giftigast! När denna insikt gick upp för mig blev jag helt stel. Vilket förståss inte gick Feykir förbi. Han antog uppenbarligen att matte för en gångs skull fått syn på ett monster framme i skogen FÖRE honom - så han tvärnitade och började backa. Tillbaka mot ormen!!! Jag ville ju absolut inte att han skulle komma nära den igen, så jag petade till honom med pisken i rumpan för att få honom att gå fram igen. Men det tänkte han verkligen INTE - utan kastade sig tvärs över vägen istället... Då närmade sig förståss en bil också (vi brukar sällan träffa på mer än 1-2 bilar per ridtur så det var verkligen MAXIMAL otur!!!) Jag tog det säkra före det osäkra - hoppade snabbt av och gick före min uppjagade häst bort från ormen. Tveksamt följde han efter, men blev för varje steg något lugnare - han hade ju faktiskt sin supermodiga matte före sig! Bilen passerade förbi oss utan problem och sedan satt jag upp igen och fortsatte rida.

Jag brukar nästan alltid vända tillbaka hemåt igen när jag kommit så där långt, men det var ju så ROLIGT att rida så jag kunde inte låta bli att forsätta. Dessutom ville jag ju inte vända precis när Feykir fått för sig att det fanns något farligt där i skogen - för det skulle han garanterat komma ihåg nästa gång! Så vi fortsatte framåt och galopperade uppför en lång backe (vänster galopp och vänsterställd häst) innan vi vände hemåt igen.

Skrittade nerför backen och sedan red vi framdelsvändning för vänsterskänkeln 45 grader, skritt tvärs över vägen, framdelsvändning för höger skänkel 45 grader, skritt några steg längs vägen, ny framdelsvändning för höger skänkel 45 grader, skritt tvärs över vägen... osv. Det var länge sedan vi gjorde den övningen och först verkade han lite förvirrad men snart kom han ihåg och var riktigt duktig! Passade även på att sidföra lite både för höger och vänster skänkel i skritt innan det var dags för mer tölt. Red mer tempoväxligar - det är så KUL att det äntligen fungerar så bra!!! Efter en ny skrittpaus testade jag istället att rida riktigt samlad tölt - och fick en härlig känsla av att bogarna lyftes upp framför sadeln! Och jag som var ganska "hög" redan innan! :-)

Hann med några fler tempoväxlingar också - försökte komma ihåg att sitta kvar på rumpan i ökningen och att sidföra eller i alla fall ställa höger-vänster för att han inte skulle styva sig. Feykir var rejält trött när han sedan fick sträcka ut i trav som avslutning. Jag fick verkligen driva i varje steg för att han skulle ta i bakifrån. Men är han inte trött så satsar han på Solvalla - så trött häst är faktiskt det bästa läget för oss att träna trav längs vägen, när vi inte kan jobba med böjda spår.

Var MYCKET nöjd med min duktiga häst när vi kom tillbaka till stallet! Nu när han gått ner så mycket i vikt får han rejält med kraftfoder efter ridturerna - och det uppskattar han verkligen! Så vi är nog lika nöjda med hans viktnedgång båda två! Fortfarande rejält "hög" efter ridturen satte jag mig sedan bakom ratten och körde hem. Säg inget till Polisen! ;-)

Galopp, galopp!!!

Idag har jag njutit av Feykir-galopp! Hade egentligen tänkt hålla mig från ridbanan några dagar till - eftersom Anna intensivtränat Feykir där så mycket. Men så insåg jag att sommarens första ridläger i Mariebäck börjar på måndag så det var lika bra att passa på att rida på banan nu när den var ledig!






Så här trevligt såg det ut i onsdags, när Anna M red Feykir. Observera att det är VÄNSTER galopp - d v s den svåra, jobbiga galoppen!

Precis som i onsdags fick Feykir tunga boots på, men jag valde faktiskt att inte rida på halvstången utan tog det vanliga tredelade bettet istället. Nackdelen med halvstången är att de ledande tygeltagen inte fungerar riktigt - och nu ville jag "böja igenom" honom riktigt ordentligt i trav som uppvärmning. Tog ändå med tränset med halvstången till banan. Om Feykir skulle gå tillbaka till den gamla ovanan att kasta sig tungt i handen för att slippa ta i med vänster bak - eftersom han vet att han då blir för stark för mig - så skulle jag snabbt kunna byta träns. Men till min stora glädje behövdes det inte!

När vi skrittat igång började jag rida trav på böjda spår. Tänkte på Atlis uppmaning "Byt riktning hela tiden!" När jag fokuserade på att hela tiden ha stadig yttertygel samt driva genom vändningarna var Feykir jätteduktig och vände runt - inte välte - stadig både i gångarten och formen. Trots att jag tycker att vi tränat alldeles för lite på detta de senaste månaderna. Och Anna har knappt travat med Feykir alls.

Efter skrittpaus var det dags för galopp. SPÄNNANDE - jag hade VÄLDIGT höga förväntningar ska erkännas... men de infriades! Började med höger varv, eftersom det är mkt lättare. Från samlad trav rullade Feykir över i en rund, fin tretaktig galopp! Efter två varv runt ridbanan testade jag att lägga in en volt - och det gick riktigt bra! Testade några gånger till och insåg att det förståss skulle gå ÄNNU bättre om jag istället för att sitta och hålla andan skulle fortsätta att rida trots att vi gått in på volt...!!!

Efter en skrittpaus bytte vi till vänster varv. När jag ridit ut har jag kunnat rida Feykir vänsterställd i vänster galopp - men på ridbanan har han blivit så spänd och efter ett halvt varv ställt sig utåt, innersidan har förvandlats till järnspett och sedan har det antingen blivit korsgalopp eller något hysteriskt töltliknande... Men nu hade Anna gett honom det självförtroende han behövde för att hantera även vänstergaloppen! Den bortre kortsidan, där ridbanan lutar lite utför, är fortfarande lite spännande... och jag testade lite olika varianter för hur jag skulle stötta honom genom den. Ett lätt stöd på yttertygeln, fri innertygel och mycket drivning verkade fungera bäst. En gång, när jag kände att han började tveka petade jag till lite med pisken just där. Tidigare har det resulterat i hysterisk korsgalopp på järnspett i några varv, innan han lugnat ner sig. Men nu blev resultatet bara att han fortsatte jobba med vänster bak och höll galoppen!







Någon tölt red jag inte idag - men så här trevligt såg det ut när Anna töltade honom i onsdags! Istället testade jag att rida honom mer samlad i höger galopp - och fick njuta av härligt runda galoppsprång! Provade att hålla ihop honom lite mer i vänstergaloppen också - men där verkade det inte hjälpa utan han blev lite spänd istället. Gav lite mer tygel igen (men fortfarande med lätt stöd på yttertygeln) och när vi lyckats hålla vänstergaloppen två varv genom den svårare kortsidan fick det räcka med galopp för idag.

Avslutningsvis red vi "tävlingstrav" med massor av drivning fram mot bettet. Började i vänster varv och red honom lätt utåtställd för att få högerbogen på plats. Då jobbade han riktigt bra! Vände snett igenom och bytte varv med bibehållen trevlig känsla! Nu pustade och stånkade han ganska rejält och det krävdes ännu mer drivning för att han verkligen skulle ta i bakifrån. Men det kändes faktiskt som att han varit på "travkurs"! Jag som varit lite arg på mig själv när jag insåg att jag glömt bort att träna traven på länge...

Min duktiga häst fick avsluta där - jag satt av, gick ut från ridbanan och promenerade sedan med honom ner till bilvägen och tillbaka för att han skulle sluta flåsa. Skönt för honom att det i alla fall bara var 14 grader idag och dessutom blåste kalla vindar. När jag kom till Mariebäck var jag så frusen att jag tog både en väst och sedan en windstopperfleece utanpå tröjan jag hade. Men jag hade knappt börjat rida innan jag först fick ta av windstoppern och sedan västen för att jag blev så varm. Nästa steg blev att dra upp ärmarna på tröjan så långt jag kunde och öppna dragkedjan i halsen... Men den fick i alla fall vara kvar på - annars kunde ju någon tro att jag höll på med klädpoker! ;-)

Jag var verkligen JÄTTENÖJD efter dagens ridpass! Galoppen har verkligen blivit SÅ mycket bättre, ett litet "pet" med pisken resulterar i att han tar i mer bak (istället för att bli jättespänd och rusa) och trots att jag red med tredelade bettet hade jag broms, styrning och hela tiden känslan av "inget i handen". SÅ HÄRLIGT!!! TACK FÖR HJÄLPEN ANNA!!!

Feykir - nu bara 345 kg!!!

Idag kom jag ihåg att mäta Feykir med viktmåttbandet sedan jag ridit - och kunde glatt konstatera att jag inte inbillat mig utan han hade verkligen blivit smalare medan vi varit bortresta. Sist jag mätte honom visade måttbandet 360 kg - han hade stått stilla där ett tag - och nu visade det alltså bara 345 kg!!! Han har verkligen fått jobba när Anna M tränat honom!

Borde förståss visa en bild på min smala, snygga, vältränade häst - men ni får faktiskt hålla till godo med Igor istället. Och på ryggen har han - förutom Anna M - en av Midurs ungdomsryttare: Sylvias lilla Olivia. Att äpplet inte faller långt ifrån päronträdet är ju lätt att se!

Men innan jag tog den här bilden hade jag också fått rida. Det kändes verkligen som att det var JÄTTELÄNGE sedan sist - fast det bara handlat om åtta dagar...!!! Jag red ut med Anna M och hon passade på att berätta hur hon jobbat med Feykir och ge mig tips. Jättebra! Vi red massor av tölt - bl a på volt. Bytte varv ganska ofta och Anna gav mig tipset att driva riktigt mycket i vändningen för att han inte skulle välta inåt utan ta med sig inner bak och verkligen vända istället. Jag varvade mellan att ställa honom inåt och utåt på volten - det är ett bra sätt att få honom mellan hjälperna! Sedan testade vi att höja tempot i tölten. Det gick riktigt bra! Det gäller bara att komma ihåg att fortsätta rida - att inte ramla framåt och fortsätta ställa lite höger-vänster för att han inte ska styva sig. Samt DRIVA förståss! Anna hade använt ett litet ljud för att tala om för honom att han skulle öka - och han hade redan lärt sig vad det betydde!

Allra häftigaste var nog på hemvägen när Anna sa åt mig att först göra en tydlig halvhalt och sedan ge eftergift och driva fram - då kände jag verkligen hur Feykir tog i ända från bakbenen i ökningen! Red bara en kortare sträcka i högre tempo, sedan ny tydlig förhållning innan jag drev fram igen. Det gäller verkligen att hela tiden aktivera Feykir - det får inte bli statisk ridning för då är det så lätt att han styvar sig. Jag har brukat jobba med sidförande m m - men de här korta intervallerna av tempoväxlingar var också mkt effektivt!

Var jättenöjd när vi kom tillbaka till stallet. Anna har verkligen gjort ett bra jobb med Feykir! Dessutom var det ju så roligt att få rida sin häst igen - efter hela åtta dygns "hästfasta"!!! Och ovan på detta så visade alltså viktmåttbandet att han är nere i 345 kg!!! Samtidigt som det syns att han fått en hel del muskler. Jättekul!

Ååååh vad jag längtar till i morgon - då ska jag få rida min fina häst igen!!!

Santorini!

När vi bestämde oss för att boka en "sista minuten-resa" stod Santorini högst upp på Johans önskelista. Enligt uppgift är 90 % av alla grekiska vykort fotade där så Johan hoppades förståss på möjligheten att fota en massa fina bilder själv.







Och f f a ville han fota BILDEN - den klassiska Santorinibilden - som finns på vykort, omslaget på guideböcker, fotokalendrar... Det finns visst ett gammalt talesätt som lyder: "På Santorini finns fler åsnor än människor (det måste ha varit innan turistinvasionen med alla stora lyxkryssare...) mer vin än vatten (det regnar aldrig under hela sommaren utan växterna lever uteslutande av nätternas höga luftfuktighet) och fler kyrkor än hus!" Många kyrkor fick Johan fota - och tillslut även KYRKAN på bilden här ovan. Men mer om det lite senare.





Santorini är en vulkanö. Först bildades en rund ö av ett vulkanutbrott. Sedan försvann halva ön ner i havet igen vid senare vulkanutbrott. "Huvudstaden" Fira är byggd där klippkanten stupar 400 meter ner till havsytan! Trots att vulkanen fortfarande är aktiv verkar det vara en sport att bygga så nära kanten som möjligt - eller allra helst låta byggnaderna "hänga" på klippkanten!

Vi vandrade runt i de små vindlande gränderna längs klippkanten i jakt på platsen där Johan skulle kunna fota BILDEN på KYRKAN....

...men det fanns ju VÄLDIGT mycket vackert att titta på (och fota) överallt! Här ser det ju ut som att båten ligger vid strandkanten - men det är en synvilla, vattenytan är 400 meter längre ner!

Vackra grindar och dörrar överallt i Fira!

En gammal kvinna vid ingången till en kyrka.

De är ganska trångbodda där på klippkanten...!!!

Tillslut hittade vi ändå platsen där den klassiska Santorini-bilden kunde fotograferas! (Johan hade räknat ut ungefär var den aktuella kyrkan borde ligga utifrån positionen på öarna utanför.) När vi äntligen hittat rätt började Johans kamera rassla kan jag säga! Folk som varit närvarande när han fotat mig på tävling har sagt: "Johan du fotar inte - tar man så där många bilder per minut så filmar man!" Och även här rasslade kameran frenetiskt, fast med den skillnaden att motivet stod stilla och fotografen sprang fram och tillbaka för att testa olika vinklar. (Någon tölt kunde jag dock inte urskilja...) Här har han i alla fall rasat av sig det värsta och låter mig hålla kameran en liiiiten stund. Som synes är han ganska nöjd!

Vi reste med Airtours, som specialiserat sig på små, ofta familjeägda hotell. Vårt hotell Estia hade bara 20 rum och låg i ett lugnt område men ändå med promenadavstånd till strandpromenaden. Vid hotellets mysiga pool var det oftast bara ett eller två par till - med undantag för en förmiddag då jag faktiskt kunde räkna till hela åtta personer i solstolarna!

I princip allt på Santorini gick i vitt och blått...

...vilket härmed bevisas!

Fler bilder, både från Santorini och andra ställen, kan ni se på:

www.u1photo.com/

Dagens citat

"Om du vägrar att acceptera något annat än det bästa så kommer du väldigt ofta att få det."

W. Somerset Maugham





...och om någon missat det så är det den här hästen som jag tycker är bäst!!! Bästa hästen har faktiskt vilodag idag för att hämta sig från träningsvärken. Jag är RIDSUGEN!!! Men får behärska mig till i morgon. Vi har föresten redan fått uppmaningen att resa iväg igen - för så snart vi kom hem blev vädret sämre...!!! Men ny tycker vi faktiskt att det är någon annans tur att ta lite ansvar för det svenska sommarvädret - vi har gjort vår insats!

citat

W. Somerset Maugham sa "om du vägrar att acceptera något annat än det bästa så kommer du väldigt ofta att få det".

"Du ska inte tro det blir sommar..

...ifall inte nå´n sätter fart, på sommarn och gör lite somrigt..."


Ja, ni kan väl alla den gamla slagdängan?! Och allt eftersom dagarna på min och Johans (TIDIGA) semester förflöt med kallt och mulet väder började vi inse att det nog var vårt ansvar att sätta fart på sommaren... så vi bokade en "sista minuten" till Santorini. Och sa´till alla att 25:e juni till 1:a juli kommer det att vara KANONVÄDER här hemma - för då är vi i Grekland. Och mycket riktigt - vi lyckades faktiskt fixa rejäl värmebölja till hela Sverige! (Så alla ni som njutit av värmen den senaste veckan - nu vet ni vilka ni ska tacka!) Att det blev just Santorini KAN ha något att göra med att ca 90 % av alla grekiska vykort är fotade där... så nu när vi kommit hem igen skulle Johans båda kameror verkligen behöva lite semester!


Någon annan som också fått jobba hårt senaste veckan är Feykir. Anna M har nämligen tränat honom åt mig medan jag varit borta. Och hon hade ridit alla dagar utom en. Det har varit mycket galoppträning på ridbanan - alltså PRECIS vad han behövde! Men de har ridit ut också förståss. Och då har hon även jobbat med tölten "han har töltat RIKTIGT snabbt!" berättade hon. När vi landat på Luleå Airport och kört hem med bilen som Reykur-Eva så bussigt lämnat åt oss där, åkte jag nästan direkt till stallet för att träffa Feykir och se Anna rida honom.


Redan i hagen kunde jag konstatera att det syntes att han inte legat på latsidan medan jag varit borta. Definitivt både mindre mage och mer muskler! Igår hade de jobbat så att han varit alldeles löddrig - så då hade hon tvättat honom ordentligt efteråt. Tack vare det "badet" verkade han äntligen ha släppt den sista vinterpälsen också - så nu var han så blank och fin! Fast faktiskt väldigt brun fortfarande... Han brukar ju ha svart sommarpäls, men har visst ändrat sig på den punkten...


När Anna sedan red honom på ridbanan, medan jag tittade på, kunde hon konstatera att han nog hade endel träningsvärk idag - för han kändes inte riktigt lika bra som han gjort de senaste dagarna. I högervarvet var galoppen jättebra, men i vänster varv märktes det att han inte riktigt orkade ta i med vänster bak som han skulle. Jag tyckte att vänstergaloppen var mkt bättre än tidigare - men Anna var inte nöjd eftersom den inte var lika bra som igår.










Jag fick se lite tölt också - och han såg verkligen JÄTTEFIN ut!!! Mycket tempo och massor av "bensprattel". Nu hade han visserligen viktboots på för galoppens skull. "Men han har töltat precis lika bra utan boots när jag ridit längs vägen de senaste dagarna!" sa Anna. Tyvärr var det någon konstig inställning på kameran... så ALLA bilder blev suddiga utom där Feykir stod helt stilla... Så jag övergick snart till att filma istället. Men bilden ovan får vara med även om den är oskarp - för jag tycker Feykir har så härligt uttryck på den! När jag lärt mig plocka ut bilder ur videofilmerna ska ni få - förhoppningsvis - skarpa bilder också!




Till dess får ni hålla till godo med bilder då Feykir står stilla - så att ni får se hur vältränad han ser ut!

Och kolla vilken välmusklad rumpa! Så såg den inte ut för bara en vecka sedan!!!

Jag glömde faktiskt att mäta Feykir med viktmåttbandet när Anna ridit... Typiskt! Är ju så nyfiken på vad han väger nu! Men förhoppningsvis kommer jag ihåg det i övermorgon i alla fall. (I morgon ska han faktiskt få ledig dag - trots att jag varit bortrest och är RIDSUGEN!!! Men Anna kände så tydligt att han hade träningsvärk idag och då är det ju bättre om han får vila en dag. Jag får stå ut helt enkelt. "Det som inte dödar härdar" heter det ju!

Det sistnämnda fick Démantur trösta sig med i kväll också. Han skulle ev få betäcka två ston och var förståss med på noterna direkt. På bilden ovan har han precis spanat in det första stoet - som det var meningen att han skulle betäcka en första gång. Men hon hade inte börjat brunsta riktigt, så han fick kalla handen av henne...

Det var bara att lugna ner sig igen...

Men så kom det en tjej till!!! Henne hade han redan betäckt några gånger och nu hade han otur igen... hon visade sig vara "färdig" med honom... Sorry grabben, det var bara att återvända till stallet. Kanske lite mer härdad i alla fall?!