Böj - och mera böj!

Några ytterligare "kom ihåg" från gårdagens Sylvialektion, när vi travar på volt: om Feykir får taktproblem i traven - böj mera (och driv)! Om Feykir går över i tölt: böj mera (och driv)!

Om Feykir inte vill ta i riktigt med inner bak: böj mera och flytta ut bakdelen några steg så aktiverar vi inner bak igen.

Idag har Feykir ledigt och matte har tränat och stretchat på Cityrehab. Har väldigt ont i ena axeln idag... både muskler och muskelfästen. Så nu ska jag sitta med värmepåse på axeln och lyssna på ljudbok. Vad ska ni göra?

Sylvialektion - och Feykir rymmer!

Hade inte varit i stallet sedan i söndags - så jag längtade verkligen JÄTTEMYCKET efter Feykir och efter att rida! Eftersom jag fått i läxa av Atli att "trava lång och låg i en månad" så hoppades jag att vi skulle få trava mycket under dagens lektion. Jag fick verkligen som jag ville!

Fast vi fick börja i skritt förståss, rida på volt och genom att böja hästarna uppmuntra dem att sträcka ut halsen ordentligt nedåt. Eftersom Feykir var ganska duktig på det vid det här laget (tre kursdagar i helgen hade inte gått helt obemärkt förbi!) fick jag ganska snart lämna läget "så lång hals som möjligt", ta lite mer kontakt på tygeln och försöka rida ihop honom utan att han kom upp med nacken. Redan från uppvärmningen "vaktade" jag dessutom vänsterbogen, vilket gjorde att det faktiskt var riktigt lätt att hålla den på plats under hela lektionen!

Nästa steg var att rida på samma sätt på volten, men i trav. Jag började i vänster varv, eftersom det brukar vara lättare för Feykir att trava då. Det gick hyfsat några varv, men sedan fick Feykir plötsligt nog! Han rätade ut sig, blev stenhård i munnen och drog iväg längs fyrkantspåret, först i hysterisk tölt och sedan i galopp! Det var så jättelänge sedan han gjorde en av sina "tjurrusningar" så jag var helt oförberedd! Först försökte jag bromsa med båda tyglarna, men han var förståss alldeles för stark... Men när vi kom till andra kortsidan, då han faktiskt MÅSTE böja kroppen, passade jag på att rida in honom på en volt och gjorde sedan ett one rein-stop. Efter detta var jag mycket mer uppmärksam så att han inte skulle få en chans att hinna räta ut sig ens - för då kunde han ju inte heller dra iväg. Han lyckades bara göra ett försökt till och då hade han bara dragit iväg ett par meter innan jag kunde göra ett one rein-stop igen. Efter det hade jag "koll på läget" resten av lektionen.

Fortsatte att jobba i trav på volten och bitvis travade han riktigt, riktigt bra! Jag fick även rida några varv längs spåret och försöka behålla honom lätt böjd i innersidan hela tiden. De gånger han rätade ut sig gjorde jag en volt igen. "I början blir ju traven sämre när man försöker trava på volt, men nu travar Feykir faktiskt BÄTTRE på volten eftersom han blir så lösgjord i kroppen då!" sa Sylvia.

Efter en skrittpaus fick vi fortsätta med traven. Det gick faktiskt riktigt bra för mig och Feykir (men så hade vi ju "tjuvtränat på detta hela helgen) så jag fick lämna volten och börja i åttor och sedan ändra väg hela tiden. Varje gång jag ställde om honom för att byta riktning fick han lite taktproblem, men sedan travade han mkt bra igen. Alltså skulle jag byta riktning hela tiden, för att träna på detta.

När lektionen var slut var vi rejält trötta både Feykir och jag. Men jag kunde verkligen inte klaga, för jag hade ju velat trava mycket och jag hade verkligen fått trava i princip hela lektionstimmen!

Vilodag

Brukar ju rida på morgonen innan jobbet på tisdagarna. Men idag behövde jag börja jobba tidigare än jag brukar... Hade ändå en förhoppning om att kanske ta mig upp ovanligt tidigt också, så att jag skulle hinna rida i alla fall. Men det var bara att konstatera att en hel kurshelg tagit för mycket på krafterna. Så både Feykir och jag fick vilodag.

Pappa och hans polare!

Nu har jag fått bildbevis på att i alla fall pappa verkligen träffade Ingvar Kamprad förra veckan! (Enligt uppgift var även mamma med - fast hon fick inte vara med på bild.) Boken pappa håller i är hans signerade exemplar av IKEAS jubileumsbok "Svenska folkets möbelminnen". En av berättelserna i den handlar alltså om då mina föräldrar på Valborsmässoafton 1963 handlade bohaget till sitt första gemensamma hem på IKEAs då ganska nya varuhus i Älmhult.

Feykir har välförtjänt ledigt idag, efter tre dagars kursande. Matte har tränat i varmvattenbassängen och streeeeetchat - det var inte helt i onödan om man säger så... Ska uppdatera kursinläggen med fler bilder framöver, men i kväll hinner jag tyvärr inte.

Atlikurs dag 3: "Du är på rätt väg!"

Efter en dålig natt med värk gick det ändå över förväntan att rida! Jag hade inte min första lektion förrän kl 12, så jag hann ju både mjukstarta och preparera med extra värktabletter och smärtstillande gel.

Lektion 1 fick jag även denna gång börja med att värma upp i trav, lång och låg. När Feykir försökte börja busa petade jag direkt till honom lite med pisken - Atli sa ju att jag skulle agera direkt, innan jag hann bli arg. Reaktionen blev förståss helt oproportionerlig - en jättestressad häst som låtsades vara livrädd...

"Hjääääälp, matte nuddade vid mig med pisken!!!"

...efter detta tog det förståss lite extra tid att få honom att slappna av hyfsat i traven (riktigt bra gick det bara i slutet av varje lektion)...

...men tillslut lugnade han ner sig så här mycket i alla fall.

Fick sedan börja rida på egen hand, skritt på volt och flytta ut bakdelen, medan Atli hjälpte den som red samtidigt som jag. När jag efter en stund gjorde övergång till tölt gick det inte alls lika bra som igår... I höger varv hade jag MKT stora problem att hålla honom på volten, han ville hela tiden "rymma iväg"... Atli kom och hjälpte mig, tyckte jag skulle börja om från skritt igen, för jag hade antagligen haft för bråttom att börja med tölten. Nu gick det bättre - även om det fortfarande var ganska svårt att få honom att lyssna på ytterhjälperna i höger varv. "Han vill inte ta i med höger bak - det är därför han skjuter ut vänsterbogen och försvinner från volten." sa Atli. Det var ju intressant... hittills har vi alltid fått jobba så mycket för att få honom att jobba med vänster bak, men nu har han kanske ändå blivit starkare där så att höger blivit problemet?!

Avslutningsvis fick vi trava på volter - lång och låg. Atli tyckte att Feykir jobbade i en mkt bra grundform i traven. Han var avslappnad och tuggade på bettet medan han sträckte ut överlinjen. "Rid så där en månad så har du massor av muskler till samling sedan!" sa han.

Johan var så bussig och kom till Mariebäck för att fota när jag red! Därför kommer detta inlägg inom kort att uppdateras med bilder! Men de har inte hunnit "landa" i datorn ännu. Dessutom bytte Johan till vinterdäck på hästtransporten! Men så är han bäst också!

Lektion 2: Inför dagens sista lektion konstaterade Atli att problemen jag haft med att hålla Feykir på volten i tölt grundlagts redan i skritten - jag hade inte uppmärksammat att han skjutit ut bogen redan där och när vi väl kommit till tölten hade det gått så långt att det var svårt för mig att korrigera. Alltså skulle jag nu från första stund "vakta" bogen. När vi skrittat lite lång och låg på volter (och "vaktat" bogen) fick vi förståss trava lång och låg på volter också. Eftersom vi fått i "läxa" att göra det under de närmaste fyra veckorna är det väl lika bra att vänja sig?! Sedan var det förståss dags för skritt på volt. Nu skulle jag också "vakta" bogen noga och inte heller ha för bråttom att övergå till tölt utan se till att han verkligen var lösgjord först. Lyckades inte riktigt lika bra med lösgjordheten som igår, men det var nog både Feykir och jag som var lite trötta... När vi börjat tölta fick vi byta varv jätteofta. Sedan fick jag tölta längs spåret, böja ordentligt i hörnen med innerskänkel och ledande tygeltag. "Han är jättefin i takten nu!" ropade Atli.

Bitvis lyckades jag även driva tillräckligt för att formen skulle likna den vi hade igår. Som avslutning fick vi trava på volter, lång och låg ganska länge.

När vi ridit klart sa Atli: "Du är helt klart på rätt väg nu! Idag gick det inte riktigt lika bra som igår, men du var ovanligt aktiv i din ridning och agerade när du fick problem - det var bra! Kom nu ihåg att "vakta" vänsterbogen, ha inte för bråttom med att börja tölta innan han är riktigt lösgjord i skritten. Var SNABB att ge eftergift så snart han gör rätt för det är din eftergift som gör att han kan bli helt lös på tygeln. För varje grad du ökar samlingen ska du stämma av att han är lösgjord där innan du fortsätter. Och när du töltar rakt fram ska du komma ihåg att inverka med tygeln när det behövs - men där emellan ge helt lös tygel för då kan han slappna av. Du är verkligen på rätt väg!"

Efter detta var jag förståss jättenöjd! Min duktiga häst fick lite kraftfoder (han hade redan fått det mesta tidigare idag) och jag kunde konstatera att han faktiskt inte alls var svettig! Det måste vara en kombination av klippningen och att det sista passet blev lite kortare än de tidigare på kursen. I morgon ska han i alla fall få ledig dag, medan matte tränar i varmvattenbassängen.

Nästa Atli-kurs är redan om tre veckor! Om vi nu får ihop tillräckligt många deltagare... Det får vi verkligen hoppas för sedan lär det dröja till april eller maj innan nästa gång... Du som läser detta och INTE brukar rida kurs för Atli - ta chansen att göra det! Han är så fantastiskt pedagogisk! I vanliga fall är det en sådan lång kölista att det är svårt att få plats om man inte hör till dem som alltid är med - men nu har ni alltså chansen!

17000 träffar!!!

...måste ju firas på något sätt! Så här kommer en favoritbild i repris - på världens snyggaste häst!

Atlikurs - dag 2

Innan första lektionen hann jag klippa Feykir. Hans päls hade nämligen hunnit växa ut jättemycket medan jag var i USA, så han blev oerhört svettig av all ridning. När jag höll på som bäst att klippa kom Nina förbi och sa: "Om du hade klippt honom en första gång i september hade det inte varit lika mycket att klippa nu!" Det var ju bara det att jag faktiskt HADE klippt honom i september, men nu syntes det knappt... Så då förstår ni hur långhårig han blivit! När jag klippte sist försökte jag mig på någon slags jaktklippning, där jag klippte halsen, bogarna, under magen, runt virveln samt en "rand" på varje bakben. Nu klippte jag lite mer på sidorna också - snett ner från bogarna, för att inte behöva lugga honom när jag drar åt sadelgjorden. Det blev jättebra! Fast så vackert är det ju inte med klippta hästar... När jag klippte i september var han fortfarande svart under så då syntes det inte SÅ mycket, men nu hade han hunnit bli grå... Nåja, det växer ju ganska snabbt ut någon cm igen och då blir han mörkare!


Första lektionen för dagen fick jag först skritta lite på volt och sedan värma upp i trav när han skulle ta i bak och söka sig framåt nedåt. Precis som uppvärmningen igår alltså. I böjrjan ville han bara rusa runt, men då fick jag göra volter för att ta ner tempot. När han var okoncentrerad och började busa sa Atli: "Du måste säga till honom DIREKT när han gör så där, innan du hinner bli arg. För man ska aldrig vara arg när man rider!"

När vi fått trava på en ganska bra stund var det dags att återgå till skritt och börja lösgöra på volten, precis som igår. Vi fick börja i höger varv, eftersom det var lättare. Ställa/böja höger, flytta för högerskänkeln och direkt mjukna i handen när han trampade under sig och släppte i munnen.

Bildbevis 1: Anna spretar inte med skänklarna lika mycket som hon brukat göra!

Bildbevis 2: Feykir korsar faktiskt bakbenen, fast det är så JOBBIGT!

När Feykirbehöll formen och var lätt fram fick jag succesivt öka drivningen för att göra övergång till tölt och vara aktiv med innerskänkeln för att behålla eftergiften. Det gick riktigt bra! Han töltade i en riktigt trevlig form och takten var bra!

Jag bytte varv och började om från skritt. När han gick med eftergift gjorde jag övergång till tölt. Det här varvet var lite svårare, men jag red övergångar skritt - tölt och det blev bättre och bättre. Atli var upptagen med det andra ekipaget men tillslut tyckte jag vi varit så duktiga så jag saktade av till skritt igen. När vi skrittat några varv kom Atli och bekräftade att jag känt rätt - det hade sett riktigt trevligt ut i tölten så jag hade gjort rätt som avbrutit. Som avslutning på lektionen fick vi trava igen. Med mjuk hand och ledande tygeltag fick jag göra volter och serpentiner för att få honom att sträcka ut överlinjen. "Rid inte längre på volten än att han blir mjuk i sidan, då byter du varv så att du hela tiden varierar." sa Atli. Så här i slutet av passet hade Feykir ingen tanke på att rusa utan jag kunde istället driva honom fram mot bettet, han sträckte ut, slappnade av och jobbade jättebra!

Efter lektionen gick jag en promenad med honom för att "skritta av". Det byggs för fullt i Mariebäck i helgen - vindskydd i hagarna. När vi passerade fölhagen - där Feykir alltid vill stanna och titta på fölet och unghästarna - var det extra spännande eftersom det plötsligt stod en stomme till ett vindskydd där!

Här kunde vi alltså ha blivit kvar hela eftermiddagen, om inte matte varit bestämd och sagt ifrån att vi faktiskt MÅSTE gå vidare!

Lektion nr 2 fick vi än en gång börja med att trava lång och låg. Feykir började busa, men då petade jag till honom lite med pisken så att han skulle skärpa sig. Han är ju dock så fånig och låtsas alltid bli JÄTTERÄDD - som om jag spöat upp honom ordentligt trots att jag i verkligheten knappt nuddat hans av päls så "välbuntade" bakdel... Efter det tog det en bra stund att få honom att slappna av någorlunda i traven igen...

Sedan skulle vi sidföra på volt i skritt och tölta med mer samling än tidigare. I början gick det inte alls så bra med tölten som förra lektionen, han kändes mycket mera spänd... Atli sa att jag nog haft för bråttom att börja tölta, innan han var tillräckligt eftergiven i skritten, så jag fick sakta av och börja om. Flyttade honom ordentligt för innerskänkeln och när han blev eftergiven i sidan kunde jag succesivt samla honom mer och mer för säte och skänklar utan att få något i handen! När jag så gjorde övergång till tölt gick det betydligt bättre igen! Atli sa att jag hela tiden måste vara uppmärksam på att han verkligen är eftergiven - varje "snäpp" jag höjer samlingen ska jag m h a skänkeln få eftergift innan jag går vidare och samlar mer. Nu fick jag växla varv på volten ofta och verkligen DRIVA. Det märktes så tydligt när Feykir verkligen trampade under sig ordentligt, för då blev det JOBBIGT och jag fick driva mycket, mycket mer för att han inte helt enkelt skulle stanna!

Även denna lektion fick vi avsluta med att trava lång och låg, längs spåret, på volter och i serpentiner. Nu när han var trött kunde jag driva fram honom i traven på ett annat sätt. Efteråt sa Atli att som Feykir travat på slutet var precis som han ville se honom. Den där grundformen i trav är optimal för att bygga upp en stark överlinje, vilket vi behöver för att kunna begära samling. "Så där vill jag se honom trava i början av lektionerna också!"

När lektionen var slut var klockan 16 och det hade hunnit bli nästan mörkt. Gick en promenad med Feykir som "avskrittning" och jag tyckte han var ovanligt sansad, trots att det var skymning - han brukar få extra livlig fantasi då. När vi var nästan hemma fick jag dock ta tillbaka det där med "sansad"... Hela dagen hade vägen mellan Josefshallen och unghästhagen varit avstängd p g a en elkabel som dragits över den. Men nu var den borttagen så jag gick den vägen tillbaka till stallet. Vid staketet låg en stor rulle med markduk, som används till vindskyddens botten. Jag trodde i min enfald att om jag bara gick på förbi rullen så skulle Feykir inte heller reagera. Jag hade fel! När han fick syn på rullen - som uppenbarligen var beredd att gå till attack - kastade han sig bakåt med sådan kraft att han slet omkull mig på marken! Det var nio minusgrader och STENHÅRT i backen så jag fick en rejäl smäll både på höften och ena knät... Han började backa och jag övervägde om jag skulle hålla kvar i tyglarna eller släppa. Har en gång i min ungdom släpat efter en häst i tyglarna längs en grusväg och skrapat upp hela höften och det ville jag inte gärna uppleva igen... men jag ville verkligen inte heller att min uppjagade häst skulle springa iväg med hängande tyglar som han så lätt kunde trampa på och göra sig illa i munnen! Bestämde mig för att hålla fast honom och som tur var tog han bara några steg bakåt innan han stannade.

När jag sedan försökte övertala honom att gå fram och nosa på den livsfarliga rullen "snarkade" han lika upprört som en riktigt skärrad Reykur! Han lyckades även jaga upp unghästarna, på andra sidan staketet. Kýlja, som är unghästarnas "nanny" hörde uppståndelsen och kom farandes i full galopp för att se vad som stod på! Tillslut blev han i alla fall tillräckligt modig för att gå fram och nosa. Jag placerade en hästgodis på rullen och med fara för eget liv åt han faktiskt den också. Riktigt modig kille!

När Feykir fått kraftfoder och gått ut i hagen med täcke på var det dags att åka hemåt. När jag skulle byta skor i Josefshallen var jag så stel att jag knappt nådde ner till fötterna! Jag var helt klart i behov av ett varmt bad och rejält med stretching! Men jag var MYCKET nöjd med kursdagen när jag körde hemmåt!