Söndag

När vi även idag joggade igång med travlongering 5+5 minuter böjde Hamingja innersidan fint från start även i höger varv! Och när vi sedan skrittade iväg längs asfaltvägen på långa tyglar frustade hon så belåtet igen och igen och igen - det var uppskattat att få röra på sig! (Som Lára som ibland frustade i varje språng av glädjen att få galoppera!) Längs Hultetvägen flyttade vi för skänkeln och gjorde även några övergångar till tölt. Men även om det inte inte är så mycket kvar av förra årets vassa grus så är vägen väldigt hård, så jag begränsade tölten till de sträckor där gräskanten mot diket var tillräckligt bred för att rida på.

Tidigare dagar har vi ridit väg nummer två över ängarna ner mot Höbäcken, så för att variera oss testade jag idag den första och den tredje, men när det inte gick att se någon tydlig väg att rida på vände vi och fortsatte till den fjärde vägen där vi hade mer tur! Jag flyttade undan för högerskänkeln samtidigt som jag gjorde en övergång till tölt och Hamingja kändes direkt mer lösgjord och töltade med härlig bärighet - vilket jag definitivt tror berodde på att det var ett "snällare" underlag med mer svikt! Så i fortsättningen får vi hålla oss till skritt på grusvägen.

Den härliga tölten på "ängsvägen" var gravt beroendeframkallande, så jag såg till att få en rejäl dos till längs "ängsväg" nr 2 innan vi skrittade hemåt. Den bästa töltkänslan har vi fått när jag förberett övergången genom att flytta undan för vänster skänkel och ridit henne vänsterställd i tölten. Jag har provat lite olika saker för att hitta samma känsla när hon är ställd åt höger, bl a att börja med henne vänsterställd och sedan försiktigt ställa om nacken åt höger. När jag idag testade att med sidförande tygeltag "ta med bogarna åt vänster" samtidigt som jag flyttade bak vänsterskänkeln och ställde om till höger blev resultatet bäst hittills! (Som så många gånger förr var det ett Atlicitat som fick poletten att trilla ner för mig - denna gång: "Du kontrollerar bogarna med tyglarna och bakbenen med skänklarna!") 

Inspirerad av detta testade jag också att "ta med bogarna åt vänster samtidigt som jag gjorde övergången till tölt och då lyckades vi också komma ifrån att hon vill korta upp halsen och bli spänd när jag ställer henne åt höger. Min DUKTIGA häst fick sedan en lång, välförtjänt skrittpaus hela vägen tillbaka till Höbäcken! Och tack vare det svalare vädret var det väldigt lite bromsar, så både häst och matte kunde verkligen slappna av! Nu LÄNGTAR jag till nästa ridpass - förhoppningsvis redan i morgon!!!

Hamingja v/s mördarsvanarna 2-0

Matte jag är faktiskt FULLT upptagen!!!

Idag var det lite svalare än igår, antagligen därför det knappt var några bromsar... skönt, särskilt för hästarna! Hamingja och de andra stona stod långt ner i hagen ganska nära bäcken och jag räknade inte med att hon skulle komma, men ropade och visslade ändå bara "för ordningens skull". Mycket riktigt jag fick gå hela vägen ner där jag hittade henne inne bland HÖGA brännässlor... hon verkade HELT oberörd av dessa, men det var inte jag när det visade sig att de brändes GENOM ridbyxorna.... :-O

De kala partierna under pannluggen och vid öronen hade inte utökats och det hade inte heller tillkommit några sår så det kunde bli ridning idag också! Fast först värmde vi upp med att longera 5 minuter trav åt vardera hållet. Alldeles i början "välte" hon lite inåt med högerbogen men för varje dag tar det kortare och kortare tid innan hon istället böjer sig i innersidan!

Fortsatte sedan med gårdagens vinnande koncept: flytta för skänkeln för smidighet och längd på halsen och när vi kom till Hultetvägen även övergångar till tölt från detta läge. Det är svårare att hålla henne högerställd och korsa med höger bak - men precis som i longeringen går det lite bättre för varje dag! Även idag valde jag andra vägen över ängarna på vänster sida och över bäcken. Men nu verkade vallen på området runt den första vägen vara slagen och plastad så nästa gång tar vi kanske en sväng mellan "dinosaurieäggen".

Även idag lyckades vi skrämma upp den stora flocken svanar som uppehåller sig vid skogsbrynet på andra sidan bäcken. Det är verkligen "pay back-time" m a o!!! När vi vände tillbaka hemåt bjöd Hamingja på en riktigt härlig känsla i tölten!!! Det går som sagt bäst att göra övergången till tölt när vi flyttar för vänsterskänkeln, men när vi töltat med vänsterställning en stund testade jag att ställa om till höger med ett sidförande tygeltag med en mjukt vibrerande hand och då fick vi högerbogen på plats och kunde bibehålla lösgjordheten i tölten!!!

Tillbaka på Hultetvägen blev det sedan en låååång skrittpaus som belöning och sedan fick hon börja sträcka ut framåt, nedåt i tölten. Hemväg är ju alltid hemväg och snart började hon dra upp tempot, men jag mindes Atlis: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna - flytta för skänkeln istället!" och jag hade faktiskt så pass tur när jag tänkte att jag testade att flytta för vänsterskänkeln eftersom det är lättare för henne. Och tänk, då gick det ganska bra!!!  

VILKEN LYCKA!!!

Fredagsfys!

Efter lunch åkte jag till Höbäcken för att sköta daglig tillsyn av alla hästarna samt rida. Med 26 grader i skuggan var det tur att det även idag blåste kraftigt...! Precis som igår började jag med att longera Hamingja i trav som uppvärmning och sedan nyttjade vi den asfalterade Seletvägen till att flytta undan för skänkeln så att hon korsade bak och längde halsen. Från det läget började jag sedan göra övergångar till tölt. 

För att hålla oss undan insekterna så mycket som möjligt höll vi oss sedan längs Hultetvägen istället för att rida stigen inne i skogen - bromsarna var onödigt många ändå... :-O Precis som igår red vi sedan den andra vägen på vänster sida över ängarna. När vi ridit över Höbäcken skrämde vi upp en jättestor flock med STORA fåglar (jag hann räkna till minst 30 innan de försvann utom synhåll) och Hamingja fick därmed lite revansch för att de gånger fåglar skrämt henne!

Det var verkligen en härlig känsla i ridningen idag - och den blev ÄNNU bättre under hemvägen när det - trots värmen - kom extra energi! Det kändes lätt för Hamingja att tölta i lugnt tempo men ändå energiskt, avslappnad med lång hals! Och det kändes lätt att rida henne - nästan bara att slappna av och "åka med"! Tillbaka på grusvägen fick hon sträcka ut med successivt allt längre hals i tölten för att varva ner. Och när vi skrittade hemåt längs asfaltvägen verkade vi ha ridit ifrån de värsta bromssvärmarna - skönt! 

Fårskinnet på nackstycket har fungerat bra så här långt, inget ytterligare skav har uppstått så det verkar gå bra att fortsätta rida. Väldigt uppskattat av ridsugen matte och även väldigt bra med tanke på hur lätt hon går upp i vikt på betet... Och ännu ett ridpass där jag sluppit kramp i mina muskler. Jag tror att det delvis beror på det yogaprogram jag fick på Smärtrehab i Boden och som jag gör (nästan) varje kväll med syfte att lugna ner nervsystemet och förbättra sömnen. Förutom att jag sover bättre/mindre dåligt så tror jag också det har gett mig förbättrad kroppskontroll som gör att jag upptäcker spänningar i musklerna på ett tidigare stadium. Och får då möjlighet att agera för att släppa spänningarna innan jag hamnar i den onda cirkel som muskelkramperna orsakar då det gör mer och mer ont och därmed krampar mer och mer... Och jag tror Hamingja är minst lika glad över detta som jag!

Ridning med lurv!

Hamingja, Vidalin och Lisa-Greta "värmer upp" inför sommarbetet!

Under midsommarhelgen fick hästarna flytta till sommarbetet på Höbäcken. Johan och jag hade hunnit åka till Umeå så Christina och Alice var bussiga att ta med Hamingja åt mig! När jag kom till Höbäcken igår upptäckte jag att hon fått kala fläckar vid öronen och under pannluggen... Vid videokonsultation med en av Agrias veterinärer fick jag rådet att låta en veterinär titta på det IRL. 

Då skickade jag en video till Evidensia på Bodentravet och veterinären där tyckte också att hon borde undersökas IRL, men de ville inte att jag kom dit med henne ifall det är något som smittar. Fick tips på några veterinärer som åker ut men det gällde ju också att hitta någon som inte hade semester... tillslut hittade jag en i alla fall och efter lite ommöblering i hennes schema kunde hon klämma in ett besök i Höbäcken på tisdag. Jag bestämde mig sedan för att avstå ridning för att inte riskera att orsaka skav på de hårlösa partierna runt öronen. 

På väg hem från Höbäcken svängde jag förbi Hööks på Storheden och två insektsmedel i sprayform och dessutom en stor burk Skillingarydssalva. Köpte också en fårskinnstunnel att sätta på tränsets nackstycke för att minska risken för skav. När jag åkte till Höbäcken i eftermiddag var tanken att "bara" pyssla om Hamingja och "marinera" henne i insektsmedel så att hon förhoppningsvis blir lite mindre besvärad av bromsarna som i år verkar slå alla rekord med hästlängder... både när det gäller antal och storlek...! :-O

Väl där kunde jag dock till min lättnad konstatera att de kala fläckarna i pannan och runt öronen inte blivit större sedan igår. Man kunde fortfarande ana de små röda prickarna som hade tillkommit igår, men de hade inte blivit fler. Och i o m att det var pyttesmå prickar, inte rispor tror jag de uppkommit när hon p g a att hon gnuggat bort lösa skorpor/hudflagor och att då även några som bara lossnat till 99 % följde med. Alltså inte att hon kliat sig våldsamt, för i så fall tycker jag borde det ha varit avlånga rispor eller större sår. 

Och när jag nu såg att de kala fläckarna inte förvärrats bestämde jag mig för att inviga "fårskinnslurvet" genom att rida en sväng! Men först testade jag att longera i trav som uppvärmning och det visade sig att området där vi brukar vända med hästtransporterna var tillräckligt stort för att tillåta detta! Började med 5 minuter i vänster varv och när jag sedan bytte till höger ville hon till att börja med "välta" inåt med högerbogen men innan de 5 minuterna var slut hade hon slappnat av och rundade innersidan. 

Hade longerat i grimman och när jag sedan satte på sadel och träns konstaterade jag att fårskinnstunneln på nackstycken med råge täckte de kala områdena vid resp öra så det borde inte finnas någon risk att det skulle börja skava. Vi skrittade bort till Hultetvägen där det visade sig att Hamingja mycket väl mindes vår snitslade slinga in till stigen/skidspåret som går längs med vägen - och även mindes att det var "snabbast genom snåren vinner" som gällde! Snitslarna hade dock blivit väldigt bleka under vintern, men jag såg att rullen med plastband ligger kvar i sadelvagnen sedan förra året så jag får sätta upp nya vid tillfälle!

Från Hultetvägen red vi sedan den andra vägen ner till vänster mellan åkrarna och varvade samlad skritt med töltintervaller. På tillbakavägen bestämde jag mig för att hoppa över skogsridningen och testa underlaget på Hultetvägen vilket visade sig vara bättre än förra sommaren, d v s inte alls så mycket vasst grus som då. Men underlaget var hårt, så jag red ute på gräskanten när det var möjligt. Under hela ridturen märktes det på Hamingja att det var ett år sedan vi red här sist, för hon var spänd och ofokuserad med varningssystemet påslaget... eller man kanske kan säga att hon var VÄLDIGT fokuserad, bara inte på matte utan på omgivningen. Men det blir förhoppningsvis bättre framöver när hon hunnit kolla in allt.

Tillbaka i Höbäcken fick Hamingja njuta av att bli avsvampad och sedan "insektsmedelmarinerad". Det blåste ganska kraftigt idag och när vi skulle gå tillbaka till hagen hittade vi ett område där det både blåste och var skugga - så jag lät henne stå där en stund för att svalka sig. Redan på håll hälsades Hamingja välkommen tillbaka med gnäggningar från kompisarna i stoflocken. Ett minne från hennes BFF Litlamin (RIP) som alltid gjorde så och lärde Lisa-Greta & Co att när Hamingja närmar sig ska man gnägga! Men Hamingja visade ingen uppskattning utan "tackade" med att jaga undan dem för att få utrymme att rulla sig ordentligt...! :-O

Gräset kan knappast bli grönare...!

Efter regnet här om natten är det så grönt att man nästan kan tro att bilden är manipulerad!

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen gick hästarna och betade gräs, så jag ägnade 40 minuter åt att mocka i stonas gräshage innan jag tog in Hamingja. Hon hade förstås gärna fortsatt att mumsa gräs, men när hon kom in i det svala och insektsfria stallet såg hon ändå VÄLDIGT nöjd ut och ville "sova" med huvudet i min famn en jättelång stund! Mysigt tyckte matte också!!!

Idag varierade vi genom att ta till höger bakom vägbommen och fortsätta genom skogen till Torrbergsvägen - det var JÄTTELÄNGE sedan vi sist red ända dit!!! Inledde med att flytta för skänkeln längs dikeskanterna i skritt. I lilla backen upp till vändplanen blev det två vändor: först vänster och sedan höger galopp. Jag har haft lite problem att fatta höger galopp på slutet, men idag funkade det klockrent och Hamingja drog dessutom igång turbomotorerna så vi dundrade verkligen fram! Sedan var hon förstås flåsig i värmen, så det passade bra att skritta i terrängen genom skogen. 

Framme vid Torrbergsvägen blev det mer sidförande och övergångar till tölt - så härligt!!! Efter en stund vände vi och red samma väg tillbaka. Vid det här laget hade Hamingja hunnit bli ganska svettig, vilket verkade locka alla skogens bromsar så tillslut kändes det som att vi hade ett stort moln kring oss... Trots att jag sprayat henne med Autan innan ridturen, vilket jag tycker brukar ha bra effekt mot broms... Stackars Hamingja fick nästan panik ett tag och visade prov på lite spansk skritt när hon försökte bli av med en stor broms som satt på ena frambenet...! 

Tillbaka vid vändplanen försökte vi sedan springa ifrån svärmen på de sträckor som saknar vasst grus och successivt tunnades äntligen svärmen ut! När vi var tillbaka vid stallet hade vi ridit ungefär en timme och till min glädje hade jag även idag klarat mig ifrån muskelkramper - hoppas, HOPPAS att den trenden fortsätter!!!  

Inga muskelkramper!

After work!

I eftermiddag blev det ett härligt ridpass på 50 minuter som vi inledde med lite galopp i "kyrkbacken" innan vi red upp till vänster bakom vägbommen. Jobbade med att flytta undan för innerskänkeln i skritt så att Hamingja korsade bak, slappnade av och längde halsen. Sedan övergångar till låååångsam tölt och mer sidförande för att bromsa upp när tempot började dra iväg. 

Red in till höger mot Torrbergsvägen men vände vid älgtornet och fortsatte sedan upp till vändplanen. Där blev det voltarbete i skritt då jag omväxlande flyttade ut bakdelen resp vände för ytterhjälperna med utåtställd häst för att "få koll" på ytterbogen - f f a den högra förstås...! Jag måste också komma ihåg att ALDRIG bli stum i högerhanden, den behöver vibrera lätt även när den är yttertygel för att Hamingja inte ska "fastna" i den och korta upp nacken. 

Under hemvägen fick jag sakta av och börja om från samlad skritt några gånger när hon började kännas "framtung". När jag sedan gav längre tyglar i tölten för att hon skulle få sträcka ut och börja varva ner gick det faktiskt riktigt bra att kontrollera tempot genom halvhalter med sätet! Hon fortsatte att jobba så bra med ryggmusklerna så jag vi fortsatte med detta nästan fram till bommen och tog sedan en liten sväng även på den högra vägen för att skritta av. 

Det här är faktiskt FJÄRDE ridpasset i rad som jag aldrig fick några muskelkramper - det går framåt!!! Och min puls gick aldrig över 134 slag vilket också var bra! Idag har jag ridit trots att jag ska fodra hästarna i kväll - man kan väl inte vara förståndig JÄMT??!! Men i morgon SKA jag vara förståndig och lunchfodra men stå över ridningen. Och på måndag har jag PTSD-terapi på sjukhuset på förmiddagen och efter det brukar det kännas som att jag både sprungit ett marathon och blivit överkörd av en buss... så jag får se om krafterna räcker till lite ridning på eftermiddagen.

I love the feeling!!!

Polishästträning pågår!

Oj, vilken härlig ridtur Hamingja och jag fick idag! Det var aningen svalare idag (22 grader) och dessutom sköna vindar som till stor del höll undan insekterna. Vi skrittade via kyrkan och allén ner till bäcken och nere på bilvägen tog vi åt vänster mot Alviksträsk där vi fokuserade på att flytta för skänkeln i skritt åt båda hållen. Flytta och STORA eftergifter när hon korsade med inner bak, slappnade av och längde halsen. För mitt inre öra hörde jag Atlis "Belöna, belöna belöna! Den som är bäst på att belöna blir den bästa hästtränaren!!!" 

Svängde in till galoppbacken och eftersom vi inte ridit där på länge skrittade vi först uppför backen och ner igen för att hon skulle hinna scanna av omgivningen. Vilket hon också gjorde - det hade tillkommit endel skräp på gamla soptippen vilket krävde en stunds begrundan innan vi kunde fortsätta. Galopperande sedan två vändor i galoppen, en i vardera galoppen. 

Det är så härligt nu när skogsstigar och skogsvägar tinat fram och börjat torka upp - man får så många fler valmöjligheter! Nu testade vi att fortsätta förbi galoppbacken och till att börja med var underlaget torrt och fint. När vi kom till det första blöta partiet och jag kunde se att det var väldigt blött längre fram också vände vi och Hamingja bjöd på en härligt avslappnad tölt och jag kunde kontrollera tempot med små halvhalter!

Istället för att rida ner till bilvägen igen fortsatte vi efter en stig i riktning mot korsningen mot sjön. Även nu i tölt trots det varierande underlaget. När jag för många år sedan hade tillfälle att träna för nu framlidne Vignir Jónasson förklarade han att tölt i ojämn terräng är mycket effektivt som lösgörande för hästen. (En person som ridit ut med honom vid flera tillfällen berättade senare hur Viggi "fräste på" i tölt i friskt tempo rakt ut i stenig terräng där många svenskar skulle vara tveksamma att rida i skritt...!) Sådan terräng var det inte alls frågan om nu, men ändå ganska ojämnt så takten blev lite "tjolahopp tjolahej" ibland... Så note to self: om jag råkar dunsa Hamingja i ryggen så att hon blir spänd är det lika bra att sakta ner i skritt och börja om, då är det betydligt lättare att få henne att slappna av igen än om jag försöker lösa problemet i tölt. 

När vi kom fram till ödehuset vände vi tillbaka genom terrängen. För att få njuta mer av den trevliga tölten red jag tillbaka förbi galoppbacken för att åter vända vid första blöta området. På tillbakavägen bjöd Hamingja åter på en riktigt härlig töltkänsla - energisk och lösgjord! Även nu räckte små halvhalter för att bibehålla tempo och takt! Tillbaka i stallet kunde jag än en gång konstatera att varken sadeln eller sadelgjorden glidit fram (trots att vi idag galopperat t o m) och inget skav trots att hon var ganska svettig. Som belöning fick sedan duktiga hästen beta gräs i 15 minturer. Som ni ser på bilden kombinerade vi det med polishästträning!  

Retrorep är riktigt rätt!

Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!

Värmen håller i sig och det var 26 grader i skuggan när jag kom till Mariebäck söndag eftermiddag. Men det blåste skönt och jag satsade på att rida där det hade potential att blåsa som mest: bilvägen mot Alviksträsk. Det blev mycket tölt idag medan vi flyttade undan för skänkeln i sicksack fram och tillbaka över vägen när vi behövde återställa takten. 

Under hemvägen fick Hamingja som vanligt "lite extra bakben" och jag behövde bli än mer aktiv med förhållningar för att inte all kraft skulle vara skjutkraft. Några gånger varnade min pulsklocka att min puls var för hög och jag kan i efterhand se att den under hemvägen låg på 120-150 slag per minut och det senare är ju definitivt för högt... Men jag mådde ändå hyfsat efteråt och jag kunde konstatera att jag faktiskt klarade hela ridpasset utan att musklerna började krampa! 

När vi var tillbaka i stallet såg jag att sadeln inte åkt fram utan låg kvar där jag satt den och inga skav efter sadelgjorden trots att hon var ganska svettig. Min retro-repgjord fortsätter att imponera - endel saker VAR verkligen bättre förr!!!