Lugnet före stormen...!!!

...var nog vad jag - bokstavligen - fick uppleva i stallet i eftermiddag...! Inför morgondagen har nämligen SMHI gått ut med varningar för kulingvindar (upp till 24 m/s) på Bottenviken och upp till 23 m/s i vindbyarna här runt Luleå... :-O Ovädret kommer västerifrån och när det drar in över Norges kust handlar det t o m om orkanvindar och i Norrbottensfjällen också mycket hårt väder, så i jämförelse med det låter det ju ändå som att vi kommer undan förhållandevis lindrigt. Men risken för fallande träd bedöms som stor så det är knappast en lämplig dag att vara ute och rida... 

Efter en jobbig natt då jag varit vaken mycket trodde jag inte att jag skulle orka till stallet idag... men under dagen började jag alltså allt mer inse att morgondagen inte kommer att bjuda på något bra ridväder, och tillslut lyckades jag ändå uppbåda lite ork. För jag vet ju hur bra jag mår i själen av att få vara med Hamingja! Enligt prognoserna skulle det börja blåsa redan under eftermiddagen idag, men när jag åkte till stallet vid 15-tiden idag var det fortfarande relativt vindstilla, så bokstavligen lugnet före stormen alltså...!

När jag satt i sadeln och skrittade iväg mot kyrkbacken tänkte jag: "Men jag orkar ju inte det här...!" :-O Fast peppade mig själv med att jag ju bara kunde skritta en kort sväng och sedan avrunda. Längst ner i kyrkbacken tyckte dock Hamingja att vi skulle galoppera tillbaka upp och man vill ju inte vara en "party-pooper"... så jag gjorde henne till viljes - två gånger! 

Sedan tänkte jag skrittade tillbaka mot stallet, men så började jag tänka att jag kunde ju ta bara en liiiiiten stund på ridbanan för att "känna lite" på samlad skritt innan vi avrundade för dagen. Jag behöver ju verkligen träna på att komma ihåg att slappna av i mina muskler som belöning när hon gör det jag ber om. Väl på ridbanan tränade lite mer i vänster varv idag, och när jag kom ihåg hur viktigt det är att stödet på yttertygeln ges med en fjädrande, lätt vibrerande högerhand (får INTE bli stum!!!) så blev den samlade skritten riktigt trevlig!

Några övergångar till "nästan-tölt" hann vi med också innan vi avrundade genom att Hamingja fick sträcka ut på allt längre tyglar i "nedvarvningstölt" där jag red på microvolter för att hålla nere tempot. Och när hon frustat avslappnat i båda varven fick det tillslut räcka för idag. Då var jag HELT slut, men jag orkade faktiskt både köra hem och ta mig från garaget in i huset innan jag kraschade på en stol i köket. Johan - mitt ständiga stöd i livet - såg hur det var fatt och vips hade han fixat en tallrik middagsmat som han placerade framför mig på bordet. Och nu, två timmar senare, orkar jag ju faktiskt blogga! Det finns hopp om livet!

Hamingja-effekten!!!

 

Pussgrader och kramsnö idag! 

Jag hade ingen bra natt i natt, vaknade kl 04 och kunde inte somna om så kl 05 steg jag tillslut upp... jag har ju svåra sömnstörningar sedan många år och dessa har förvärrats ytterligare av min PTSD så att jag fått lägga till ytterligare en sömnmedicin utöver den jag haft länge. Men medicinerna till trots så är regelbundna rutiner VÄLDIGT viktigt för min sömn, både att jag tar medicinerna samma tid som jag brukar och att jag helst också går och lägger mig när jag brukar. 

Fast ibland kommer förstås livet emellan - som i lördags - när jag behövde ta medicinen två timmar senare än jag vanligt. Att jag då somnade senare och hade svårare att vakna i går morse är ju ganska logiskt. Men sedan blir det ofta som i natt - att jag under någon/några nätter vaknar vid 04 och inte kan somna om - och det känns ju inte lika logiskt... 

Något som är av VÄLDIGT stor betydelse för dygnsrytmen är i alla fall att vara ute i dagsljuset på förmiddagen. Så därför åkte jag till Hamingja för att rida en sväng. Först satsade vi på favorit i repris: galopp i kyrkbacken. Note to self: även höger galopp mår bra att att förberedas m h a högersluta! Jag kände mig väldigt trött och seg så efter detta hade jag bara tänkt skritta på långa tyglar en bit längs bilvägen mot Alviksträsk. 

Men efter en stund tänkte jag att jag i alla fall kunde hålla tygelkontakt i skritten. Och en stund senare att jag skulle lägga in sekvenser av samlad skritt när jag tränar på att slappna av i säte och skänklar som belöning... Och när det började kännas bra kunde jag ju rida några övergångar från skritt till "nästan-tölt" för att hitta "dragläget"...! Detta, mina vänner, kallas "Hamingja effekten!!!" Världens bästa PT!!! Och enligt alla experterna den viktigaste resursen i min rehab!!! 

Hamingja njuter i solen efter ridturen!

Det hade varit grått på himlen hittills, men när vi var nästan tillbaka vid stallet igen kom SOLEN fram och fick snön att gnistra! Jag konstaterade att min timing kunde varit bättre - om jag gett mig ut för att rida 40 minuter senare hade jag fått rida i sol. Å andra sidan kunde jag nu sitta en stund utanför stallet och vila i solskenet och sedan fota fina bilder på Hamingja i hagen! Resten av dagen står f f a vila/återhämtning på schemat - allt enligt min rehabplan!

När man tryckt ihop sig med kompisen i fotoautomaten för att komma på samma bild...! ;-)

Elsa och Hamingja

Man ser ljuset - REDAN!!!

När man ser ljuset!!!

Tänk så GLAD man blir vid denna tid varje år när ljuset ÄNTLIGEN kommer tillbaka! Och varje år tycker jag ett det känns som att det kommer så plötsligt... antagligen för att det är lätt att tänka att det vänder vid årsskiftet, men årets mörkaste dag är ju faktiskt redan någon dag innan jul! 

Igår var jag faktiskt något så ovanligt som FÖRSTÅNDIG och avstod ridning eftersom jag skulle kvällsfodra. Jag kan inte lova att det nu är en vana, men tänker berömma mig själv varje gång jag lyckas. "BRAAAAA!!! DUKTIG!!!" som jag brukar säga till Hamingja!

I o m att jag skulle köra bil behövde jag vänta med min sömnmedicin till dess jag kommit tillbaka hem igen, så idag hann det bli lunchtid innan min hjärna började "starta upp" - efter en rejäl "stötdos" Cola Zero. Men trots att det dröjde till eftermiddagen innan jag åkte till stallet var det alltså dagsljus kvar! 

Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och när vi började med en högergalopp gick det bra - till dess jag råkade göra ett ljud som påminde lite om en smackning varpå min stackars oförberedda häst fick en chock och tappade galoppen... :-D Alltså jag kan inte annat än skratta åt hur otroligt fånig hon fortfarande är, trots alla års försök från både Sylvias och min sida att göra henne lite "avtrubbad"...! Sylvia konstaterade en gång när jag red lektion för henne att om vi skulle rida i samma final på tävling skulle hon lätt kunna fjärrstyra min häst och sabotera genom att smacka när vi skulle skritta och vissla när det var dags för galopp resp ökad tölt...! :-O Men under dagens andra galoppsekvens uppförde sig i alla fall matte ordentligt och utsatte inte sin stackars häst för något mer "ljudöverfall" så då gick det bra att galoppera ända till dess jag visslade! :-D

På vändplanen stod nu både en skördare och en skotare, men avverkningen har inte börjat ännu så det fanns inga uppkörda spår där man kunde fortsätta in i skogen. Hamingja fick i alla fall gå en liten bit in på sin favoritstig, där hon "ångade på" framåt som vanligt trots att snön idag nådde ända upp till mina fötter! :-O Av någon anledning tyckte dock hennes TRÅKIGA matte att vi väldigt snart skulle vända hemåt igen och det var en motvillig häst som efter lite övertalning lydde för att sedan flera gånger försökte vända tillbaka ut i djupsnön...!

Tillbaka på vändplanen tog vi en andhämtningspaus innan vi nyttjade ytan som ridbana där vi tränade "Kyras ABC" i skritt. Under hemvägen inledde vi med en sekvens i vänster galopp (utan nästan-smackning från matte) innan vi övergick till samlad skritt i högersluta med övergångar till "nästan tölt". När vi var nästan hemma vände jag tillbaka för att rida "nedvarvningstölt" i lång, låg form där aktiviteten i bakdel och rygg gav en fin bekräftelse på att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt!

Totalt blev det ett ridpass på 45 minuter och det var bara vid ett tillfälle som min puls gick upp till 137, i övrigt höll den sig hela tiden under 128 slag trots både galopp och tölt så det går ju så sakteliga åt rätt håll åndå. Nu efteråt är jag förstås JÄTTETRÖTT, men supernöjd med att jag orkat genomföra tre så pass bra ridpass denna vecka trots urladdningen förra lördagen som fysioterapeuten på Smärtrehab skulle ha kallat för allt annat än "lagom"...! 

Fredagstölt och smärtrehab

Så här ser livskvalitet ut!!!

När jag kom till stallet i eftermiddag skulle det snart börja skymma. Min plan var att värma upp med två galopper uppför kyrkbacken och sedan träna tölt på ridbanan. Utifrån det perspektivet verkade det möjligen som "overkill" att ta både reflexväst och pannlampa på när jag red iväg... men jag ville gardera mig ifall jag av någon anledning skulle ändra mig och vilja rida längs bilvägen istället. "Både hängslen och livrem" m a o! 

Hamingja var pigg och hade ett härligt driv i steget när vi skrittade bort till kyrkan och nerför backen mot bäcken. Jag ville börja med höger galopp och var ovanligt noggrann när jag förberedde Hamingja genom att samla henne i skritten. Ändå missade vi första galoppfattningen... men den andra blev jättebra och Hamingja höll en härlig bärighet i galoppen ända till dess hennes matte råkade dunsa till lite i sadeln - då blev hon spänd och tappade förstås galoppen. 

Vänster galopp blev sedan ännu bättre och när matte såg till att hålla en lätt sits hela tiden - utan dunsar i sadeln - höll Hamingja både bärighet och gångart ända till dess jag visslade och då var vi nästan framme vid kyrkan. Trots reflexväst och pannlampa höll jag mig till ursprungsplanen och satsade på ridbanan efter denna härliga start.

På ridbanan fortsatte uppvärmningen med "Kyras ABC" där man gör en förhållning på yttertygeln och flyttar bakdelen undan för innerskänkeln. Först höll jag mig på en liten fyrkant men när Hamingja kändes "med på noterna" övergick jag till att växla mellan att flytta omväxlande för höger resp vänster skänkel. Därefter gick vi ut längs spåret och samlade skritten m h a sluta resp öppna.

När jag på måndag förra veckan red på ridbanan - för första gången på mer än ett år - fokuserade jag på att varva friare skritt med viss grad av samling till dess Hamingjas reaktion inte längre var att vilja kasta sig iväg i tölt så snart jag bad om lite samling. Mot slutet av det ridpasset erinrade jag mig hur jag under en Atlikurs där jag fick rida massor av övergångar från skritt till "bara nästan-tölt" och tillbaka ner i skritt igen. Jag mindes den härliga känslan när jag tillslut kunde låta henne smyyyyyga över i tölt i ett riktigt långsamt tempo och helt lätt i handen och det sedan räckte med små förhållningar med sätet för att bibehålla denna tölt! 

Detta var verkligen en målbild för träningen framöver - och idag var det dags att försöka ta nästa steg! När jag nu började leta efter "bara nästan-tölten" tänkte jag att det var lite som när man en gång i tiden skulle ta körkort och behövde lära sig att hitta "dragläget" med koppling och gas! Trots att det var mycket att tänka på kom jag ändå ihåg att låta mina muskler i säte och skänklar slappna av - i alla fall ibland - som belöning när Hamingja gjorde rätt. Allt mitt försök till fokus på detta när jag ridit skritt resp tölt i skogen/på bilvägen de senaste månaderna har nog gjort lite nytta!

Mot slutet av ridpasset fick jag faktiskt uppleva några korta sekvenser med lite av den där känslan från Atlikursen - när Hamingja vilade på stegen i långsam tölt istället för att lägga sig på i handen och "springa ifrån" samlingen! När hon som belöning fick sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggmusklerna trots de långa tyglarna. 

Atlis grundupplägg för träning av häst är att som uppvärmning rida tölt i lång, låg form. Både för att hästen ska sträcka ut överlinjen och för att den ska bygga de muskler den behöver för att bära upp sig i tölt. Men i Hamingjas fall har han konstaterat att hon behöver ha en viss grad av samling redan när man börjar tölta för att hon inte ska vara så passtaktig, så på lektionerna för honom får jag värma upp i trav på volt istället och sedan samlad skritt följt av tölt. 

Själv använder jag gärna galopp i backe som uppvärmning - särskilt nu när jag ännu inte hunnit få tillbaka den kondition som krävs för att hantera Hamingjas STORA trav. (Men redan innan min operation brukade jag ofta använda galopper i "kyrkbacken" som uppvärmning inför träning av tölt på ridbanan.) Har jag lyckats aktivera Hamingjas bakdel ordentligt under töltträningen brukar sedan i alla fall vår "nedvarvningstölt" på successivt allt längre tyglar vara helt i Atlis smak. Och för att kompensera för den uteblivna "uppvärmningstölten" brukar jag vid sådana tillfällen låta henne "nedvarvningstölta" extra länge - så också idag!

Så ROLIGT att orka med ett sådant här pass på ridbanan - då jag t o m höll tyglarna i BÅDA händerna! Det var 55 minuter sammanlagt inkl uppvärmningen i kyckbacken. Efteråt har jag förstås varit HELT slut - men det var det verkligen värt!!! I morgon lördag blir det vilodag för Hamingja, för då ska jag kvällsfodra och det blir för tufft om jag ridit innan. Men på söndag hoppas jag vara tillbaka i sadeln!

Idag fick jag förresten lite mer info om smärtrehabiliteringen på Garnis Rehabcenter i Boden som jag ska  påbörja, 8 veckors rehab med start v 10. (Sedan i höstas deltar jag ju i en digital smärtskola som en förberedelse för detta.) På ett övergripande plan handlar båda stegen om samma sak: i o m att det inte finns fungerande smärtlindring provar man olika strategier för att hantera smärtan med målsättningen att kunna vara fysiskt aktiv trots den. Att prova sig fram till vilken balans mellan fysiskt ansträngning och återhämtning just min kropp behöver för att smärtan på sikt ska begränsas så mycket som det är möjligt. 

Otålig som jag är hade jag hoppats på att få börja på Garnis i Boden redan v 3, då årets första rehabgrupp skulle starta. Så blev det alltså inte, men jag har insett att jag i o m det hinner få sju "extra" veckor med den digitala smärtskolan och den rehab-plan jag gjort tillsammans med fysioterapeuten på Smärtrehab på Sunderby sjukhus. 

Bland råden jag fått av honom är att hela tiden utvärdera: "Vad kan jag göra idag?" Och då prioritera det som är roligt, det som ger energi samt träning som över tid begränsar smärtan så mycket som möjligt. Att hitta en balans mellan fysisk belastning och återhämtning som möjliggör en regelbundenhet i träningen. Att prova mig fram till vad som är lagom just för mig - och att hålla mig till det även när jag har bättre dagar. Istället för som jag brukar: bli så jätteglad när jag mår bättre någon dag och då passa på att göra så mycket som bara möjligt, för att sedan "krascha" och vara jättedålig i många dagar. Jag behöver lägga MYCKET högre prio på "lagom" fysisk aktivitet och det som ger återhämtning än vad jag gjort hittills i livet. Självklart är inget av detta någon "quick fix" så de extra veckorna i väntan på att få komma till Garnis är verkligen ingen nackdel - snarare tvärt om!

Onsdagsblogg!

När man hittat en häst som matchar perfekt!!!

Efter urladdningen i lördags har jag behövt flera vilodagar, men igår red Lisa och Hamingja lektion för Sylvia! Och i eftermiddag kunde jag åter uppbåda krafter för ridning! När jag kom till Mariebäck och såg att skogsvägen bakom vägbommen var uppskottad - i alla fall så långt jag kunde se från bilen - bestämde jag direkt att Hamingja och jag skulle ta reda på hur långt det nu gick att rida!

Det visade sig att det var den vänstra vägen som var skottad och det hela vägen upp till vändplanen. Jag antar att det betyder att det ska avverkas där i närheten även denna vinter - och då kanske vi får skogsmaskinspår vi kan rida efter också! 

Längs skogsvägen upp till vändplanen red vi några korta galoppintervaller som uppvärmning. Och sedan använde vi vändplanen till ridbana där vi skrittade på volt och flyttade undan för innerskänkeln, med många varvbyten. Hamingja kändes mjuk och lyhörd! Och jag försökte vara uppmärksam på att jag verkligen slappnade av i min skänkel som belöning så snart hon gjorde det jag bad om. 

Under hemvägen red vi sedan samlad skritt med övergångar till tölt och trots att det var hemväg gick det faktiskt ganska bra att hålla nere tempot i tölten! Och jag lyckades hyfsat med att slappna av i säte och skänklar som belöning. När vi var nästan hemma vände vi tillbaka mot vändplanen igen så att hon fick sträcka ut överlinjen i nedvarvningstölt en stund innan vi skrittade hem. 

När jag kom hem från stallet fick jag höra av Lisa att det precis varit en trafikolycka på väg 97 (Bodenvägen) vid nedfarten till färjeläget, p g a en bil som kört i fel färdriktning och krockat med en annan bil. Det måste ha hänt bara minuter efter att jag passerade just där - så obehagligt när det kommer så NÄRA...! :-O 

För ett antal år sedan var jag med om en riktigt obehaglig händelse när jag fick möte på avfarten till Gammelstad - någon körde mot enkelriktat och skulle komma ner på väg 97 (där det är 100 km/h) mot körriktningen.... Det var dessutom snöoväder och väldigt dålig sikt så jag vågade inte stanna till av rädsla att bli påkörd bakifrån av bakomvarande bilar, men jag blinkade kraftigt, slog på varningsblinkersen och tutade åt den mötande. Själv såg jag sedan inte vad som hände, men en av Johans kollegor som råkade köra strax bakom mig såg min varningsblinkers och såg hur den andra bilen stannade och började backa tillbaka längs avfarten. Säkert en inte helt lätt manöver i snöovädret... men VÄLDIGT mycket bättre än att komma ner på Bodenvägen och frontalkrocka med någon!:-O

HIHF-träning är den senaste träningstrenden!!!

(Lill-)Hjálmar och Hermann från Mariebäck

Idag stod det HIT (high intensity training) på min rehabplan, vilken innebär totalt 22 minuters träning där jag första minuten ska promenera så snabbt jag bara kan (med målsättning att nå upp till 80 % av maxpulsen vilket i mitt fall skulle vara 136 slag.) Därefter 10 minuter lugnare promenad och sedan upprepar man detta en gång till. Men jag höjde ribban och satsade istället på den allra senaste trenden: HIHF - High Intensity Horse Feeding! Och det i -26 grader dessutom...

Att det verkligen var "High Intensity" framgår ju av diagrammet ovan... Efter 15 minuter, är pulsklockan ett antal gånger larmat "pulsen är för hög" tog jag en kort paus från höbärandet och gick in i stallet för att fylla vattendunkar. (Pauser medan jag gör något ansträngande är verkligen inte min bästa gren... så visst var jag DUKTIG??!!) Och det hade ju en stor effekt på pulsen, även om den drog iväg upp igen när jag gick ut och fortsatte. (Johan var inte med och hjälpte mig denna gång - det är verkligen STOR skillnad...!)

Min kilometertid var verkligen inget att skryta med denna gång... Och mitt "snurrande" runt på gården för att ge alla hästar hö och vatten verkar ha gjort träningsappen lite yr... för den markerar att jag rörde mig så här och det är inte riktigt med sanningen överensstämmande - någon "utflykt" snett upp till vänster gjorde jag inte. Men det kan i alla fall konstateras att min kilometertid verkligen inte var något att skryta om denna gång! Och efter dagens kraftiga fysiska urladdning behöver jag balansera med en rejäl dos vila, både resten av dagen och i morgon. Så mycket har jag (i alla fall i teorin) lärt mig på under den pågående Smärtskolan!

Rehab-planen säger:

Rehab-planen säger 1 timme ridning idag!

Och när både morgonens temperatur och vind var betydligt "snällare" än igår var jag verkligen inte svårmotiverad!!! Solen fick jag se också - alla rätt m a o!!! Efter uppvärmning i form av två galopper i "kyrkbacken" följde vi bilvägen mot Avan och jobbade vidare med högersluta i skritt. Jag tänkte att vi skulle ta en galopp till i första lilla uppförsbacken och det tänkte Hamingja också - till att börja med... men sedan var det något som fångade hennes uppmärksamhet och fick hennes huvud att åka upp som på en giraff... och som alla vet galopperar girafferna inget vidare... 

Vi återgick till samling i skritt och sedan detsamma i tölt. Idag tycker jag det gick lite lättare att hålla ett lågt tempo i tölten på hemvägen och när det inte går så fort är det lättare för mig att hinna agera i ett tidigare stadium; både att återskapa samlingen innan jag hunnit tappa ut den helt och att snabbt "lämna henne i fred" när hon svarar som jag vill. 

Ser i träningsappen att min puls som mest var på 138 under detta ridpass - vilket är mer "lagom" än gårdagens 146. I morgon blir det ingen ridning för då står lunchfodring på schemat och utöver det är det dags för veckans andra HIT ("high intensity training") 1+10+1+10 minuter. Over and out för idag!

När vinden hetsar minusgraderna att anfalla...!!! :-O

Dagens - 19 grader på termometern kunde te sig tämligen beskedligt efter att vi här om veckan hade ända ner till -37... men "kryddades" idag tyvärr av en ISANDE vind med upp till 9 m/s i vindbyarna - vilket enligt väderappen ger en köldfaktor på/känns som -29... och det gjorde det verkligen IRL också kan jag intyga...!!! :-O 

Jag behövde vara hemma igen innan kl 12 så någon längre ridtur än dagens 35 minuter hade jag ändå inte hunnit med, men det hade ju gärna fått vara en liiiite behagligare känsla f f a i ansiktet...! När jag skrittade genom allén från kyrkan försökte jag ändå vrida ansiktet bort från vinden så mycket som möjligt för att det skulle bli lite mer uthärdligt. 

Efter två galopper uppför kyrkbacken bestämde jag mig för att rida längs bilvägen mot Alviksträsk, men att vända hemåt igen redan vid slutet av första raksträckan. Det innebar visserligen att jag skulle få vinden i ansiktet på hemvägen, men skulle ge bra förutsättningar för att rida samlad skritt och sedan tölt. I o m att jag inledde med vinden i ryggen kändes det förrädiskt behagligt när vi tränade samlad skritt så om jag inte i förväg bestämt var vi skulle vända hemåt är risken stor att jag fortsatt betydligt längre - och hemvägens -29 i ansiktet hade definitivt fått mig att ångra det!!! 

Både jag och Hamingja börjar faktiskt bli allt bättre på slutor och samling i skritt utan att förvandlas till järnspett! Och när vi på hemvägen gjorde samma sak även i tölt gick det ganska hyfsat också - vilket Hamingja markerade genom flera frustningar! Min målsättning är än så länge en lägre grad av samling i tölten som jag istället ska försöka bibehålla längre sträckor.  Hamingja har väldigt lätt för att samla sig och när jag haft svårt att bibehålla samlingen i tölten någon längre sträcka har det lätt blivit så att jag samlad henne ÄNNU mer inför tölten. Något som möjligen gett oss en lite längre sekvens i tölt innan jag "tappat ut all samling" men skapat mycket spänningar i både ryttare och häst. Så jag behöver jobba med mig själv och mina "micropauser" för musklerna MINST lika mycket i tölt som i skritt!

Igår hade jag vilodag, men Lisa och Hamingja körde markarbete på ridbanan - ett suveränt sätt att lära känna varandra på! Och ett förvånansvärt effektivt sätt att bygga upp hästens muskler på dessutom! Något jag blev varse för många år sedan när Hamingja fått behandling för sitt besvärliga bakknä och därför under fyra veckor bara skulle arbetas från marken på rakt spår i skritt, men gärna i samling. Atli hade instruerat mig hur jag skulle träna samling i skritt från marken längs långsidorna på ridbanan, med avslappningsvolter emellan. Detta gjorde vi fyra gånger i vardera varvet 3-4 gånger per vecka i fyra veckor. Totalt verkligen inte några långa stunder m a o. Men när jag sedan fick sitta upp igen och prova tölt var skillnaden häpnadsväckande stor - jag hade ALDIG kunnat gissa att den träningen kunde stärka musklerna så mycket på så kort tid!!! 

Tillbaka på (rid-)banan och galoppombyte!!!

-18 när jag kom till stallet i eftermiddag, så hästarna var härligt rimfrostiga!!!

Behövde vila mig i form på förmiddagen så jag kom till stallet vid 15-tiden då det började skymma. Så jag tog både reflexväst och pannlampa, för planen var att rida en sväng längs bilvägen. Hamingja var JÄTTEPIGG - hon tyckte väl att det var svalt och skönt ute - så jag hade lite svårt att hålla henne i skritt när vi red iväg mot kyrkan och nerför kyrkbacken! 

Nere vid bäcken gjorde vi en jättefin fattning av vänster galopp och med det tryck hon hade i steget var det inget problem att hålla en rund galopp hela vägen upp till kyrkan. När vi skrittat ner och jag skulle fatta höger galopp verkade Hamingja tycka att det var onödigt att ändra ett vinnande koncept, så hon tog vänster galopp en gång till istället. Men när jag upptäckt det hann jag inte be henne sakta av innan något i skogen fick henne att haja till, göra ett galoppombyte och fortsätta uppför backen i höger galopp! 

Och kanske var det Hamingjas demonstration av sina dressyrhästtalanger som efter denna galopp fick mig att ändra planen och satsa på ett pass på ridbanan - vilket måste vara första gången på mer än ett år!!! Väl där visade min superambitiösa (och temperamentsfulla) häst att hon var sig lik: så snart jag började korta upp tyglarna lite i skritten svarade hon med att direkt samla sig jättemycket tills framdelen började studsa av ilska över att "någon" begärde att hon skulle samla sig jättemycket...! 

Jag fick ta till Atli-knepet nr 1 när hon jagar upp sig: gå in på volt i skritt och be henne flytta undan för innerskänkeln. Och efter ett par varv "ökat tempo skritt på volt" började övningen ha sin vanliga effekt: Hon förstod vad som förväntades av henne, slappnade av allt mer och började frusta belåtet: "Det är ju bara det här jag ska göra - och det är jag GRYMT bra på!!!"  

Nästa steg blev att m h a vikthjälperna rida "kringelikrokar" över ridbanan till dess att hon slutade tolka varje byte av riktning som en signal att öka tempot. Efter detta tyckte jag vi var redo att ge oss ut på spåret i höger varv och göra som jag brukar längs vägen: samla skritten m h a högersluta, försöka slappna av i mina muskler som belöning när hon gör rätt och varva detta med sekvenser med friare skritt. Jag tyckte det gick ganska bra, men vi har ju också tränat på det ganska mycket den senaste tiden. 

När jag sedan bytte till vänster varv blev det svårare... tills jag kom ihåg att jag brukar använda öppna för samlingen då istället för sluta. Innan dess hade jag också kommit ihåg hur jag brukar avdramatisera övergången till öppna (eller sluta): att börja i slutet av ena kortsidan med en tidig hörnpassering och när hon böjt sig i innersidan använder jag vikthjälperna för att flytta henne ut på spåret på långsidan. Då har jag "lurat" in henne i en öppna eller sluta och kan låta henne flyta på i den framåt längs spåret. 

Efter att vi gjort så ett par gånger - så att hon hunnit "landa" i att hon bara förväntas göra något som hon faktiskt kan - brukar det sedan gå att be om öppna eller sluta "på vanligt sätt" utan att hon jagar upp sig och blir arg. Hamingja kan verkligen vara en "drama-queen" - precis som även Lára var - och det är något jag uppskattat hos dem båda! För när man lär sig hantera det och lyckas få den otroliga energin "med sig" istället är känslan fantastisk! 

Och när Hamingja även i vänster varv "landat" i dagens uppgift: vänsteröppna i skritt fick hon på Atlivis avrunda med skritt på volt i båda varven. Medan hon frustade så belåtet njöt jag av att känna hur hon verkligen skrittade "genom kroppen" med aktiv överlinje - att "bara" träna skritt är verkligen inte så "bara"! 

Dagens ridpass i träningsappen - visst ser det lite kul ut?!! :-D

Tölt varé här!!!

Ännu en bild från i onsdags - det vädret skulle jag gärna ha VARJE dag!!!

I fredags stod markarbete på schemat för Hamingja tillsammans med Lisa och igår hade hon en vilodag eftersom jag skulle kvällsfodra. Min smärtrehab handlar väldigt mycket om att försöka hitta en balans mellan träning och återhämtning för att begränsa smärtan så mycket som möjligt. (Det finns ju tyvärr inget sätt att ta bort smärtan helt.) Och därför försöker jag vara JÄTTEFÖRSTÅNDIG och inte rida de dagar jag ska fodra hästarna. I går kväll fick jag än en gång hjälp av Johan och smärtan efteråt var ganska hanterbar. 

I går kväll var Mariebäcksvägen inte plogad efter snöfallet och det var den inte när jag körde till stallet i morse heller - bara att hålla tummarna att Hamingja och jag inte skulle behöva möta plogbilen under vår ridtur nu när plogkanterna gör att det inte går att ta sig undan från vägen... 

Vi skrittade "kyrkbacken" ner till bäcken och värmde upp med en vänster- och en högergalopp uppför backen. Hamingja gjorde två jättefina galoppfattningar och höll dessutom även vänstergaloppen, energisk med avslappnad,  ända till dess jag visslade längst upp vid kyrkan. Efter att ha skrittat ner till vägen igen red jag till höger mot Alviksträsk och övergick snart till sekvenser med samlad skritt i högersluta varvat med friare skritt. Vi hann även med ett par övergångar till tölt innan vi vände hemåt igen.

Fortfarande hade vi inte sett till någon plogbil - och den turen höll i sig hela vägen tillbaka till stallet! Hemvägens första töltsekvens blev trevlig, men väldigt kort för det dök upp en bil så vi saktade av och höll ut mot vägkanten. Nästa sekvens blev ännu trevligare och även lite längre och när vi gjort nedtagning till skritt m h a Atliknepet att göra nedtagningen i en högeröppna frustade Hamingja så belåtet gång på gång! Vilken HÄRLIG kontrast till senast när hon hade mer eller mindre stresspåslag hela ridturen...! 

Även i skrittpauserna kändes det att hon verkligen jobbade aktivt med överlinjen och jag påmindes om ett tillfälle när jag nämnt för Atli hur en kollega med dressyrhäst använt en periods konvalescens när hon "bara" fick skritta till att förbättra hästens skritt med flera poäng. "Man kan rida skritt så att man förbättrar alla andra gångarter - eller så att man försämrar alla andra gångarter!" sa han. Och den här skritten kändes definitivt som något som måste ha positiv inverkan!

Avslutningsvis fick hon sträcka ut överlinjen på allt längre tyglar i vad som skulle vara nedvarvningstölt och hon bibehöll hela tiden en härlig aktivitet i ryggmusklerna så det kändes väldigt positivt även om tempot drog iväg väl mycket för att kunna klassas som nedvarvning...! :-O Det är i alla fall väldigt tydligt att ett par galopper i uppförsbacke är ett väldigt bra sätt att förbereda henne för tölt, för det är ju både lösgörande samtidigt som hennes bakdel aktiveras på ett sätt som jag har svårt att få till på annat sätt. 

När vi skrittade hem via kyrkbacken hade vi fortfarande inte sett till plogbilen vilket alltid är en lättnad!  Och den höll sig dessutom fortfarande borta när jag senare körde hemåt. Även om jag mycket hellre möter den med bilen än till häst så avstår jag helst då också. Vid de tillfällen det inträffat på den smala grusvägen har jag kört så långt ut på vägkanten som jag vågt, stannat bilen och för säkerhets skull också blundat medan den passerar... det där sista känns nästan allra viktigast! ;-) :-D Nu hoppas jag att skröppelkroppen sköter sig så att det kan bli ridning i morgon också - håll tummarna!

Fokusproblem...

När fotografen (Eva) skojat till det får man vrida lite på skärmen...!!!

Idag har SMHI tagit sitt förnuft till fånga och vi har åter temperaturer på rätt sida om 0:an, ca -10 är en alldeles utmärkt januaritemperatur tycker jag - och med strålande solsken dessutom fanns inget alls att klaga på när det gäller vädret!!!

Hamingja hade dock lite problem att fokusera på matte och ville gärna förvandlas till giraff under ridturen, så vi ägnade oss i väldigt stor utsträckning åt högersluta i skritt för att hon skulle få något att koncentrera sig på så att hon kunde slappna av och länga halsen. 

Jag red via kyrkan ner till bilvägen och hade sedan tänkt fortsätta i riktning mot Alviksträsk. Men insåg i tid att jag i så fall skulle få motvind på hemvägen så jag red mot Avan istället. Jag måste verkligen vara uppmärksam på mig själv så att jag låter musklerna slappna av mellan mina signaler, så att de inte börjar krampa... för det är mindre svårt att få dem att slappna av om jag pausar INNAN de hunnit börja krampa.

När Hamingja och jag tillslut enats om att koncentrera oss på högersluta i skritt, där vi båda slappnade av gjorde vi några övergångar till riktigt långsam tölt innan vi vände hemåt. Inledde hemvägen med skritt på längre tyglar innan vi återgick till sluta i skritt följt av övergångar till låååångsam tölt. Kom efter en stund ihåg att ÄNNU tydligare använda vikthjälperna vid mina förhållningar, vilket gav väldigt trevlig effekt på tölten! Och avslutningsvis kunde jag faktiskt låta henne sträcka ut halsen ordentligt i nedvarvningstölt som bara bitvis drog iväg i tempo. 

Nu efteråt har jag ganska ordentligt ont i höger axel... men jag ska se om en varm vetekrage kan lindra det. "Vila, vänlighet och värme" brukar ju lindra de flesta problem...! I morgon, fredag blir det vilodag för mig som uppladdning inför morgonfodringen på lördag, men förhoppningsvis får Hamingja komma ut en sväng med Lisa istället!  

Vårväder med takdropp! :-O

Min kalaspingla!!!

Helt otroligt att det efter förra veckans rekordkyla (-37 som kallast i Kyrkbyn och detsamma på den officiella mätstationen på Luleå-Kallax flygplats) plötsligt kunde svänga om till + 7 idag! :-O Onödigt varmt om ni frågar mig... på vintern ska det vara minusgrader! Men man behöver ju inte överdriva... 5-10 minus räcker utmärkt!

Eva var med mig till stallet idag, så jag fick hjälp både med att göra i ordning Hamingja och att ta fina bilder på oss i solskenet! I o m att Eva och Hamingja skulle rida iväg en egen sväng sparade jag på krafterna och höll mig till skritt när jag red en sträcka längs bilvägen mot Alviksträsk. Jag hade tänkt skritta tillbaka till stallet innan jag överlämnade tyglarna till Eva, men hon kläckte den utmärkta idén att jag istället skulle nyttja solskenet och pausa vid jaktstugan (som syns i bakgrunden på bilden ovan). 

En alldeles LYSANDE idé i det hastigt uppkomna vårvädret! Det blåste visserligen ganska mycket, men jag fick lite lä när jag satt mot stugans vägg. Något som antagligen innebar att jag blev filmad av stugans övervakningskamera... men jag hoppas att ägaren tycker det var OK - inbrottsrisken borde ju minska av att det "syns folk" i närheten av stugan! 

När Eva och Hamingja återvände efter att ha ridit en lite längre sväng mot Alviksträsk åtog jag mig uppdraget att sköta "avskrittningen" tillbaka hem till stallet. För att skoja till det lite tog vi vägen förbi kyrkan tillbaka, så att det ändå blev en liten "runda". I den här värmen hade det ju varit skönt för Hamingja att vara klippt på halsen, som hon brukat vara tidigare vintrar. (Idag började hon faktiskt flåsa lite bara av att komma in i stallet...!) Och min tanke är också att snart klippa i o m att jag kommit igång lite mer med ridningen nu och tränar mer tölt som får henne att svettas. Men förra veckan var jag ju glad att hon hade all päls i behåll och nästa vecka ska det visst vara runt -25 så jag väntar nog lite till innan jag tar fram klippmaskinen... 

Grattis Hamingja!!!

 

En pigg och glad 17 åring!!!

Enligt traditionen är 1 januari alla hästars födelsedag - och Hamingja blir 17 år i år. En fröken i sina bästa år m a o!!! Min syster Kristina har också födelsedag idag - GRATTIS! Det hade även farmor Adéle (som gick bort 2002 i en ålder av 94 år.)

Jag valde att börja det nya året precis som jag avslutade det förra: med en ridtur på min FINA häst!!! SMHI hotar med temperaturer kring -30 resten av veckan så det gällde att passa på när vi idag "bara" har -19! Det blev faktiskt en hel timmes ridning och lite kallt om tårna på slutet... jag behöver verkligen se om jag kan få ordning på mina krånglande el-sulor... det brukar vara perfekt att slå på dem när man skrittar sista biten hem, för det är oftast då man börjar bli kall!

Till skillnad mot igår valde jag i alla fall att rida i rätt riktning - vädermässigt - längs bilvägen! När vi värmt upp med två galopper i kyrkbacken skrittade vi ner på bilvägen och jag kände efter från vilket håll det blåste och valde att rida mot Avan så att vi fick börja med motvind. Annars är risken att man missbedömer temperaturen och får en vääääääldigt lång hemväg i isande motvind! 

När vi ridit en bit längs vägen mot Avan mötte vi vad jag brukar tänka på som "Avans hurtigaste man" (jag antar att han bor där) som man brukar träffa på joggandes längs Mariebäcksvägen, i alla väder. "Så hurtig du är som springer i den här kylan!" sa jag. "Ja, men du rider ju...!" kontrade han och det hade han ju i o f s rätt i! När vi sedan mötte honom igen när vi var på hemväg beklagade han sig dock över hur det isade i ansiktet av motvinden... "Been there, done that, got the t-shirt..." tänkte jag och var glad att jag inte gjort samma miss den här gången i alla fall!

Dagens träningsupplägg var att först varva samlad skritt med en friare form och jag insåg än en gång att jag verkligen måste tänka på att svara med avslappning så snart Hamingja gör det jag vill. Både för att hon ska förstå vad det är jag vill hon ska göra och för att undvika att trigga igång krampen i mina muskler. När skritten kändes bra smög vi över i långsam tölt där jag varvade högeröppna resp -sluta och på slutet även flytta undan för högerskänkeln för att bibehålla samling och lösgjordhet. 

När vi sedan vände hemåt igen gick det riktigt bra att bibehålla ett lågt tempo i tölten. Jag kom ihåg ett tips från Atli att lägga vikten tydligt bakåt när jag gör förhållningar, så att det tillslut räcker att jag bara rätar upp mig lite för att Hamingja ska göra en halvhalt och ta ner tempot. Efter en stund kunde vi "rulla på" i ett tempo bara aaaaningen snabbare än "skrölt" och Hamingja kändes väldigt lugn och avslappnad!

Avslutningsvis gav jag successivt lite längre tyglar så att hon fick sträcka ut överlinjen ordentligt och m h a de tydliga vikthjälperna kunde jag bibehålla ett lugnt tempo tölt även i denna längre, lägre form. Tänk så bra det skulle bli om man kom ihåg i alla fall hälften av alla tips man fått från Atli under åren...!!!