Skritt på lång tygel kan ju vara dötrist och urtråkigt och....

....alldeles UNDERBART!!!

Under mina nu 28 år med egen häst har alltid träning för utveckling varit det jag tyckt vara det allra roligaste - att träna mig själv och min häst för att få utvecklas tillsammans. Men så gör plötsligt livet en halvhalt och sedan kan 30 minuter i skritt på långa tyglar innebära den största lycka! 

Idag lät jag Hamingja välja vägen och det blev till höger bakom vägbommen, precis som igår. Men idag till den större vändplanen och sedan en liten runda ut i skogen där det var torra partier innan vi skrittade hem igen. Det var 22 grader i skuggan och Hamingja har ju fortfarande mycket vinterpäls kvar i o m att hennes matte har för ont för att borsta mer än i sadelläget... vid ett par tillfällen när vi stannade till märkte jag att hennes andning faktiskt var lite påverkad trots det långsamma tempot. Så hon tyckte nog också det var ganska skönt med skritt idag!

Det blev ganska precis 30 minuter "åka häst" idag och pulsen var som högst 120, så fysioterapeuten skulle ha varit väldigt nöjd om hon visste! När jag sadlade av kunde jag konstatera att Hamingja faktiskt var lite svettig - då gick mina tankar till deltagarna på Midurs tävling i Boden i helgen, det måste verkligen vara svettigt för hästarna i värmen!!!

Sedan fick Hamingja selenpulvret blandat i lite fuktad lusernhack och en näve "hästmüsli" och precis som igår slickade hon hinken helt ren! Det verkar - peppar, peppar - som att jag TILLSLUT hittat ett sätt att få i henne det NYTTIGA och DYRA pulvret som annars fått henne att rata maten jag blandat det i!