Ett litet steg framåt ändå!

Bilden ljuger!!!

Eftersom jag har så väldigt ont i nacke, axlar och armar har jag "skruvat ner" ambitionsnivån när det gäller borstning av häst till ett absolut minimum: bara i sadelläget och inte mer än att jag i alla fall inte behöver ha jättedåligt samvete över att jag sedan lägger på sadeln (i båda fallen med vänster arm förstås). 

Men jag har kommit på att om man vill tänka positivt - som jag i alla fall försöker göra - så är det här ju den PERFEKTA årstiden för en så låg ambitionsnivå! För som alla som har häst med mörkare färg på pälsen bittert fått erfara så spelar det så här års faktiskt ingen roll om man så borstar intensivt i en timme - hästen kommer ändå att se "raggig" och dammig ut...!!! Och på bilden ovan - från maj 2020 - ser Hamingja faktiskt riktigt välborstad ut TROTS årstiden! Så om ni bara LOVAR att detta stannar mellan oss är det ingen som ser oss som behöver veta hur det EGENTLIGEN ligger till...!!!

Nu över till väsentligheterna: jag fick ju RIDA idag!!! (OK - åka häst i skritt, men ändå!!!) Med strålande sol och temperatur som möjliggjorde att jag kunde stoppa handskarna i jackfickan för att kunna stryka Hamingja på halsen för "må bra-hormonseffekten" blev det "skogsbad" OCH "hästbad" på samma gång när vi skrittade bakom bommen upp till vändplanen och tillbaka. Även Hamingja verkade riktigt nöjd med att bara skritta - antagligen tack vare värmen. Fast när vi nästan var tillbaka till gården och mötte Carola och Litlamin på väg upp mot vändplanen så ville Hamingja vända och följa med bästa kompisen istället för att gå hem!

Tillbaka vid stallet försökte jag tvångsmata min stackars häst med lusernstrå som jag förpestat med selenpulver, INTE populärt, så även denna bild ljuger... Efter bara någon tugga övergick hon till att leta gröna grässtrån istället. Så jag gjorde nytt försök inne i stallet där det i alla fall inte fanns något annat att äta, men det hjälpte inte... Det var först när jag blandat i en näve av annat hästfoder som hon TILLSLUT kunde tänka sig att äta det som fanns i hinken. Med mina tidigare hästar har det alltid gått att blanda nyttigheter med betfor så har de ätit, men Hamingja gillar faktiskt inte betfor (som jag tidigare snarast betraktat som "hästgodis"). Det tog ett tag innan jag insåg det, medan jag successivt blandade i mer och mer betfor för att få henne att äta sina mineraler... men det var först när jag fick för mig att testa helt utan betfor som hon åt upp! 

Avslutningsvis kan jag konstatera att jag faktiskt BÅDE ridit och sedan bloggat samma dag! Det var ett bra tag sedan jag senast orkade både ock - så det går ändå framåt även om det går frustrerande låååååååååååångsaaaaaaaaaaaamt...!!!