Fridayfun!!!

Red Hamingja på ridbanan ikväll innan jag skulle kvällsfodra. Började med att flytta från marken, som Atli visade mig senast och gjorde sedan samma sak uppsuttet i båda varven i skritt innan jag började göra töltövergångar på volten och längs spåret.

Även idag fick jag njuta av några sekvenser i samlad skritt där hon verkligen kom upp med bogarna och var HELT lätt i handen!!! Jag ska komma ihåg att göra MÅNGA sådana sekvenser när jag rider - för att både bygga bra muskler och för att själv få in koordinationen i hjälperna så att jag lättare kan göra detsamma i tölt. Viktigt också att komma ihåg att belöna med avslappning/passivitet så att det blir riktigt behagligt för henne att göra rätt!!! 

Viktiga kom ihåg i höger varv: TYDLIGT stöd på yttertygeln och flytta undan för innerskänkeln för att skapa resp återskapa bärigheten i skritt resp tölt! Om hon inte riktigt kommer upp med bogarna behövs MER stöd på yttertygeln samtidigt som jag flyttar för innerskänkeln!!! 

I vänster varv är det vänstersluta som ger den inramning som behövs för att hon ska bära upp sig bakifrån och bli helt lätt fram. Först låååångsam skritt med hög bärighet och belöna med avslappning/passivitet! Därefter övergångar till korta sekvenser i tölt, belöna med avslappning/passivitet och sedan sakta av igen innan vi hinner tappa bärigheten.  

Successivt kom jag fram till att för att återställa bärigheten i tölt är det vänstersluta som gör jobbet i vänster varv. I höger varv istället TYDLIGT stöd på yttertygeln (bromsa upp framdelen) och flytta undan för innerskänkeln med ganska mycket tvärning så att jag ramar in ordentligt. Och - förstås - avslappning/passivitet som belöning!

När det sedan var dags för kvällsfodring fick jag hjälp av bussiga Lisa som ridit Vidalin. När det visade sig ha frusit i vattenslangen ute erbjöd hon sig att köra ut med de tunga vattendunkarna och fylla på vattenbaljorna hos de hästar som går i hagar där det inte finns vattenkoppar. Skröppelkroppen av SÅ tacksam för detta!!! Nu blir det ledig helg för Hamingja. Min mamma fyller nämligen 80 år i morgon (Valborgsmässoafton) vilket familjen ska fira i Schtaan (Skellefteå) på nybyggda Wood Hotel - en av världens högsta träbyggnader och granne med lika nya Sara kulturhus (uppkallat efter författaren Sara Lidman). 

Träningstisdag!

 

Mitt tisdagsgodis!!!

Den här pinglan fick jag "hänga" med efter jobbet!!! De senaste veckornas härliga vårväder hade visserligen bytts mot ISANDE vindar... det var bara att plocka fram vinterjacka och täckkjol igen... :-O 

Jag valde ridbanan för att repetera övningarna från helgens kurs. Precis som i söndags inledde jag med från marken för att sedan sitta upp och jobba på samma sätt på volt, först i skritt och sedan tölt. Ute på spåret var det som vanligt svårast att hålla tempot i tölten nere i höger varv, så där fick jag gång på gång ställa henne utåt mot staketet för att bromsa (Atli säger ju: "ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst!!!") Men när vi tillslut enats om ett långsamt tempo även i höger varv gjorde högersluta underverk för bärigheten! 

Atli: "Bli en bättre ryttare för din häst!"

 

Ååååååh, så fantastiskt det är att få träna för Atli!!!

Även idag satsade jag på att rida en privatlektion - vilket visade sig vara HELT rätt för jag var ändå helt slut efteråt..! Jag fick börja lektionen från marken med den övning Atli visade mig igår: där jag med tyglarna i ena handen och pisken i den andra skulle placera mig i höjd med Hamingjas bog, böja hennes hals mot mig och från denna position flytta henne utåt genom att samtidigt gå mot bogen resp peta på inner bak med pisken. När hon korsade tillräckligt för att länga halsen belöna genom att snabbt ta bort allt "tryck". Efter att jag fått önskad reaktion i båda varven fick jag sitta upp för att göra samma sak på volten i skritt.

"Lirka först lite med bettet så att du känner att hon är helt avslappnad i munnen! Och vi vill att hon ska sänka halsen, men inte FÖR mycket! Vill hon bli för djup i formen kommer hon att hamna på framdelen. Då behöver du göra ett uppresande tygeltag - men ALLTID direkt sänka händerna igen, ALDRIG "fastna" med dem där uppe!!! Och kom ihåg att du ska ta med yttertygeln när du vrider överkroppen för att titta på inner bak - då behåller du kontrollen över ytterbogen! Det är EXTRA viktigt i höger varv!!!"

När jag fått önskad reaktion i skritt på volten fick jag börja förbereda tölt m h a förhållningar med sätet och vikten bakåt, flytta utåt för att återställa längden på halsen och från ett läge då hon var helt lätt i handen smyyyyga över i tölt. "Varva mellan mycket böjning och lite mindre böjning resp att snabbt ställa om utåt för att hon ska slappna av helt i nacken!" 

Jag fick uppleva några riktigt trevliga sekvenser samlad skritt med övergång till riktigt trevlig tölt, men som vanligt började jag successivt tappa samling och tempo... Fick då rådet att rida bara korta sekvenser i tölt för att sedan sakta av och rida samlad skritt innan ny kort sekvens tölt o s v. Och när jag märker att Hamingja börjat förvänta sig att jag ska be henne sakta av igen ska jag bara nästan gå ner i skritt för att sedan återaktivera bakdelen genom att flytta ett par steg på samma sätt som tidigare, och belöna genom att slappna av och låta henne räta upp sig igen. Men bara en kort sekvens innan ny "nästan avsaktning" till skritt", ny återaktivering av bakdelen o s v. Och det var förstås betydligt lättare med återaktiveringen när jag inte låtit det gå alldeles för långt innan jag agerade!

I höger varv var det effektivast att ställa henne ut mot staketet och flytta undan därifrån, men ibland fick jag också bra effekt av att varva mellan att flytta några steg för ytterskänkeln resp att flytta för innerskänkeln. Viktigt också att inte "fastna" i handen som skulle kontrollera ytterbogen utan bibehålla en fjädring där även när jag bromsade med den! 

Avslutningsvis ett par citat från den artikel om Atli som publicerades på Norrbottens Kurirens webbupplaga idag om hur man blir en bättre ryttare för sin häst: "Att vara snäll emot hästen är att vara en bra ledare, då kommer han att må bra." "Hästen mår bäst om någon kommer in som ledare och hittar han ingen måste han ta ansvaret själv. Men om du är bra på att bestämma så vill han vara med dig!"

Atlikurs: "Hon ska trampa sig bort från handen!!!"

 

Jag har ALDRIG tidigare sett Hamingja sova så djupt som hon gjorde när jag kom till Mariebäck idag."Fröken Radarvarning" brukar studsa upp så snart jag närmar mig, men nu fick jag komma nära för att fota och t o m prata med henne en lång stund innan hon ens öppnade ögonen!!!

Igår var det Atli som tränade Hamingja och för att spara på mina krafter har jag sedan valt att rida en privatlektion idag och imorgon, istället för två lektioner per dag tillsammans med ett annat ekipage. Och så här långt känns det HELT rätt!

Atli inledde dagens lektion med att visa hur han tränat henne igår. Först från marken där han placerade sig vid bogen, höll hennes hals lite böjd mot sig och m h a pisken flyttade undan bakdelen och fick henne att korsa över med inner bak till dess hon slappnade av och längde halsen - då fick hon vila från signalerna. "Hon blir jättetrevlig i takten så snart hon slappnar av!!!" konstaterade Atli nöjt. Och det var riktigt njutbart att se på!!!

Efter att han gjort detta i båda varven satt han upp och gjorde samma sak igen i skritt och tipsade om att då vrida sig i sidan så att man tittade mot inner bak och låta händerna följa med i vridningen så får man kontroll på ytterbogen "på köpet"! Även här fick hon vila från signalerna när hon korsade med innerback och längde halsen. "Om hon sedan börjar spänna upp sig igen och/eller får bråttom ska du genast flytta undan för skänkeln igen till dess hon slappnar av, tar ner tempot och länger halsen igen."

Från det läget fick hon sedan smyga över till riktigt långsam tölt, först på volt och sedan längs spåret, medan han vid behov vände in på volt igen och flyttade undan bakdelen till dess hon slappnade av och längde halsen igen. 

Sedan var det min tur att sitta upp och göra på samma sätt. Jag fick börja på volt i vänster varv, först i skritt och sedan tölt. "Glöm inte att ta med dig tyglarna när du vrider på kroppen och tittar mot inner bak!" När det fungerade bra fick vi smyga ut på spåret men vid behov gå in på volt igen för att ta ner tempot och/eller få henne att slappna av och länga halsen igen. Det gick riktigt bra! Och var en så trevlig känsla känsla i tölten - och så tydligt att hon inte bara "släppte ner huvudet" utan verkligen aktiverade sin överlinje!!! "Det vi ber henne om är att trampa sig bort från handen!!!" sa Atli.

När jag sedan bytte till höger varv uppmanade han mig att vara ÄNNU mer noga med att ta med mig tyglarna i vridningen av överkroppen "För här vill hon VÄLDIGT gärna skjuta ut ytterbogen!!!" Dessutom fick hon mycket mer bråttom och ville helst rusa iväg i tölt så jag fick verkligen nyttja volten och flytta undan bakdelen, först bara för att bibehålla skritten. Och sedan smyga iväg i mycket korta sekvenser tölt "till dess hon ställt in sig på att det bara är de korta sekvenserna du kräver av henne. Hon behöver lära sig att vänta in dig och dina signaler - lösgjordhet är när häst och ryttare rör sig i samma tempo, det tempo som DU bestämmer!!!"

Ute på spåret - i höger varv - fick jag sedan rådet att ställa henne ut mot staket om hon fick bråttom för att sedan belöna genom att slappna av och låta henne räta upp sig igen. Det var verkligen effektivt och Hamingja började frusta så belåtet! "JÄTTETREVLIG takt nu!!!" ropade Atli. Och känslan var så härlig när hon så tydligt arbetade med överlinjen och inte bara "släppte ner huvudet"! 

Som avrundning tipsade han om att jag ska börja ridpassen med att arbeta henne vid hand på det sätt han visade och att då jobba henne på en riktigt liten volt och därmed med MYCKET böjning - så kommer det vara så mycket lättare på en lite större volt när jag suttit upp igen. Så FANTASTISKT roligt det här var!!! Och i dagsläget HELT perfekt för mig att få fokusera på bara en lektion - för ju tröttare jag blir desto mer spänd blir jag i kroppen och då blir det ju successivt bara sämre. Nu orkar jag t o m längta till morgondagens lektion!!! 

Efter påsk!

Throwback: Reykur och jag tävlar i Gällivare (2003?)

I söndags (påskdagen)kom vi hem igen efter ett jättetrevligt påskfirande i Umeå. Annandagen hade jag planerat att rida, men orken räckte inte till.... desto gladare blev jag ju när jag på tisdagen orkade BÅDE jobba och rida (med en hel del "doping" i form av Cola Zero visserligen, men ändå...!!!)

Med förhoppningen om en favorit i repris satsade jag även denna vecka på ridbanan. Där lyckades vi även denna gång tillslut enas om ett långsamt tempo i tölten, m h a massor av riktigt korta töltsekvenser så Hamingja aldrig hann dra iväg i tempo. Men tyvärr lyckades jag inte hitta fram till den trevliga bärigheten jag fick uppleva senast... 

Det är först idag jag lyckats uppbåda ork till att skriva i bloggen om förra veckans ridpass (hade bara noterat några korta stödord tidigare). Men när jag nu tillslut "kom till skott" fick jag en hel del ledtrådar till varför det gick sämre denna gång - viktiga detaljer som jag inte kom ihåg förrän jag nu skulle formulera mig mer utförligt. 

Än en gång har det visat sig vilken stor betydelse mitt bloggande har som träningsdagbok! Därför var det förstås synd att energin som som krävdes för skrivandet inte infann sig tidigare... men å andra sidan ÄNNU viktigare att inlägget tillslut blev skrivet trots allt! Så istället för att försöka formulera mig ytterligare om ridpasset i tisdags uppmanar jag mig att ännu en gång läsa det jag skrivit om förra onsdagen!

Den här helgen är Atli tillbaka i Mariebäck och precis som senast rider han Hamingja idag så får jag spara på krafterna till de kommande två dagarna. Vis av erfarenheten från kursen 18-20 mars kommer jag dessutom att bara rida en privatlektion per dag lördag och söndag istället för två lektioner resp dag. För när jag har för ont och försöker pressa mig själv till något jag egentligen inte orkar så blir jag så OERHÖRT spänd i kroppen... och senast var det så VÄLDIGT tydligt hur negativt detta påverkar Hamingja. Så nu ska jag för andra gången denna vecka försöka vara TRÅKIGT förståndig!!!

Härligt Hamingja-häng!!!

Kolla vem jag fick "hänga" med efter jobbet en dag innan påsk!!!

ÄNTLIGEN orkade jag BÅDE jobba och rida - och det FANTASTISKA vädret gjorde ju inte saken sämre förståss!!! Valde ridbanan för "fröken Överskottsenergi" och därmed lyckades vi nästan undvika dragkamp om bettet trots att minst en av oss var närmast överladdad...!

Min superambitiösa häst sprang nästan in på ridbanan så för att få henne att "tagga ner" lite gav jag hellånga tyglar och försökte själv bara sitta stilla och slappna av medan hon "rev av" ett par varv "ökat tempo skritt längs spåret". När hon börjat lugna ner sig lite ville jag inte direkt börja ta tyglarna för då skulle hon ju direkt "tagga upp" igen... istället testade jag något kul: att byta riktning enbart genom att titta åt det håll jag ville. DET FUNKADE!!! Förutom att byta riktning red vi både volt tillbaka och jättefina hörnpasseringar på detta sätt!!!

Efter skritt på volt med att flytta in och ut bakdelen (höger knä var extra "tydligt" för att hålla högerbogen på plats. Men VIKTIGT: när hon reagerar på signalen måste jag vara snabb att "lämna henne ifred"! Och det gäller förstås även när jag ber henne flytta ut bakdelen. Just min egen avslappning måste verkligen vara mitt huvudfokus nu, när jag t o m är ännu mer spänd i kroppen än jag brukar vara... 

Nästa steg blev att börja samla skritten längs spåret genom förhållningar med sätet och avslappning. Allra bäst effekt fick jag efter att jag gjort halt först! Vi tenderar visserligen att ha fokusproblem när vi gör halt (utan att nämna några namn kan jag avslöja att en av oss - med fyra hovar - tolkar varje förslag om halt som en signal om att någon annan av oss vill göra henne uppmärksam på något farligt i omgivningarna...) Och av vanlig, sund självbevarelsedrift förvandlas därför en av oss - med fyra hovar - till en korsning av giraff och radarvarning...! :-O 

Men genom att då hålla om med skänklarna i kombination med små kramningar på tyglarna hittade vi tillbaka till den långa halsen. Och när jag sedan övergick till att rida långsam skritt - främst m h a säte och knän/skänklar i kombination med en ganska hög och lätt vibrerande hand - började det händasaker!!! Det verkade som att Hamingja mindes vårt förra ridpass för när jag belönade samlad skritt med avslappning fortsatte hon ändå att bära upp sig jättefint i samlad skritt HELT utan något i handen!!!

Från detta läge började jag smyga över i tölt några steg för att sedan sakta av innan hon börjat få bråttom, gjorde ny töltövergång - slappna av som belöning - och sedan sakta av igen. Och tillslut kunde jag faktiskt rida aningen längre sekvenser långsam tölt och även flera gånger återställa bärigheten genom att "sitta bakåt" och lägga till mer drivning mot en fjädrande hand när hon blivit hög i formen. (VIKTIGT att jag kommer ihåg den mjukt fjädrande handen och inte ge henne något att "hänga på"!!!)

När jag i tölten försöker belöna samling med eftergift har jag så OERHÖRT lätt att falla framåt och sänka handen - och därmed "skicka ner" henne på bogarna igen... Så på samma sätt som jag i många situationer behöver "tänka knä" för att inte glappa med skänkeln behöver jag tänka att jag lutar mig bakåt och "bara" slappna av i kroppen. För då är chansen betydligt större att jag kan hindra mig själv från att falla framåt. 

Tack vare denna insikt fick jag uppleva flera trevliga sekvenser med tölt i vänster varv! I höger varv var det sedan betydligt svårare, både att skapa och bibehålla bärighet. Men jag kom efter en stund ihåg ett annat Atli-knep: att "sätta tillbaka henne på bakdelen igen" genom att vända snävt med ytterhjälperna, nästan som en töltpiruett. För att sedan belöna genom att slappna av och rida rakt fram när bärigheten var tillbaka. 

SÅ ROLIGT DET HÄR VAR!!! Och när det ju blivit så oerhört lite ridning för mig under den senaste tiden kändes det ju extra värdefullt att få känna att vi ändå kunde hitta till en så pass trevlig känsla både i samlade skritten och tölten!!! 

Atli brukar säga att vi blivit riktigt bra på samlad skritt och att övergången till samlad tölt ofta blir bra den också. Men sedan lyckas jag inte bibehålla samlingen särskilt länge utan tempot drar snabbt iväg och vi hamnar lätt i en dragkamp om tyglarna... Jag inser att mitt sätt att försöka hantera detta problem har varit att samla ÄNNU mer i skritt, för att på något sätt ha större marginaler... Men det har bara gjort oss spända båda två... "Du ska inte ladda upp mer energi i henne än du sedan kan hantera!" har Atli brukat säga. Och förhoppningsvis innebär dagens insikt att en liten polett faktiskt börjat trilla ner för mig tillslut!  

Trots att jag blev så härligt inspirerad av detta ridpass har det dröjt mer än en vecka innan jag orkat skriva mer utförligt än bara några stödord. Och sedan har jag bara orkat ett pass till innan kommande helgens Atlikurs. Men just därför känns det ju EXTRA viktigt att det här blogginlägget tillslut blev skrivet så att jag förhoppningsvis minns något av detta framöver! (Något annat jag ska försöka minnas är Ingebjörns tips om hur jag ska stretcha Hamingja för att förhoppningsvis åtgärda obehaget hon visar när jag drar åt sadelgjorden.) Och nu hoppas jag ju att det kan bli ridning för mig snart igen!!!

ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!!

...tyckte Hamingja & Co (som vanligt) när jag kom till Mariebäck för att fodra hästarna i morse. "ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!!!" tänkte jag själv när jag - fodring till trots - kände att jag skulle orka rida, vilket var första gången sedan Atlikursen. Och "ÄÄÄÄÄNTLIGEN!" tyckte visst även Hamingja när jag gick ut i hagen för att hämta in henne, för trots att det fanns lite hö kvar att "städa undan"kom hon direkt fram till mig!

Till min glädje var Janne precis klar med att skotta ridbanan efter SNÖSMOCKAN vi fick i fredag (mer än 3 dm riktigt blöt snö). En Hamingja som samlat överskottsenergi i tre veckor skulle det definitivt ha inneburit en REJÄL utmaning att hantera längs bilvägen... Hon skulle behöva sysselsättas ordentligt för att slappna av och hålla fokus på mig - och då ville jag väldigt gärna ta hjälp av ridbanan. 

Att hon var taggad visade sig direkt när jag suttit upp och hon i princip rusade in på ridbanan med giraffhalsen "i vädret"... Men med hjälp av Atlis "basövning": flytta undan för skänkeln i skritt på volt kunde hon efter en stund ändå slappna börja slappna av och t o m frusta! Den största utmaningen för dagen var nog ändå att lösgöra hennes matte, eftersom jag blir så spänd i kroppen när jag har ont. Under Atlikursen blev det ju VÄLDIGT tydligt hur mycket detta påverkar Hamingja...

För att undvika att fastna i en dragkamp om tyglarna använde jag mig av verktyget jag fick under sista Atlikursen i höstas: att "rida hästen ut ur handen" med mycket drivning mot en fortfarande fjädrande hand och sedan snabbt belöna med avslappning och passivitet så snart hon aktiverade bakdelen tillräckligt för att länga halsen och lätta fram. En övning som definitivt var lika bra för både järnspettsmatte och hennes häst!!!

Fortsatte med samma sak fast i tölt i lågt tempo och ÄNNU större fokus på att verkligen slappna av och belöna med passivitet när Hamingja aktiverade bakdelen och lättade fram. I vänster varv gick det faktiskt riktigt bra att hitta och bibehålla en bra känsla! När jag övergick till höger varv blev det som väntat en större utmaning för oss båda att inte "fastna" i högertygeln... men när jag kom ihåg att ta ordentlig hjälp av höger knä var det liiite mindre svårt. 

Återgick sedan i vänster varv för att vi båda skulle ha bästa möjliga känsla när vi avslutade för dagen. Men nästa gång borde jag varva högervarvet med att flera gånger gå tillbaka och "hämta" känslan från vänster varv igen för att påminna mig själv både om känslan jag söker och tekniken för att återskapa den. Var i alla fall supernöjd med att jag kunde hjälpa Hamingja att slappna av och fokusera trots all överskottsenergi och inte minst att jag faktiskt orkade rida igen - ÄNTLIGEN!!!

Ingebjörn-behandling

Idag var equiterapeuten Ingebjörn tillbaka i Mariebäck för att kolla ett antal hästar. När det var Hamingjas tur och han som vanligt började med att fråga hur hon känns i ridningen berättade jag att jag själv varit/är i så dålig form, därför inte ridit så mycket sedan hans senaste besök och inte alls de senaste två veckorna. Då såg han lite bister ur och sa olycksbådande: "Det brukar inte vara så bra att de inte rids..." Men direkt han börjat palpera musklerna över korset som i många år var hennes "problemområde" sa han: "Hon börjar vara riktigt jämn och stabil i bakdelen!" 

Detta bekräftades ytterligare när han lyfte hennes vänstra bakben, något hon tidigare tyckte var så obehagligt men nu inte längre har problem med. "Hon är fortfarande lite ojämnt musklad vid manken, mer muskler på höger sida. Ingen stor sak, men det behöver vi fortsätta jobba med för att hålla henne så jämn som möjligt."

Sedan fick jag springa med henne ute på gården för att han skulle se henne i trav. Senast sa han att hon aldrig tidigare rört sig så bra som då, så ribban satt ju högt... men nu sa han att det t o m var ÄNNU bättre idag! Så varken den ofrivilliga vilan eller de enstaka tillfällena med järnspetts-matte på ryggen hade förstört något som tur var! PUH! Efter detta fick hon stå med akupunkturnålar (se bild) för att musklerna skulle slappna av inför själva behandlingen. 

Vid behandlingen gjorde han sedan något jag inte sett tidigare. Vi gick ut på gården och jag fick ställa mig framför Hamingja medan han lyfte upp hennes ena framben. Sedan skulle jag be henne ta ett steg framåt vilket fick henne att göra ett litet hopp framåt med det framben som hon stod på. Så gjorde vi två gånger på resp framben. Efteråt förklarade han att det var ett sätt att komma åt låsningar som kunde sitta "gömda" innanför skulderbladen. (Hm... med STOR reservation för att jag nu inte minns precis vad han sa...!) 

Som avslutning passade jag på att fråga om Hamingjas sadeltvång och han sa att det brukar bero på att hästen är spänd i musklerna som går ner mellan frambenen, så att det blir obehagligt när man drar åt sadelgjorden. Jag fick tipset att efter ridning stretcha genom att lyfta resp framben uppåt och hålla där i 30 sekunder, två gånger per ben, så försvinner förhoppningsvis hennes obehag från sadelgjorden med tiden. 

Han sa också att eftersom det inte behövts några större justeringar av hennes rörelseapparat idag så var det fritt fram att rida redan i morgon. Men jag utgår ifrån att mattes (bristande) dagsform innebär vila för Hamingja även i morgon. (Igår kväll hade jag faktiskt förhoppningar om ridning innan behandlingen idag, men skröppelkroppen ville ju annat... så nu försöker jag att inte göra mig några sådana förhoppningar - för att inte behöva bli så besviken när det inte går.) Och FINASTE hästen mår ju uppenbarligen inte dåligt av att "bara" gå ute i flocken!

Fredagsfodring

 Intressanta istappar utanför Josefshallen i Mariebäck!!!

Nu har det gått ännu en vecka utan ridning, men ikväll var jag i stallet och fodrade hästarna (och klappade på Hamingja). Och kanske, kanske orkar jag rida i morgon... jag håller tummarna för det!!!