Söndagkväll i stallet

Försöker vila mig i form, så jag har faktiskt inte ridit sedan Atlikursen utan bara varit till stallet för att klappa lite på min fina häst. I kväll hade jag kvällsfodringen och Johan var bussig att följa med så att jag ändå kunde ta min sömnmedicin i tid, för i morgon är det ju jobbdag. Men jag hoppas verkligen att jag snart ska må bättre så att jag orkar rida min FINA häst...!!!

Atlikurs dag 3

Söndagen bjöd på ännu en dag med FANTASTISKT vårvinterväder!!! 

Men tyvärr protesterade min kropp ÄNNU mer än igår, så jag blev ÄNNU mer spänd i ridningen... Atli konstaterade att det märks stor skillnad på min ridning, beroende på hur jag mår i kroppen. Men han sa samtidigt att även om jag var spänd och stel idag och Hamingja förstås kände av det så var det inte på en nivå som skadade henne på något vis. "För hennes del är det helt OK att du rider på den här nivån just nu. Men jag vet ju att DINA ambitioner är större än så, att du vill utvecklas vidare och det vill jag hjälpa dig med - när din kropp klarar det." Och det var ju skönt att höra!!!

Vi kom fram till att när jag har sådana här dagar så är det egentligen ännu viktigare att värma upp mig själv ordentligt än att värma upp Hamingja! Och egentligen är det ju samma princip för både människa och häst: att röra på stela muskler för att hjälpa dem att slappna av. Något jag behöver påminna mig själv om hela tiden under ridpasset. (Som så mycket annat var det ju inte första gången Atli tipsade om detta - och vem vet, en vacker dag kanske jag t o m kommer ihåg att göra som han säger??!!) 

Utöver mina ridlektioner hade jag även lunchfodringen idag. Då fick jag hjälp av några vänliga vänner - det var självklart MYCKET uppskattat! Tyvärr följdes kursen sedan av två sjukdagar i sängläge, men idag har jag orkat jobba igen så nu är det ett visst hopp om livet igen! I vanliga fall brukar jag vilja rida ett pass så nära som möjligt inpå kursen för att repetera. Men denna gång får nog Hamingja ledigt ända till på fredag - utifrån devisen hellre kvalitet än kvantitet.

Tyglarna har INGET med ridning att göra!!!

...var Atlis inledande budskap när det var dags för dagens andra lektion. "Bara på en unghäst behöver man från början använda tyglarna för att lära hästen att svänga. Men sedan är det ryttarens kropp som ska tala om för hästen åt vilket håll den ska röra sig: höger, vänster, framåt eller bakåt!"

Detta försökte jag sedan komma ihåg under ridningen, där jag fick fortsätta på samma sätt som på morgonen: att se till att det alltid var jag som bestämde riktningen, att svänga m h a kroppen och använda säte och skänklar till att kontrollera tempot. "Börja med en liten signal, den du skulle vilja att hon lyssnade på. Men om hon inte lyssnar ger du en STOR signal - och snabb belöning när hon lyssnar. Då kommer du successivt att kunna använda allt mindre signaler." 

Det kändes i kroppen att jag redan ridit en lektion denna dag, så tyvärr blev jag ganska spänd och det underlättade ju inte för Hamingja att slappna av... men här och där hittade vi i alla fall små glimtar med avslappning och hyfsad takt i tölten. När vi lämnade ridbanan efter lektionen var jag så trött att det flimrade för ögonen och fick sätta mig på en stol utanför stallet och ta igen mig en stund innan jag gick in för att sadla av. Idag hade det definitivt varit bättre om jag bokat in en privatlektion istället för två lektioner samtidigt som ett annat ekipage... (Däremot oerhört smart av mig att Atli fick rida henne i fredags så att jag kunde "vila mig i form" då.) I morgon har jag också bokat in två lektioner, men till nästa kurs kanske jag får tänka om på den punkten... Hamingja ska ju inte behöva lida för att matte inte orkar och då förvandlas till ett järnspett...!

Atlikurs: Hon är lite olydig…!!! :-O

Varje kurs brukar Atli börja med att fråga ”Hur går det för er?” Men nu var det istället jag som ställde frågan ”Hur går det för oss?” eftersom det var han som red henne igår och därmed hade ”facit”. ”Hon är lite olydig mot högertygeln! Och hon har fått bestämma alldeles för mycket om var hon ska gå och vad hon ska göra! Du måste vara VÄLDIGT noga med att det ALLTID är du som bestämmer!!! Vill hon gå åt höger ska du välja vänster, vill hon svänga ska du rida rakt fram o s v!!! Hästar är dåliga på att bestämma - så när de får göra det blir det inte bra...!"

Han påminde också om att det inte är innertygeln som ska styra åt vilket håll vi går utan min kropp. Ytterhjälperna ska styra och dessa är tre: yttertygeln, ytterskänkeln OCH min kropp/vikthjälperna. Det ska dessutom vara SNABBA signaler och sedan - snabbt - en belönande passivitet. Så jag fick börja att praktisera detta i skritt genom att hela tiden byta riktning och göra detta med kroppen. SNABB reaktion och sedan belöna med lös tygel!!! "Hästen lär sig när den får lös tygel!!!"

Sedan fick jag övergå till att göra samma sak i tölt vilket förstås blev betydligt svårare. DU RIDER FÖR FORT!!! ropade Atli när vi sladdade runt på en volt. Tydligen förväntades jag bromsa och svänga SAMTIDIGT!!! :-O Här fick jag också påminna mig om att bromsa med hela kroppen och skänklarna för att sedan ”kasta tyglarna” när hon lyssnade. Och om hon inte lyssnade fick jag göra halt. 

När förhållningarna fungerade så att vi kunde hålla ett lågt tempo blev det ju OERHÖRT mycket lättare att svänga/vända in - och då slappnade också Hamingja av på ett HELT annat sätt!!! ÅÅÅÅÅH så ROLIGT och NÖDVÄNDIGT att få rida kurs!!!

När innertygeln får vara ifred

Ett kort ridpass på ridbanan idag igen, med ungefär samma upplägg som i tisdags. Redan under den inledande skritten längs spåret försökte jag vara noga med att det främst var mitt högra knä som skulle hålla högerbogen på plats - med belönande passivitet - och nu gick det lite fortare att få önskad effekt! Och då gick det förstås även bättre på volten sedan!

För att undvika att trigga igång någon dragkamp om högertygeln avstod jag från volten och red bara längs spåret när det var dags för tölt. Precis som i tisdags inledde jag med tölt i vänster varv, eftersom jag där får hjälp med staketet för att fortsätta hålla högerbogen på plats. Massor av förhållningar med skänklar och säte för att aktivera bakdelen/bibehålla aktiviteten samtidigt som jag försökte hålla nere tempot. Och INTE glömma belöning i form av passivt säte när jag får önskad reaktion från Hamingja!!!

I början fick jag rida ganska korta sekvenser i tölt, men successivt klarade vi lite längre sträckor utan att tempot drog iväg. När jag bytte till höger varv började Hamingja snabbt "tagga upp" och på eget initiativ samla sig jättemycket samtidigt som det började "ryka ur öronen" på henne för att det var JOBBIGT att samla sig så mycket...! Så jag fick göra övergångarna till tölt redan efter en väldigt kort sträcka samlad skritt, för att hon inte skulle hinna jaga upp sig allt för mycket. 

Jag försökte också vara ÄNNU tydligare med belöningen i form av passivt säte för att visa att hon inte behövde samla sig till max. Och när vi lyckats genomföra några töltsekvenser där hon kunde slappna av och länga halsen och dessutom rida några riktigt bra hörnpasseringar där hon istället för att bita tag i bettet och köra ut högerbogen rundade sig fint runt höger "knä" bestämde jag mig för att avrunda för dagen. Sedan ilskan väl gått över så var töltkänslan i höger varv den bästa för kvällen, när jag började känna lite "fjädring" bakifrån som fick bogarna att komma upp lite!

En viktig del i att vi klarade högervarvets hörnpasseringar i tölt bättre idag än i tisdags tror jag var att jag nu i god tid inför varje hörn påminde henne med höger knä/skänkel innan hon hade hunnit skicka ut bogen. Och att jag även under all ridning i höger varv - både i skritt och tölt - gjorde detsamma (och lät innertygeln vara ifred) om hon visade tendenser att vilja korta upp nacken. 

I morgon drar årets första Atlikurs igång och denna gång får Hamingja inleda med "nära Atli-upplevelse i kubik" eftersom han kommer att rida henne under hela passet. Så sparar jag på krafterna inför lördag och söndag. När vi red för honom senast (i början av november) kändes det verkligen som en EVIGHET fram till vårens första kurs - men nu är vi REDAN där!!!

Det tar sig!!!

Myyyyysigt!!!

Idag kunde jag sluta lite tidigare från jobbet - och då orkade jag rida! Ett kortare pass på ridbanan i STRÅLANDE sol!!!

Satsade på att jobba med grunderna: att flytta bogar och "bakdelar" samt samla i skritten - främst med säte och skänklar. Försökte verkligen komma ihåg att snabbt belöna med "passivitet" när jag fick önskad reaktion från Hamingja. Till att börja med gjorde vi detta på volt innan jag red ut på spåret för att lägga till övergångar till låååååångsam tölt där ett och annat "pet" med pisken fick hjälpa till att aktivera bakdelen. 

Det var VÄLDIGT tydligt hur bogarna kom upp när jag lyckades med detta! I o m att vi i vinter tenderat att hamna i dragkamp om högertygeln när jag försökt tölta på volt i vänster varv valde jag att hålla oss ute längs spåret idag, vilket visade sig fungera betydligt bättre! Där är det faktiskt lättare i vänster varv då jag kan ställa henne utåt samtidigt som staketet ger stöd på utsidan. 

I höger varv blir det lite svårare... då gällde det verkligen att låta höger knä/skänkel göra så mycket som möjligt av jobbet inkl belönande passivitet när hon svarade rätt. Det var först inför nedvarvningen i tölt som jag red in på volt och då funkade vänster varv jättebra! När Hamingja fick börja länga sig i tölten gjorde hon det med en härlig aktivitet i ryggmusklerna så det verkade som att vi i alla fall gjort rätt saker även om ridpasset blev ganska kort. Men inte helt lätt att bibehålla ett lågt tempo i tölten när hon fick allt längre tyglar... Efter alla vilodagar den senaste tiden var hon ju JÄTTEPIGG!!! 

Matte gör (svag) comeback

 

"DET VAR PÅ TIDEN!!!"

...tyckte Hamingja när matte kom till stallet idag efter att först ha varit i Umeå förra helgen och därefter ägnat sig åt att ha bihåleinflammation...! (DON´T try this at home...!!!) Men efter morgonfodringen av hästarna visade det sig inte finnas så mycket ork kvar, men jag tänkte att vi kunde skritta en sväng i alla fall. Hamingja var jätteivrig när vi red iväg från gården och tog sig an uppgiften med den vänstra vägen bakom bommen med STOR entusiasm! 

Skoterspåret som går där höll inte att rida på, men på sidan om detta fanns till en börja med spår där någon ridit och dessa gick bra att följa. Men när dessa spår tog slut blev det betydligt besvärligare underlag så när jag bestämde mig för att vända tillbaka hemåt var Hamingja inte allt för ovillig. Fast det skulle visa sig att det inte alls var hem hon hade tänkt sig... För när vi närmade oss korsningen gjorde hon flera försök att få gå in längs den högra vägen istället! Och när vi passerat den stannade hon sedan tre gånger och försökte vänta tillbaka..!

Det återstående alternativet: att försöka skritta längs bilvägen på en Hamingja som bubblade av energi, vilket brukar trigga hennes livliga fantasi extra mycket, kändes inte som någon lämplig utmaning för en trött matte med dåligt tålamod... Så Hamingja fick stå ut med att dagens ridpass inte blev mycket mer än 15 minuter. Nu gäller det bara att matte hinner komma i form inför Atlikursen nästa helg - årets första!!!

Mera buffé

Mera buffé!!!

Kunde sluta lite tidigare från jobbet idag för att åka och rida medan jag fortfarande hade lite ork kvar. Och ridpassets upplägg blev i princip en repris av tisdagen. Inledde på ridbanan och min HÄRLIGT arbetsvilliga häst skyndade verkligen dit även idag!!! Precis som i tisdags började jag med att stämma av att jag kunde hålla koll på högerbogen m h a höger skänkel (om jag tänker "knä" blir det bäst) i skritt. Gjorde sedan detsamma i tölt där jag m h a halvhalter med sätet försökte hålla ett microtempo. Vikten bakåt och "lätta i stigbyglarna". 

Vid flera tillfällen försökte Hamingja sig på att bita tag i bettet på höger sida, köra ut högerbogen och försöka dra iväg. Men varje gång lyckades jag faktiskt låta bli att "fastna" i högertygeln utan bibehålla en fjädrande hand och istället återta kontrollen m h a högerskänkeln! Var VÄLDIGT nöjd över det!!!

När jag sedan skulle rida ner till bilvägen för att fortsätta töltträningen där ville Hamingja precis som igår "dra åt handbromsen" när vi närmade oss passagen över bäcken. Men idag nyttjade jag knepet att flytta undan för högerskänkeln med passivitet som belöning när hon längde halsen och på det sättet tog vi oss över bäcken på ett ganska odramatiskt sätt!

Längs vägen mot Alviksträsk fortsatte jag sedan att försöka rida långsam tölt med längd på halsen UTAN att Hamingja blev för djup i formen och MASSOR av halvhalter med sätet (inkl mycket knän!!!) för att hålla nere tempot utan att hon "tappade bakdelen". Och högersluta för att få en aktiv överlinje. Inte heller idag red jag ända till "världens ände-korsningen" utan vände hemåt i början på sista raksträckan. 

Nu blir det ett antal vilodagar för Hamingja när vi åker till Umeå för att träffa föräldrar och svärföräldrar!

Höger knä på buffén!!!

 

I dessa omvälvande tider var det EXTRA välgörande med en dos kvalitetstid - i SOLEN - tillsammans med Hamingja efter jobbet!!! Och dagens ridpass kan kanske beskrivas som en buffé där vi inledde på ridbanan där jag först i skritt fokuserade på att det var mitt högra knä som skulle hålla högerbogen på plats - med belönande passivitet direkt den kom på plats. Och sedan detsamma i riktigt långsam tölt (där halvhalter i massor kontrollerade tempot.)

När detta fungerade kändes det som att jag mest av allt behövde mental avkoppling, varför jag bestämde mig för att skritta en sväng upp bakom vägbommen. Hamingja gillar ju att gå i snö och hon kämpade tappert på trots att underlaget var förstört av skoterspår som inte höll att rida på... Men ganska snart blev matte less och bestämde sig för att rida en sväng längs bilvägen istället. 

Där jobbade jag med samling i högersluta där höger knä höll bogen på plats. Sedan försökte jag smyyyyga iväg i lååååångsam tölt (MASSOR av halvhalter med säte och skänklar!!!) När höger knä gav signal direkt hon började korta upp nacken för att sedan ge passiv belöning så snart hon längde halsen igen började tölten kännas allt trevligare! 

Vände hemmåt igen innan vi kommit till världens ände-korsningen. Hemvägen gav Hamingja lite extra energi trots det låga tempot och en ännu trevligare känsla i tölten!