När agnarna sållas från vetet!!!

En liten men tapper skara trotsade ösregnet och slöt upp på Bodentravet för att träna på ovalbanan denna eftermiddag... och enades om att detta visade vilka som är de riktigt seriöst satsande tävlingsryttarna! ;-) Bilden ovan är från ett tidigare träningstillfälle och visar Hamingja efter dusch i en av travets spolspiltor. Idag var hon i princip lika blöt - och jag också - men den här gången var det vädrets makter som stod för duschen...! :-O

Det viktigaste för Hamingja i dessa sammanhang är fortfarande att få "social träning" - eller bli lite avtrubbad kanske man skulle kunna säga - för att förstå att bara för att andra hästar springer behöver det inte betyda att det är dags att fly för sitt liv...! Och hon var verkligen duktig idag när hon fick hantera hästar som galopperade ikapp och förbi oss och även mötande hästar i galopp - bara en gång hoppade hon av banan, i övriga fall blev hon tillfälligt lite spänd men slappnade sedan av igen.

Efter att ha ridit vårt fyrgångsprogram tog vi en liten paus för att sedan övergå till att träna tempoväxlingar i tölt. Men vi hade bara hunnit en bit in på första långsidan när det hördes ett gällt gnäggande långt bortifrån och Hamingja tvärnitade och gnäggade tillbaka.  Det var ingen tvekan om att Litlamin anlänt till Bodentravet! Nu vidtog ett hysteriskt gnäggande mellan de två damerna, som uppenbarligen aldrig trott att de skulle få se sin bästa vän igen...!

Det tog en låååång stund innan Hamingja började vara kontaktbar igen (och det verkade vara lika illa med Litlamin). Så jag gav upp försöken att rida tempoväxlingar, eller tölt ö h t, för på en häst som är spänd som en stålfjäder och hela tiden gnäggar blir det ändå ingen vettig gångart... Istället ägnade vi oss åt att sidföra i skritt på volt resp skänkelvikningar på sidan av ovalen för att hon skulle börja slappna av igen. Under tiden lotsade Olivia den vilt gnäggande och inte heller riktigt kontaktbara Litlamin runt ovalen. "Vi får se hur det här går i helgen...!" sa Sylvia. Men Olivia och jag rider ju inte samma klasser i alla fall,  så har vi tur är så pass lång tid mellan våra starter att vi inte behöver befinna oss i närheten av ovalbanan samtidigt!

När vi lämnade Bodentravet och styrde hemåt hade vi alla verkligen kunnat illustrera begreppet: "som en dränkt katt"...! Malin och jag konstaterade att om vi smort in hästarna med schampo innan vi började rida hade det nog varit bortsköljt vid det här laget...!