Less is more!

I kväll fick Hamingja byta till sommarskor!

Jag hade inte räknat med att hinna rida också, men det visade sig att hovslagaren råkat dubbelboka sig, så han behövde ta Hamingjas skoning lite senare på kvällen än det först var planerat. Vilket innebar att jag ändå hann rida innan - vilken TUR!!!

Visserligen blev det bara 15-20 minuter på ridbanan, men faktiskt vad som måste vara ett av våra allra bästa träningspass - ett tydligt bevis för att kvantitet och kvalitet inte alls behöver hänga ihop! Hamingja kändes mjuk och avslappnad från start, både fysiskt och psykiskt, så under vår sedvanliga uppvärmning på volt i skritt, tölt resp trav tog det inte lång stund innan hon sträckte ut överlinjen och började frusta belåtet!

Efter det satsade jag på en repris av vår första lektion för Atli nu senast: att rida tölt i så högt tempo som möjligt längs spåret så att hon verkligen fick ta i bakifrån och ta ut sina rörelser. Med lyft blick, händerna lätt stödda mot manken för att ha stadig hand samt mycket drivning höll vi takten hyfsat och bitvis var även formen OK! När vi sedan tog en lite längre skrittpaus flåsade vi rätt bra båda två!

Sedan kom träningspassets absoluta höjdpunkt: arbetstempo tölt! Jag red först samlad skritt där jag hade fräckheten att både peta lätt med pisken på höger bak några gånger samt smacka lätt. Efter några ilskna hopp trampade hon under sig och kom upp riktigt fint med bogarna och var helt lätt i handen när vi smög över till arbetstempo tölt!

Jag red i höger varv och när jag höll händerna lätt mot manken för en stadig hand och blicken lyft och höll om ordentligt med skänklarna behövde jag bara lägga in några steg sluta då och då för att bibehålla bärigheten! Det var verkligen en riktigt, riktigt härlig känsla!!! Och precis som tidigare när jag lyckats få henne att bära upp sig riktigt bra blev det en sådan "vila" i hennes steg på något sätt. Inte minsta antydan till att hon försökte öka tempot trots att det var så ansträngande att hon flåsade ordentligt.

Efter tre sådana riktigt trevliga sekvenser i arbetstempo red jag in på en volt och lät henne börja sträcka ut och varva ner. Jag hade ju verkligen tryckt på Hamingjas "on-knapp" men det hade inte stressat henne utan hon kunde snabbt slappna av igen. Lagom till att jag saktade av till skritt och gav henne långa tyglar körde hovslagaren in framför stallet - tala om perfekt timing! Själv var jag helt Hamingja-hög efter detta ridpass! Medan lilla fröken verkade skönt avslappnad och skötte sig exemplariskt under skoningen utan att bli det minsta otålig!