Våra första finaler i T3 och V2!

Hamingja och jag "in action"!

Åbergstorps Fotografi/Andreas Fernandez

Jag brukar ju vara bortskämd med Johans bilder i mängd, men när han tyvärr inte hade möjlighet att närvara under tävlingshelgen blev jag förståss extra glad över denna bild som Andreas fotat på oss!

Vi inledde dagen med final i Tölt T3, vilken jag såg som en viktig förberedelse för det verkliga "elddopet": eftermiddagens final i Fyrgång V2. Vår första fyrgångsfinal någonsin, där vi skulle behöva hantera galopp (och ökad tölt) tillsammans med 6 andra ekipage på banan - helst utan att tappa kontrollen...! :-O

Den bästa förberedelsen för detta - både för mina och Hamingjas nerver - vore förstås att kunna genomföra en töltfinal så lugnt och sansat som möjligt. Så jag gjorde mitt bästa för att åstadkomma just det. I det inledande momentet försökte jag främst fokusera på domartipset från igår: "sitt ner och andas!" Och att försöka hålla Hamingja så lösgjord som möjligt i de olika momenten. 

När det var dags för den avslutande ökade tölten "safe:ade" jag sedan rejält genom att inte "gasa" till max utan istället t o m ta ner tempot extra i det kritiska momentet när något av de andra ekipagen kom ikapp bakifrån och red förbi oss. Poängen blev förståss inga höjdare - men jag var nöjd med att vi kunnat genomföra det hela så "lugnt och sansat"! Det var precis vad jag behövde inför eftermiddagen!

En vit rosett fick vi i alla fall!

Finalen i Fyrgång V2 låg näst sist på eftermiddagen och för att spara på krafterna både för Hamingja och mig valde jag en väldigt kort framridning då jag bl a passade på att fatta vänster galopp ett par gånger. (Under uttagningen red jag i höger varv och hade därför tränat extra på högerfattningar den sista tiden, men inför finalen valde majoriteten att vi skulle rida vänster varv istället.) Värmen gjorde ändå att det saknades energi när vi inledde med arbetstempo tölt. Men jag var ändå hyfsat nöjd när vi avverkat arbetstempo tölt, trav resp skritt. 

Sedan var det dags för det som jag insåg att jag gruvat mig för ända sedan jag köpte Hamingja för fyra år sedan: att galoppera med sex andra ekipage runt ovalen...! Så jag skyller på nervositet för att jag misslyckades totalt med galoppfattningen... Hamingja började istället tölta fort och strax efteråt började de andra komma dundrande ikapp och förbi i galopp och då blev hon ju inte lugnare precis... 

Men tillslut fick jag tillbaka kontrollen och lyckades ta ner tempot tillräckligt för att skapa ett mellanrum mellan oss och de nu framförvarande hästarna. Och från det läget tillslut ändå fatta galopp. Så vi fick i alla fall avsluta med lite av den gångart som gav oss de bästa poängen under uttagningen igår. (Och vi nollade i alla fall inte idag...)

På något sätt blev detta ändå en vändpunkt. Jag hade gruvat mig så oerhört för galoppen och att jag då skulle tappa kontrollen. Nu hade vi galopperat, jag hade tappat kontrollen - men hittat tillbaka till kommunikationen med min häst igen. Så vad skulle kunna bli värre? INGET kom jag fram till och satsade ALLT vi hade kvar i den avslutande ökade tölten! Med så mycket drivning jag bara orkade  och utan att hindra Hamingja när hon försökte jaga ikapp de andra. En racervariant på "sitt ner och andas" skulle man kanske kunna säga?! Och plötsligt var det bara så ROLIGT att rida fyrgångsfinal!!! 

Min FINA häst!!!

Så när vi ridit ut från banan och jag suttit av var jag visserligen genomblöt i svett och helt slut i hela kroppen - men i "knoppen" kände jag bara: "MIN FINA HÄST!!! JAG VILL TÄVLA MER PÅ MIN FINA HÄST!!!" Oj, så mycket roligt vi har framför oss!!!