Fredagsmys!

I eftermiddag blev det fredagsmys med Hamingja efter jobbet!

Början av maj har verkligen varit kall och ruggig... men idag hade vädret kommit på bättre tankar så det var faktiskt 17 grader i skuggan när jag kom till stallet! Där träffade jag Elisabeth som berättade att hon varit på en härlig långtur med Démantur längs Torrbergsvägen. Jag har saknat att kunna rida dit så det var ju glädjande att höra att det visserligen fortfarande var blött men ändå ridbart längs stigen genom skogen! 

Först tänkte jag därför att det skulle bli en Torrbergsvägsrunda även för mig ovh Hamingja idag. Men bestämde mig sedan för att vänta med det till i morgon och träna på ridbanan idag. På söndag hoppas jag att vi ska åka till Boden igen för att träna på ovalen och med ridbanan idag och Torrbergsvägen i morgon blir det ju mer omväxling i träningen än om vi tar ridbanan resp ovalen två dagar efter varandra.

När vi började uppvärmningen på ridbanan med vår vanliga flytta ut bakdelen i skritt på volt blev jag först lite orolig eftersom Hamingja kom med protester när jag bad henne gå undan för höger-skänkeln... hade hon börjat få tillbaka problemen i bakdelen? Därför red jag även flera omgångar skänkelvikning över diagonalerna innan jag kände mig trygg med att hon inte hade ont på något sätt. I uppvärmningstölten kändes hon som vanligt och hon gjorde även klockrena travövergångar så - peppar, peppar - allt verkar vara OK!

När jag övergick till att rida övergångar från samlad skritt till dito tölt och sedan arbetstempo tölt började jag i vänster varv eftersom det brukar vara lättast att få högerbogen på plats när högertygeln är yttertygel. Jag försökte också använda mig av lärdomen från senaste träningspasset på ridbanan, när jag upptäckte att hörnpasseringarna blev så mycket bättre när jag fokuserade på att driva riktigt mycket med skänklar och säte.

I höger varv lyckades jag sedan ännu bättre med drivningen - även om jag säkert ändå inte drev tillräckligt för att Sylvia eller Atli hade varit nöjda...! Men tack vare drivningen med skänklar och säte (och en rörlig högerhand som fick högerbogen på plats genom att "ta med" den åt vänster) kändes Hamingja riktigt, riktigt lösgjord trots samlingen! Den känslan skulle jag GÄRNA återuppleva på tävling någon gång! Och vem vet, om tio år eller så kanske vi faktiskt fixar det??!!

En sådan trevlig känsla vill man förstås njuta av lääääänge, men jag lyckades faktiskt behärska mig och låta henne börja varva ner INNAN det började gå sämre. Hamingja frustade så belåtet när hon fick sträcka ut överlinjen i tölt på volt och längs spåret. Hon fick också briljera med ytterligare en klockren travövergång i vardera varvet innan vi avslutade för dagen - mycket nöjda båda två!