Prehab (förhoppningsvis) istället för rehab!

När man har förmånen att äga den allra finaste hästen, den känslan...!!!

Vi har ju behövt ägna oss en hel del åt rehabträning under åren, Hamingja och jag, p g a de problem hon haft i bakdelen... Men sedan hon förra sommaren fick motsvarande behandling i sina bakknän som jag får på Smärtkliniken har besvären ännu inte kommit tillbaka - peppar, peppar!!! Jag har också vidtagit vissa försiktighetsåtgärder för att minska risken och här om dagen lärde jag mig ett nytt ord för att beskriva just detta, nämligen "prehab". 

Jag råkade här om dagen "snubbla" över en artikel om löpning där man använde detta begrepp för att beskriva hur man skulle anpassa träningen för att minimera risken för överansträngning, förslitningar och andra skador. Och då insåg jag att man även skulle kunna använda detta begrepp för den anpassning av ridningen som jag gjort det senaste året. Som att lägga in fler vilodagar, f f a under broddsäsongen eftersom Hamingja visat sig bli mer ansträngd och öm i bakdelens muskler när hon går med broddar. 

Att vara än mer försiktig i ridningen när underlaget är stumt, både sommartid när grusvägarna blivit hårda av torkan och på hösten när det frusit till men innan snön kommit. Och att i möjligaste mån lägga in en vilodag efter de mest krävande ridpassen (krävande p g a underlaget eller krävande p g a intensivare töltträning.) Att använda Back on Track före och efter ridpassen - som på bilden ovan - kan ju också sägas vara "prehab"!

Mycket handlar förståss om att anpassa ridningen efter underlaget - vilket just idag innebar något riktigt positivt när gårdagens underhåll av bilvägen innebar att den blivit mer ridvänlig! Jag passade därför på att rida längs vägen bort mot Avan och att dessutom lägga in extra mycket galopp. Jag har fått lära mig att det är i galoppfattningarna man bygger upp hästens styrka så därför har jag alltid tränat mycket galoppintervaller med mina hästar. 

I Hamingjas fall har detta varit extra angeläget eftersom hon till att börja med skrämde upp sig själv i galoppen så att hon bara sprang fortare och fortare och fortare... Så för att träna in en "off-knapp" (för att använda Atlis vokabulär) har jag ridit massor av korta galoppintervaller följt av skritt på långa tyglar, för att helt "programmera om" hennes reaktion på galoppen. Detta har verkligen haft bra effekt! Fast när vi nu i vår vid några tillfällen tränat på ovalbanan i Boden insåg jag att alla dessa intervaller också inneburit att Hamingja inte förväntar sig att vi ska galoppera någon längre sträcka utan ganska snart "drar i handbromsen" och tappar galoppen...

För att börja ta itu med det problemet fick hon idag galoppera längre sträckor än vanligt - och alla gånger utom en lyckades jag också bibehålla galoppen genom att hinna lägga till mer drivning precis när hon började tänka på att sakta av. Men det skulle definitivt vara en bra idé att åka till Bodenovalen igen för att träna just med fokus på galopp, eftersom jag där inte bara har bra underlag som passar för galopp längre sträckor utan också för att jag får större möjlighet att bibehålla kvaliteten i galoppen när jag kan böja henne i kurvorna på ett sätt som är svårt när man rider ut. Man får ju bra konditionsträning också "på köpet"!

Men idag blev det alltså längre galoppintervaller längs bilvägen och när vi kom till höjden där jägarna brukar sitta och fika blev det omväxlande skritt och trav längs slingan upp över kalhygget och genom skogen ner till bilvägen igen. Där satt jag av och flyttade bak sadeln som förberedelse för töltträningen på hemvägen. Och jag insåg snart att jag faktiskt har lite lättare för att bibehålla blicken lyft när vi tölttränar ute längs vägen jämfört med på ridbanan - antagligen tack vare att jag försökt fokusera så mycket på det i vinter samtidigt som jag nästan aldrig ridit på ridbanan. 

Och med blicken höjd var det ju lättare att känna vad som hände, både när jag själv började "tappa sitsen" och när Hamingja började "skicka iväg någon bakdel eller bog" så att jag kunde korrigera för detta! Uppenbarligen hade jag också lyckats aktivera hennes bakdel på ett riktigt bra sätt under hemvägens töltridning, för när det var dags att låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner igen fick jag uppleva en nedvarvningstölt med lika "aktiv rygg" som i slutet på några av lektionerna under senaste kursen!

Efter ett sådant här ridpass blir man ju VÄLDIGT peppad att rida MER och MER och MER!!! Men av prehab-skäl blir det nog ändå en vilodag i morgon... så får vi träna vidare igen lördag och söndag! 

Helgens kurs i repris!

Hamingja med lilla Hulda som "spegelbild" i bakgrunden!

Mina (och Hamingjas) ryggmuskler har fått två vilodagar så idag var det hög tid att repetera övningarna från senaste helgens ridkurs! När vi skrittade igång på ridbanan blev matte plötsligt HELT galen och bytte spöhand flera gånger - så Hamingja förstod att det var idag hon skulle dö...! :-O  Efter detta trauma fick vi skritta läääänge innan hon kunde slappna av tillräckligt för att korsa bakbenen och länga halsen... Och sedan tölta läääänge på volt och längs spåret innan det blev motsvarande effekt även där. 

Men sedan kunde vi avsluta uppvärmningen med riktigt trevlig trav på volt! När matte hela tiden höll blicken in mot mitten av volten med ett lätt stöd på yttertygeln och lös innertygel böjde sig Hamingja fint runt innerskänkeln på en riktigt liten volt i vänster varv! Det kändes definitivt som att blicken var nyckeln här! När jag bytte till höger varv och gjorde på samma sätt men höll innerhanden lite närmare manken blev resultatet lika trevligt där!

Efter detta var det dags att sitta av och flytta bak sadeln för att sedan ta itu med dagens huvuduppgift: att få Hamingja att komma upp mer med bogarna i tölten genom att lägga vikten mer bakåt (och inte falla framåt, som jag tyvärr brukar...) Precis som under kursen hade jag viktboots på för extra effekt. Vi började i vänster varv med att göra halt och överdriva lutningen bakåt flera gånger som Atli visade för att jag lättare skulle få in känslan för vad som är "lagom" (eftersom jag tycker att det känns som att jag sitter rakt när jag i själva verket har vikten framåt.) 

Jag kom också på att det kändes lättare (mindre svårt) att få till sitsen om jag först vinklade mitt bäcken framåt och sedan flyttade vikten bakåt. Från detta läge red vi samlad skritt till dess Hamingja slappnade av tillräckligt för att länga halsen, för att sedan skjuta fram höfterna som signal på att hon skulle smyga över i tölt. Sedan varierade jag mellan att rida öppna, att snabbt ställa om utåt för att få högerbogen på plats resp att vända m h a ytterhjälperna vid hörnpasseringarna för att bibehålla bärigheten i tölten. Fast försökte f f a hålla fokus på min sits - eftersom den verkligen är en grundförutsättning för allt det andra!

Sedan satt jag av och flyttade bak sadeln igen innan vi tog itu med högervarvet. Där försökte jag precis som i helgen undvika dragkampen om högertygeln genom att använda sidförande tygeltag ut åt vänster - men i övrigt en fjädrande högerhand - i hörnpasseringarna. Då är det dessutom EXTRA  viktigt att jag tänker "vikten bakåt" - eftersom det är ett tillfälle då jag har väldigt lätt att falla framåt och "tappa sätet"... Och faktiskt fungerade detta riktigt bra idag - det var bara vid något enstaka tillfälle som Hamingja försökte rusa ifrån det jobbiga. 

Vid något tillfälle bjöd hon dessutom på en sekvens med extra trevlig bärighet i tölten! Såhär efteråt är jag inte riktigt säker på vad jag gjorde för att få det resultatet... men några steg i sluta var nog endel av det i alla fall! Efter detta gick vi in på volt för att hon skulle få sträcka ut och varva ner ordentligt och precis som i helgen blev det nedvarvningstölt "med hela kroppen" som Atli kallade det. Ett tecken på att jag faktiskt lyckats aktivera henne på rätt sätt även så här på egen hand! Jag testade även trav på liten volt på samma sätt som under uppvärmningen och det fungerade lika bra nu! 

Sammanfattningsvis var jag väldigt nöjd med dagens träningspass - det kändes som en mycket bra repetition av helgens övningar! Nu får vi se vad vi ska hitta på för något kul i morgon... kanske blir det en test av det nya underlaget på bilvägen?! Idag fick den nämligen ett nytt gruslager och denna gång INTE det grova, vassa gruset som de brukar lägga ut och som orsakat så många punkteringar (och hovbölder) utan ett betydligt finare grus. Förhoppningsvis är det lika mjukt och trevligt att rida på som det ser ut!

Trötta ryggmuskler - för både ryttare och häst?!

Jag vaknade på morgonen med REJÄLT trötta och ömmande ryggmuskler... mkt avslöjande! För det kunde ju inte bli mer uppenbart än så hur ovan jag är att "sitta ordentligt" på hästryggen...! :-O Kanske kände Hamingja samma sak när matte plötsligt börjat belasta hennes bakdel lite mer (och framdelen lite mindre)?! Men nu var det ju en ny kursdag så "på’t igen bara!" Inför dagens första lektion instruerade Atli mig att först värma upp som vanligt och sedan flytta bak sadeln inför arbetet med samlingen. "Vi såg ju igår att det gör skillnad när vikten flyttas lite längre bak!"

Hamingja var ganska "på" redan från start och när jag sedan bad om samling taggade hon upp ytterligare så jag fick först jobba en hel del med kommunikationen. Tänk att det kan kännas så oerhört SVÅRT att bara stanna och stå stilla...!!! Men det är ju som Atli brukar säga: "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver!" Och nu var det ju alldeles uppenbart att hon behövde tagga ner och slappna av tillräckligt för att ge sig tid att lyssna till mina signaler. Men när vi kommit på "speaking terms" och värmt upp var det dags att sadla om och sedan ta tag i "själva arbetet".

Och jag kunde snabbt konstatera att med träningsvärk i trötta ryggmuskler var det ÄNNU svårare att hitta en lodrät sits än vad det var igår... Efter en stund fick jag göra halt och Atli bad mig luta mig bakåt. När jag tyckte att jag gjorde det sa han: "Nu sitter du nästan rakt...!" Han uppmanade mig att flera gånger verkligen överdriva lutningen bakåt - för att det skulle vara lättare att sedan hitta vad som är "lagom".

Jag fick fortsätta att tölta i vänstervarvet och försökte verkligen behålla sitsen som Atli visat men det var SVÅRT! "Du lutar dig aldrig bakåt, men ibland sitter du i alla fall rakt..!" sa han. Men redan denna lilla förbättring innebar uppenbarligen att min ridning blev effektivare - och därmed jobbigare för Hamingja - så hon gjorde i sin tur verkligen sitt bästa för att få mig att luta mer framåt igen. Hon ville förståss få dyka ner på bogarna igen och "mysa på". Och när hon inte lyckades riktigt lika bra med att placera matte där hon vill ha henne blev hon allt mer uppjagad. Fram till dess hade jag bara tränat samlingen i vänster varv. "Rid en sekvens i höger varv också, men sedan behöver hon få börja varva ner och lugna ner sig igen!" sa Atli.

I höger varv tycker hon att det är jobbigt med hörnpasseringarna så istället för att böja sig vill hon bita tag i högertygeln, skjuta ut högerbogen och springa ifrån arbetet. Och eftersom jag dessutom har en tendens att bli stum i högerhanden i det läget hjälper jag henne t o m om än oavsiktligt... Men sedan jag insåg detta samband har jag börjat försöka ta oss runt problemet genom att inte försöka böja henne genom att ta i högertygeln utan bibehålla en fjädrande högerhand när jag "tar med" bogarna ut åt vänster m h a sidförande tygeltag med båda tyglarna. Och ge blixtsnabb eftergift på högertygeln så att hon aldrig ska hinna börja gå emot den.

Nu försökte jag dessutom lägga vikten ännu mer bakåt i hörnpasseringarna (vilket förhoppningsvis i alla fall betydde att jag inte hade vikten för mycket framåt). Och när vi så tagit oss drygt ett varv runt ridbanan i höger varv utan att Hamingja blivit allt för upprörd fick hon sträcka ut och lugna ner sig igen i både tölt och trav på volt.

Med Lotta och Garpur färgmatchar vi snyggt på ridbanan!

"Värm upp som vanligt och börja sedan träna din häst!" var Atlis instruktion när det var dags för dagens andra och kursens sista lektion för vår del. (En variant på hans mer vanliga: "Rid och låtsas som att det är i morgon när jag inte är här - så ser vi hur det går och ifall jag behöver komma med fler tips.) Och då var det ju bara att sätta igång! Efter sedvanlig uppvärmning och paus för att flytta bak sadeln tog jag tag i "själva arbetet".

Redan när jag började förbereda för tölten med samlad skritt märkte jag att Hamingja inte blev lika uppjagad som på förmiddagen så vi kunde betydligt snabbare hitta en samlad skritt med trevlig längd på halsen - varifrån jag sedan gav töltsignal genom att skjuta fram höfterna. Vi red ett antal sekvenser i vardera varvet på detta sätt och mitt huvudfokus var förståss på att sitta så att det kändes som att jag lutade mig bakåt för då satt jag förhoppningsvis ganska rakt i alla fall.

När jag dessutom lyckades kombinera detta med att lägga in några steg sluta i höger varv resp öppna i vänster varv (eller ta med bogarna åt vänster m h a sidförande tygeltag i hörnpasseringarna) så fick jag uppleva sekvenser då Hamingja började länga halsen igen utan att falla på bogarna. HÄRLIGT!!!

Efter att vi sedan vi ägnat oss åt en grundlig nedvarvning i tölt och trav på volt sa Atli: Fortsätt bara att träna på detta så kommer hon allt bättre att acceptera det som hon nu tycker är jobbigt för att det är ovant. Men om hon börjar tagga upp sig och bli mer och mer uppjagad igen får du backa tillbaka och rida mer tölt i grundformen för att avdramatisera det hela innan du fortsätter träningen på att hon ska komma upp mer med bogarna. Nu har vi alltså MASSOR att träna vidare på - så ROLIGT!!!

Ibland måste det bli sämre för att kunna bli bättre!

Från en annan Atlikurs - men samma FINA häst!!!

Enligt Atlis instruktion var det boots på inför dagens första lektion. Det märktes att Hamingja tagit intryck av gårdagens ridpass för istället för att stressa var hon lugn och avslappnad redan i början av uppvärmningen. Tyckte jag alltså... Atli kommenterade att det måstet till mer energi: "Nu segar hon på och är passtaktig! Hon måste gå fram och vara tillräckligt böjd och lösgjord för att vara ren i takten!"  Efter uppvärmningen skulle jag så ta tag i min töltsits. ”Sträck på dig, dra bak axlarna, vinkla bäckenet och fram med bröstkorgen. Du ska känna dig lika stolt och vacker som du vill att din häst ska se ut!” 

Med denna utgångspunkt samt kortare tyglar och Hamingja i en högre form skulle jag rida samlad skritt för att sedan göra övergången till tölt genom att bara skjuta fram höfterna. "Även om hon nu blir spänd i tölten och går emot bettet är det helt OK. Hon protesterar för att det är jobbigt att göra något nytt, men om du behåller sitsen och fortsätter driva fram mot bettet så kommer hon tillslut att slappna av och länga halsen igen! Det är du som ska forma hästen - inte tvärt om!!!"

Jag fick verkligen kämpa emot mina reflexer som sa att jag skulle luta mig lite mer framåt igen och ge efter på tyglarna, för att få min mjuka, lösgjorda häst tillbaka...  "Det behöver kännas sämre innan det kan kännas bättre!" förklarade Atli, som också påpekade att det faktiskt redan var lite bättre även om jag inte kände det själv.

Efter att ha kämpat med/mot mig själv på detta sätt i båda varven fick jag sitta av för att sadla om. Inte för att sadeln glidit fram denna gång utan för att Atli tyckte att vi skulle se vad som hände om vi flyttade min tyngdpunkt ännu lite längre bak. Och när jag sedan satt upp igen kände t o m jag att det var STOR skillnad på rörelserna, även om hon fortfarande kändes spänd.

"Fortsätt PRECIS så här, sa Atli. Hon kommer att protestera lite för hon tycker att det här är jobbigt.
Men det är ingen fara om hon kommer att vara lite spänd ett tag, du har gjort ett så bra jobb med att lära henne jobba i grundform i gångarterna och sett till att alla ”knappat” finns på plats. Så formen och lösgjordheten kommer tillbaka så snart hon accepterar den här nya formen! Se bara till att alltid rida bra uppvärmning resp bra nedvarvning där hon verkligen får sträcka ut överlinjen så bibehåller du en bra grund!"

När det var dags för eftermiddagens ridpass fick vi jobba vidare på samma sätt. Då påpekade Atli också att jag skulle låta henne "rulla på" i ett lite högre tempo i tölten utan att tappa inramningen. Han konstaterade också att det alltid är svårt att lära om. Man behöver fokusera så mycket på det nya att man "glömmer bort" sådant som man trodde att man kunde... Det kände jag VÄLDIGT tydligt under förmiddagens lektion, jag hade liksom inte tid med något annat än att försöka sitta så att det kändes som om jag nästan låg bakåt på hästryggen. (Vilket i själva verket antagligen inte var mer än att jag satt i lodrät sits...!)

Men mot slutet av det andra ridpasset kunde jag faktiskt "både rida och tänka" - d v s jag kom ihåg hur jag i vänster varv brukar rida sluta och i höger varv öppna för att rama in henne i tölten. När jag började lägga in sluta i höger varv kom också tendenser till att Hamingja började slappna av i nacken. Och när jag sedan fick byta till vänster varv där jag kunde rida med innerskänkeln mot yttertygeln (en lätt vibrerande högerhand) i öppna så "ramlade" allt på plats! Hamingja bjöd på flera kortare sekvenser då hon slappnade av och längde halsen, men fortfarande med bogarna "uppe"!

Det var verkligen en härlig känsla - och skönt att få en så tydlig bekräftelse på att det verkligen kunde bli bättre av något som först upplevdes mycket sämre! Nu gäller det "bara" för mig att träna vidare på att "sitta och rida samtidigt"! När vi sedan gick in på volt för att Hamingja skulle få börja sträcka ut och varva ner var det också en ny känsla. "Nu när hon verkligen jobbat bra över ryggen sträcker hon också ut mycket bättre, hon inte bara sänker huvudet utan hela kroppen är med, samtidigt som hon är jättebra i takten"! konstaterade Atli. Och det kändes verkligen annorlunda, på ett bra sätt!

"Nu får du betalt för allt arbete du gjort med att träna henne från marken - annars hade hon inte varit stark nog att bära upp sig så här! Fortsätt att jobba med henne på samma sätt som idag. Kom nu bara i håg att alltid låta henne tölta i grundform före och efter, så är det ingen fara om hon där emellan är lite spänd under en period!" avrundade Atli. Och jag kände mig REJÄLT Hamingja-hög när jag lämnade ridbanan!!!

Atli hjälper oss att reparera!

Förra helgens värmebölja har nu bytts till bara 5-6 plusgrader och regn idag när Atli åter är på plats i Mariebäck för en träningshelg. Svalt och skönt tycker hästarna i alla fall!!! Sedan Atli förhört sig om hur det gått för oss på tävlingarna var det dags för sedvanlig uppvärmning i skritt och tölt med låååång hals, främst på volt men i tölt även längs spåret. Jag fick jobba lite extra med böjningen i vänstersidan idag, innan hon började slappna av.

Efter tävling brukar det alltid finnas en hel del att reparera.... eller som en instruktör formulerade saken: "När man tränar sätter man in på kontot. När man tävlar gör man uttag - och sedan behöver man sätta in igen!" (Kanske ingen slump att en bankkamrer fastnat för just den beskrivningen??!!) 

Mycket riktigt var det också VÄLDIGT tydligt att Hamingja fortfarande var "speedad" efter tävlingen förra helgen. Och det var förstås precis detta som Atli fokuserade på att åtgärda idag. (Som han brukar säga: "Hästen talar om vad den behöver! Vill den gå högt med huvudet behöver du rida den i en låg form, vill den springa fort behöver du rida sakta o s v!")

Första steget blev därför att göra halt och få Hamingja att slappna av och stå stilla, vilket inte var det lättaste när fröken superambitiös gissade vilt vad vi skulle göra härnäst och försökte förekomma mig genom att göra alla möjliga saker på en gång... När hon tillslut vågade "landa" i att hon faktiskt bara skulle stå stilla slappnade hon genast av lite och jag fick berömma massor innan jag försiktigt bad henne att rygga några steg. Direkt steg stressnivån igen, fast inte till samma nivå som tidigare och när hon fick beröm för varje steg bakåt slappnade hon successivt av igen.

Nästa steg blev att med säte och skänklar be om samlad skritt, samtidigt som tyglarna ställde i nacken - omväxlande höger och vänster - till dess hon tillslut slappnade av och längde på halsen igen. Då fick jag ytterst försiktigt smyyyyyga över i en tölt i microtempo längs spåret samtidigt som Atli hela tiden påminde mig om att sitta på rumpan, vinkla mitt bäcken, fortsätta hålla henne helt lös i nacken och bibehålla det lugna tempot. 

Efter en stund fick vi göra ny halt och börja om - och redan var det mycket lättare att få henne att slappna av! Vi fick sedan göra samma sak några gånger i höger varv också, innan hon fick varva ner och sträcka ut först i tölt på volt och sedan i trav. Atli konstaterade att hon nu arbetar i en trevlig form i de olika gångarterna och trivs med arbetet. "Nu vill vi ha mer rörelser hos henne och vi vill att du ska lägga din vikt mer bakåt i ridningen! Det ska vi ägna oss åt resten av helgen - så ta viktbootsen på till nästa lektion!" Undrar just om jag kan ha någon slags vikter jag också - som får mig att dra bak axlarna och sitta ordentligt i sadeln??!!

After competition: lösgörande blåbärsris!

Efter två välförtjänta vilodagar för Hamingja efter tävlingen (och besök på Smärtkliniken igår för mig) blev det idag ett kortare ridpass med "uppvärmningstölt", ett par galoppintervaller samt lösgörande skritt ute i terrängen. I morgon får hon vilodag igen så är vi förhoppningsvis redo för Atlikursen kommande helg!

Vi vilar oss i form: på Smärtkliniken resp i hagen!

Hamingja och jag vilar oss i form efter helgens tävlingar. Jag genom besök på Smärtkliniken i Piteå idag och hon med flocken hemma i Mariebäck. Men redan till helgen blir det fullt fart igen - då vi än en gång får träna för mäster Atli! Det är kanske inte helt optimalt att kursen kommer så snart efter tävlingen, men han var visst uppbokad med så många landslagsarrangemang att detta var enda helgen i närtid som han kunde komma till oss. (Och då kan man ju verkligen fundera på hans prioriteringar... för vilka behöver honom allra mest egentligen - landslagsproffsen som redan är så duktiga eller vi "vanliga dödliga"??!!)

Våra första finaler i T3 och V2!

Hamingja och jag "in action"!

Åbergstorps Fotografi/Andreas Fernandez

Jag brukar ju vara bortskämd med Johans bilder i mängd, men när han tyvärr inte hade möjlighet att närvara under tävlingshelgen blev jag förståss extra glad över denna bild som Andreas fotat på oss!

Vi inledde dagen med final i Tölt T3, vilken jag såg som en viktig förberedelse för det verkliga "elddopet": eftermiddagens final i Fyrgång V2. Vår första fyrgångsfinal någonsin, där vi skulle behöva hantera galopp (och ökad tölt) tillsammans med 6 andra ekipage på banan - helst utan att tappa kontrollen...! :-O

Den bästa förberedelsen för detta - både för mina och Hamingjas nerver - vore förstås att kunna genomföra en töltfinal så lugnt och sansat som möjligt. Så jag gjorde mitt bästa för att åstadkomma just det. I det inledande momentet försökte jag främst fokusera på domartipset från igår: "sitt ner och andas!" Och att försöka hålla Hamingja så lösgjord som möjligt i de olika momenten. 

När det var dags för den avslutande ökade tölten "safe:ade" jag sedan rejält genom att inte "gasa" till max utan istället t o m ta ner tempot extra i det kritiska momentet när något av de andra ekipagen kom ikapp bakifrån och red förbi oss. Poängen blev förståss inga höjdare - men jag var nöjd med att vi kunnat genomföra det hela så "lugnt och sansat"! Det var precis vad jag behövde inför eftermiddagen!

En vit rosett fick vi i alla fall!

Finalen i Fyrgång V2 låg näst sist på eftermiddagen och för att spara på krafterna både för Hamingja och mig valde jag en väldigt kort framridning då jag bl a passade på att fatta vänster galopp ett par gånger. (Under uttagningen red jag i höger varv och hade därför tränat extra på högerfattningar den sista tiden, men inför finalen valde majoriteten att vi skulle rida vänster varv istället.) Värmen gjorde ändå att det saknades energi när vi inledde med arbetstempo tölt. Men jag var ändå hyfsat nöjd när vi avverkat arbetstempo tölt, trav resp skritt. 

Sedan var det dags för det som jag insåg att jag gruvat mig för ända sedan jag köpte Hamingja för fyra år sedan: att galoppera med sex andra ekipage runt ovalen...! Så jag skyller på nervositet för att jag misslyckades totalt med galoppfattningen... Hamingja började istället tölta fort och strax efteråt började de andra komma dundrande ikapp och förbi i galopp och då blev hon ju inte lugnare precis... 

Men tillslut fick jag tillbaka kontrollen och lyckades ta ner tempot tillräckligt för att skapa ett mellanrum mellan oss och de nu framförvarande hästarna. Och från det läget tillslut ändå fatta galopp. Så vi fick i alla fall avsluta med lite av den gångart som gav oss de bästa poängen under uttagningen igår. (Och vi nollade i alla fall inte idag...)

På något sätt blev detta ändå en vändpunkt. Jag hade gruvat mig så oerhört för galoppen och att jag då skulle tappa kontrollen. Nu hade vi galopperat, jag hade tappat kontrollen - men hittat tillbaka till kommunikationen med min häst igen. Så vad skulle kunna bli värre? INGET kom jag fram till och satsade ALLT vi hade kvar i den avslutande ökade tölten! Med så mycket drivning jag bara orkade  och utan att hindra Hamingja när hon försökte jaga ikapp de andra. En racervariant på "sitt ner och andas" skulle man kanske kunna säga?! Och plötsligt var det bara så ROLIGT att rida fyrgångsfinal!!! 

Min FINA häst!!!

Så när vi ridit ut från banan och jag suttit av var jag visserligen genomblöt i svett och helt slut i hela kroppen - men i "knoppen" kände jag bara: "MIN FINA HÄST!!! JAG VILL TÄVLA MER PÅ MIN FINA HÄST!!!" Oj, så mycket roligt vi har framför oss!!!

"Sitt ner och andas!!!"

Hamingja är redo för första tävlingsdagen!

Inför tävlingsdebuten i Umeå för några veckor sedan hade jag som målsättning att vi skulle hålla oss kvar på banan. Tyvärr lyckades ju inte det... Men "andra gången gillt" hoppades jag inför denna helg, som skulle utgöra andra halvan av vår "tävlingssäsong"! Och det kändes ändå som att förutsättningarna var betydligt bättre i o m att det skulle vara en "vanlig" tävling d v s utomhus. För Hamingja har ändå hunnit skaffa sig betydligt mer erfarenhet av ovalbanan jämfört med att rida i ridhus!

Dessutom skulle vi först rida uttagningen i Tölt T3 och därför ha hunnit skaffa oss ytterligare lite erfarenhet innan det var dags för fyrgångsuttagningen där vi skulle galoppera tillsammans med ett annat ekipage (helst) utan att få panik och hoppa av banan..!

Egentligen var vi faktiskt vinnare redan efter provridningen av banan i går kväll, när vi klarade elddopet att under vår galopp få möte av ett annat ekipage som också galopperade! Då var jag riktigt imponerad över hur min modiga häst lyckades hantera sina starka reflexer att tolka springande hästar som en signal på att man bör vända och fly! När man tävlar rider ju alla ekipagen på banan åt samma håll, så det borde ju underlätta för oss!

Sedan kan man förståss tycka att vi så här i början inte skulle satsa direkt på T3 resp V2 utan istället rida de som tidigare kallades "lätt klass"... men jag drog mig till minnes att jag med min första islandshäst Reykur faktiskt aldrig red lätt klass trots att jag aldrig tävlat innan och bestämde mig för att det får vara "friskt vågat, häften vunnet" även nu!

Något som idag innebar att Hamingja tog oss igenom vår första T3-uttagning någonsin UTAN att bli diskade! Visserligen var ingen av oss särskilt avslappnad, vilket bl a resulterade i domarkommentaren: "Sitt ner och andas!!!" från en av domarna. Ett mycket gott råd som jag definitivt ska försöka ta med mig framöver! Poängen var ju inget att skryta med så jag räknade inte med att få rida någon final, men vi genomförde alla moment vilket fick mig att känna mig som en vinnare för andra gången denna helg!!! Och att vi höll oss kvar på banan HELA TIDEN måste väl sägas vara en GRYM upphämtning jämfört med senast??!!

För att spara på Hamingjas (och mina) krafter i den för oss ovana sommarvärmen som plötsligt överraskat Norrbottenskusten fick det bli en väldigt kort uppvärmning innan eftermiddagens fyrgångsuttagning. Ändå kändes det ganska mycket som "soppatorsk" - f f a när vi skulle visa arbetstempo tölt resp ökat tempo. I det stora hela var jag ändå nöjd med vår visning, där galoppen (inkl galoppfattningen) definitivt var bäst. Något som uppenbarligen även domarna höll med om då vi fick 5,5 poäng på galoppen av alla tre. Näst bäst poäng fick vi för traven, medan båda töltmomenten drog ner eftersom det saknades både lösgjordhet och energi samtidigt som skritten faktiskt bedömdes som "något överilad" - värmen till trots...! 

Hur som helst var jag väldigt nöjd med min häst när vi lämnade banan, för det kändes verkligen som att vi gjort vårt bästa utifrån våra förutsättningar! Och inte blev jag mindre nöjd när det visade sig att poängen faktiskt räckte till A-final för oss i morgon!!! Där får vi bl a tampas med både Sylvia och Hector (Hamingjas lillebror) samt Elisabeth och Démantur. De är förståss i en HELT annan "liga" än vi... men så roligt att hälften av ekipagen i fyrgångsfinalen kommer från Mariebäck!!!

Senare på kvällen fick jag dessutom den glada överraskningen att vi faktiskt skulle få rida A-final även i T3! Så fantastiskt roligt!!! Domarkommentaren "Sitt ner och andas!!!" får bli mitt mantra i morgon!!!

Friday fun - på Bodentravet!

Nybadad tävlingshäst!

Som vanligt passade vi på att nyttja de fina spolspiltorna på Bodentravet med obegränsad mängd varmvatten - fast vi skojade om att Bodens innevånare nu kanske kommer att vara utan varmvatten till på söndag kväll när vår tävling är över...! När jag tvättar häst har jag alltid en känsla av att jag blir nästan lika blöt som hästen - men inte lika ren...! 

Men innan dess hade vi förståss passat på att provrida banan - som verkligen hade ett SUVERÄNT underlag! Banansvarig med medhjälpare hade verkligen gjort ett superbra jobb!!! Och med staket uppsatt fick hästarna lite "stöd" så det blev inte alls lika "vingligt" som när vi varit där och tränat de senaste veckorna. 

Inspirerad av vårt träningspass i tisdags, som faktiskt var enda gången jag hunnit rida denna vecka testade jag en ny variant av framridning. För trots att det bara handlade om ca 15 minuters ridning (precis innan hovslagaren kom för att sko) så resulterade det i ett riktigt trevligt arbetstempo i tölt! När vi skrittat från stallarna bort till banan och ridit lite på volt i skritt, tölt resp trav fick hon först "mystölta" i lång, låg form runt banan för att hinna kolla in det nytillkomna staketet och annat i lugn och ro. 

Därefter red jag ut längs den inre "underhållstravbanan" och lät henne tölta på i ett högt tempo (ja, högt för oss alltså...!) för att hon både skulle ta i ordentligt med bakbenen och komma igång med sina rörelser. Efter en skrittpaus så att hon fick hämta andan red jag samlad skritt med något "pet" med pisken på bakdelen samt någon smackning, innan jag red in på banan för att testa fyrgångsprogrammet. 

I o m att det var så varmt "ransonerade" jag träningen så att vi efter ett helt fyrgångsprogram bara gjorde en extra galoppfattning och sedan några tempoväxlingar i tölt istället för att rida hela T3-programmet. Vi var båda ändå REJÄLT svettiga efteråt, så den efterföljande duschen i en av spolspiltorna var lika välgörande för både matte och häst! Nu är det bara att ladda upp mentalt också inför morgondagens uttagningar! SPÄNNANDE!!!

Less is more!

I kväll fick Hamingja byta till sommarskor!

Jag hade inte räknat med att hinna rida också, men det visade sig att hovslagaren råkat dubbelboka sig, så han behövde ta Hamingjas skoning lite senare på kvällen än det först var planerat. Vilket innebar att jag ändå hann rida innan - vilken TUR!!!

Visserligen blev det bara 15-20 minuter på ridbanan, men faktiskt vad som måste vara ett av våra allra bästa träningspass - ett tydligt bevis för att kvantitet och kvalitet inte alls behöver hänga ihop! Hamingja kändes mjuk och avslappnad från start, både fysiskt och psykiskt, så under vår sedvanliga uppvärmning på volt i skritt, tölt resp trav tog det inte lång stund innan hon sträckte ut överlinjen och började frusta belåtet!

Efter det satsade jag på en repris av vår första lektion för Atli nu senast: att rida tölt i så högt tempo som möjligt längs spåret så att hon verkligen fick ta i bakifrån och ta ut sina rörelser. Med lyft blick, händerna lätt stödda mot manken för att ha stadig hand samt mycket drivning höll vi takten hyfsat och bitvis var även formen OK! När vi sedan tog en lite längre skrittpaus flåsade vi rätt bra båda två!

Sedan kom träningspassets absoluta höjdpunkt: arbetstempo tölt! Jag red först samlad skritt där jag hade fräckheten att både peta lätt med pisken på höger bak några gånger samt smacka lätt. Efter några ilskna hopp trampade hon under sig och kom upp riktigt fint med bogarna och var helt lätt i handen när vi smög över till arbetstempo tölt!

Jag red i höger varv och när jag höll händerna lätt mot manken för en stadig hand och blicken lyft och höll om ordentligt med skänklarna behövde jag bara lägga in några steg sluta då och då för att bibehålla bärigheten! Det var verkligen en riktigt, riktigt härlig känsla!!! Och precis som tidigare när jag lyckats få henne att bära upp sig riktigt bra blev det en sådan "vila" i hennes steg på något sätt. Inte minsta antydan till att hon försökte öka tempot trots att det var så ansträngande att hon flåsade ordentligt.

Efter tre sådana riktigt trevliga sekvenser i arbetstempo red jag in på en volt och lät henne börja sträcka ut och varva ner. Jag hade ju verkligen tryckt på Hamingjas "on-knapp" men det hade inte stressat henne utan hon kunde snabbt slappna av igen. Lagom till att jag saktade av till skritt och gav henne långa tyglar körde hovslagaren in framför stallet - tala om perfekt timing! Själv var jag helt Hamingja-hög efter detta ridpass! Medan lilla fröken verkade skönt avslappnad och skötte sig exemplariskt under skoningen utan att bli det minsta otålig! 

När agnarna sållas från vetet!!!

En liten men tapper skara trotsade ösregnet och slöt upp på Bodentravet för att träna på ovalbanan denna eftermiddag... och enades om att detta visade vilka som är de riktigt seriöst satsande tävlingsryttarna! ;-) Bilden ovan är från ett tidigare träningstillfälle och visar Hamingja efter dusch i en av travets spolspiltor. Idag var hon i princip lika blöt - och jag också - men den här gången var det vädrets makter som stod för duschen...! :-O

Det viktigaste för Hamingja i dessa sammanhang är fortfarande att få "social träning" - eller bli lite avtrubbad kanske man skulle kunna säga - för att förstå att bara för att andra hästar springer behöver det inte betyda att det är dags att fly för sitt liv...! Och hon var verkligen duktig idag när hon fick hantera hästar som galopperade ikapp och förbi oss och även mötande hästar i galopp - bara en gång hoppade hon av banan, i övriga fall blev hon tillfälligt lite spänd men slappnade sedan av igen.

Efter att ha ridit vårt fyrgångsprogram tog vi en liten paus för att sedan övergå till att träna tempoväxlingar i tölt. Men vi hade bara hunnit en bit in på första långsidan när det hördes ett gällt gnäggande långt bortifrån och Hamingja tvärnitade och gnäggade tillbaka.  Det var ingen tvekan om att Litlamin anlänt till Bodentravet! Nu vidtog ett hysteriskt gnäggande mellan de två damerna, som uppenbarligen aldrig trott att de skulle få se sin bästa vän igen...!

Det tog en låååång stund innan Hamingja började vara kontaktbar igen (och det verkade vara lika illa med Litlamin). Så jag gav upp försöken att rida tempoväxlingar, eller tölt ö h t, för på en häst som är spänd som en stålfjäder och hela tiden gnäggar blir det ändå ingen vettig gångart... Istället ägnade vi oss åt att sidföra i skritt på volt resp skänkelvikningar på sidan av ovalen för att hon skulle börja slappna av igen. Under tiden lotsade Olivia den vilt gnäggande och inte heller riktigt kontaktbara Litlamin runt ovalen. "Vi får se hur det här går i helgen...!" sa Sylvia. Men Olivia och jag rider ju inte samma klasser i alla fall,  så har vi tur är så pass lång tid mellan våra starter att vi inte behöver befinna oss i närheten av ovalbanan samtidigt!

När vi lämnade Bodentravet och styrde hemåt hade vi alla verkligen kunnat illustrera begreppet: "som en dränkt katt"...! Malin och jag konstaterade att om vi smort in hästarna med schampo innan vi började rida hade det nog varit bortsköljt vid det här laget...!

Kanonkulan från Mariebäck!

Idag var det minsann REJÄLT drag under galoscherna!!!

Vårens första ridtur längs Torrbergsvägen stod på programmet - något som Hamingja verkade uppskatta lika mycket som jag! Som inledning blev det först den "obligatoriska" skritten på volt när jag flyttade undan för innerskänkeln och sedan sidförande i skritt när vi red ut från gården och upp bakom vägbommen. Detta har ju både visat sig vara effektiv stretching för hennes "problemmuskler" i bakdelen och dessutom ett bra sätt att redan i ett tidigt skede få signal om att problemen hon haft där varit på väg tillbaka. Igår blev jag därför lite nojig när hon först protesterade mot att flytta undan för högerskänkeln... men efter en stund upphörde protesterna och idag märktes inte minsta antydan av detta. SKÖNT!

Det var fortfarande ganska blött längs stigen genom skogen så jag höll tummarna stenhårt för att hon ändå skulle behålla skorna på. Hon har tidigare trampat av sig skor flera gånger just längs denna sträcka men idag kunde vi återvända till stallet med alla skor i behåll! Visserligen är det redan på tisdag dags för hovslagaren att sko om till sommarskor - men det vore ju nesligt att missa morgondagens träningsmöjlighet på ovalbanan p g a en tappad sko! 

Framme vid Torrbergsvägen följde vi denna till vänster och inledde med att galoppera - och då gick det verkligen undan! Jag passade på tillfället att låta henne galoppera lite längre sträckor än det brukar bli längs bilvägen och medan matte satt och höll i sig passade Hamingja på att "bränna ur systemet" ordentligt! Det blev även en galopp efter skoterleden mot Ale innan vi vände hemåt igen. Alla galoppfattningarna hade varit klockrena också - fast vi tävlingstränade genom att göra dem från skritt istället för från stillastående. 

Under hemvägen fick Hamingja verkligen ha tålamod med sin matte... Hon har ju många gånger tidigare kunnat konstatera att matte inte är den mest läraktiga... men efter mer än 40 år i sadeln kunde man väl ändå förvänta sig att människan hade snappat upp sådana baskunskaper som att man bara skrittar för att efter några steg fatta galopp?! Verkligen TUR att Hamingja har ett sådant oerhört tålamod...!!!

Tillslut verkade matte i alla fall ha LITE tur när hon tänkte, eftersom hon faktiskt kom på att man kunde ta paus från skritten och rida tölt! Hamingja passade på att leverera en kraftfull tölt i (nästan) arbetstempo - och var så nöjd med sig själv (och matte?!) att hon tillslut inte kunde låta bli att frusta, trots att det faktiskt var ganska anträngande! 

När vi efter en lång skrittpaus genom skogen kom tillbaka till stallet var det som vanligt dags för Back on Track och för dagen var ryggvärmaren dessutom kompletterad med en brösta som kunde hjälpa till att hålla den på plats. Och frånvaron av betfor i krubban fick dessutom Hamingja att rensa denna från både luzern och mineralfoder! Nu laddar vi för att förhoppningsvis åka till ovalen och träna igen i morgon!

Fredagsmys!

I eftermiddag blev det fredagsmys med Hamingja efter jobbet!

Början av maj har verkligen varit kall och ruggig... men idag hade vädret kommit på bättre tankar så det var faktiskt 17 grader i skuggan när jag kom till stallet! Där träffade jag Elisabeth som berättade att hon varit på en härlig långtur med Démantur längs Torrbergsvägen. Jag har saknat att kunna rida dit så det var ju glädjande att höra att det visserligen fortfarande var blött men ändå ridbart längs stigen genom skogen! 

Först tänkte jag därför att det skulle bli en Torrbergsvägsrunda även för mig ovh Hamingja idag. Men bestämde mig sedan för att vänta med det till i morgon och träna på ridbanan idag. På söndag hoppas jag att vi ska åka till Boden igen för att träna på ovalen och med ridbanan idag och Torrbergsvägen i morgon blir det ju mer omväxling i träningen än om vi tar ridbanan resp ovalen två dagar efter varandra.

När vi började uppvärmningen på ridbanan med vår vanliga flytta ut bakdelen i skritt på volt blev jag först lite orolig eftersom Hamingja kom med protester när jag bad henne gå undan för höger-skänkeln... hade hon börjat få tillbaka problemen i bakdelen? Därför red jag även flera omgångar skänkelvikning över diagonalerna innan jag kände mig trygg med att hon inte hade ont på något sätt. I uppvärmningstölten kändes hon som vanligt och hon gjorde även klockrena travövergångar så - peppar, peppar - allt verkar vara OK!

När jag övergick till att rida övergångar från samlad skritt till dito tölt och sedan arbetstempo tölt började jag i vänster varv eftersom det brukar vara lättast att få högerbogen på plats när högertygeln är yttertygel. Jag försökte också använda mig av lärdomen från senaste träningspasset på ridbanan, när jag upptäckte att hörnpasseringarna blev så mycket bättre när jag fokuserade på att driva riktigt mycket med skänklar och säte.

I höger varv lyckades jag sedan ännu bättre med drivningen - även om jag säkert ändå inte drev tillräckligt för att Sylvia eller Atli hade varit nöjda...! Men tack vare drivningen med skänklar och säte (och en rörlig högerhand som fick högerbogen på plats genom att "ta med" den åt vänster) kändes Hamingja riktigt, riktigt lösgjord trots samlingen! Den känslan skulle jag GÄRNA återuppleva på tävling någon gång! Och vem vet, om tio år eller så kanske vi faktiskt fixar det??!!

En sådan trevlig känsla vill man förstås njuta av lääääänge, men jag lyckades faktiskt behärska mig och låta henne börja varva ner INNAN det började gå sämre. Hamingja frustade så belåtet när hon fick sträcka ut överlinjen i tölt på volt och längs spåret. Hon fick också briljera med ytterligare en klockren travövergång i vardera varvet innan vi avslutade för dagen - mycket nöjda båda två!

Bodentravet - ett parallellt universum!

I kväll tömde i vi Mariebäck skulle man kunna säga, när Anneli, Malin, Sylvia, Olivia och jag åkte till ovalen på Bodentravet för att träna och Sanna, Carola och John dessutom följde med. Jag hade förklarat för Hamingja om hennes viktiga roll som moraliskt stöd åt Fina och Eldvaka som var på travet för första gången. Och Hamingja tog verkligen sin roll på allvar - till att börja med i alla fall. För hon stod stilla och avslappnat när jag gjorde i ordning henne, inte alls som vid förra besöket då hon for runt hela tiden och gnäggade stressat. 

När jag suttit upp utanför stallet och lät henne skritta på volt som vi brukar, var hon så avslappnad att hon frustade redan under första varvet! Vi skrittade bort till banan och jobbade lite mer på volt i skritt innan jag visade henne banan i uppvärmningstölt några varv åt vardera hållet. Underlaget på banan var riktigt bra - de hade uppenbarligen packat underlaget på något sätt och med undantag för ena kurvan var det fast och fint! 

Däremot saknades staketet... Vi har delvis haft ett fast staket, men detta hade följt med när de plogade banan efter att den använts vid skotertävlingar tidigare i vår... så det blev ganska vingligt bitvis - t ex när Hamingja och jag galopperade. (Men galoppfattningen blev bra - fast vi gjorde den från skritt och inte från stillastående!) Men hon kändes riktigt avslappnad och fokuserad - än så länge...!

För när jag ridit ett fyrgångsprogram och lät Hamingja pusta lite i skritt dök plötsligt Olivia på Litlamin och Sylvia på Elsa upp längre bort på travbanan. Och när Litlamin upptäckte Hamingja blev hon ÖVERLYCKLIG! Uppenbarligen hade hon tyckt sig förflyttad långt ut i det okända och som hon trodde lämnad helt vind för våg... men så upptäcker hon att HENNES Hamingja också fanns där!!! Litla började gnägga och gnägga och gnägga - och då blev ju även Hamingja alldeles till sig och även hon gnäggade och gnäggade och gnäggade! 

Litlamin kunde inte komma fort nog till sin trygghet i livet, så det gick det bara fortare och fortare för dem - tur att Olivia brås på sin mamma och därmed är en både modig och duktig ryttare! (Men vilket MAFFIGT steg Litlamin hade!!!) När de sedan var framme vid oss stod Hami och Litla en lååång stund alldeles stilla och nosade på varandra som för att försäkra sig om att det hela inte var en dröm eller en hägring! (Synd att jag inte har en bild på dem - men det var ju inte så lätt att fota uppifrån hästryggen...!) Och sedan fortsatte de att "prata" med varandra medan vi red - så det var ju inte särskilt stort fokus på människan på ryggen...! 

Även de andra hästarna drogs med i återseendets glädje - det var väldigt mycket gnägganden från alla håll! Vi konstaterade att vi ju nästan hade hela stoflocken med oss. De flesta av dem var ovana vid miljön så de tyckte nog att de kastats rakt ut i det okända... och så visar det sig istället vara ett parallellt universum där faktiskt (nästan) alla kompisarna ändå fanns! Klart att man inte har tid att fokusera på vad ryttaren försöker säga då! "Vi behöver åka hit fler gånger innan tävlingen!" konstaterade Sylvia - och alla ryttare höll med!

Vilken bra start på veckan!!!

Vackraste hästen - även i Umeå!

Igår bråkade kroppen med mig... jag skyller på det ostadiga vädret med många hagelskurar... så det blev inget av den planerade träningen på ovalen i Boden. Men idag är vi "on speaking terms" igen vilket jag firade med ett träningspass på ridbanan i Mariebäck! 

När jag red i lördags var det som om Hamingjas högerbog levde ett eget liv och jag lyckades aldrig riktigt få den på plats... Tydligen är det sådant som kan hända Atli också - eller han kan i alla fall sätta sig in i hur vi "vanliga dödliga" kan ha det... och då tipsade han om att man vid nästa ridpass ska fokusera på detta redan direkt under uppvärmningen. Vilket jag också gjorde idag, först i vår vanliga skritt på volt där jag ber henne korsa bakbenen och sedan även i skänkelvikningar över diagonalerna. 

Fortsatte sedan med högerbogsfokus under uppvärmning både i tölt och trav - där jag i vänster varv försökte hitta balansen mellan stöd på yttertygeln och ändå inte en stum ytterhand... Även sedan vi övergått till att rida tölt i ett högre tempo resp samlad tölt fokuserade jag på att bibehålla högerbogen på sin plats. Något som fungerade ovanligt bra när jag vid varje hörnpassering i höger varv kom ihåg att "ta med" bogen åt vänster genom ett sidförande tygeltag med högertygeln följt av en snabb eftergift på densamma men ändå med handen kvar över manken. Och när jag därmed inte triggade henne att bita tag i bettet på högersidan rundade hon sig fint runt innerskänkeln! 

En annan "polett som trillade ner" för mig idag var hur mycket mer drivning som behövs vid hörnpasseringarna för att bibehålla takt och bärighet. Det är ju alltid så lätt att man försöker korrigera taktproblem med tyglarna, när det i själva verket är mer drivning med skänklar och säte som behövs...! Och detsamma gäller väl vid de flesta problem i ridningen...?!!

Avslutningsvis red vi intervaller i samlad skritt varvat med skritt på längre tyglar - för att komma ifrån att hon direkt börjar "tänka tölt" och får väldigt bråttom när jag ber om samlad skritt. När detta börjat fungera bra skrittade vi på en liten volt med successivt allt längre tyglar till dess hon var tillräckligt avslappnad för att skritta lugnt och bara sänka huvudet mer varje gång hon fick längre tygel. 

Lyckohästlycka!

Man kan ju inte bli annat än lycklig med denna häst!

"Brrr så KALLT!!!" tyckte matte både igår och idag... "Svalt och SKÖNT!!!" tyckte Hamingja och de andra hästarna...!!! Gårdagens "kalla polarvindar" (enligt SMHI) hade visst livat upp stämningen ordentligt i Mariebäck, så att det blev massor av bus i hagarna! Idag hade vinden mojnat en hel del, fast precis när jag red iväg blåste det upp rejält och började hagla... och vi hann uppleva även en andra hagelskur under vårt ridpass...! :-O

Hamingja var riktigt upplivad idag - det var som att sitta på en kanonkula! Jag red bilvägen mot Avan och hon blev ju inte mindre "peppad" av att få galoppera flera gånger! För att tävlingsträna gjorde jag alla galoppfattningarna från skritt istället för från stillastående och det blev bra fattningar varje gång! Efter backen upp till jägarnas fikaplats red jag upp över kalhygget där Hamingja bjöd på riktigt, riktigt trevlig trav! (Ända till dess några stora fåglar flög upp och hon höll på att hoppa rakt in i en tall som växte precis vid sidan av stigen... Fåglar ÄR ju faktiskt JÄTTEFARLIGA!!!)

När vi skrittat ner genom skogen och var tillbaka ute på bilvägen satsade jag på intervaller med arbetstempo tölt under hemvägen. Hamingja gjorde flera försök att bita tag i bettet på högersidan, skjuta ut högerbogen och springa FORT - så jag fick jobba mycket med halter och ryggningar samt att "ta med" bogarna till vänster m h a sidförande tygeltag. Inför tävlingen intensivtränade vi ju tölt i högt tempo så jag antar att det var detta i kombination med det "uppfriskande" vädret som gjorde damen extra "taggad"...! 

I morgon är planen att åka till ovalen i Boden för att träna - och för min del får det gärna vara någon grad varmare då för vinden kan ju verkligen friska i ordentligt p g a de stora, öppna ytorna...!

Lösgörande i kubik!

Titta vilken härlig, lösgörande "ridbana"!!!

Efter två välförtjänta vilodagar för Hamingja kunde jag inte hålla mig längre, så idag blev det ridning igen! Inledde som vanligt utanför stallet med att korsa bakbenen i skritt på volt och sedan skänkelvikning ut från gården och glädjande nog kändes hon inte det minsta stel trots både tävling och många timmar i transporten!

Red upp bakom vägbommen och sedan den högra skogsvägen, som nu tinat fram nästan helt. Det var bara några partier där det fortfarande låg snö och is, men det var tillräckligt poröst för att inte vara halt trots avsaknad av broddar. Vi red uppvärmningstölt med lååång hals (nästan) bort till vändplanen, skrittade in vid den lilla backen upp till vänster och sedan ut i skogen redan vid första passagen över diket på höger sida. 

Hamingja verkade jättenöjd över att få skritta runt i blåbärsriset och vi kryssade fram i terrängen en god stund innan vi skrittade tillbaka hem. Det blev alltså verkligen ett ridpass i "lösgörandets tecken" och dessutom fick hon som vanligt stå med BoT hasskydd och ryggvärmare en stund i stallet efteråt. Jag testade då att ge ovanligt mycket vatten i hennes lucern+mineraler+vitaminerblandning och till min glädje slurpade hon både upp all vätska och slickade krubban helt ren. Så BRA att jag hittat ett sätt att både få henne att äta upp nyttigheterna och dessutom få i sig extra vätska - TROTS att hon inte tycker om "universalmedlet" betfor!