Härliga Hamingja!!!

Hamingja-hög nu igen!!!

Även idag har det blåst REJÄLT - så fortsatt nyttig träning för Hamingja med allt som fladdrade och smällde i vinden! Efter några dagar med ridning längs skogsvägen bakom vägbommen testade jag idag att rida på bilvägen igen. Tvekade först, för med bilen uppfattas den som omväxlande moddig och lerig, så jag var rädd att Hamingja skulle få problem med att bakhovarnas broddar fastnade i underlaget... men oron visade sig obefogad för det hände bara en enda gång! För säkerhets skull hade jag dessutom valt att rida till vänster bort till Avan, eftersom det är tätare skog längs den delen så solen skuggas och snö och is tinar därför inte bort lika fort som längs sträckan åt andra hållet. 

En stor del av sträckan bort till Avan använde vi till uppvärmningstölt. Men vi hann också med att träna galoppfattningar, med fokus på höger galopp. Jag försöker numera vara noga med att ta fast i manen med höger hand innan jag tittar till vänster och skjuter fram höger höft, och idag gav det fina fattningar alla gånger utom en. Det är förstås MYCKET lättare för Hamingja att förstå vad jag vill när jag inte lämnar dubbla budskap som jag uppenbarligen gjort när jag bromsat på högertygeln precis när hon ska ta höger galopp...!!!

Inför hemvägen satt jag av och flyttade bak sadeln för att vara redo för arbetstempo tölt. Sedan kursen har det ju funkat riktigt bra att rida ett ökat tempo i tölten, medan jag i arbetstempot haft mycket större problem med att jag faller framåt med överlivet och blir stum i högerhanden. Och det var på samma sätt nu, ända till dess jag kom på en viktig skillnad: att jag tagit ett lätt stöd med händerna mot manken i det ökade tempot. 

Under dagens sista sekvens med (försök till) arbetstempo höll jag händerna mot manken - och det gick då betydligt bättre att bibehålla en fjädrande högerhand. Och när jag inte gav Hamingja en stum tygel att "hänga" i kunde hon inte heller på samma sätt dra mig framåt och därmed kunde jag i betydligt större utsträckning bibehålla ett drivande säte! En aha-upplevelse som gjorde mig alldeles "hög"!!! Nu ser jag verkligen fram emot morgondagen för att testa mer av detta!!!

En riktig "blåsning"...!!!

Idag är det välvädrat i Luleåtrakten!

Enligt väderappen har det blåst 10 m/s idag (och jag tror det var betydligt mer i byarna dessutom...) Därmed blev det riktigt bra social träning för Hamingja med allt som fladdrade, smattrade och smällde i vinden...! Jag har varit ledig från jobbet idag - för att ladda batterierna, vilket jag förståss ville göra tillsammans med min häst!

Jag red längs skogsvägen bakom vägbommen upp till vändplanen med förhoppningen att skogen skulle ge oss lite lä i alla fall... När vi inledde med skänkelvikning längs vägkanterna kändes Hamingja inte riktigt lika mjuk och smidig som senast, så jag funderade först på om hon kunde vara lite stel efter töltträningen i förrgår, men konstaterade sedan att det lika gärna kunde vara den hårda vinden som gjorde henne lite spänd. 

Vår uppvärmningstölt var "dopad" med extra energi av vinden och takten kändes bra, men Hamingja ville skjuta ut högerbogen så jag fick parera genom att upprepade gånger "ta med" henne till vänster med tyglarna. När vi kommit en bit på väg insåg jag att viktbootsen låg kvar i sadelkammaren, men så är jag ju väldigt ovan att använda dem numera...! Uppe på vändplanen blev det mer voltarbete i skritt då matte dessutom chockade de stackars hästen med att peta till något av bakbenen med pisken ibland - med sådan opålitlig matte är det verkligen TUR att Hamingja har starka nerver...!

När vi vände tillbaka hemåt red vi övergångar från halt, rygga via samlad skritt till arbetstempo tölt och jag fick verkligen jobba för att inte hela tiden "fastna" i högertygeln samt falla framåt... Vi vände sedan tillbaka upp mot vändplanen en andra gång och jag red ganska korta intervaller arbetstempo för att få många tillfällen att börja om från en lodrät sits och med en fjädrande högerhand. När vi var på hemväg en andra gång lyckades jag tillslut få till en lite bättre känsla i arbetstempot och lät då Hamingja skritta resterande sträcka tillbaka hem. 

Tillbaka i stallet fick Hamingja som vanligt stå en stund med Back on Track för musklernas återhämtning. KANSKE har jag också kommit på vad det är som gör att hon vissa gånger tömmer krubban men annars ofta lämnar en hel del av maten...! Jag testade nämligen att blanda ihop hennes betfor och lucern riktigt, riktigt noga och i alla fall denna gång blev resultatet en renslickad krubba. Det blir intressant att se om det knepet kommer att fungera även i fortsättningen!

Töltglädje!

Ridglädje! Men så var det ju det här med att höja blicken...!!!

Hamingja har fått två välförtjänta vilodagar efter Atlikursen. Hon fick ju verkligen jobba ordentligt under alla tre dagarna! Dessutom hände det ganska många gånger att bakhovarnas broddar fastnade i underlaget på ridbanan och jag var lite orolig för att hon skulle få ont i musklerna i sin känsliga bakdel igen... Men under dagens träningspass var det inget som tydde på att några sådana besvär börjat komma tillbaka så det var ju skönt! 

Med +8 grader på biltermometern när jag körde till stallet var jag inte förvånad över att bilvägen var moddig och bitvis lerig - ett underlag som riskerade att få broddarna att suga fast på samma sätt som på ridbanan i helgen... Så när jag såg att skogsvägen bakom vägbommen fortfarande verkade täckt av packad snö bestämde jag mig för att förlägga dagens träningspass dit. 

Som vanligt började vi dock med att korsa bakbenen i skritt på volt utanför stallet och redan här fick jag indikation på att Hamingja var besvärsfri i musklerna i bakdelen - hon kändes inte ens lite stel trots all anstränging så de två vilodagarna hade uppenbarligen gjort susen! En positiv känsla som förstärktes ytterligare när vi red ut från gården i skänkelvikning medan Hamingja fortsatte att kännas mjuk som smör!

Det kom att bli tre vändor upp till vändplanen idag. Första vändan i uppvärmningstölt med låååång hals och samtidigt så mycket energi att Atli nog hade varit nöjd med oss! Efter lite voltarbete uppe på vändplanen lyssnade Hamingja fantastiskt bra för mitt samlande säte när jag vände hemåt och började förbereda tölt. Och när jag sedan bad om ökat tempo tölt längs hemvägen var hon verkligen med på noterna! Och jag lyckades undvika att falla framåt utan kunde i stor utsträckning behålla mitt drivande säte - och när jag lyckades med det så bjöd Hamingja även på lite bärighet även i det ökade tempot! 

Underlaget var också så bra som jag hade hoppats så innan vi var tillbaka nere vid vägbommen vände jag tillbaka för en andra vända upp till vägbommen. Först fick Hamingja en lång skrittpaus, väldigt välförtjänt efter urladdningen i ökat tempo! Sedan var det dags för arbetstempo tölt - eller det var i alla fall meningen... I helgen var Atli nöjd med tempot, men efterlyste mer energi. Nu hade vi bättre energi, men istället lyckades jag inte hålla nere tempot tillräckligt...

När vi skrittat sista biten upp till vändplanen satt jag av och flyttade bak sadeln inför en ny omgång ökat tempo tölt på hemvägen. Och trots att Hamingja började bli rejält svettig i värmen så bjöd hon nu på ett ännu högre tempo än förra gången! När jag dessutom lyckades hålla blicken lyft (bättre än på bilden ovan m a o) OCH bibehålla ett drivande säte kunde jag bibehålla bärigheten under långa sträckor. Riktigt roligt - tyckte både Hamingja och jag!!!

Peppad av detta bestämde jag mig för att rida även en tredje vända upp till vändplanen. Denna gång fick min duktiga häst skritta på långa tyglar hela vägen dit för att hinna hämta andan och syresätta musklerna ordentligt, som förberedelse för att sedan träna tempoväxlingar på hemvägen. Nu kom jag faktiskt ihåg både att lägga vikten bakåt OCH vissla när det var dags för nedtagningar och dessa blev också ganska bra. Jag kunde i alla fall undvika att hon dök ner på bogarna i nedtagningarna - men precis som tidigare lyckades jag inte riktigt hålla "arbetstempo" utan det blev en "snabbvariant" av detta... 

Vi vände faktiskt tillbaka upp mot vändplanen även en fjärde gång, men red inte hela vägen upp utan bara så att Hamingja fick sträcka ut och varva ner i tölt på långa tyglar innan vi skrittade hem till stallet. Där fick hon som vanligt stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund för att optimera återhämtningen. Det var en VÄLDIGT nöjd dam som rullade sig MYCKET grundligt i snön när hon sedan fått gå ut i hagen igen. Matte var också VÄLDIGT nöjd - men jag satsade på att blogga istället för att rulla i snön!

Stormvarning!

"JAG TAR INGEN SKIT!!!"

...markerar Hamingja när matte har fräckheten att låta pisken nudda höger bak!

”Mycket hårda vindar” varnade SMHI för inför Atlikursens tredje och sista dag - och de fick tyvärr alldeles rätt...! När jag åkte till stallet för att morgonfodra sken solen men det blåste så att bilen skakade när jag körde. Framme i Mariebäck gällde det sedan att se till att inte hästarnas frukostmöte blåste ut ur hagarna..! Men det var i alla fall inte snöstorm (vilket de hotat med först)...! Prognosen sa att vinden skulle lätta under dagen, men när jag red förmiddagens lektion blåste det ÄNNU mer än på morgonen.

Det blev några tillfällen till ”social träning” för Hamingja när stolen Atli hade på ridbanan tog vind och kom flygandes åt vårt håll... Hamingja blev förstås rädd, men sprang bara en kort bit vid första tillfället innan hon åter var kontaktbar och när det hände igen blev det bara ett litet hopp. Duktig tjej! Det kändes hårt i backen och ridbanan var isig så jag var lite orolig att det skulle vara väldigt halt. Men broddarna fick ändå bra fäste så det var inte ens några problem med Hamingjas racertrav på volten.

På Atlis inrådan hade jag satt på viktboots för att testa det inför tävlingen i april. Efter sedvanlig uppvärmning fick vi än en gång rida på i ett högre tempo i tölten. Nu kändes vindbyarna rejält - och ibland när motvinden verkligen "tog i" var det som att Hamingja gjorde en tydlig halvhalt! Den starka vinden var inte bara en nackdel... för när det var som mest motvind fick jag lite hjälp att räta på ryggen!  (Stark medvind längs den andra långsidan ”hjälpte” väl dock till med motsatsen, så jag skulle ha behövt rida BARA i motvind...!)

En aha-upplevelse jag fick idag handlade om min högerhand. I vänster varv behöver jag ha ett stöd på yttertygeln för att hålla högerbogen på plats. Men nu insåg jag hur stum jag då blev i högerhanden och därmed gav Hamingja något att ”hänga” på... När jag istället lyckades behålla en fjädrande högerhand blev känslan i tölten bättre! Och om hon ändå blev hög i formen eller gick lite emot handen behövde jag bara fånga upp med rumpan och lägga till skänkeln mot vänster bak för att den trevliga känslan skulle vara tillbaka!

I slutet av lektionen fick jag övergå till att rida övergångar från samlad skritt till arbetstempo tölt och när vi hade med oss energi från det ökade tempot märktes det förstås på arbetstempots kvalitet! När Atli sedan tyckte det var dags att låta Hamingja trava som avslutning kändes VERKLIGEN effekten från den samlade tölten - det var som att sitta på en gummiboll!

Sedan diskuterade Atli och jag om vilket varv jag ska välja i töltklassen och enades om att jag ska starta i vänster varv så att jag får rida tempoväxlingarna i höger varv - så nu måste jag dubbelkolla att jag anmält rätt! Det måste ju vara tre år sedan jag tävlade senast - och då bara på en enda tävling - så jag känner mig verkligen hur ringrostig som helst...! Men KUL ska det bli!!!

När Hamingja fått mumsa lite gott i krubban och det var dags att gå ut i hagen igen fick hon lite "polishästträning"! En stor bit ensilageplast hade nämligen fastnat i staketet alldeles innan för grinden... lilla fröken tyckte förståss det var spännande att behöva passera alldeles nära... men hon vågade ändå göra det!

Ett lite högre tempo än vad vi varit vana vid!

När det på eftermiddagen var dags för kursens sista lektion hade vi åter viktbootsen på. Inför uppvärmningen tyckte Atli att jag skulle lägga till mer drivning i tölten på volt, så att hon blir renare i takten från start. När vi sedan fick göra ytterligare ett försök med att tölta i högre tempo blev Hamingja först FÖR överladdad och bara rusade runt utan att lyssna på mina försök till förhållningar Atli sa att jag då måste bli ÄNNU mer tydlig. Att säga "NU LYSSNAR DU PÅ MIG!!!"genom att göra halt och rygga några steg. Och naturligtvis fungerade det!

I slutet av lektionen blev problemet istället det motsatta... Hamingja är visserligen inte den som slutar jobba, men det märktes ändå att hon började bli trött och tappade endel bärighet. Och med alla instruktioner från Atli att processa tog det ett tag innan jag kom ihåg att jag ju faktiskt vet hur jag kan  bibehålla/återställa bärigheten: genom att rida öppna i vänster varv resp sluta i höger varv.

Vi fick också rida en hel del tempoväxlingar och Atli friskade upp mitt minne gällande dessa: att det ska TYDLIGA temposkillnader och dessa ska göras med precision - d v s arbetstempot ska ridas på kortsidan och ökningen komma när man precis rätat ut hästen på långsidan och nedtagningen sedan göras så att man redan är nere i arbetstempo igen när man kommer till nästa kurva. Det är dock inte helt lätt att veta hur tidigt man behöver börja bromsa för att hinna bli klar innan kurvan... och det blir ju poängavdrag om nedtagningen kommer för tidigt också... Efter några försök mindes jag plötsligt hur jag brukat göra nedtagningarna tidigare: genom att luta mig bakåt och vissla - och när jag testade detta igen gick det betydligt bättre!

Atli sa att jag ska fortsätta att rida tölt i ett högre tempo i början av våra träningspass - så att Hamingja kommer igång ordentligt med mycket energi och rörelser. (På ridbanan ska jag då börja i vänster varv så att jag får koll på högerbogen innan vi byter till höger varv.) Och sedan ska jag sträva efter att behålla den energin även när vi går över till kort tempot. (Verkligen lättare sagt än gjort...!!!)

Jag ska också träna tempoväxlingar även när jag rider ut längs vägen. Hålla en vibrerande/fjädrande högerhand i båda varven och i höger varv dessutom handen mot manken för att få bogen på plats. "Glöm inte heller att flytta bak sadeln det sista du gör innan du ska rida in på tävlingsbanan!" var Atlis avslutande ord denna kurshelg. Som vanligt har jag alltså hur mycket som helst att träna på med min härliga häst - så ROLIGT!!!

Hamingja med extra turbo!

Idag körde vi med "Carola-fläkt"!!!

Effekten av gårdagens "nära Atli-upplevelse" var tydlig: Hamingja hade en minst extra turbo påslagen när det var dags för vår första lektion för dagen! Under uppvärmningen var hon lugn och avslappnad, men så snart jag började korta upp tyglarna i tölten var hon beredd att börja springa FORT!!!

Detta var också precis vad Atli tyckte vi skulle ägna oss åt. Och det var definitivt inte bara Hamingja som behövde få "rulla på" i ett högre tölttempo. Jag behöver det ÄNNU mer, dels för att träna mig på att kunna lösgöra henne i det högre tempot, alltså utan att samtidigt bromsa. Och dessutom blev det väldigt tydligt hur lätt jag hamnar i framvikt - jag har ÄNNU svårare att sitta på rumpan när det börjar gå fort...

Det sistnämnda kan säkert också göra att jag ibland tar ner tempot även omedvetet, som ett sätt för mig att hitta tillbaka till balansen i sadeln. Men nu fick vi alltså rida på varv efter varv, samtidigt som Atli hela tiden påminde mig om att räta upp mig och sitta på rumpan, samt lösgöra genom att ställa henne i nacken lite fram och tillbaka samtidigt som jag höll koll på högerbogen m h a höger tygel.

När det började gå för fort fick jag faktiskt bromsa upp lite, men då skulle jag bara använda sätet. Så vi avverkade varv på varv runt ridbanan medan jag försökte få ordning på min ridning medan Hamingja successivt hittade lösgjordhet och takt. Som tur var fick vi hämta andan under en lite längre skrittpaus innan det var dags att göra om samma sak i det andra varvet. Med samma utmaningar men också successivt bättre resultat. Sedan fick vi avrunda lektionen lite i förtid, vilket jag inte hade något emot för gissa om svetten rann på både mig och Hamingja?!!

När det var dags för lektion 2 blåste det VÄLDIGT kraftigt, men trots detta och att vi dessutom "gasat på" så pass mycket under första lektionen var Hamingja inte alls uppstressad. Hon var t o m tillräckligt avslappnad för att gå med nosen nere i backen när jag lät henne skritta in på ridbanan med hellånga tyglar! Atli kommenterade också att jag lyckats bra med att se till så att hon har både off- och on-knapp på henne! (On-knappen kan man ju lugnt säga ingick i köpet, men off-knappen har varit en desto större utmaning...!)

Efter sedvanlig uppvärmning fick jag precis som på morgonen rida tölt i ett högre tempo och även variera mellan högre och lägre tempo. Efter en "omgång" sådan tölt i vardera varvet fick jag övergå till att göra halt, rygga, rida samlad skritt och sedan göra övergång till en mer samlad tölt och rida tölten i ett lägre tempo. Om jag i det högre tempot i stor utsträckning känt mig som en smörklick på en het potatis så var det lägre tempot definitivt mer inom min "komfortzoon" då jag hade lite lättare att sitta kvar på rumpan. Och med höjd blick kunde jag dessutom underhålla samlingen genom att "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg öppna i vänster varv resp några steg sluta i höger varv.

Det milda vädret hade gjort att ridbanans underlag vid det här laget var väldigt upptrampat, ojämt och löst ute på spåret, så det blev en extra utmaning att försöka rida strax innanför där man fortfarande hade ett fast underlag. Precis som på morgonen fick vi avrunda lite i förtid - vi ska ju ha lite "krut" kvar till morgondagens lektioner också! Atli konstaterade att Hamingja varit fin i takten och att det dessutom börjar komma mer rörelser! Precis som jag tyckte det kändes också!

Vi hann också diskutera lite inför tävlingen jag anmält oss till sista helgen i april och Atli tyckte att jag ska jag testa att rida henne med viktboots i morgon som en förberedelse inför detta. Hamingja och jag har bara tävlat en gång tidigare och det är snart tre år sedan så det kändes väldigt bra att få lite input från honom ang detta!

Hamingjas nära Atli-upplevelse!

  

Efter att ha vilat sig i form under de senaste dagarna fick Hamingja rivstarta helgens tredagarskurs med en verklig "nära Atli-upplevelse" genom att ha maestro himself i sadeln! Själv fick jag alltså en mjukstart istället, när jag "bara" stod på marken och såg på. Det var förståss mycket intressant att se Atlis upplägg av ridpasset och hur Hamingja reagerade på det han bad henne om. Sedan är det ju alltid lärorikt att SE sin egen häst röra sig under ryttare - det ger en extra förståelse av vad det är "som händer" när man sitter i sadeln!

Efter uppvärmning och lösgörande i olika varianter av "korsa bakbenen" red han på i ett ganska högt tempo i tölt. Han förklarade att hon kändes lite "låst" - som att hon "kurade ihop sig" - i tölten och att han använde det högre tempot för att få henne att "öppna upp" sina rörelser igen. Senast fick jag instruktionen att främst rida ett långsamt tempo i tölten, för att träna upp hennes styrka. Och uppenbarligen hade vi gjort den delen av läxan tillräckligt bra för att nu få börja "gasa på" lite mera. 

"Alla knappar sitter där de ska, hon har lärt sig mycket och det är en riktigt trevlig känsla att rida henne nu!" sa han och det var förstås jätteroligt att höra! Men nu blir alltså nästa steg att släppa fram henne i ett högre tempo. Han påminde också om det han sagt flera gånger förr, att det då är viktigt att kunna lösgöra i det högre tempot - alltså lösgöra utan att bromsa henne samtidigt... vilket jag tycker är JÄTTESVÅRT...! Jag upplever dessutom att jag inte riktigt får med mig bakdelen när försöker öka tempot, istället hamnar hon på bogarna och blir framtung... men det lär jag ju få träna på under resten av helgen! To be continued...!!!

PS: En bit in i ridpasset satt Atli som vanligt av för att sadla om, när han plötsligt undrar: "Kommer hon att bita mig nu?!?" Då fick jag påminna om att det var min Lára som gjorde så´nt...! Hamingja tycker visserligen inte heller om att man spänner sadelgjorden, men hon är inte alls så extremkittlig som Lára var och dessutom en alldeles för vänlig själ för att bitas. Lite kul ändå att höra att kära Lára t o m hade satt sig i respekt hon någon i världseliten!!!

ÄNNU mera snö...!!!

Hamingja goes off road!!!

Det har varit strålande sol idag - och varmt! Alldeles FÖR varmt tyckte Hamingja som började flåsa bara av att komma in i stallet och bli sadlad! :-O Till helgen är det dags för årets första kurshelg med träning för Atli! Det kändes SÅ avlägset efter sista kurshelgen i höstas - men nu är vi redan där!!! Och eftersom det då blir många pass på ridbanan tyckte jag Hamingja skulle få göra något HELT annat idag så vi red upp längs skogsvägen bakom vägbommen. 

Tidigare har vi ju haft flera riktigt bra galoppträningspass där när snödjupet varit på någon dm eller två - vilket inneburit extra höjd i galoppsprången. Men den senaste tiden - då snön verkligen har VRÄKT ner i flera omgångar - har denna lilla skogsväg helt otippat seglat upp som en av Luleå kommuns allra mest välplogade...! 

ONÖDIGT välplogad tyckte jag nästan idag när våra galoppförsök inte blev särskilt lyckade... för det hade verkligen inte skadat med någon dm snö som hjälpt till att förbättra kvaliteten på galoppen. Fast huvudanledningen till att den inte blev bra var dock främst att min lilla fröken såg spöken överallt och redan efter ett par galoppsprång förvandlades till stel giraff med huvudet rakt upp och tappade både rygg och bakdel. För att sedan även tappa galoppen helt och övergå till något hysteriskt och passliknande... 

Ska man försöka se det från den ljusa sidan så gjorde vi i alla fall fyra bra galoppfattningar - när matte klarade av att hålla i manen med högerhanden och titta åt vänster i högerfattningarna så att jag inte förstörde för Hamingja. Men i övrigt kan vi väl låtsas som att de där galoppförsöken aldrig ägt rum...?!

Hamingja behövde uppenbarligen distraheras ordentligt för att fokusera på annat är spöken och monster - så jag bestämde mig för att låta henne pulsa i djupsnön längs skogsmaskinspåret igen. Efter gårdagens kraftiga snöfall gick snön åter igen upp över hennes knän - och den här gången var det ju dessutom blöt snö som kommit så den var riktigt tung. Men Hamingja lät sig inte nedslås av detta utan ångade genom plogvallen och tog sig an snöpulsandet i raskt tempo och med spetsade öron. Och min plan funkade faktiskt - för plötsligt fanns inte ett endaste monster eller spöke i sikte!

I det här tunga underlaget red vi dock bara en bit in i skogen innan jag bestämde att det var dags att vända. Hamingja var fortfarande lika energisk så jag fick vara den förståndiga av oss och göra halt ett par gånger för att hon skulle få "hämta andan" lite. Vid ett sådant tillfälle upptäckte jag också att några muskler darrade av mjölksyra så jag fick övertala henne att ta en extra lång paus innan vi avverkade sista biten tillbaka ner till vändplanen. 

Där fick det sedan bli en ännu längre "stå stilla och kisa mot solen-paus" innan vi red hemåt i nedvarvningstölt på belåtet frustande häst. Nu är det lite oklart hur det blir med ridning resten av veckan... Det är ju dags för Atlikurs och det var meningen att han skulle dyka upp i Mariebäck redan på torsdag denna gång, varför jag avtalat att han först skulle träna Hamingja torsdag och fredag och sedan skulle jag rida lektioner för honom lördag och söndag. När vi hade kurs för Atli i oktober tränade han först Hamingja fredag och lördag, eftersom Johan och jag kom hem från vår resa till Peru först på lördagen. 

När jag sedan red mina två lektioner på söndagen var det VÄLDIGT tydligt hur bra det varit för Hamingja med denna ordentliga "nära Atli-upplevelse"!!! Fast samtidigt kändes det i minsta laget för mig att bara rida en dag - jag behöver mer tid än så på mig för att förstå vad jag ska göra...! "TÄNK så bra det vore om kurserna var fyra dagar, så att Atli kunde träna henne två dagar och jag sedan ändå rida två dagar!!!" drömde jag då - och nu såg det ju faktiskt ut som att denna dröm skulle gå i uppfyllelse!  

Men nu visar det sig tyvärr att Atli behövt boka om flygresan från Island så det blir "bara" en tredagarskurs även denna gång. Det kan sannerligen klassas som ett i-landsproblem att inte vara nöjd med att få tre dagars träning för en av världens absolut skickligaste instruktörer... men det är väl som man säger: "mycket vill ha mer...!!!" I o m detta är min plan en kompromiss: att Atli tränar Hamingja på fredag och jag rider lektioner lördag och söndag. Jag brukar alltid låta Hamingja vila dagen innan en kurs, men eftersom det inte är kurs förrän på fredag skulle jag alltså kunna rida även i morgon...! Vi får se vad kroppen säger om den saken i morgon. 

Islandshästens dag!!!

"Det var verkligen på tiden att du dök upp så vi får fara ut och rida!!!"

...verkade Hamingja tycka när hennes fortfarande snörvlande matte dök upp i Mariebäck idag. Och det skulle visa sig att dagens ridpass blev mycket väl anpassat efter oss båda två! Snöandet fortsätter och bara ena sidan av bilvägen var plogad när jag körde till stallet och eftersom jag helst undviker att möta plogbilen till häst bestämde jag mig för att rida upp bakom vägbommen. 

Och till skillnad mot bilvägen var faktiskt den vänstra skogsvägen helt nyplogad! Normalt sett brukar snön ligga meterdjup där så här års... det måste vara han som avverkar längre upp i skogen som håller efter vägen så noga! Efter vår sedvanliga inledning med skritt på volt utanför stallet där Hamingja fick korsa ordentligt med inner bak i båda varven och sedan sidförande längs plogvallarna bort till skogsvägen fortsatte vi uppvärmningen i galopp. 

Något otippat hade vi alltså inte minsta dm nysnö till hjälp att få extra höjd i galoppsprången idag utan enbart galopp på "egna meriter" och Hamingja blev ganska snabbt efter fattningarna hög och spänd i formen... Kanske fick hon vittring på älgarna som brukar röra sig i området, eller också var det för mycket överskottsenergi efter veckans alla vilodagar som "spökade"... Men å andra sidan hade jag ju då anledning att göra halt och börja om från ny galoppfattning extra många gånger! Och när jag var noggrann med att först ta ett stadigt tag i manen med högerhanden innan jag tittade åt vänster och sköt fram höger höft gjorde Hamingja lika klockrena fattningar i höger galopp som i vänster!

Även vändplanen var välplogad så där blev det som vanligt lite mer voltarbete i skritt innan jag bestämde mig för att vi skulle fortsätta längs skogsmaskinspåret in i skogen. Detta var uppenbarligen MYCKET uppskattat av Hamingja: hon blev så ivrig att hon nästan sprang genom plogvallen och in på det oplogade spåret där snön nu åter gick en bra bit upp över hennes knän! 

Vi har hittills hållit "vänstervarv" hela tiden när spåret delat sig och successivt ridit längre och längre men alltid tillslut vänt och ridit hem samma väg som vi kommit. Men nyligen hade Carola, Malin och Lotta konstaterat att man inte behöver vända utan fortsätter man längs spåret kommer man runt. När jag nu bestämde mig för att låta min entusiastiska häst fortsätta ånga fram genom djupsnön visade det sig att vi faktiskt hade hunnit mer än halvvägs när vi vände hemåt senast. Och det verkar som att de flesta ryttare håller med mig om att det alltid är roligare när man kan rida runt än om man måste vända och rida samma väg tillbaka!

Trots nästan en halvtimmas "power-skritt" i djupsnö var Hamingja fortfarande full av energi när vi återkommit till den välplogade skogsvägen. Och jag behövde bara rida några steg med vänsterskänkel mot högertygel för att få henne mellan hand och skänkel med en trevlig bärighet som vi sedan kunde ta med oss över i tölt. Jag ville inte begära högsta grad av samling eftersom jag utgick ifrån att hon måste vara lite trött i musklerna vid det här laget. 

Men i "mellangrad" av samling kändes bärighet och lösgjordhet riktigt trevliga och jag behövde bara lägga till något steg då och då med vänsterskänkel mot högertygel samt att "tänka rygga" med sätet för att bibehålla den trevliga känslan av lösgjordhet och samling! Sammantaget blev detta verkligen ett perfekt ridpass när Hamingja fick göra av med en massa överskottsenergi samtidigt som förkylda matte till stor del kunde "åka häst"! När jag nu sitter hemma i soffan och skriver detta har jag sett att det tydligen är Islandshästens dag idag - men det är det väl egentligen varje dag??!

Härliga minnen!!!

Ett härligt minne från mars 2006: när vi var ett gäng från Midur som red på isvägen i Södra hamnen ut till ön Gråsjälören. Luleå kommun plogar varje år upp ca 3 mil isväg (för biltrafik) ute i skärgården och dessutom en isbana på innerfjärdarna från Norra hamn runt Gülzauudden till Södra hamn och ut till ön Gråsjälören. Isbanan kan närmast beskrivas som en "gågata" ute på isen där det vid soligt vårvinterväder är mer folk i rörelse än på gågatan uppe på land: gående, skriskoåkare, skidåkare, skoterförare... och ibland alltså även töltande hästar! Min Reykur (den vita hästen på bilden) såg som alltid till att hamna i centrum! Här med Eva på ryggen, medan jag och Feykir syns längst ut till vänster i bild.

Det passar ju bra att glädja sig åt fina minnen när man som jag just nu är riktigt förkyld och därför inte orkat rida på några dagar... Då är det extra skönt att veta att Hamingja går på lösdrift så det går verkligen ingen nöd på henne! Jag läste nyligen om en forskningsrapport där man kommit fram till att hästar på en lösdrift med stora ytor rörde sig motsvarande tre timmar i skrittmaskin under ett dygn! Och då måste ju lösdriften vara oerhört mycket mer mental stimulans dessutom! 

Tölten i fokus

Hamingja - när endast det bästa är gott nog!!!

Bilden är fotad efter dagens träningspass, när jag är i foderrummet och Hamingja håller mig under noggrann bevakning, men också vet var gränsen går...! Det var min Reykur som lärde mig hur praktiskt det är med en häst som kan se även osynliga gränser!

Nu har det ÄNTLIGEN slutat snöa och idag sken solen från klarblå himmel - och jag hann till stallet innan den hunnit försvinna bakom trädtopparna! Janne förde länge en ojämn kamp mot snön i helgen - men tillslut var det han som avgick med segern så nu var det mycket välskottat på gården, i hagarna OCH på ridbanan! Vilket ju måste firas med ett ridbanepass för mig och Hamingja!

Efter djupsnöridning tre dagar i rad kunde man ju befara att hon skulle vara stel och trött i musklerna, men å andra sidan är både galopp och "terrängskritt" där man måste lyfta extra på benen båda MYCKET lösgörande och Hamingja kändes också riktigt mjuk och smidig när vi värmde upp med att flytta ut bakdelen i skritt resp tölt på volt och sedan tölt längs spåret med öppna för att m h a innerskänkel mot yttertygel få inramningen på plats och därmed bärighet i tölten. 

Sedan var det dags att träna samling vid hand - något jag gjort alldeles för sällan i vinter... Men Hamingja var med på noterna när jag först vid stillastående petade lätt med pisken på omväxlande höger och vänster bakben för att få henne att "piaffera" lite mer med dem. Och även sedan när jag gjorde detsamma i samlad skritt. 

Efter tre långsidor samlad skritt åt vardera hållet gick vi ut från ridbanan innan jag sadlade om och satt upp igen för att avsluta töltträningen nere längs bilvägen. Titt som tätt lyckades jag riktigt bra med att vinkla mitt bäcken framåt, hålla blicken lyft, "tänka rygga" med sätet samt lägga in några steg  vänstersluta då och då - med en riktigt trevlig känsla i tölten som belöning! Vi red bort till vägen mot gamla soptippen. När vi efter en skrittpaus vände hemåt igen blev det förståss lite extra energi med fler moment med en riktigt trevlig känsla som resultat!

När Hamingja sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt med långa tyglar frustade hon så oerhört belåtet - det gjorde nog nästan jag också! Jag blir verkligen så lycklig av att rida den här fantastiska hästen!!! Visserligen klarar jag bara att plocka fram en bråkdel av hennes egentliga kapacitet - men det räcker ändå väldigt långt! Och ger samtidigt löfte om att jag kan få fortsätta lära mig mer av henne i MÅNGA år framöver! 

I morgon ska jag till Smärtkliniken igen för ny underhållsbehandling, så Hamingja får välförtjänt vilodag efter fyra träningsdagar i rad. Och sedan får vi se hur det blir senare i veckan. (Jag FÖRSÖKER lära mig att inte ha för långtgående planer, för att inte behöva bli lika besviken om/när kroppen bestämmer annat än det jag själv vill...det är nog ett livslångt projekt att lära sig...!)

Skritt över höga cavaletti - i någon kilometer!

Vi har fått ÄNNU mer snö idag...!!!

När det både var halt och dessutom dålig sikt p g a snöandet kändes det inte så lockande att ge sig ut längs bilvägen med Hamingja... så det fick än en gång bli den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och in längs skogsmaskinspåret. Tredje gången gillt, kanske man kan säga?! Och trots att vi red i (det lilla som fanns kvar av) gårdagens spår gick snön nu t o m över Hamingjas knän - och där det drivit ihop t o m upp till magen på henne ibland...!!! :-O

Därmed blev det också ÄNNU mer höjd i galoppsprången - för självklart passade vi på att galoppträna lite mer när underlaget även idag var så väl lämpat för detta! Efter en inledande vänstergalopp - lika trevlig som den brukar vara - satsade jag på att träna på att fatta höger galopp. Nu MED blicken till vänster samtidigt som jag tog ett rejält tag i manen med högerhanden. 

Igår avslöjade jag ju mig själv med att BÅDE titta åt höger och att reflexmässigt bromsa på högertygeln just när Hamingja sköt fram högerbogen i galoppfattningen... Men idag höll jag alltså i manen så att högerhanden inte kunde leva ett eget liv. Vi gjorde också MÅNGA högerfattningar och alla utom en resulterade i rätt galopp! (I fallet det blev fel var Hamingja för snabb och gjorde galoppfattningen innan jag hunnit ge någon signal så den räknas väl nästan inte...?!?)

I alla andra moment av ridningen behöver jag hela tiden hålla koll på högerbogen så egentligen är det väl ändå ett gott tecken att min reflex är att fånga upp på högertygeln så snart jag känner att hon är på väg att skjuta ut höger bog...?! All träning går ju ut på att "nöta in" olika moment i ridningen så att fler och fler reaktioner blir reflexmässiga och därmed kan komma mer i rätt tid, och inte först när man hunnit tänka att man behöver göra något... Fast det är ju definitivt att föredra om reflexerna kommer när de ska komma - och inte vid andra tillfällen...!

Framme vid vändplanen skrittade vi även idag längs skogsmaskinspåret, som inne i skogen sedan delar sig på flera ställen. Hittills har jag hela tiden hållit vänster, för att se hur långt man kan komma längs detta spår innan jag testar nästa. Och varje dag har jag ridit lite längre men inte heller idag såg jag något slut när vi tillslut ändå vände uppe på en liten höjd. Det finns mer kvar att utforska m a o!!! Och hela tiden gick snön alltså över Hamingjas knän eller ännu högre, så hon fick verkligen lyfta ordentligt på fötterna. Jag tänker att det måste vara som att rida över höga cavaletti: alltså muskelbyggarskritt i säkert någon kilometer!!!

När jag sadlat av upptäckte jag att Hamingja stod med "fötterna" vridna åt alla möjliga håll - men det är ju bra att stretcha efter träning...! :-O :-D

SLÄPP HÖGERTYGELN, "STUPID"!!!

 

Snön fortsätter att falla - och driva - så när Hamingja och jag körde "favorit i repris" och även idag red upp till vänster bakom vägbommen syntes inte mycket av våra spår från gårdagen och nu nådde  snön nästan upp till hennes knän! Vi jobbade med sidförande för att korsa bakbenen när vi red ut från gården och hon kändes mjuk och smidig i bakdelen. Skönt att hon inte överansträngt sig under gårdagens djupsnögalopp!

Idag hade jag en djärv plan: att jag skulle göra BRA galoppfattningar - ÄVEN i höger galopp. Började dock med vänster galopp för att hitta rätt känsla och där gjorde vi en klockren fattning från stillastående, vilken sedan följdes av härliga, runda språng när Hamingja tog i för att komma upp ur snön! När vi saktat av igen och jag skulle försöka göra samma sak i höger galopp lyckades jag dock först vid andra försöket... Framme vid vändplanen red vi åter in längs skogsmaskinspåret och idag följde vi det ytterligare lite längre in i skogen innan vi vände tillbaka hemåt. 

Under tiden som Hamingja ägnade sig åt "styrketräningsskritt" försökte jag analysera mina galoppfattningar för att försöka räkna ut vad som var problemet...  Och då kom jag faktiskt något på spåret: när vi gör våra fina vänsterfattningar tittar jag åt höger. Men när jag ska fatta höger galopp tittar jag OCKSÅ åt höger... dessutom tittar jag NER på höger bogen istället för att hålla blicken lyft... 

Jag brukar ju tjata om betydelsen av att lyfta blicken - det som låter så enkelt i teorin men är så SVÅRT i praktiken - för att tona ner synintrycken så att man istället kan känna hur hästen rör sig. Tillbaka vid vändplanen gjorde jag därför ett nytt försök att fatta höger galopp från stillastående OCH med blicken lyft medan jag tittade åt VÄNSTER. Och nu fattade Hamingja direkt höger galopp - trots att jag faktiskt även nu gav väldigt motstridiga signaler till min tappra häst...! 

Med blicken lyft kände jag nämligen inte bara hur Hamingja rörde sig utan upptäckte också hur jag själv bromsade lite på högertygeln precis i galoppfattningen...! Och ÄNDÅ tog Hamingja högergaloppen - verkligen en prestation från hennes sida! Jag gjorde sedan två försök till att fatta höger galopp och lyckades hålla blicken lyft och titta åt vänster. Men båda gångerna kommer jag på mig själv med att ta i högertygeln så det var verkligen inte min förtjänst att Hamingja även dessa gånger tog rätt galopp...! Oj, vad hon ska tycka att matte ger konstiga signaler....! :-O

När vi skrittade den sista biten tillbaka hem konstaterade jag att det i fortsättningen blir att hålla fast i manen med högerhanden när jag gör högerfattningarna, så att jag förhoppningsvis inte KAN dra den mot mig...!!! Tänk vad det är SVÅRT att lära sig rida...!!!

Älgkontakt av andra graden!

Ganska snöigt idag...!!!

SMHI hade en klass 1-varning för stora snömängder idag, när jag åkte till stallet hade det kommit nästan 2 dm och snöade fortfarande ymnigt. Hamingja och jag nyttjade underlaget till att träna galopp längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. Och sammanfattningsvis kan man säga att matte gjorde fyra bra galoppfattningar - m a o gjorde Hamingja detsamma! 

Dock gjorde matte även en slarvig fattning... så jag får ta på mig hela skulden för att det då blev fel galopp... Hamingja har haft svårare för vänster galopp men den senaste tiden har dessa fattningar varit klockrena medan vi haft lite svårare med höger galopp... Det är nog så att jag fokuserat så mycket på vänster galopp att jag blivit ringrostig och tappat lite av motoriken/tekniken i högerfattningen...  I vänster galopp skjuter jag bara fram höften, men när jag ska fatta höger galopp har jag lätt att falla framåt och "tappa sätet".... Bara att träna vidare m a o!!!

När vi galopperat upp till vändplanen red jag in längs skogsmaskinens spår i skogen. Jag red där första gången för inte så länge sedan, när det var plusgrader och spåret höll ändå för att trava på. Sedan dess har vi dessutom haft en rejäl köldknäpp igen så jag kunde ju vara säker på att underlaget skulle bära minst lika bra idag. Men trav kändes ändå som överkurs idag i o m att det snöade och blåste så att snön drev och dolde det mesta av alla ojämnheter som jag visste fanns där under... 

Alltså satsade vi helt på skritt idag, men tack vare all nysnö fick Hamingja hela tiden lyfta ordentligt på "fötterna" så det blev riktig "muskelbyggarskritt"! Vi följde också spåret längre in i skogen den här gången och hann se att det delade på sig flera gånger vilket innebär att vi har ännu mer att upptäcka framöver! 

Plötsligt fick jag syn på några älgar bland träden inte så långt ifrån oss och förvånades över att Hamingja - som verkligen är FRUKTANSVÄRT rädd för älgar - inte sett dem och uppenbarligen inte heller kände lukten av dem heller. Det senare var nog tack vare att vinden låg på från oss mot älgarna. De verkade däremot få vittring på oss och när jag dessutom började ropa var de snabba att försvinna längre in i skogen bort från oss. Allt medan Hamingja förblev lyckligt ovetande om hur nära det varit att hon skulle behöva stå öga mot öga med RIKTIGA monster...!!!

När vi sedan skrittat tillbaka till vändplanen "rev vi av" några av galoppfattningarna jag nämnde tidigare och precis som tidigare hade vi hjälp av underlaget vilket gjorde att galoppsprången fick lite extra höjd! Snöandet och vinden hade dessutom nästan helt sopat igen våra spår från tidigare - så Hamingja behövde fortfarande ta i lika mycket för att komma upp ur snön. 

Tillbaka i stallet upptäckte jag något som stack ut från fästet till ena stigbygeln... det visade sig vara en avbruten kvist... Tänk att den råkat sticka in och fastna precis där... :-O och vilken TUR att den inte skadat Hamingja!!! Som vanligt fick hon stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund. Under tiden gick jag ut och förberedde hö till i morgon bitti (Sylvia hade redan fixat till kvällen.) 

Hamingja hade även fått sin lilla giva med betfor som jag främst ger för att hon ska äta sina mineraler och vitaminer. Hon är faktiskt inte särskilt förtjust i betfor som den är, så jag brukar blanda i ett par nävar havre och en näve lucern för att göra det mer smakligt men ändå är det inte alltid som hon äter upp det hon fått i krubban... men idag var aptiten uppenbarligen god så när jag kom in i stallet igen kunde jag nöjt konstatera att krubban var MYCKET noggrannt renslickad!

"There´s nothing I wouldn´t do for you...!!!"

"Tänk att vi har haft en "bortahelg" med bilkörning till och från Umeå och du var dessutom i stallet och red när vi kommit hem igår... men ÄNDÅ är du inte helt däckad efter jobbet i kväll...!!!" konstaterade Johan förundrat för en stund sedan! Och jag - som är minst lika förundrad - kunde tillägga att jag ju faktiskt även hade "klämt in" en timmes ridning efter jobbet idag! Det är härligt att någon gång kunna göra roliga saker utan att behöva känna mig som en urvriden trasa efteråt...!!!

Hamingja och jag hann dessutom rida ut innan solen gått ner för dagen så det hela innebar en dos ljusterapi också! Och man märker inte bara att solen är uppe fler timmar nu utan faktiskt också att solen redan värmer - för när jag kom till stallet efter jobbet var det bara -8 men när solen gått ner sjönk det snabbt till -15. 

Efter inledande voltarbete (och åttor) i skritt på ridbanan red vi längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Precis som vid de senaste ridpassen fokuserade jag under uppvärmningen på öppna åt vänster - alltså vänsterskänkel mot högertygel. Första dagen jag fokuserade på detta hade vi nästan hunnit ända bort till "världens ände"-korsningen innan vi tillslut hade vänster bak och höger bog på plats så att hon längde halsen med aktiv överlinje. Vid nästa tillfälle hade vi bara passerat vägen in till gamla soptippen när jag fick uppleva samma resultat. Igår hände det redan vid timmerupplagen vid jaktstugan och idag hann vi knappt passera kallkällan innan hon kändes inramad mellan hand och skänkel - det går framåt!!!

I o m detta kunde jag också korta ner den sträcka vi behövde till uppvärmningstölten så innan vi var framme i korsningen vid sjön idag hade vi därmed inte bara värmt upp utan dessutom både hunnit rida "arbetstölt" och ta en längre skrittpaus. Under tölten hade Hamingja vid ett antal tillfällen kört upp huvudet och "rusat" några steg, en reaktion som alltid varit väldigt vanligt förekommande från hennes sida... Det kan t ex räcka med att jag råkar göra ett ljud med läpparna så att hon tror att jag ska smacka (eller att jag är så hänsynslös att jag faktiskt smackar). Samma reaktion har även kunnat komma om hon plötsligt fått syn på pisken i ena ögonvrån o s v. 

Men i våras insåg jag att reaktionerna även kan ha en orsak som inte är kopplat till hennes flyktreflexer. När jag hade skruvat ur broddarna för säsongen märkte jag nämligen att denna typ av reaktion inte alls förekom lika ofta, trots att det inte var någon större skillnad på ridningen. Så antagligen berodde en del av dessa reaktioner på att hon fastnade med broddarna i underlaget. Hon har ju visat sig ha känsliga muskler i bakdelen och massör-Thomas har kunnat konstatera att hon får lite mer besvär under broddsäsongen. 

I vinter har jag därför på olika sätt försökt anpassa ridningen efter detta. Med lugnare ridpass när underlaget varit som mest stumt, med fler vilodagar generellt och dessutom oftast en vilodag efter de ridpass när hon fått jobba extra mycket med samlingen i tölt. Samt även längre skrittpauser under de mest "töltintensiva" träningspassen. Och "en orgie" i Back on Track för återhämtning efterår. 

Hittills - peppar, peppar - verkar det fungera för i vinter har hon inte visat några tecken på besvär. Jag upplever att hon arbetar jämnt med bakbenen i tölten och travövergångarna - som jag i efterhand förstod varit en tidig larmsignal förra vintern - fortsätter att vara lika klockrena som när jag satte igång henne igen efter veterinärens behandling i somras. 

Idag blev det därför också flera längre skrittpauser, bl a från världens ände-korsningen nästan bort till skoterklubben och tillbaka igen. Större delen av sträckan skrittade vi med tygelkontakt och hon arbetade så trevligt genom kroppen att det måste ha varit riktigt bra "styrketräning" (skritt är ju den gångart då hästen använder flest muskler har jag fått lära mig.) Efter att ha suttit av och sadlat om tyckte jag sedan att vi var redo för "rejält töltarbete". 

Det blev några sekvenser med övergångar från samlad skritt i vänsteröppna till en tölt där hon kom upp med bogarna. Och när jag dessutom lyckades kombinera att "tänka rygga" med sätet och ett par steg vänsteröppna vid behov (och kanske f f a en höjd blick så att jag kände när och hur jag behövde agera) fick jag njuta av en riktigt härlig känsla i tölten! Det kändes så bra att hon fick ännu en extra lång skrittpaus innan det var dags för nedvarvningstölt med långa tyglar. 

Då hade Hamingja uppenbarligen gott om krafter kvar fortfarande, för hon ville absolut definiera "nedvarvningstölt" som att man sträcker ner mulen mot marken och frustar konstant - samtidigt som man springer FORT!!! Tillbaka i stallet blev det åter "orgie" i BoT innan hon fick gå ut i hagen igen. Och i morgon får hon vilodag igen så musklerna hinner återhämta sig ifall de är lite ömma. När jag skriver detta får jag en rad ur en låttext i huvudet: "There´s nothing I wouldn´t do for you...!" Och det är lite så jag känner för min fantastiska häst!!! Min lycka/förmögenhet!!! (Men vad är det för låt jag tänker på/vem är det som sjunger?!)

Bonusridning!!!

Efter en helg i Umeå där vi hälsade på våra resp föräldrar kom vi hem i så god tid idag att jag hann åka till stallet och rida - vilken bonus!!! Med -18 grader tyckte Hamingja att det var "svalt och skönt" och dessutom hade hon haft två vilodagar så hon var riktigt pigg! Som vanligt ökade hon dessutom på stegen när jag styrde henne mot ridbanan! Min härliga häst har en fantastisk arbetsvilja - nästan i klass med Lára (som måste ha haft världsrekordet på det området!) 

Nu blev det "bara" uppvärmning i skritt på volter och åttor på ridbanan, innan jag red ut från gården och fortsatte stretchingen med sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel längs plogkanterna ner till bilvägen. Där övergick vi till uppvärmningstölt och jag red öppna undan för vänster skänkel läääääänge men tillslut kom det önskade resultatet när både vänster bak och höger bog var "på plats" och Hamingja töltade med lång hals och aktiv överlinje! 

Och idag blev det faktiskt ingen jättechock för Hamingja att matte hade en pisk som kunde nudda bakdelen ibland - fast hon piskade lite ilsket med svansen i alla fall som en markering...! Att rida öppna undan för höger skänkel var svårare, vilket delvis kan bero på att jag inte tränat lika mycket på det så att min motorik är sämre "åt det hållet" samtidigt som jag också märker att min sits blir sämre...  Dessutom har jag nog sämre koll på högerbogen också. För att åtgärda det sistnämnda testade jag att börja rida öppna undan för högerskänkeln och när vi hittat rätt känsla där ställde jag om åt höger och la till högerskänkeln mot vänstertygeln. Och när jag då "bara" behövde bibehålla den trevliga känsla vi redan hade i tölten gick det bättre än när jag försökt skapa den känslan direkt i högeröppna. 

När vi vände hemåt tog vi en lite längre skrittpaus innan det var dags för samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Och Hamingja fortsatte att bjuda på en riktigt trevlig känsla i tölten, vilken inte ens förstördes av att jag ibland "påminde om pisken". Hästen från i onsdags, som vräkte sig i handen och försökte springa iväg med mig, kändes redan SÅ avlägsen - HÄRLIGT!!! Och jag vill bara rida MER - kanske redan i morgon!