Love is in the air...!!!

ÄNTLIGEN är den sista vinterpälsen borta så att jag får njuta av min blanka, FINA "sommarhäst"!!!

När jag kom till Mariebäck idag hittade jag Hamingja i området mellan stonas och valackernas hage... jag fick fundera en liten stund innan jag kunde lista ut hur hon lyckats ta sig dit men kunde då "lirka ut" henne samma väg igen. När jag sedan träffade Sylvia var hennes första fråga: "I vilken hage hittade du Hamingja?!" Det visade sig att Sylvia tidigare under dagen hittat lilla fröken inne hos valackerna...

De ston som inte hunnit flytta till Höbäcken för sommaren ännu är fortfarande upprörda över att deras lilla Hulda fått flytta över till valackerna för att bli uppfostrad. Redan som riktigt liten blev hon ju "adopterad" av Dotla och skäck-Hremsa och f f a ledarstoet Dotla har lärt Hulda alla olater hon kan - vilket inte vill säga lite... och Hulda, som kunnat domdera och styra alla de andra stona har helt enkelt  blivit ganska odräglig. Så nu har hon fått flytta över till valackflocken där Démantur är en mycket tydlig ledare som ser till att alla uppför sig som de ska - inkl Hulda.

Och det är väl denna "oordning" som Hamingja velat rätta till genom att ge sig in i valackhagen för att hämta Hulda. Dessutom brunstar Hami för fullt, vilket fått Hector att bli kär upp över öronen och ivrigt uppvakta denna FANTASTISKT vackra dam (som ju ser nästan precis ut som han själv gör.) Att han är valack sedan väldigt många år verkar han för tillfället ha glömt - något som är extra tur i detta fall eftersom Hamingja är hans (halv)syster...! "Kärleken är blind" brukar man ju säga men i detta fall är den väl både ock??!!

Med hästen både lokaliserad och "utlirkad" ur det "ingenmansland" mellan hagarna där hon lyckats ta sig in kunde jag sadla lilla fröken för att rida ut. Sylvia har precis tagit emot en hingst på träning och för att lämna gården behövde vi rida längs med den hage där han går. Då blev det alldeles tydligt att Hector inte är Hamingjas enda beundrare och man kan väl säga att han "eskorterade" oss ut från gården samtidigt som han gjorde sitt bästa för att visa upp sig så snygg som möjligt - vilket inte ville säga lite!

Hamingja och jag har ju nästan bara skrittat sedan Atlikursen och de senaste tio dagarna har vi inte ens gjort det eftersom hon trampat av sig först den ena och sedan även den andra framskon. Så man kan lugnt säga att lilla fröken var "taggad" när det nu var dags för ridning igen. Och hingstens intensiva uppvaktning när han galopperade fram och tillbaka i hagen gjorde ju inte henne lugnare direkt... Men när vi svängde in till höger bakom vägbommen dröjde det faktiskt inte särskilt länge innan hon slappnat av riktigt bra och när jag testade att ge hellånga tyglar sträckte hon verkligen ut sig och frustade istället för att ta chansen att öka tempot. Allt skrittande den senaste tiden har definitivt varit väldigt nyttigt för henne mentalt!

När jag försökte göra några travövergångar blev hon dock lite mer "taggad" direkt och hade inte alls tid med något annat än tölt. Så jag återgick till skritt och väntade till dess vi passerat vändplanen och kommit in på stigen i skogen innan jag gjorde nytt travförsök - och nu fungerade "travknappen" igen! Efter en kort "travsväng" längs stigen i skogen skrittade vi tillbaka till vägbommen där jag svängde in på den vänstra skogsvägen också. När ett första försök till travövergång inte lyckats fick jag en "billesnixt" och testade att först böja henne i högersidan innan jag gav travsignal - och nu blev det trav direkt! Detta knep ska jag definitivt komma ihåg!!!

Precis som tidigare travade hon helt rent och väldigt avslappnat samtidigt som hon bar upp sig trevligt med bakdelen. Vad det än är som ger problemen i tölt innebär det uppenbarligen inget obehag alls i traven i alla fall! Skönt att veta! Och nu är det bara några dagar kvar innan massör-Tomas kommer för att kolla henne och vi förhoppningsvis får veta vad problemet är och hur det ska åtgärdas! Efter den lyckade travövergången och den supertrevliga traven jag fått njuta av ville jag inte "utmana ödet" genom att försöka göra travövergångar även på hemvägen utan min duktiga häst fick skritta hela vägen tillbaka. Och hon tackade genom att ganska snart slappna av, vila i steget och sträcka ut lååånga halsen med belåtna frustanden!

Innan jag släppte ut Hamingja i stohagen igen hade Sylvia hunnit sätta fler eltrådar som förhoppningsvis ska hålla lilla fröken kvar i den hagen i fortsättningen! Det är nästan bara de hästar Tomas ska behandla som är kvar i Mariebäck nu och så snart han varit här ska de få flytta över till de andra i hästparadiset Höbäcken.