Hamingja njuter på sommarbetet!

"Det går ingen nöd på oss i Höbäcken!!!" hälsar Hamingja!

Förutom behandling med liniment på de områden Tomas visat blev det bara lite mysigt kliande idag, samt spray av insektsmedel

Fysiopet-Tomas behandlar Hamingja

Idag var Fysiopet-Tomas i Mariebäck för att kolla ett antal hästar - inkl Hamingja. Sedan jag fått beskriva den rörelsestörning vi sett hos henne i tölten inledde han som vanligt sin undersökning med "manicken" på bilden. Jag tror man kan beskriva den som en sorts värmekamera som visar om det finns områden i muskulaturen som utsöndrar mer värme - en indikation på att det finns någon typ av irritation. 

När han dessutom mer handgripligen känt igenom henne kunde han konstatera att det mycket riktigt fanns problem i muskulaturen uppe i korset på höger sida, på höger bakben samt i ett område på ryggradens högra sida. Dessutom hade hon lite spänningar uppe i nacken - det är visst vanligt att besvär från bakdelen "spiller över" i spänningar där. Och när han lossade dessa började hon genast tugga så belåtet! Däremot hade hon inga problem i vänster bak - där de tidigare problemen suttit - och det var ju goda nyheter! Uppenbarligen har vi lyckats komma till rätta med de problemen!

Hamingja fick även djupvågsbehandling - något hon tycker är SKÖNT!

Tomas ordinerade sedan linimentbehandling av ett antal områden och gav också riktlinjer för den fortsatta träningen. Till att börja med ska vi undvika böjda spår under en period och dessutom behöver hon stärka musklerna på högerbenets framsida, genom bl a skritt i backar resp i terräng där hon behöver lyfta lite på fötterna. Och sådan ridning kommer det att bli alldeles naturligt under den period de går på sommarbetet i Höbäcken! Till att börja med ska hon dock få vila från ridningen så att linimentet ska hinna förstärka effekten av Tomas behandlingar. 

WOW - vilken man Hamingja har nu!!! utropade Sylvia efter behandlingen. Och Tomas idoga massage med armbågen längs med mankammen hade verkligen gett en megavolymeffekt! När Hamingja var färdigbehandlad för dagen behövde jag skynda till jobbet. Men Sylvia var bussig och skjutsade Hamingja bort till Höbäcken så att hon fick komma ut till de andra på sommarbetet! 

Love is in the air...!!!

ÄNTLIGEN är den sista vinterpälsen borta så att jag får njuta av min blanka, FINA "sommarhäst"!!!

När jag kom till Mariebäck idag hittade jag Hamingja i området mellan stonas och valackernas hage... jag fick fundera en liten stund innan jag kunde lista ut hur hon lyckats ta sig dit men kunde då "lirka ut" henne samma väg igen. När jag sedan träffade Sylvia var hennes första fråga: "I vilken hage hittade du Hamingja?!" Det visade sig att Sylvia tidigare under dagen hittat lilla fröken inne hos valackerna...

De ston som inte hunnit flytta till Höbäcken för sommaren ännu är fortfarande upprörda över att deras lilla Hulda fått flytta över till valackerna för att bli uppfostrad. Redan som riktigt liten blev hon ju "adopterad" av Dotla och skäck-Hremsa och f f a ledarstoet Dotla har lärt Hulda alla olater hon kan - vilket inte vill säga lite... och Hulda, som kunnat domdera och styra alla de andra stona har helt enkelt  blivit ganska odräglig. Så nu har hon fått flytta över till valackflocken där Démantur är en mycket tydlig ledare som ser till att alla uppför sig som de ska - inkl Hulda.

Och det är väl denna "oordning" som Hamingja velat rätta till genom att ge sig in i valackhagen för att hämta Hulda. Dessutom brunstar Hami för fullt, vilket fått Hector att bli kär upp över öronen och ivrigt uppvakta denna FANTASTISKT vackra dam (som ju ser nästan precis ut som han själv gör.) Att han är valack sedan väldigt många år verkar han för tillfället ha glömt - något som är extra tur i detta fall eftersom Hamingja är hans (halv)syster...! "Kärleken är blind" brukar man ju säga men i detta fall är den väl både ock??!!

Med hästen både lokaliserad och "utlirkad" ur det "ingenmansland" mellan hagarna där hon lyckats ta sig in kunde jag sadla lilla fröken för att rida ut. Sylvia har precis tagit emot en hingst på träning och för att lämna gården behövde vi rida längs med den hage där han går. Då blev det alldeles tydligt att Hector inte är Hamingjas enda beundrare och man kan väl säga att han "eskorterade" oss ut från gården samtidigt som han gjorde sitt bästa för att visa upp sig så snygg som möjligt - vilket inte ville säga lite!

Hamingja och jag har ju nästan bara skrittat sedan Atlikursen och de senaste tio dagarna har vi inte ens gjort det eftersom hon trampat av sig först den ena och sedan även den andra framskon. Så man kan lugnt säga att lilla fröken var "taggad" när det nu var dags för ridning igen. Och hingstens intensiva uppvaktning när han galopperade fram och tillbaka i hagen gjorde ju inte henne lugnare direkt... Men när vi svängde in till höger bakom vägbommen dröjde det faktiskt inte särskilt länge innan hon slappnat av riktigt bra och när jag testade att ge hellånga tyglar sträckte hon verkligen ut sig och frustade istället för att ta chansen att öka tempot. Allt skrittande den senaste tiden har definitivt varit väldigt nyttigt för henne mentalt!

När jag försökte göra några travövergångar blev hon dock lite mer "taggad" direkt och hade inte alls tid med något annat än tölt. Så jag återgick till skritt och väntade till dess vi passerat vändplanen och kommit in på stigen i skogen innan jag gjorde nytt travförsök - och nu fungerade "travknappen" igen! Efter en kort "travsväng" längs stigen i skogen skrittade vi tillbaka till vägbommen där jag svängde in på den vänstra skogsvägen också. När ett första försök till travövergång inte lyckats fick jag en "billesnixt" och testade att först böja henne i högersidan innan jag gav travsignal - och nu blev det trav direkt! Detta knep ska jag definitivt komma ihåg!!!

Precis som tidigare travade hon helt rent och väldigt avslappnat samtidigt som hon bar upp sig trevligt med bakdelen. Vad det än är som ger problemen i tölt innebär det uppenbarligen inget obehag alls i traven i alla fall! Skönt att veta! Och nu är det bara några dagar kvar innan massör-Tomas kommer för att kolla henne och vi förhoppningsvis får veta vad problemet är och hur det ska åtgärdas! Efter den lyckade travövergången och den supertrevliga traven jag fått njuta av ville jag inte "utmana ödet" genom att försöka göra travövergångar även på hemvägen utan min duktiga häst fick skritta hela vägen tillbaka. Och hon tackade genom att ganska snart slappna av, vila i steget och sträcka ut lååånga halsen med belåtna frustanden!

Innan jag släppte ut Hamingja i stohagen igen hade Sylvia hunnit sätta fler eltrådar som förhoppningsvis ska hålla lilla fröken kvar i den hagen i fortsättningen! Det är nästan bara de hästar Tomas ska behandla som är kvar i Mariebäck nu och så snart han varit här ska de få flytta över till de andra i hästparadiset Höbäcken. 

Skor av och på!

"Kan själv!" sa Hamingja och tog av sig först den ena och sedan även den andra framskon under förra veckan... Men i kväll hade vi besök av hovslagaren som plockade bort bakskorna och fixade nya skor runt om. "Fast det är kanske liiite förhastat att ta bort vinterskorna och snösulorna redan!" skojade jag. Det kändes ju som om Hamingja måste vara "den sista hästen i världen" som gått med dessa ända till nu... Men hovslagaren tröstade mig med att ett par av hans egna hästar fortfarande hade både vinterskor och sulor - (det är uppenbarligen som med "skomakarens barn"!) Och just innan han kom ut till oss i kväll hade han skott en häst som även hade broddarna kvar t o m... Skönt att höra att man inte är värst i alla fall!!! 

Med snygga "sommarfötter" på hästen ser jag nu fram emot att massör-Tomas kommer och behandlar så att jag förhoppningsvis kan komma igång att rida "på riktigt" igen sedan! Eller i alla fall får veta vad det är som besvärar Hamingja i tölten så att vi kan göra något åt saken!

Hamingja tar av sig en sko...

Visserligen är det VÄLDIGT torrt ute i skogen nu - men det går ändå utmärkt att trampa av sig en sko skulle det visa sig...!

För att få lite variation i vårt skrittande, i väntan på att Hamingja kollas upp av massör-Tomas, bestämde jag mig för att ge mig ut i skogen idag. Mot bättre vetande - Hamingja är "gammelskodd" och då är ju risken stor att trampa av sig en sko... Men det är ju så torrt i markerna nu så jag hoppades att det skulle gå bra ändå. 

Tillbaka i stallet igen efter en härligt skrittur på 40 minuter kunde jag snabbt konstatera att en av framskorna saknades.... Hon hade snubblat till lite ett par gånger ute i skogen och antagligen var det vid något av dessa tillfällen som hon trampade av den... Men hoven hade i alla fall inte skadats som tur var! I o m detta tänker jag i alla fall lägga även skrittturerna på is t v. Förhoppningsvis får jag snart besked av hovslagaren om när han kan komma och sko! Och kalla mig gärna gambler - men då tänkte jag faktiskt att han får ta bort hennes snösulor också! :-D

Förbereda sommarhagarna

Hästarnas paradis: Höbäcken! (Bild från förra sommaren)

Idag har vi byggt sommarhagar t i Höbäcken - där våra hästar även i år kommer att få njuta av sommarbete. Precis som tidigare blir det två hagar; en för valackerna och en för stoflocken. Förutom de stora, härliga ängarna finns precis som namnet antyder även en ganska stor bäck. Den rinner längs med båda hagarna och garanterar friskt vatten till hästarna hela sommaren. Bättre kan det ju inte bli!

Ännu dröjer det dock lite innan det är dags att flytta över hästarna - deras magar behöver ner tid att successivt vänja sig vid gräset. Hästar är nämligen väldigt känsliga för foderbyten. Vi har oftast brukat släppa dem på bete inför midsommarhelgen, först då brukar det ha hunnit bli tillräckligt med gräs på betet. I år trodde man ju länge att rekordmängden snö skulle innebära att man fick vara glad om det var snöfritt till midsommar... men istället blev det tidernas snabbaste snösmältning!

Att snön hann komma så tidigt i höstas, innan det hunnit frysa till ordentligt i backen, innebar dessutom att det aldrig blev någon tjäle. Så när snösmältningen kom igång kunde smältvattnet rinna rakt ner i marken istället för att samlas i stora sjöar. Och när värmen sedan kom redan i början av maj var det så pass blött i marken att grönskan närmast exploderade! Så istället för snö till midsommar har vi så gott om bete att vi hade kunnat släppa dem på bete redan nu - två veckor tidigare än vanligt!

Men ännu behöver alltså hästarnas magar lite mer tid för att anpassa sig till att äta gräs. För min del väntar jag dessutom både på att massör-Tomas ska komma upp från Umeå för att kolla Hamingja och dessutom på ett besök av hovslagaren. Och i båda fallen är det ju lite enklare ifall Hamingja är kvar i Mariebäck och inte behöver transporteras mellan. 

Gör nationaldagen till en fest:

...rid (svenskfödd) Islandshäst!!!

Är det fest så är det - så självklart blev det ett ridpass med Hamingja idag! Fast SMHI är uppenbarligen inte på festhumör idag... den senaste tidens sommarvärme har helt tagit paus och nu får vi stå ut med bara 8-9 plusgrader och dessutom kylande vindar...

Men i sadeln på Hamingja finns ett superknep för att hantera kyla: det är bara att rida trav en stund så är man snart varm så det räcker och blir över! Och så länge hon bjuder på en lösgjord trav med trevlig bärighet känns det inte som att det kan vara skadligt på något sätt att kombinera skritten med trav i väntan på att massör-Thomas kan kolla upp henne. Det är förresten inte bara Thomas vi snart hoppas på att få en "date" med, utan även hovslagaren. Eller tror ni att det är förhastat att ta bort snösulorna redan nu?!  ;-)

Även idag red jag upp bakom vägbommen och valde den vänstra skogsvägen. Efter en inledande skritt, då hon var riktigt avslappnad och fin, travade resten av vägen upp till vändplanen. Där passade jag på att skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln så att hon fick korsa bakbenen - något som visat sig vara supereffektiv stretching för hennes bakdel. Och eftersom hon bara blev mer och mer avslappnad av detta kändes det ju också som "riskfritt" även om jag inte vet vad det är för problem som orsakar rörelsestörningarna i tölten. 

Under hela vintern har jag försökt träna mig på att hålla blicken lyft när jag rider. Jag tror alla ryttare känner igen hur oerhört lätt det är att "fastna" med blicken fixerad vid hästens mankam eller öron... Men då får man oftast en sämre position i sadeln. Och ett ännu större problem med detta - som Johanna Elgholm gjorde mig uppmärksam på när vi red clinic för henne - är att så länge man låter ögonen fixera på något nära så kommer synintrycken att dominera totalt över alla andra sinnesintryck.   Vilken i ridningen innebär att det är mycket svårare att känna hur hästen rör sig (och hur man själv sitter.) 

Med blicken istället vilande i fjärran, någonstans långt framför sig, kopplas synens totala dominans bort och man får en chans att känna hästens rörelser på ett helt annat sätt. Detta lärde Johanna alltså mig - i teorin - vid den clinic hon höll på Bodentravet för ett antal år sedan. Och efter att ha lagt stort fokus på detta under vinterns ridning har jag nu börjat märka resultatet: att jag i alla fall i skritt känner Hamingjas rörelser mycket tydligare. När jag känner ifall bogarna eller bakdelen skjuts ut åt något håll känner jag vad som händer och kan därför lättare rama in henne mellan hand och skänkel. 

Och det hjälper mig också att rida med mindre hjälper när vi arbetar på volten och flyttar ut bakdelen - eftersom jag kan använda mina hjälper med större precision! Det är roligt när man märker att träningen ger effekt! Och tänk om jag en vacker dag klarar detta i tölt också??!! Medan vi red tillbaka hem igen hade jag stor glädje över denna nya insikt under de sekvenser jag red i samlad skritt. Eftersom det är ansträngande att verkligen bära upp sig med bakdelen vill hon gärna "skicka iväg" bakdelen lite åt något håll - eller någon av bogarna... Och då är det ju en STOR fördel att känna vad det är som behöver kompenseras för att rama in henne bättre! Väl inramad slappnade hon av och längde överlinjen trevligt i samlingen - varför jag bedömde att inte heller denna träning skapade något obehag. Så tillbaka i stallet var jag väldigt nöjd med dagens ridpass som kändes innehållsrikt trots att vi bara red en halvtimma och dessutom mest skritt.

När det blåser "en aning"...!!!

10-11 m/s är en hel del ÄVEN i Luleå...!!! :-O

Men allt är ju relativt... jämfört med vindarna på Island är de senaste dygnens blåst förståss INGENTING! Eftersom ön i stort sett saknar träd kan ju asfalten blåsa av vägarna t o m...! Jag minns också när vi bodde i Kiruna och en kompis från Island gav sig ut för att promenera mitt i en riktigt våldsam snöstorm. "Äntligen är det inte så kvavt!!!" tyckte han...! Och kanske har våra hästar tänkt något liknande under det senaste dagarna? I alla fall de som är födda på Island - Hamingja är ju dock svenskfödd så hon har väl bara hört de andra berätta om vädret på "hemön"...!

Totalt insektsfritt var det i alla fall när Hamingja och jag gav oss ut för dagens ridpass! Eftersom jag vill ta det lugnt till dess massör-Thomas hunnit titta på henne blev det en favorit i repris, nämligen en sväng längs den vänstra skogsvägen upp till vändplanen. Och då främst i skritt. Fast idag travade vi lite också - för där märks ju inte någon ojämnhet alls hos henne. Först tyckte hon dock att vi borde passa på att galoppera istället, men när jag envisades med trav så kunde vi ändå enas om det. Och lilla fröken travade verkligen "för kung och fosterland": med rejält tryck i bakbenen och låååång trevlig överlinje!

Uppe på vändplanen blev det lite voltarbete i skritt där hon fick korsa över med inner bak i båda varven. Detta verkade inte heller ge något obehag utan hon längde halsen och frustade så belåtet! Under vägen tillbaka red vi också några sekvenser samlad skritt och inte heller där visade hon några tecken på obehag utan kunde slappna av i samlingen. En riktigt härlig tisdagsförmiddag m a o! Men nu är det dags att göra sig i ordning för att åka till jobbet!

Sommarpalatset i Peking resp Kyrkbyn

Sommarpalatset i Peking - bild från vår Kinaresa 2004. 

Precis som de kinesiska kejsarfamiljerna en gång i tiden vill förstås också KyrkbyChicksen ha ett sommarställe att kunna dra sig undan till under årets varmaste månader - ett sommarpalats helt enkelt! I Kina ligger sommarpalatset i utkanten av Peking vid Kunmingsjön, här i Kyrkbyn ligger det i vårt trädgårdsland med orangeriet som närmsta granne. F ö med en placering som på 1700-talet skulle ha inneburit direkt strandläge - ungefär som i Peking alltså!

Sommarpalatset här i Kyrkbyn har, precis som sin förlaga, förändrats och byggts ut under åren/århundradena. Inför förra sommaren gjorde vi en stor satsning när vi köpte en trädgårdspaviljong på 3x6 meter som vi nätade in till hönsgård - man kan se lite av konstruktionen på bilden ovan. Tanken var ju att denna skulle hålla i många år framöver. Men vi missade tyvärr att ta ner nättaket inför vintern och med de rekordmängder med snö vi sedan fick knycklades stommen ihop så att den inte gick att återställa... 

Alltså fick vi än en gång bygga nytt inför denna sommar. Nu satsade vi på en trästomme istället, där nättaket monterades för att vara lätt att ta ner till hösten. Och som tur var hade vi precis hunnit bli klara med detta när det visade sig att de nya maranerna behövde ett eget boende till att börja med. Men jag hade ju inte hunnit förbereda Chicksen på att de redan skulle flytta ut till sommarpalatset... Att locka dit dem var förstås inget problem, jag bara ropar på dem så kommer de springade efter mig. Men när det sedan började bli dags att flyga upp och sätta sig på pinnen för natten var det ett gäng MYCKET upprörda damer som "skällde" på mig från sommarpalatset när de inte fick gå tillbaka och sova i vinterhönshuset som de själva hade tänkt...!!!

Betestillvänjning och fortsatt skrittpaus

Lunchdags!

Idag började betestillvänjningen - gissa om lyckan var stor??!! I samband med detta har båda flockarna utökats. Sannas Prins går nu med valackflocken medan stoflocken utökats med Annelis Fina samt att (fux-)Hremsa (Huldas mamma) har kommit tillbaka också. Den stund de fick gå på gräs hade de förstås inte tid för något annat än att äta. När vi föst tillbaka dem till vinterhagarna blev det lite "pip och liv" - men ingen större dramatik. Så nu håller vi tummarna att det fortsätter på samma lugna sätt!

Innan  lunchfodringen red jag Hamingja en sväng längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. I o m att hon redan sprungit endel med flocken fick det bli ännu ett ridpass med "bara" skritt. Men testade några sekvenser samlad skritt och fascinerades än en gång av hur hon genast börjar samla sig så snart jag vinklar mitt bäcken framåt - tänk när jag lyckas göra så i tölt också! Hon känns också lösgjord i samlingen, så vad det än är som stör i tölten så verkar det inte påverka i samlad skritt i alla fall.

Ungefär halvvägs in längs skogsvägen tvärstannade Hamingja och jag hörde vad jag först trodde var ljudet av hovar... men ingen häst dök upp bakom närmsta krök så det måste ha varit en älg...! Men jag kunde ändå övertala Hamingja att fortsätta framåt redan efter en liten stund - kanske har hennes värsta älgskräck dämpats något?! Uppe på vändplanen skrittade vi på volt och flyttade undan för innerskänkeln. Det kändes ovanligt lätt för henne - var det kanske "uppvärmningen" när hon sprang med flocken som gjort susen?! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att värmen gjort att hon var fuktig under sadeln trots att vi bara skrittat. Sedan var det dags för mig att lunchfodra och det var ju lite spännande att se om detta skulle framkalla något mer stök i flockarna... men det visade sig vara helt odramatiskt - så skönt!