söndag 5 november 2017

Atlikursens FJÄRDE dag!


FJÄRDE dagen med lektioner för super-Atli, vilken LYX!!! Så det tar emot att erkänna att för min del är nog ändå det vanliga, tre dagar, tillräckligt om orken riktigt ska räcka till. Och för Hamingja blev det kanske också i mesta laget fast på ett annat sätt. Det var meningen att dagens lektion skulle följa samma upplägg som de tidigare dagarna, men det skulle visa sig vara något annat Hamingja behövde...

Atli har flera gånger påpekat att risken när det gått väldigt bra i ridningen är att man vid nästa ridpass så gärna vill uppleva samma sak igen, att man får för bråttom och slarvar lite med uppvärmningen.  Vilket man möjligen kan komma undan med någon gång innan det successivt sänker kvaliteten på ridpassen. Så jag försökte verkligen vara extra noggrann med uppvärmningen och Hamingja kändes fin och avslappnad, precis som tidigare i helgen.

Till att börja med gick det också bra att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt, även om det märktes att hon "tände till" allt mer i samlingen och hade tendenser till att börja bli spänd. Något som egentligen började redan under andra lektionen igår, men då lyckades jag hålla hennes nerver under kontroll och kunde ändå avsluta lektionen med en häst som kändes lösgjord i både kropp och själ.

Idag hade temperaturen sjunkit under noll och den hårdfrusna marken fick alla ljud att förstärkas, vilket nog blev droppen som fick bägaren att rinna över för min lilla fröken. även om mattes smackningar fortfarande leder till STORA reaktioner har hon reagerat allt mindre när andra ryttare smackat på sina hästar. Tills idag, när hon plötsligt åter fick panik och satte av över ridbanan... När jag fick stopp på henne igen var det som att sitta på en vibrerande fiolsträng....

Atli instruerade mig att gå in på en volt i skritt och flytta ut bakdelen, precis som vi alltid gör under uppvärmningen. "När jag red henne igår blev jag förvånad över att hon fortfarande är så pass känslig... Det har inte märkts tidigare i helgen, då du har kunnat hålla henne så lugn och trygg", sa han.

"När sådant här händer är det ÄNNU viktigare än vanligt med nedvarvningen - hon måste få bli helt lugn och avslappnad innan du avslutar ridpasset. Det är alltid en risk med en så känslig häst att samlingen leder till spänningar som sedan accelererar - så det här är en tydlig signal om att hon behöver få ta ett steg tillbaka. Fokusera på att hon ska trivas och må bra i tölten innan du börjar be om samling igen."

Efter en lång stund i skritt på volt i båda varven började hon tillslut kännas tillräckligt avslappnad för att kunna varva ner även i tölt. Även här började vi på volten och när hon börjat frusta fick jag övergå till att rida "alla möjliga böjda spår" för att behålla och befästa den avslappnade känslan i både kropp och själ.

"Det finns många fördelar med riktigt känsliga hästar, sa Atli, men det finns ju den här nackdelen också... Så låt nu henne tala om för dig vad hon behöver framöver, hur mycket hon behöver få arbeta med tölten i lång, låg form innan hon är redo för mer samling igen. Man får helt enkelt vara beredd på att det här inträffar ibland och då får man bara se till att ta hand om henne extra mycket så att hon blir trygg igen."

Nu närmast blir det i alla fall vilodag i morgon, när matte ska på återbesök till Smärtkliniken i Piteå. Sedan får vi se hur det är med min dagsform, om det blir "mystölt i myrslokstil" redan på tisdag eller om det får bli ytterligare ett par vilodagar. 

1 kommentar:

Fia sa...

Ville bara säga att jag verkligen gillar dina inlägg om träningen, speciellt de från Atli-lektionerna! :) Är väldigt intressant att läsa, och ger ibland lite extrainspiration till olika övningar :)