Veckans färsking!!!

Det har hänt STORA saker i Mariebäck medan jag varit ute i skärgården: Carros Yr har fått ett jättefint hingstföl!!! Nu råder ingen som helst tvekan om vem som vinner priset "sötast i stallet"!!!

Vad den lille killen ska heta är inte bestämt ännu. Jag tycker hans vita tecken i pannan ser ut som en vajande flagga eller vimpel så jag föreslog något med sådan anknytning... Pappa till underverket är fina Hringur frá Skardi.

Även om det var helt underbart ute på Brändöskär i det fantastiska vädret så var det förstås ännu mysigare att komma hem till Hamingja! Innan vi åkte iväg funderade jag på om jag skulle ta av hennes BOT-skydd men valde tillslut att låta henne ha kvar det på. Nu visade det sig tyvärr att hon fått skavsår av det medan jag varit borta... vilket förstås är lätt hänt när det är så här varmt... Så nu får hon vara utan skyddet ett tag och "vädra" så får vi se sedan.

Jag har i alla fall fått konstatera att Hamingja och jag missar den fyra dagars Atlikurs som skulle ha utgjort världens bästa avslutning på min semester. Men huvudsaken är ju att Hamingja får gott om tid på sig att "läka" vad det nu än är som gjort att hon fått ont. Metacamkuren pågår ett litet tag till och därför bestämde Sylvia och jag idag fram till att Hamingja får fortsätta gå kvar på betet tillsammans med Ella en tid till, istället för att följa med när Litlamin "flyttar hem" till Mariebäck igen för att börja ridas igång inför Atlikursen. Det ska bli spännande att se hur det går för Láras dotter när hon nu ska "börja skolan" mer på allvar!!!

Brändöskär!

 Än en gång har Johan och jag haft förmånen att tillbringa några dygn i den gamla stugan ute på Brändöskär/Uddskär!

I år hade dessutom en makalös tur med vädret: strålande sol och högsommarvärme hela tiden! En härlig kontrast till förra årets ihärdiga regnande och kyla... Den höga temperaturen var extra exeptionell med tanke på att vi faktiskt befann oss allra längst ut i Luleå skärgård (vilken totalt består av 1312 öar) med Finland som närmaste granne till öster!

Stugan vi lånar är väldigt gammal, äldsta delen är daterad 1779, och den enda bekvämlighet som finns är en gasolspis. Eftersom vi inte har annan kylmöjlighet än medhavd kylväska med kylklampar brukar mathållningen därför av naturliga skäl gå allt mer mot konserver för varje dag som går. Men tack vare ett mycket trevligt par som vi lärt känna där ute kunde vi i år ta oss till nya kulinariska höjder tack vare att vi låna frysta kylklampar av dem medan våra egna som hunnit tina fick återfrysa i deras gasolfrys.

Under vägen ut till Brändöskär fick vi dessutom göra ett strandhugg på en annan ö där vi plockade gula kantareller i mängder! Tidigare har jag aldrig hittat mer än 5-6 kantareller i taget, så de här berättelserna om kantarellställen där det är alldeles gult på marken har jag närmast tagit som skrönor... till nu när jag själv fick uppleva precis det!!!

 Jag hittade även ganska mycket åkerbär - så det blev både rött och gult guld i min hink!!!

 En av våra två hinkar med kantareller - den andra var lika full! 

 De första dagarna ute på Brändöskär ägnade vi därför åt att rensa kantareller - sittande i solen utanför sjöboden. Och sämre kan man ju definitivt ha det!!!

Normalt visar man ju aldrig sina kantarellställen för någon - det var bara tack vare att vi inte har någon egen båt som vi fick denna ynnest, eftersom det inte finns någon risk att vi tar oss dit på egen hand för att plocka. Att vara båtlös kan alltså ha sina fördelar - ÄVEN om man är lulebor!

I år råkade Johans födelsedag infalla under vistelsen på Brändöskär, så han fick prova på att fira födelsedag i skärgården. Naturligtvis blev det kantarelltoast som förrätt till födelsedagsmiddagen, vilken intogs tillsammans med trevliga familjen Ullenius! Och tack vare att Johans fru köpt med en chokladtårta, vilken hon fått inkvartera i vännernas gasolkyl, så avlöpte födelsedagen friktionsfritt!

Utsikten från gästhamnen in i viken där "vår" sjöboda kan skymtas längst in. Under hela skärgårds-vistelsen fick Johan dessutom mycket tid att roa sig med sin kamerautrustning - som vanligt med mycket gott resultat! Det har verkligen INTE varit lätt att välja ut bilderna till detta blogginlägg - jag hade lätt kunnat ta med dubbelt så många och ändå inte fått med alla de finaste!

Kvällspromenad "in till byn" med Gunilla och Micke Ullenius. 

Vistelsen på Brändöskär avslutades på bästa vis: med fika hos Ingela och Johan Björklund. 

Dags att åka hem... vi hoppas på ett snart återseende!!!

Semester på riktigt!!!

Semester!!!

Idag är den första riktiga semesterdagen (jag jobbar ju inte helger normalt) och den har ägnats åt avkoppling varvat med lite fixande här hemma. Chicksen och jag har rensat ogräs t ex - och alla (tre) jordgubbar har blivit uppätna. Tyvärr inte av mig dock... Chicksen ligger ALLDELES för långt före - de är inte så noga med att bären ska vara mogna utan "slår till" så snart de börjar skifta i rött på någon fläck. På samma sätt är det tyvärr med våra körsbär, fast där är det trastarna som är de skyldiga. De gör precis som hönsen: äter bären innan de mognat... 

Rött triggar verkligen igång våra Chicks - om jag håller röda bär eller tomatbitar i handen är t o m Fru resp Fröken Hansson beredda att riskera livet genom att komma fram och äta! (De andra chicksen äter ju ur mina händer oavsett - men INTE superförsiktiga Hanssons...) Så ni kan tänka er att vår röda vinbärsbuske är populär nu när de bären börjar skifta mot rött!!! Och eftersom vi ändå aldrig brukar plocka våra röda vinbär får de äta HELT fritt där! På så sätt kan man ju säga att Chicksen valt oss med omsorg!!! Lika omsorgsfullt som min systers katt Ingvild valt sina människor. Ingen katt kan ju motstå en pappkartong - och Ingvild har klokt nog sett till att välja två ingenjörer vid ett linerbruk (som tillverkar material till pappkartonger) till sina människor! Smart som en katt!!!

Fick i eftermiddag ett oväntat men mycket trevligt telefonsamtal från en "hästkompis" jag inte träffat på mer än 10 år! Det var verkligen jättekul - det har ju hunnit inträffa en hel del i våra resp "hästliv" som vi kunde uppdatera varandra om! Och så här i de sociala mediernas tidevarv räknas det väl nästan som retro att prata i telefon?!

Kanske ska tillägga att bilden ovan ljuger lite, jag har INTE återgått till mörkt hår utan fortsätter livet som blondin. Bilden är från förra sommaren, men den UNDERBARA känslan av att "koka skröppliga kroppen" i det VARMA vattnet är densamma även nu!!! Det blir ett bad nästan varje kväll - och den här typen av bad får jag t o m med mig Johan på!

Det blev inget besök hos Hamingja idag - fick sms från Sylvia att hon varit där och kollat hästarna samt gett Hami sitt Metacam. Vi har gjort så nu när de inte går på bete hemma i Mariebäck att den som åker ut kollar alla hästar, sprayar insektsmedel vid behov samt att de andra även hjälper mig med Hamingjas medicin. Ett sms meddelar alla hästägare när hästarna är kollade och på så vis hjälps vi åt att hålla koll och hålla oss uppdaterade.

Som en bonus är även de som bor i Höbäcken väldigt engagerade trots att de inte har några egna hästar. De uppskattar att ha hästhagarna utanför fönstret och brukar t ex alltid "räkna in" hästarna varje kväll när de tydligen kommer upp till grindarna (där vinden fläktar mest) för att vila. Varje gång jag träffat någon av dem har jag fått mig till livs små anekdoter om de olika vanor de lagt märke till hos våra hästar - något som man ju tyvärr många gånger missar när man inte bor så att man kan ha hästarna hemma. Och det känns verkligen som en extra trygghet att ett avvikande beteende, som skulle kunna indikera att något inte står rätt till, skulle observeras även om inte någon av oss hästägare råkar vara där!

Hami-"häng" i Höbäckenhagen

Hoppsan - man skulle ju kunna tro att Hamingja är "lite dräktig"...  ;-) Och det verkar som om hon tänkt föla redan i sommar dessutom...! :-O Vistelsen i hästparadiset Höbäcken har verkligen satt sina spår - och inte bara hos henne... Men det är nog inte allt för länge innan det är dags för de flesta av hästarna att flytta hem till Mariebäck igen och där är betet ovanligt begränsat i år i o m att en stor del av hagarna plöjts upp och nu är nysådda. Då blir det mest "småplock" att äta - vilket blir bra för dem alla!



Hamingja är en riktig "sällskapshäst" som GÄRNA kommer och myser en stund med matte - vilket jag verkligen gillar!!! Eftersom hon är ledarhästen, sedan Lára lämnade flocken, brukar de andra följa med också. Utom storasyster Hremsa, hon verkar många gånger inte särskilt brydd om hästkompisarna utan kan lika gärna stanna kvar själv. Så var min Reykur också - "sig själv nog" på något sätt vilket är väldigt ovanligt för ett flockdjur! Reykur, som var född som vildhäst på Island, hade i övrigt VÄLDIGT nära till sina vildhästinstinkter, men inte just i det fallet.



När Hamingja och jag myst färdigt och jag hade visiterat alla stona (inkl Hremsa - som jag fick gå igenom halva hagen för att hitta) stod kontroll av vallackflocken på tur. De har ÄNNU större hage och eftersom ingen av dem syntes till gjorde jag mig beredd att få leta en bra stund. Men jag hann inte långt in i hagen förrän jag hör ljudet av hovar som närmar sig och snart dyker de upp hela gänget, i full galopp med spetsade öron! Man kunde ju tro att Sylvia "the Master herself" stod i närheten och visslade på dem...! Men kanske kan det ändå börja kännas lite ensamt och övergivet ÄVEN i ett hästparadis?!!

Semester!!!

När jag gick från jobbet idag var det SEMESTER!!! Johan jobbar även i morgon - men å andra sidan kommer han att vara ledig en vecka längre än mig, så det blir ju nästan rättvist i alla fall! Och Hamingja hon har ju sett till att hon fått semester hon också... Och trots att hon fick så oerhört försiktig igångsättning förra gången måste vi alltså ta det ÄNNu försiktigare nu... Minst en vecka till ska hon få vila helt i alla fall - sedan kanske vi börjar skritta lite. 

Hästen som heter det hon är!

...Lycka!!! Bara åsynen av fina tjejen får mattes hjärta att slå frivolter!!!

I helgen har mina axlar och armar fått vila från hästmassage - störande hur så "löjligt lite" påfrestning kan göra mig så dålig... Vi får helt enkelt "turas om" med rehabiliteringen, Hamingja och jag. Men idag var det hennes tur igen - och till min lättnad verkade hon inte ha blivit stelare eller mer öm under dessa dagar. Alldeles i början trampade hon runt lite när jag "knådade" området uppe på korset, där hon alltid varit mest stel och öm, men snart ställde hon sig med nosen i backen och bara njöt! 

"Ella", Hremsa, Litlamin och Hamingja

Dagens STORA nyhet är annars att Hamingjas fina storasyster Hremsa (e Berserkur) nu är dräktig!!! Hremsa är bedömd med fantastiska 9,0 för långsam tölt och i kombination med superfina Freyr frá Hvoli lär avkomman bli något alldeles extra!!!

BoT-skyddet på plats!

Idag blev det TVÅ besök på sommarbetet för mig! När jag dök upp andra gången verkade Hamingja ganska förvånad - men som ni ser på filmen ovan hämtade hon sig snabbt! Min FINA, FINA häst!!!

Anledningen till de dubbla besöken stavas Back on Track. Igår fick jag kontakt med en firma här i Norrbotten som bl a säljer BoT-produkter och fick beskrivet för mig hur jag skulle mäta Hamingjas vänstra has för att ta reda på vilken storlek hon ska ha på sitt hasskydd. Idag när jag åkte från jobbet bar det sedan av raka vägen till Höbäcken, med måttbandet i högsta hugg. Instruktionen jag fått var att omkretsen på hasens nedre del är mest avgörande för passformen och som tur var kunde jag direkt avgöra att hon skulle ha den minsta storleken av skydd. Om hon legat mitt mellan två storlekar hade det ju varit mer knepigt...

Sedan fick Hamingja sin medicin och jag ägnade en stund åt att kolla igenom alla hästarna för att se att de mådde bra. Valackflocken hade "gömt sig" längst bort i sin JÄTTESTORA hage så det tog en stund att hitta dem... Och sedan tog det en ännu längre stund att övertyga Ás om att han faktiskt skulle överleva viss närkontakt med mig. Senast sprayade jag ju honom med insektsmedel och det vet väl alla unghästar att spray är LIVSFARLIGT??!!! Idag tänkte han verkligen inte vara så dum att han gav mig en andra chans att ta livet av honom... (Visserligen hade jag ingen sprayflaska med mig denna gång - men ändå...!!!) Tillslut lyckades jag ändå komma tillräckligt nära för att kunna stryka honom på bogen - vilket brukar vara ett bra sätt att "bryta isen". Och några godisar senare fick jag tillslut gå ett varv runt och kolla hela honom.

När jag kom hem kontaktade jag så företaget Vitaminspecialisten för att göra min beställning. Ägaren, som var den som svarade när jag ringde, bekräftade att de hade BoT:s hasskydd i lagret i Niemisel (6 mil norr om Luleå). När han hörde att jag bor i Gammelstad berättade han att han precis skulle sätta sig i bilen och åka till Luleå. "Så om du knappar in beställningen via hemsidan nu direkt kan jag ta med det och komma förbi hemma hos dig!"

Sällan har det väl smattrat så snabbt på tangenterna till fru Niklassons dator och bara två timmar senare hade jag hasskyddet i handen! Tala om service i världsklass!!! Jag satte mig genast i bilen och gav mig åter av till Höbäcken där en förvånad Hamingja tog emot mig med samma entusiasm som tidigare.

Med skyddet på plats passade jag dessutom på att ge henne ytterligare en omgång massage uppe på korset. Och sedan hade vi en låååååång mysstund - det är verkligen härligt med en häst som tycker det är så mysigt att gosa!!! Hamingja ville aldrig att jag skulle sluta klia henne och jag höll knappt på att kunna slita mig därifrån. Nu hoppas jag bara att hon blir bra igen så att vi BÅDE kan gosa OCH rida!!

"Uppehållsväder: täcke av!"

I eftermiddag hade det ÄNTLIGEN slutat regna när jag lämnade jobbet för att åka till Hamingja på sommarbetet. Det var dags att ta av henne regntäcket som hon fått ha på sig sedan massörens behandling, samt ge henne den ordinerade massagen (och Metacam förståss). Och Hamingja vet minsann hur man får mattes hjärta att totalsmälta: man avbryter betandet och skyndar sig att komma till matte så snart hon ropar och visslar!!!

När Tomas behandlade henne igår var det tydligt att det inte var helt igenom behagligt - antagligen kände hon vad jag brukar kalla "skönont" för hon visade en hel del irritation - f f a när han behandlade området uppe på korset. Det var först i slutet som spänningar och smärta släppt tillräckligt för att hon enbart skulle njuta. Idag var det min tur att försöka massera enligt Tomas instruktioner och jag undrade förstås hur hon skulle reagera. Tänkte att jag borde ha tagit med mig grimma och grimskaft till hagen ifall hon åter skulle tycka att det var obehagligt och försöka gå iväg... 

Men förutom att hon kändes väldigt mjuk och fin i området redan när jag börjad min massage så stod hon till min stora glädje alldeles stilla! Istället för tecken på obehag sträckte hon ut halsen så att mulen nuddade i marken och bara njöt!!! Allra mest verkade hon uppskatta massagen runt hasen, men även mitt "knådande" av musklerna uppe på korset var uppenbarligen riktigt behagligt idag. Nu klarar jag förstås inte att ta i lika kraftfullt som Mr Ironman - men jag uppfattar ändå detta som ett tecken på att mycket av behandlingens goda effekter fortfarande satt i och det var ju positivt!!!

Hamingja får "travhästbehandling"

Sköööööönt när spänningarna och smärtan i korset släpper!!!

Idag fick Hamingja en genomgång av vår massör - något som stått högst upp på min önskelista sedan hennes besvär kom tillbaka. Han är ju både oerhört kunnig inom sitt område och dessutom har han ju behandlat henne flera gånger tidigare så att han verkligen har något att jämföra med samt vet hur hon brukar reagera i olika lägen. Men han är inte bara oerhört populär, han har dessutom flyttat från Norrbotten, så det var inte helt lätt att hitta ett tillfälle när han kunde dyka upp i Mariebäck. Men så öppnade sig en möjlighet idag kl 12 och tack vare att Sylvia kunde åka och hämta Hamingja från betet så att hon torkat upp och var redo för behandling gick det att lösa med att jag jobbade förmiddagen och sedan "ilade" till stallet för att vara med.

Tyvärr blev Tomas ganska bekymrad när han undersökte Hamingja... Dels var hon rejält spänd och öm uppe på korsets vänstra sida "ovanför virveln" - alltså samma område som hon haft problemen i tidigare. Och dessutom visade värmekameran oönskat mycket utslag från hennes vänstra has... Detta dessutom trots att hon var inne på åttonde dagen av Metacambehandlingen.

Besvären har ju dessutom kommit tillbaka så snabbt, trots den mycket omsorgsfulla rehab hon fick under våren (Då hon också fick Metacam - dock bara 10 dagar den gången.) Hon visar dessutom en tydlig ovilja mot att lyfta bakbenen - så Tomas var alldeles enig med mig och Sylvia i övertygelsen att problemen kommer från bakdelen och att andra reaktioner, som den ömhet kring halskotpelaren som veterinären noterade, snarast är sekundära reaktioner.

"Nu ska hon få en riktig travhästbehandling!" sa Tomas och syftade då på den djupvågsbehandling som tydligen är VÄLDIGT efterfrågad inom travsporten. Tävlingskarensen för denna typ av behandlingar är tre dagar, så tre dagar innan alla större lopp är Tomas fullbokad med travhästar som ska behandlas. Även vår stora världsstjärna inom hoppningen: Rolf-Göran Bengtsson är en stor anhängare av denna typ av behandling. I hans fall började det visst att han tog hjälp av den i sin egen rehabilitering och den visade sig så effektiv att sedan 2015 får alla hans hästar djupvågsbehandling regelbundet.

Behandlingen sker med en maskin som vid första anblicken fick mig att associera till en liten slipmaskin som marknadsfördes i TV-reklamen för en massa år sedan, med vars hjälp man kunde komma åt att slipa i de mest trånga och svåråtkomliga utrymmen. Men istället för att slipa skapar denna manick vågrörelser/vibrationer som sprids via kedjor av bindvävsstrukturer genom hela hästens kropp. Vibrationerna ger en djupt avslappnande inverkan och ökar dessutom flödet i kroppen vilket sammantaget både ger ökad mjukhet/rörlighet och smärtlindring.

Till att börja med visade Hamingja tydlig irritation när området uppe i korset på vänster sida behandlades - det var förstås som med vanlig massage att det kan göra ont i början. Men allt eftersom behandlingen började ge effekt var det uppenbart att det blev mer och mer behagligt och tillslut stod hon bara och njöt! Tomas såg även till att ge extra uppmärksamhet till de områden där sekundärreaktioner från kors-problemen kunde riskeras.

Efteråt fick jag instruktioner om hur jag ska massera området uppe på korsets vänstra sida, samt runt hasen. Vi diskuterade även behandling av hasen med liniment men slutligen ordinerade han istället ett hasskydd från Back on Track, vilket han sett mycket goda resultat av på travhästar med hasproblem. Hamingja ska också få fortsätta vila, precis som veterinären ordinerat, men när hon sedan ska sättas igång igen tyckte han att jag skulle vara ÄNNU mer försiktig än i vintras/våras. Korta pass ofta är bra för att hon inte ska tappa muskler i onödan. Men de ska vara just korta och även om jag får rida alla gångarter så ska allt utom skritt bara ske i kortare intervaller. Inga böjda spår, ingen samling ("ingel lektionsridning") och vi ska undvika att rida i backar...

Så här direkt efter behandlingen var det dessutom viktigt att hennes rygg hölls torr och varm. Och eftersom det regnade och förväntades göra så det närmaste dygnet fick det bli regntäcke på när jag sedan skjutsade henne tillbaka till de andra på sommarbetet. Allt medan jag klamrade mig fast vid Tomas avslutande ord: "I den bästa av världar beror problemen i hasen på muskelspänningar i xxx (minns inte vilket latinskt namn han använde) och kommer att försvinna om vi bara lyckas lösa upp dessa spänningar." Så nu är det bara att ni hjälper mig att hålla alla tummar som finns...!!!

Vad är det nu då...?!

Hamingja smaskar på saltstenen!

När Sylvia kollade till hästarna på betet i går kväll upptäckte hon att Hamingja hade fått en knöl/svullnad på vänstra kinden, en bit ovanför mungipan. (Man ser svullnaden ganska tydligt på bilden ovan.) Sylvia kunde dock varken upptäcka något sår på utsidan eller insidan av kinden och Hami verkade helt OK i övrigt så vi kom fram till att det knappast var något akut.

Idag på förmiddagen kunde jag konstatera att svullnaden fanns kvar och att den tydligen var öm för hon visade tydligt obehag både när jag kände på den från utsidan och insidan av kinden. Efter att ha kollat tempen (38,1) och konfererat med Sylvia ringde jag Agrias telefonveterinär. Vår främsta fundering var om detta kunde vara en reaktion på/biverkan av Metacam-behandlingen och om denna i så fall borde avbrytas, men på den punkten kunde veterinären direkt lugna mig. 

De kända biverkningarna av Metacam har alla med magen att göra. Han bedömde istället att den mest troliga orsaken var att hon blivit biten av något, även om man inte kan känna eller se något tydligt bett på huden. "Och om det t ex skulle vara ett ormbett - vilket i o f s borde vara betydligt mer svullet - så är det just Metacam man behandlar med!" Eftersom hon verkar helt OK i övrigt och äter som hon ska så tyckte han att vi bara kunde avvakta, men självklart fortsätta hålla henne under uppsikt. Sylvia lovade att åka ut till betet igen i kväll och då ta tempen en gång till för säkerhets skull. Jo, Sylvia är BÄST!!!

Hamingja på sommarbete

Jo, nog kan man väl ta en paus från betet för att hälsa på matte (och få sin medicin) - i alla fall om man får en karamell för besväret!!!