När jag red Lára första kvällen hästarna var hemma i Kyrkbyn blev Tildra till att börja med MKT uppjagad av att vara helt ensam i hagen, även om vi hela tiden höll oss inom synhåll nere på ängen.
Hon galopperade fram och tillbaka i hagen, som då var formad som ett u runt lekstugan och hönsburen.
Och när hon rundade lekstugan låg hon ner i kurvan!
Fast sedan lugnade hon ju ner sig och stod och tittade istället.
Det är ganska förunderligt vad Tildra står ut med för att få vara Làras "hovdam"... Här om dagen när de stod och kliade varandra sa Johan:"Så mysiga de ser ut!" Men situationen förändrades snabbt när Làra uppenbarligen tyckte att det räckte för den här gången, snabbt vände baken till och slog bakut mot Tildra...
Skillnaden är verkligen milsvid mot Feykir, som också var flockledare. Han kommunicerade betydligt mer subtilt, genom att vrida ett öra eller någon annan liten gest som vi människor knappt märkte. Men för alla de olika hästar han genom åren hade i sin flock var det ingen tvekan om vem som var boss. Fast nu var han ju vallack och Lára är ett sto...
Hur som helst verkar ju Tildra nöjd med sin situation, för hon följer ju hela tiden Lára som en skugga. Även direkt efter sparken ovan följde hon Lára tätt i "hälarna". Och varje gång jag släpper tillbaka Lára till hagen gnäggar Tildra välkomnande. Men det är förståss en viss status att vara "hovdamen" d v s den enda andra häst som räknas för "the Queen of Mariebäck. Övriga ston i flocken betraktar Lára närmast som "pöbeln"... Och dem vill man ju inte gärna beblanda sig med...!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar