Gourmethöns!

Alla säger att höns med förtjusning äter matrester. Men våra har hittills varit VÄLDIGT tveksamma till sådant... men vid gårdagens middag ramlade en stor, svart kalamataoliv ner på altangolvet och jag sa att vi fick väl prova ge den till hönsen. Inte för att jag hade någon större förhoppning om att det skulle bli någon succé... men det blev det verkligen!

Fru Kinell, uppkallad efter en av mina kollegor, som alltid ser till att hålla sig framme kom genast skyndande. Hon tog oliven i näbben och sprang snabbt längst bort i ena änden av hönsgården där hon la ner den för att börja äta. Men då kom de andra fyra springande för att få smaka... Alltså tog hon upp oliven igen och rusade i full karriär längst bort åt andra hållet, med de andra hack i häl. Och så for de sedan en lång stund fram och tillbaka - fru Kinell före och de andra efter! Hon hann aldrig mer än lägga ifrån sig oliven innan det var dags att åter nappa åt sig den och rusa iväg åt andra hållet, med de andra flaxande efter...

Tillslut kunde jag i alla fall sluta skratta tillräckligt för att gå och hämta fyra oliver till, så att de skulle få var sin. Men då var det ju inte riktigt lika spännande förståss... Men i fortsättningen blir det kanske att handla hönsmaten i delikatessaffären?! ;-)