Tjejerna i Mariebäck

Idag vid lunchtid fick jag denna mysiga bild via sms från Elisabeth, med Lára och Tildra i ladan! Det var förståss skönt att stå där i skuggan i den här FUKTIGA värmen vi har! Och det var också på samma plats jag hittade dem när jag sedan kom till stallet vid 16-tiden.

Dagens plan för mig och Lára var ett pass på ridbanan - trots "bastuvädret" - och så blev det också. Men nog hade jag tänkt att hinna mer än bara uppvärmning... Men Lára visade sig ha tänkt annorlunda... Efter igångskrittningen skulle jag värma upp med trav på volt - och redan där kom vi ihop oss ordentligt. Efter Atlis genomridning av henne har det funkat riktigt bra, men nu hade hon definitivt förträngt "Atlieffekten"... I höger varv hann vi bara något enstaka varv i trav innan hon tjurade ihop, försökte räta ut sig och när hon inte fick det så övergick hon till tölt.

Ja, där blev vi sedan kvar ett bra tag... när hon tillslut accepterade att trava på liten volt med böjning i innersidan så fick hon en välförtjänt skrittpaus. Innan vi gjorde nytt försök med traven - och ny dragkamp började... fast en kortare den här gången. När vi tillslut kunnat hålla traven på liten volt några gånger övergick jag till bara korta travsekvenser på volten, med sidförande i nedtagningen. Och när hon efter en stund kunde sakta av till skritt igen med bibehållen eftergift i innersidan fick det räcka för dagen.

M a o blev det egentligen bara uppvärmning idag. Men Atli har ju påpekat att kommer man inte längre så kommer man inte längre. Så när vi var överens om traven blev det avskrittning. Och sedan dusch för min MKT svettiga häst. Och lika svettiga matte tömde snabbt två 1/2-litersflaskor med vatten...

Så här såg vojlocken ut efter ridpasset. Redan innan jag sadlade tänkte jag att det började vara dags att ta hem och tvätta den - och den var ju inte direkt fräschare efteråt... När Lára var tillbaka ute i hagen rullade hon sig förståss - och rullade och rullade och rullade...! I morgon blir det välförtjänt vilodag för henne!  

Fem nyanser av svart

...var det under dagens ridtur. "Kul att islandshästarna finns i så många olika färger!" sa jag, bara aaaaningen ironiskt...! Den historiska händelsen att vi var fem ekipage som red ut tillsammans måste förståss förevigas framför galoppbacken in mot byn Alviksträsk! Egentligen skulle Elisabet, jag och Fia ridit ut tillsammans, men Elisabeth fick tyvärr förhinder. Men i stallet hade vi istället turen att sammanstråla med Sussie, Madde och Sofia. Bara svarta hästar samt en svart hund (Fias Molly) som synes!

Lára blev förståss extra "taggad" av att ha sällskap, så jag hade "hur mycket bakben som helst" att rida med! Efter att hon kollat av vem av oss två som skulle bestämma tempot just idag - och till sin förvåning (?!) konstaterat att det visst var matte - så töltade hon lätt i handen och kom verkligen upp med ryggen! Nästan fusk! ;-)  Några gånger hade vi sparring av Fia och Ljufa i ökade tölten också - jättebra! Det var bara några korta sekvenser i ökade som Lára blev lite hög i formen och stum i handen, men det räckte med lite lätt drivning och en kramning på tygeln så slappnade hon av och mjuknade igen. Fia kommenterade också att Lára såg så trevlig ut i formen i ökade tempot - kul!

Det var en riktigt tryckande, fuktig värme idag, så både hästarna och vi blev REJÄLT svettiga. Men det hotande regnet visade sig inte förrän vi var nästan tillbaka i stallet igen. Då hade Lára faktiskt presterat lugn och avslappnad trav i låg form, TROTS att hon hade fyra andra hästar som hotade att rida förbi. Och en som t o m gjorde det! Hon testade förståss att dra iväg i tempo hon också, men det räckte med att vissla och krama på tygeln så var den lugna, fina traven tillbaka. Matte blev oerhört imponerad av denna överraskande goda impulskontroll från "snabbast vinner"-damen!!!

Aggressive shopping!

Idag har Johan och jag verkligen inte legat på latsidan, bara för att det är lördag... vi har tvärt om ägnat oss åt "aggressive shopping" på IKEA i Haparanda. Vi gav oss iväg så tidigt att vi var på plats redan innan de öppnade kl 10. Johan åkte med bilen till en däckfirma där de skulle montera nya däck - många tusenlappar billigare än vad det hade varit att göra det i Luleå. Och sedan sammanstrålade vi på IKEA - där vi verkligen tillbringade en heldag... klockan var nästan 17 när vi tillslut stapplade ut igen... med ett en meter långt kvitto (och ett kreditkort som var minst lika utmattat som vi.) Med uppbringande av mina (och kreditkortets) sista krafter gick jag in på Iittalas outlet och köpte en assiett som den ni ser på bilden ovan (muggen hade jag redan - den fick jag av Johan i julklapp.)

Huvudsyftet med Haparandabesöket (förutom att köpa nya däck till Johans bil) var att köpa en ny soffa. Vårt lilla hus rymmer tyvärr inget gästrum, vilket vi gärna hade velat ha. Men de senaste månaderna har vi insett att ett alternativ till att bygga ut huset vore att byta ut vår nuvarande soffa till en bäddsoffa. (Mycket billigare - och dessutom betydligt mindre byråkrati... När vi ville bygga garaget tog det två år att få bygglov i o m att vi bor inom Världsarvet.)

Första timmarna på IKEA ägnade vi därför åt att noga gå igenom bäddsoffevarianten av Ektorp (se bild ovan), titta på olika klädslar, olika madrassvarianter o s v. När vi tillslut bestämt oss och reserverat en soffa + två fåtöljer i samma serie (det finns tre olika varianter av dem så där blev det också endel funderande) var det dags för lunch. Efter lunchen blev det endel följdinvesteringar - och strax innan vi var framme vid kassan fick vi se ytterligare en Ektorpsoffa - med klädseln ovan - och efter ytterligare fundering bestämde vi oss för att byta till denna.

Men i o m att soffan har avtagbar klädsel köpte vi även en härligt röd att variera med!

IKEA i Haparanda Tornio har ett mycket förmånligt hemkörningserbjudande via Bussgods - så vi fick skicka soffan (tre STORA kollin), fåtöljerna m m med dem för bara 700 kr. (Om vi istället beställt via IKEAS hemsida hade frakten kostat över 2000 kr!) Fast det tog nästan en timme från det att vi gått genom kassan till dess vi först fått hämta ut soffa och fåtöljer på varuutlämningen och sedan istället lämnat in dem till hemkörningen.

När vi tillslut var hemma igen hade vi nästan varit borta i 12 timmar... så i kväll blir det inte så mycket mer än blogguppdatering och SPA-bad. I morgon, söndag jobbar Johan. (Han jobbar må-fre + antingen lö el sö hela första månaden efter semestern...) Planen är att även Lára ska jobba i morgon. Hon fick förlängd semester fredag och lördag (alltså totalt 8 dagar) men nu är ridabstinensen allt för svår att motstå. Och jag vet ingen så arbetsvillig häst som Lára, så jag tror hon blir lika nöjd som jag ifall vi rider i morgon! 

Sista dagen på semestern

Kan det här kallas ett harem? undrade Johan när han räknade in antalet tjejer på gården en dag tidigare i sommar. Visserligen bara en fru, men dessutom två ston och fem hönor... Och här ser ni nästan hela "tjejmaffian" samlad på samma bild. (Inkl stolen där frun brukar sitta och prata med hönsen!)

Själv har jag snart jobbat en vecka, men för Lára är det sista dagen på semestern idag. För i morgon kommer hovslagaren! Han är visserligen inte helt kry, så det är inte säkert att han orkar sko om "hela" Lára och Tildra. Men han tror sig i alla fall orka åtgärda de skolösa hovarna. Härligt att snart få rida igen - ridabstinensen slog verkligen till med full kraft när jag var ute och sprayade myggmedel på henne igår. Fast samtidigt har det varit riktigt skönt att kunna åka direkt hem efter jobbet de andra dagarna i veckan - har faktiskt somnat när jag kommit hem flera av dagarna. Håller ju på att försöka lära mig att sova utan sömntabletter igen - trots värken - och det är väl inte helt enkelt... 

Synnerligen synkade ston

Åkte till stallet efter jobbet för att pyssla om och smörja min semesterlediga häst. I Mariebäck träffade jag Elisabeth som förhoppningsfullt frågade om vi skulle rida ut tillsammans. Det hade förståss varit jättekul! Men tyvärr fick jag ju svara att eftersom Lára lyckats trampa av sig en sko har hon sommarlov till dess hovslagaren kan komma och sko om henne. 

När vi sedan kom ut i hagen för att hämta in radarparet - som naturligtvis stod tillsammans ute i hagen - visade det sig att även Tildra trampat av sig en framsko! (Dock inte på samma - utan den andra framhoven.) Så det blev ingen ridning för Elisabeth heller... så nu är vi två som håller tummarna för att hovslagaren snart har tid med ett Mariebäckbesök! 

Österlenfoto

Liiiite större än vårt orangeri.. men nästan samma golv! Så här mysigt kan man sitta och fika på Backagården, ett par km från Johans föräldrars sommarhus (mellan Ystad och Simrishamn). 

My Mac is back!!!

Efter att ha varit på service heeeela semestern fick jag idag äääääntligen hämta hem min dator! Det var nästan så att händerna skakade lite av abstinens när jag tog emot den på butiken! Nu ska mobilen befrias från alla bilder jag fotat under denna tid - så kommer det antagligen lite bilduppdateringar här också. 

You CAN buy happiness!!!

Hm...visserligen är det Twinings som säljer tre av världens godaste teer, men när det gäller det här med att köpa lycka är det uppenbarligen något de missat... får uppenbarligen fixa en engelsk översättning av min blogg!

Om någon mot förmodan missat det, så är de godaste teerna:

1. Twinings The Earl Grey (säljs ännu bara i Storbritannien samt via twinings.com)
2. Twinings  Earl Grey organic
3. Twinings Earl Grey

Sista dagen på semestern

...och vad passar då bättre än några bilder från vårt VARMA SPA-bad?!

....mmmmm.... 40 grader.... perfekt att "koka" värkande kroppar i!!!

Den här dagen präglas förståss mycket av de hemska, oförglömliga händelserna i Norge för ett år sedan... men också av att det är Johans födelsedag!

GRATTIS älskling!!!

Sommarlov

Lára har sett till att ordna sig lite sommarlov. När jag kom till Mariebäck i eftermiddags upptäckte jag nämligen att hon tappat en sko. Till veckan är det tio veckor sedan hon skoddes sist, så det höll ju ändå på att vara dags. Har skickat ett sms till vår suveräne hovslagare, så får vi se när han har tid. Till dess får hon lite välförtjänt sommarledighet. Samtidigt som min ledighet är slut - jag börjar jobba igen på måndag.

På måndag ska jag även ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN få hämta ut min dator - den är väldigt efterlängtad!!!

Tildra showar i Kyrkbyn

När jag red Lára första kvällen hästarna var hemma i Kyrkbyn blev Tildra till att börja med MKT uppjagad av att vara helt ensam i hagen, även om vi hela tiden höll oss inom synhåll nere på ängen. 

Hon galopperade fram och tillbaka i hagen, som då var formad som ett u runt lekstugan och hönsburen.

Och när hon rundade lekstugan låg hon ner i kurvan!

Fast sedan lugnade hon ju ner sig och stod och tittade istället.

Det är ganska förunderligt vad Tildra står ut med för att få vara Làras "hovdam"... Här om dagen när de stod och kliade varandra sa Johan:"Så mysiga de ser ut!" Men situationen förändrades snabbt när Làra uppenbarligen tyckte att det räckte för den här gången, snabbt vände baken till och slog bakut mot Tildra...

Skillnaden är verkligen milsvid mot Feykir, som också var flockledare. Han kommunicerade betydligt mer subtilt, genom att vrida ett öra eller någon annan liten gest som vi människor knappt märkte. Men för alla de olika hästar han genom åren hade i sin flock var det ingen tvekan om vem som var boss. Fast nu var han ju vallack och Lára är ett sto...

Hur som helst verkar ju Tildra nöjd med sin situation, för hon följer ju hela tiden Lára som en skugga. Även direkt efter sparken ovan följde hon Lára tätt i "hälarna".  Och varje gång jag släpper tillbaka Lára till hagen gnäggar Tildra välkomnande. Men det är förståss en viss status att vara "hovdamen" d v s den enda andra häst som räknas för "the Queen of Mariebäck. Övriga ston i flocken betraktar Lára närmast som  "pöbeln"... Och dem vill man ju inte gärna beblanda sig med...!

Morgonstund har guld i mund

Min underbara Mac Book Air är fortfarande på Grafit för att återhämta sig efter, hm... "te-incidenten"... men nu har de meddelat att den kommer att vara klar på måndag. Jag lääängtar! Fram till dess fortsätter jag att hålla till godo med Johans tunga, klumpiga och seeeega forskningsdator... Mobilen är väl dessutom snart full med alla bilder jag fotat i sommar men inte haft någonstans att ladda ner... Tur att jag haft Johans bilder, så att bloggen inte behövt vara helt bildlös!

Jag håller på att försöka lära kroppen att sova i alla fall hyfsat även utan sömntabletter. Har gjort försök tidigare utan framgång, men när vi var på Brändöskär hade jag råkat glömma sömntabletterna hemma så då hade jag ju inget annat val än att klara mig utan. Och det gick verkligen över förväntan, trots smal och hård säng samt att de första nätterna dessutom var rejält kalla. Har därför inte tagit någon sömntablett sedan vi kom hem heller - med varierande framgång men ändå över förväntan. Det verkar som om tiden jag går och lägger mig spelar stor roll t ex. Bästa sömnen får jag om jag lägger mig innan kl 22. Om jag av någon anledning behöver vara uppe längre än så resulterar det konstigt nog i att jag vaknar oftare under natten och att jag har väldigt svårt att sova ö h t efter kl 04. Man hade ju annars kunnat tro att jag skulle sova längre på morgonen om jag gick till sängs senare. Men uppenbarligen inte.

I går kväll kom jag av olika anledningar i säng först kl 23 - vilket är VÄLDIGT sent för att vara jag. Resultatet blev att jag först hade väldigt svårt att somna, att jag vaknade många gånger under natten och att jag knappt sov alls fr o m kl 04. När klockan blivit 05.30 tyckte jag det var lika bra att stiga upp, så jag gick ut och pratade med hönsen (jo, de var vakna!) hämtade in tidningen och åt en tidig frukost. Hann fixa en massa saker innan jag "tillslut" åkte till Lára kl 8.30!

Där kompenserade jag gårdagens snabbvisit med att pyssla om henne riktigt ordentligt innan ridturen. Det är ju extra roligt när hon nu för en gångs skull tycker om att bli borstad! När jag fortsatte med "Atliövningar" på ridbanan inledde jag dessutom med en ovanligt lång igångskrittning, ifall hon var lite stel efter gårdagen.

Idag gjorde Lára sitt bästa för att förklara att trav på "skitliten volt" i höger varv är helt onödigt när det går så bra att tölta istället. Men hennes tröga matte verkade ju inte fatta någonting, så tillslut var det lika bra att hålla masken och trava på i alla fall.

När vi sedan jobbade med tölten på riktigt använde jag en mkt bra övning som vi fått göra på Sylvias lektioner: att tölta på en "fyrkantig volt" och flytta undan bakdelen ORDENTLIGT för innerskänkeln i hörnen. Först använde jag även lite pisk för att förstärka skänkeln, men det räckte med någon enstaka gång för att hon skulle "fatta galoppen". Och vilket otroligt tryck det blev i tölten när jag på detta sätt lyckades aktivera hennes bakben - även det vänstra!

Förstod att detta var väldigt jobbigt för henne, så det blev inget långt töltpass. Och eftersom jag "tryck på hennes on-knapp" med besked satsade jag på en riktigt lång nedvarvning. Först långsam tölt på volt med lång hals och sedan dito trav. Hon gjorde några "inlägg i debatten" avseende travens vara eller icke vara nu också... men när jag envisades med att det ändå skulle vara trav piskade hon till med svansen några gånger som för att markera var hon stod. För att sedan hur lätt som helst rulla över i lugn och fin trav på liten volt, med böjning i innersidan, lång hals och helt lätt i handen. Så´na gånger blir det så tydligt att det inte handlar om att det är svårt för henne - det handlar om PRINCIPEN!

Efter denna genomkörare tog hon tacksamt emot erbjudandet att verkligen sträcka ut hals och rygg i skritt på hellång tygel. Och inte bara något halvt varv, som det brukar vara, utan många varv åt båda hållen. Så bra om hon börjar upptäcka fördelar med avslappning också!!!

Nu får vi se om jag ska göra som hönsen brukar - ta en siesta under dagen. För jag har ju varit uppe lika tidigt som dem i morse!

Racer-ridning med härlig tölt!

Lára visar sin väna natur...

...fast hon klarar bara att mörka en liten stund, här kom den verkliga sidan fram...!

Idag blev det racerutfärd till stallet. Det brukar normalt ta mig tre timmar från dess jag åker hemifrån innan jag är hemma igen. Men idag hade jag bara två timmar på mig (varav nästan hälften går till att åka fram och tillbaka...)

Satsade därför på ett pass på ridbanan - för att rida så effektivt som möjligt. Volter i skritt åt båda hållen och flytta undan bakdelen, med täta varvbyten (d v s en kombination av Atlis och Eyjolfurs instruktioner). Även trav på riktigt små volter var helt odramatiskt idag - skönt! Lite "kasta toppi" blev det också innan vi blev riktigt seriösa och började samla skritten.

Här kom damens humör fram ordentligt och hon stod på bakbenen endel. Särskilt arg blev hon när jag ville ställa henne inåt i högervarvet och envisades med att hon då skulle ha kvar bakdelen på spåret istället för att gå i sluta. Men det är klart, sluta är ju hennes paradgren så det var kanske inte så konstigt att hon surade ihop när hon inte fick visa sin talang. (Som matadoren i Ferdinand m a o.)

Både arbetstempo tölt och tempoväxlingar kändes riktigt, riktigt bra idag! Atli-effekten sitter minsann i fortfarande!!! Hade gärna njutit lääänge av tölten. Men hade ju bråttom hem så ganska snart fick hon varva ner igen i trav på volt. Väl marinerad av insektsmedel fick hon sedan gå ut i hagen igen. Hon har rivit sönder sitt bruna exemtäcke - men det blev faktiskt bara en förbättring! Täcket har varit konstruerat så att man måste använda det med magdelen - vilken hon egentligen inte behöver för hon kliar sig inte under magen. Men nu hade hon tagit saken i egna händer och "monterat" lös magdelen - så täcket har numera samma modell som hennes grå, utan magdel. Jag bara kompletterade med en lös resårgjord runt magen så var saken klar.



Storsjöodjuret?!

Fick möjlighet att "lägga vantarna på" en vildfångad lax som precis dragits upp ur havet... och att den vägde över 7 kg (urtagen) kunde förståss inte hindra mig! Är ganska säker på att det är den största lax jag filéat någon gång... Det gäller att passa på när man får tag på en vildfångad eftersom omega 3-halten är så oerhört mycket högre i den än i de odlade laxarna som vanligtvis finns i butikerna.

Min favoritfrukost är äggröra (helst på egna ägg förståss) och gravad lax. Har alltid gillat att grava lax själv - och numera är jag förståss extra motiverad att göra det eftersom jag då kan göra den utan socker. (Jag tar 1 msk sukrin per kg lax för att ändå få "rätt" smakbrytning. Sockrets förmåga att göra laxen mjukare fixas istället av ett skivat äpple i lagen.) Av "monstret" blev det bl a ca 4 kg gravlax som nu ligger i frysen - vilken rikedom! Jag kokar alltid fiskfond på skrovet också - jättegott! Och när jag sedan rensat skrovet på "kött" hade jag fått ihop tillräckligt för 6 portioner laxsoppa!

Johan kunde inte låta bli att "bortse" från sin fiskallergi för en dag - så vi tillagade en bit i ugnen. Och skulle han ändå "fuska" kunde han ju lika gärna göra det ordentligt, så vi hade löjromssås till. MUMS! Johan konstaterade att det definitivt kunde vara värt det att må lite dåligt efter så god mat. Ungefär som jag ibland resonerar för vissa riktigt, riktigt smaskiga kolhydratkällor alltså. 

Gourmethöns!

Alla säger att höns med förtjusning äter matrester. Men våra har hittills varit VÄLDIGT tveksamma till sådant... men vid gårdagens middag ramlade en stor, svart kalamataoliv ner på altangolvet och jag sa att vi fick väl prova ge den till hönsen. Inte för att jag hade någon större förhoppning om att det skulle bli någon succé... men det blev det verkligen!

Fru Kinell, uppkallad efter en av mina kollegor, som alltid ser till att hålla sig framme kom genast skyndande. Hon tog oliven i näbben och sprang snabbt längst bort i ena änden av hönsgården där hon la ner den för att börja äta. Men då kom de andra fyra springande för att få smaka... Alltså tog hon upp oliven igen och rusade i full karriär längst bort åt andra hållet, med de andra hack i häl. Och så for de sedan en lång stund fram och tillbaka - fru Kinell före och de andra efter! Hon hann aldrig mer än lägga ifrån sig oliven innan det var dags att åter nappa åt sig den och rusa iväg åt andra hållet, med de andra flaxande efter...

Tillslut kunde jag i alla fall sluta skratta tillräckligt för att gå och hämta fyra oliver till, så att de skulle få var sin. Men då var det ju inte riktigt lika spännande förståss... Men i fortsättningen blir det kanske att handla hönsmaten i delikatessaffären?! ;-)

Kan det bli bättre?!

Vad säger ni om följande upplägg för morgonen och förmiddagen?!

1. Vakna lite allmänt mörbultad i kroppen, ta på baddräkten, gå ut på gräsmattan och krypa ner i SPA-badets 40-gradiga vatten för att låta kroppen vakna i lugn och ro.
2. Softa en stund i sköna "enmanshamocken" på altanen.
3. Äggröra på egna ägg + gravad lax och Earl Grey-te till frukost, i solskenet på altanen.
4. Åka till stallet och rida lycko-Lára.
5. Lunch i solen på altanen.

Går det ö h t att optimera mer?! Jag tycker i alla fall att sista semesterveckans andra dag började bra!!! Var inte ens säker att jag skulle rida idag, men Lára-abstinensen var så svår att jag inte klarade mig särskilt länge... redan 9.30 var jag i stallet. Och idag kom Lára när jag ropade på henne! Hon och hovdamen stod i skuggan inne i ladan i deras hage, medan "pöbeln" (Hremsa, Ljúfa och Kippy fick hålla till godo med vindskyddet där solen f n lyste in.

Inne i stallet konstaterade jag att det kändes VÄLDIGT ovant att Lára faktiskt tyckte det var SKÖNT att bli borstad - över hela kroppen! (Att hon bara tyckt att det var aningen obehagligt hade ju annars varit ett tillräckligt framsteg...) Men det måste ju vara värmen och insekterna som gör att det kliar lite överallt och är skönt när jag hjälper henne att "klia tillbaka". Sadlingen var dock lika stor källa till ilska som vanligt, så jag behövde inte oroa mig för att någon bytt ut min häst!

Började med att rida på banan och låtsades att Atli stod där och instruerade mig. Var ju väldigt nöjd efter gårdagens ridpass, men när jag analyserade det hela efteråt kunde jag förståss konstatera att Atli ändå skulle ha haft synpunkter på både det ena och det andra... så idag försökte jag åtgärda dessa områden så gott jag kunde. Passade på att trava riktigt mycket på volt för att utnyttja att Atli nyligen jobbat igenom detta med henne. Och det märktes fortfarande! Varv på varv i obstinat tölt var det ö h t inte tal om idag.

Däremot testade hon förståss olika varianter på att öka voltens storlek i smyg, nu när det "bara" var matte som red. Och hon är verkligen oändligt kreativ när det gäller sådant - åren på ridskolan har verkligen lärt henne både det ena och det andra... En riktigt lurig variant när man travar på riktigt liten volt är att slappna av i innersidan, länga halsen och runda sig fint runt innerskänkeln - för att i samma stund nästan omärkligt "glida iväg" med ytterbogen och därmed öka volten. Ofta lyckas det - för att den där första, positiva reaktionen att hon rundar sig så trevligt runt innerskänkeln kamouflerar den mindre positiva "utflytningen" så effektivt... Men Atli har ju avslöjat för mig vad hon gör - så numera lyckas hon inte riktigt alltid lura mig i alla fall.

Medan vi jobbade med samlad skritt och dito tölt kom Fia och Ljúfa och gjorde oss sällskap på ridbanan. Fia har varit nere på SM för att bl a se Sylvia tävla Démantur och var förståss helt uppfylld av alla fina ekipage hon hade sett där. Bl a hade hon sett Ljúfas (och Hremsas, Myslas, Sleipnirs m fl) pappa Berserkur bli svensk mästare i fyrgång.

När jag föreslog att vi skulle avsluta ridpasset med att rida upp bakom bommen och gasa på i tölten hakade de på - trevligt! På vägen bort till vändplanen hann vi med flera sekvenser ökad tölt, med riktigt trevliga nedtagningar där emellan. I ökade tempot får jag fortfarande jobba med att hon spänner sig och blir hög i formen. Men idag var det väldigt tydligt att det var högerbogen som måste hållas på plats - och när jag lyckades med det gick det mycket bättre!

På hemvägen höll jag ett betydligt lägre tempo - och Lára kändes verkligen jättetrevlig! Hon var avslappnad, men ändå med ordentlig energi. Hade en stadig form med trevlig längd på halsen och helt lätt i handen. Jag hade kunnat tölta så i evigheter!!!

Tillbaka i stallet var hästarna förståss rejält svettiga. Lára fick duscha i spolspiltan idag också - och nu passade jag även på att schamponera man och svans. När hon sedan torkat lite blev det ny omgång med det klådstillande medlet för det verkade fortfarande klia på ena sidan av svansroten. Hoppas nu att det lugnar sig innan hon börjar nöta bort tagel...!!!



Lára-lycka!

Vår sista semestervecka inleddes idag med strålande sol och VÄRME! Som mest visade termometern 27 grader i skuggan i eftermiddag. Lite av den värmen hade vi ju gärna tagit när vi var ute på Brändöskär... men värmen är välkommen när än den kommer! Hade förståss SVÅR Lára-abstinens, men för hennes skull lyckades jag behärska mig och spara ridningen till kvällen när det hunnit bli svalare igen.

När jag kom till Mariebäck hade hästarna precis hunnit få gå ut på betet igen för natten (de tillbringar dagarna i hage med minimalt att äta och bara nätterna på bete för att hålla formen bättre.) Så att komma när matte ropade var det förståss inte tal om... men så snart grimman satt på plats följde hon med mig till stallet hur ivrigt som helst - min alltid lika arbetsvilliga häst!

Sussie var i stallet och hade precis ridit sin fina Ari. Det var ett tag sedan vi träffades sist men nu hann vi prata och ha trevligt medan jag gjorde Lára klar för ridturen. Hon hade varit med på Atlikursen (alltså både hon och hästen - inte som i mitt fall bara hästen) och var jättenöjd för det hade gått så bra. Vi konstaterade att alla borde få ha så fantastiskt roliga hästar som vi två har! Och det faktum att vi båda först förlorade våra tidigare ögonstenar p g a fång resp kolik gör ju förståss att man uppskattar dem ÄNNU mer...!

När Lára och jag red ut tog vi till vänster på bilvägen mot sjön. Hade fått tips av Sussie att man kunde undvika vasst grus rätt bra åt det hållet ifall man höll sig i hjulspåren - och det visade sig stämma! Eftersom vi varken kunde värma upp/lösgöra med volter eller sidförande red jag istället massor av riktigt korta sekvenser med tempoväxlingar. Att hela tiden varva mellan långsamt och snabbt tempo i tölten är nämligen ett effektivt sätt att lösgöra fast man rider rakt fram - har jag fått lära mig. (Att galoppera är ju ett annat bra sätt.)

Fortsatte sedan att njuta av Lárattölt i olika tempi bort till korsningen vid sjön. Och när vi tagit en lång skrittpaus längs vägen in mot stan blev det ännu mer töltnjutning på hemvägen. Först riktigt samlat arbetstempo och sedan en hel del ökat tempo. Härligt!!! Töltsessionen avslutades med att hon fick slappna av i långsam tölt då jag uppmanade henne att länga halsen ytterligare. Och medan hon belåtet frustade om och om igen blev halsen längre och längre och längre... Riktigt härligt att se hur halsmuskeln spelade under hennes hud! Detta var defenitivt nytt rekord avseende lång hals i tölten när vi ridit ute - med hästlängder!!!

När jag sedan erbjöd trav fanns det nästan inte mer hals att länga ut - men däremot en trav med riktigt mycket bärkraft. (Fortare=bättre är ju annars dames devis.) Och jag satt förståss hela tiden med ett stor leende från öra till öra och bara njöt av min häst. Det faktum att det var härligt ljummet i luften, men blåste ganska ordentliga (fast varma) vindar så att vi inte ens behövde bekymra oss om insekterna, gjorde ju även sitt till för att ge detta ridpass en hög placering på tio i topp-listan bland ridturer!

Tillbaka i stallet fick Lára en välförtjänt dusch i spolspiltan och hon verkade t o m tycka det var skönt när jag spolade huvudet! När hon sedan fått några nävar havre och en skvätt vatten för att blanda ut mineralfodret ställde hon sig tyvärr och kliade svansen... Det verkar vara nedre delen av svansroten som kliar, på båda sidorna samt undersidan. Jag gnuggade in ordentligt med "anti kli-medel" och hoppades att det skulle ha snabb effekt. Även manen och pannluggen fick sig en omgång - i förebyggande syfte. Lára såg mycket nöjd ut när hon fick gå tillbaka ut på betet igen. Men jag hade gärna sadlat och ridit någon timme till! (Fast hon hade knappast protesterat mot det heller - så länge hon fick springa i alla fall!)

Skärgårdsblogg

Jag sitter i en liten stuga på ön Brändöskär, längst ute i Luleå skärgård och skriver detta. Stugan är från 1724 och har varken el eller rinnande vatten. Av de öar i Luleå skärgård som Johan och jag haft förmånen att besöka, är Brändöskär vår favorit. Det är verkligen något magiskt med att se ut över öppet hav, att se himmel och hav mötas vid en avlägsen horisont. Och här i Luleå förutsätter detta att man kommer till någon av de yttersta öarna om horisonten inte ska skymmas av andra öar.

Vi har varit här ute många gånger och det är andra året i rad vi har förmånen att låna den här lilla mysiga stugan. Vi fick skjuts ut igår, med Sveriges snabbaste trålare (se ovan - och om ni klickar på bilden så den blir större kan ni också se en mkt nöjd Anna ute på däck!) Detta var förståss en upplevelse i sig (jag är uppväxt med att det är fest när man får åka båt!) Väl på plats kunde vi konstatera att allt var sig härligt likt! T o m den "tama" jättesiken (Siksten?!) simmade runt bryggan som vanligt och i år har han dessutom sällskap av flera nästan lika stora kompisar. tur för dem alla att just sik är den enda fisk jag inte tycker om att äta (av dem jag har smakat hittills) och att Johan är fiskallergiker!

Den gamla fiskestugan är ihopbyggd med sin sjöbod och takförsedda brygga, så när man sitter utanför har man bokstavligen havet för sina fötter! Igår hann vi avnjuta både lunch och middag så där "på randen till havet". (Och det stod alltså inte sik på menyn...!)

Tidigt i morse vaknade vi av åskknallar och att regnet öste ner. Sedan dess har det fortsatt regna med bara några kortare uppehåll, så dagen har bäst lämpat sig till att sitta inne, elda i öppna spisen, lyssna på (batteri-)radio och dricka te. Det sistnämnda dock med viss återhållsamhet då utedasset ligger en bra bit upp i skogen... här finns förståss inget internet, så detta skrivs i anteckningsprogrammet på vår Ipad. Och om du läser detta så är det ett bevis på att jag lyckats kopiera över till bloggen vid hemkomsten!

Vi har nyss lyssnat på Jenny Jäderfäldts utmärkta sommarprogram och ska nu passa på att ta en promenad innan det börjar regna igen. Radions väderprognos varnade för regnmängder upp till 50 mm idag... I morgon förhoppningsvis uppehåll, men istället kuling 17...det blir att hålla i hatten! Men efter extremintensiva jobbveckor innan semestern och sedan en väl hektisk inledning av semestern är nog detta precis vad vi behöver! Här finns ju inte så mycket annat att göra än att koppla av. Intensivavkoppling på högsta nivå m a o!!!

"Vår" stuga ligger skyddat inne i viken som en gång i tiden var sundet mellan Brändöskär och Uddskär, innan landhöjningen band ihop dessa till en enda ö. Men direkt bakom stugan han man denna vackra vy ut mot öppet hav!

Men allt är inte helt odramatiskt ens i denna idyll... I går kom jag precis ut från dasset uppe i skogen när jag hör någon vråla:"gå in på dasset igen, vi spränger här, gå in på dasset!!!" Snabbt retirerade jag och några sekunder senare kom en kraftig explosion. Jag vågade mig inte ut igen förrän de ropade att det var fritt fram. Det visade sig vara innehavarna av grannstugan som försökte spränga bort en stor sten och det skulle krävas fem ordentliga detonationer till innan de tillslut lyckats. Men i fortsättningen såg jag till att hålla mig på behörigt avstånd!

Nu när jag tänker på saken konstaterar jag att händelsen kanske skulle platsa i den bok jag någon gång ska skriva om mina upplevelser på mer eller mindre offentliga toaletter runt om i världen. Jag har nämligen varit med om en hel del absurda situationer... Men de övriga får ni läsa om när boken kommer!

Terrängridning i Gammelstadsvikens naturreservat

Lára och Tildra gör sig klara för ridtur i Kyrkbyn. (Hon som skulle köpa gamla transporten ångrade sig i sista stund så den är ännu kvar... men den fungerade ju bra att binda hästarna i! )

På onsdag kväll var det färdigjobbat för sommarjobbarna i Kyrkbyn. Fast innan vi skjutsade tillbaka dem till Mariebäck passade Elisabeth och jag på att rida ut en sväng på vårt radarpar. Vi började med att rida bort längs järnvägen och nästan direkt började ett väntande malmtåg rulla igen. Men vi var vid några av de sista vagnarna och våra coola brudar gjorde ingen större affär av detta. Däremot var Lara mkt tveksam till att passera några pallkragar som låg på marken en bit längre fram. Men vi har väl alla hört de hemska berättelserna om vad pallkragar kan utsätta oskyddade hästar för?!

När vi kom fram till vägen vid järnvägsövergången föreslog Elisabeth att vi skulle rida ut mot Gammelstadsvikens naturreservat. Till att börja med var det en fin skogsväg, men sedan blev det blötare och blötare och blötare... Som mest gick vattnat över knäna på hästarna och rejält dyiga partier gjorde att Lara tillslut hade dy ända upp på ryggen...! hur jag, som dagen till ära invigde ett par nya ridbyxor, såg ut ska vi inte prata om... Men tillslut hade vi ridit så långt längs reservatet att vi kunde ta en skogsväg tillbaka mot Kyrkbyn. Där fick vi sedan några härliga töltsträckor längs vägar längst bort på kyrkogården, övertygade om att där säkert låg många hästmänniskor som blev glada av att höra hovklappret!

Precis när vi kommit tillbaka ut till järnvägen igen kom ett nytt tåg... Vi vände för att rida mot tåget och jag var glad att coola Tildra gick först, för den här gången blev Lara
riktigt stressad av tåget. Johan hjälpte oss sedan att skjutsa tillbaka hästarna till Mariebäck, för att vi skulle kunna använda min suveräna dragbil. Med mitt nya släp får jag visserligen använda XC70:n men då bara lasta en häst. I Mariebäck väntade Kippy (Olivias shetlandsponny) ivrigt på att få tillbaka "sina" ston. Redan när vi lastade ur nere vid stallet började han gnägga lyckligt borta på betet!

Egentligen skulle sadeln behövt en rejäl rengöring efter dagens bravader... Men det var så mycket kvar att fixa innan i morgon bitti, då Johan och jag åker ut till en skärgårdsö i fyra dagar...så den smutsiga sadeln fick bli en "rolig" överraskning till Eva som ska rida medan jag är borta. Men hästen är det definitivt inget fel på i alla fall! Efter Atlis träning töltade hon verkligen fantastiskt idag! Först var hon visserligen ganska spänd av den nya miljön... Men efter terrängridningen hade hon slappnat av och fick jag minsta lilla i handen var det bara att öka drivningen lite för att hon skulle lätta fram och länga halsen! Detta inlägg skrivs när jag sitter "ytterst i havet" på Brändöskär. Och det är nästan jobbigt att påminna sig den härliga tölten, för då vill jag ju åka hem och rida NU!!!

Tänk att ha en egen häst...!!!

Tänk att ha en egen häst...!!! sa jag till Vadstena-kompisarnas dotter, som har just det. Men i samma sekund kom jag ju på att jag är lika lyckligt lottad! Oj, vad jag längtade efter Lára nu när vi var bortresta! Så det har verkligen varit perfekt att ha henne hemma några dagar så att jag kunnat umgås med henne nästan dygnet runt, trots att det samtidigt varit mycket att fixa runt huset och trädgården. 

Redan på måndag kväll red jag en sväng - för att känna hur hon kändes efter sin "nära Atli-upplevelse". I o m att hon tränats av honom tre dagar på rad ägnade jag mig mest åt lite lösgörande övningar, ifall hon var lite öm och stel i musklerna. Och hon, som alltid är så fantastisk att rida, var förståss inte mindre fantastisk efter hans "genomgång"!

Lite galopp blev det också - en mkt lösgörande gångart. Och Lára älskar ju dessutom verkligen att galoppera! Men hon blev snabbt flåsig i värmen så hon fick nöja sig med bara några kortare intervaller. 

En "nära Atli-upplevelse"...

...har Lára haft i helgen. För det faktum att matte var bortrest hindrade inte henne för att vara med på helgens Atlikurs! Han red henne ett pass/dag. Och inte förvånande handlade det om att böja, böja, böja... Men enligt de rapporter jag fått var han nöjd med henne - vi ska helt enkelt fortsätta träna som hittills. Det var ju roligt att höra! Och det blir spännande för mig att känna på hur hon är att rida efter en sådan "behandling"!!!

Lára sommarjobbar!

Lára har fått sommarjobb som gräsklippare i Kyrkbyn tillsammans med hovdamen/bästa kompisen Tildra. Det var länge sedan vi hade så vacker utsikt från vår altan!!! Tildras matte bor bara ett stenkast härifrån  - så hon tycker förståss också att det är roligt med hästen så nära!

Redan innan vi åkte iväg på vår 14-dagarsturné söderut hade Johan börjat gruva sig för gräsklippningen när vi skulle komma hem igen... Det växer nämligen så det knakar här! Men då kom jag på att jag visste några som mer än gärna skulle ta sig an det uppdraget! Och när vi släppte ut dem i hagen vi byggt på tomten misstänker jag att hästarna trodde att de dött och hamnat i himlen - för var annars kunde det finnas så stora mängder oerhört frodigt gräs?! Och man kan väl säga att hästarna arbetar på beting - för när gräset är färdigbetat får de åka hem igen. Men min förhoppning är att vi ska kunna ha dem här till på onsdag kväll.

I'm back to where I belong!

Ursäkta bloggtorkan den senaste tiden! Johan och jag har varit på släkt- och kompisrally i södra Sverige och jag ville inte tipsa ev inbrottstjuvar i onödan... Vi började längst i söder, på Österlen där Johans föräldrar bor under sommarhalvåret. Där njöt vi av besök på Mälarhusen - en strand med potatismjölssand - samt magiska Ale stenar (där vi förlovade oss en gång i tiden). Dessutom firande vi Johans äldsta brors 50-årsdag och deras mors 75-årsdag (då vi bla träffade kusiner till honom som jag aldrig träffat och han inte träffat på över 20 år.)

Sedan började vi arbeta oss norrut. Först hälsade vi på fd Luleåkompisar som flyttat hem till Småland igen och nu bor i en riktig Astrid Lindgren-idyll med kohagar utanför fönstren. Och sedan en av mina kusiner som efter att bl a jobbat som läkare för FN-styrkorna i Afghanistan nu slagit sig ner i den tidigare prästgården i ett litet småländskt samhälle. Verkligen ett magnifikt ställe! Och inte bara huset var överväldigande (hans frus walk in-closet blir 10 kvm stor, hans egen 8 kvm. de skulle även slå ihop några av rummen "6 sovrum på övervåningen räcker..." Och trädgården var snarare en park... Kyrkovaktmästaren hade tydligen ägnat 5 med gräsklippartraktor varje gång den behövde klippas... (men min kusin hade satsat på två robotgräsklippare istället.)

Därifrån styrde vi sedan vidare till en kompis i Linköping. Där vi gick på härliga nostalgipromenader (Johan gick första 2,5 åren på läkarlinjen där - och jag reste ner ungefär var 6:e helg under den tiden.) Under en av dessa promenader fick så Johan SMS från en kusin han inte träffat på minst 20 år (och som jag därmed aldrig träffat.) Jonas är militär helikopterpilot men hade just landat (bokstavligen) i Linköping efter att ha jobbat på Grönland under en kompledighet. Nästa dag skulle han och familjen ge sig iväg på semester - men vi hann precis träffa dem och det var ju jättetrevligt! En rolig sak vi insåg var att Jonas först jobbat i Kiruna, men innan vi flyttade dit hade han blivit förflyttad till Boden. Och samma månad som vi sedan flyttade till Luleå lämnade han Norrbotten för Linköping. Där Johan alltså bodde under några av de år som Jonas bodde i Kiruna. Vilken rundgång!

Sista stoppet blev sedan utanför Vadstena, där vi hälsade på en kurskompis till Johan från Linköpingtiden. Vi umgicks först mycket med honom och hans fru (då flickvän) medan de pluggade tillsammans. Och när vi flyttat upp till Kiruna "rekryterade" vi Ola dit också, genom att bjuda upp honom, rida ut på islandshästar i fjällen och sedan på kvällen åka till Nikkaloukta och se solen gå ner över Kebnekaisemassivet. Dagen därpå var han på anställningsintervju på sjukhuset - och tackade ja till det erbjudna jobbet! Senare flyttade även Marie upp och eftersom vi både bodde i samma hyreshus och hade hästarna i samma stall umgicks vi ju mkt intensivt. Men sedan flyttade både de och vi från Kiruna. Och efter några "mellanlandningar" på vägen är de nu tillbaka i Östergötland. Nu var det 10 år sedan vi träffades sist - men ändå var det bara som att vi tog vid där vi slutat. Men det är väl så det blir med riktiga vänner?!

 Efter detta frossande i trevligt umgänge och orgie i återupplivande av gamla minnen var vi MKT nöjda när vi lämnade vår hyrbil på Arlanda och tog flyget hem till Luleå igen. Oj, vad det var skönt att komma hem och sova i sin egen säng!!!