Det blev mest "åka häst" för min del, fast lite "finlir" kunde jag ägna mig åt utan att det blev direkt ansträngande. Red vänster galopp på hemvägen och eftersom Feykir då fick extra tryck i galoppen passade jag på att "störa" honom lite... svårigheten har varit att kunna inverka på honom i galoppen utan att samtidigt förstöra galoppen. På ridbanan har det förståss varit extra tydligt - i vänster galopp räckte det med en kramning på innertygeln för att han skulle förvandlas till järnspett. Och sådana har som bekant ingen vidare galopp... Sedan Sylvia tipsade om att jag istället för att försöka ställa honom inåt ska ställa fram och tillbaka har dock detta gått bättre och bättre!
Har även börjat lite försiktigt med att göra halvhalter i galoppen och f f a i vänster galopp gäller det då att jag blixtsnabbt slappnar av igen och låter honom "rulla på framåt" för att han inte ska hinna bli spänd. Idag kunde jag varva halvhalter med "ställa höger-vänster" utan att han blev spänd eller började "tappa" inner bak. Var riktigt nöjd med detta!
Högergaloppen jobbade vi när vi red bort från stallet - den är ju starkare så där kan jag inverka på honom mer. Och han "tål" också att jag efter halvhalterna driver på framåt igen utan att det blir spänningar i honom. Så draghjälp av hemväg är inte alls lika viktigt alltså.
Jag tyckte att vi skulle avsluta med lite trav innan vi sedan skrittade hem. Men Feykir tyckte det var VÄLDIGT onödigt - när det går så bra att galoppera! Först försökte han övertyga mig genom att lägga sig på i handen och dra iväg i "Solvallatrav". När detta inte "bet" på matte testade han en ny variant: att från trevlig mellantrav helt enkelt göra en riktigt, riktigt snygg galoppfattning. Nu skulle hon väl inte kunna motstå i alla fall?! Men det kunde hon... Fast sedan kunde vi i alla fall enas om att skritt tillbaka till stallet var en bra idé.
Feykir hann bli rejält flåsig av galopperna och när vi kom in i stallets 8-gradiga värme började han flåsa på nytt av värmen. Så efter godisstrech fick han helt enkelt gå ut med fleecetäcke på och äta sitt kraftfoder utomhus - han verkade nöjd med det! (Det var bara -4 idag, så det var ju nästan blidväder!)
Efter detta + lunchfodring av hästarna var matte HELT slut så hon åkte hem och vilade i soffan. Men nu orkar hon ju blogga i alla fall så det finns hopp om livet! Och det är hela fem dagar kvar av penicillinkur nr 2 så det ska nog gå att bli av med den här öroninflammationen tillslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar