Rättelse!

Sussies snygging heter Djarfur - och inget annat som jag felaktigt fått uppgift om. Och eftersom han är så snygg får han självklart vara med i Feykir och Krummis gäng. De tre har ett nytt favoritställe att hänga på - nere bakom ladan. ... fast inte när det börjar närma sig matdags, då är det förståss "tätposition" vid grinden som gäller! Lustigt med hästar att de så tydligt tyr sig till dem som är lika dem i färg - uppenbarligen är de ju mycket medvetna om hur de själva ser ut!

Efter en dag hemma i sängen var jag åter på jobbet idag. Någon gång under dagen försvann den sista vätskan ur innerörat också - så nu är jag bara jättesnuvig, men inte längre halvdöv.

Efter jobbet bar det av till Feykir för att pyssla lite. Gick ut i hagen och visslade på honom - men han tänkte först inte komma... stod bara och glodde på mig under lugg medan han skrapade lite med ena framhoven. "Om matte varit bortrest och ÄNTLIGEN kommit hem tycker jag faktiskt att du får visa lite intresse och komma när jag visslar!" ropade jag. Och då ändrade han sig och gjorde just det. Hade han möjligen hunnit få vittring på äpplet jag hade i fickan...?!

Eftersom han bara har slitna sommarskor på hovarna blev det lite "Bambi på hal is" när vi skulle gå till stallet. Borstade igenom hans TJOCKA päls - det är svårt att tro att jag faktiskt helklippt honom en gång i höst - och han verkade tycka det var skönt att bli kliad på det sättet! Annars tycker han ju att det är HELT onödigt att komma in i stallet om man inte får kraftfoder...

Medan vi var i Egypten putsade bussiga Eva Feykirs två träns! Det ena har nu fått följa med hem till Kyrkbyn för att "marineras" i glycerinolja ett dygn. Det andra tränset hade Eva smort in med läderfett och det var så mjukt och FINT! Jag visade det för Feykir idag och förklarade att "det här kan vi ju aldrig mer använda...!" ;-)