Var tog våren vägen?

Det kan man VERKLIGEN fråga sig! Efter en solig förmiddag mulnade det på...och sedan började det snöa och snöa och snöa...

Feykir igår...

...och Feykir i kväll.

Jag hade kvällsfodringen och tänkte rida ett pass till på ridbanan innan dess. För att repetera andra delen av onsdagens lektion: då vi tränade galopp på volt. Hm... det var inte riktigt väder för det...

När jag kom till stallet mötte jag Madde som precis var på väg hem. Hon hade försökt rida ut längs bilvägen - men det hade blivit HEMSKA styltor av lera och blöt snö... Jag bestämde mig för att testa ridbanan istället - underlaget var ju fastare där i alla fall så förhoppningsvis blev det inte lika mycket styltor. Men någon galopp var inte aktuell idag - trodde jag...

Tyvärr visade det sig bli hemska styltor även på ridbanan... så Feykir halkade rejält flera gånger när vi skrittade igång. Ganska snart övergick jag därför till tölt. Red lååångsam tölt i kurvorna men vågade mig på lite högre tempo längs långsidorna med förhoppningen att styltorna då skulle flyga ur hovarna.

Unghingsten Sleipnir (e Berserkur) som går i hagen ovanför ridbanan blev väldigt upplivad av att se oss. Han började trava runt och göra små bocksprång. Så plötsligt drog han i väg i full galopp längs ridbanans långsida samtidigt som han blåste högt - och då blev Feykir helt panikslagen! Han kastade sig runt och galopperade efter Sleipnir - bort från det där som hingsten verkade fly ifrån. Med stora styltor som fick honom att halka hit och dit... Ingen trevlig upplevelse! Jag hade ingen chans att stoppa honom heller - han var helt enkelt inte kontaktbar! Fast när Sleipnir nått änden på sin hage stannade han - och då stannade även Feykir. Men innan jag hunnit lugna ner honom vände Sleipnir och satte av i full galopp tillbaka åt andra hållet - fortfarande vilt blåsande - och Feykir kastade sig runt och satte av efter honom... Trots att benen halkade hit och dit höll han sig i alla fall på benen till andra änden av ridbanan. Gissa om jag var snabb att hoppa av när han äntligen stannade?!

Feykir vibrerade i hela kroppen och tittade skärrat efter det där jättefarliga som han trodde att Sleipnir varnade för. Jag drog tyglarna över halsen på honom och stod sedan läääänge och pratade med honom innan han lugnat sig igen. Då gick jag bara lite med honom runt ridbanan och sedan bestämde jag att det fick räcka för idag.

Verkligen inte vad jag hade tänkt mig med dagens ridtur...men jag var bara glad att vi hade hållit oss på benen!