Atlikurs dag 1: "ingen hemma..."

Jobbade fram till lunch och sedan åkte jag till Mariebäck för att rida för Atli. När han frågade hur det gått sedan sist (oktober) sa jag att jag tyvärr inte orkat rida så mycket som jag velat de senaste två månaderna. Men att det å andra sidan gått ganska bra när jag väl ridit.

"OK - sa Atli, börja värma upp honom på böjda spår i trav så jag får se." Vi hade bara travat en kort stund när en kraftig vindil blåste över ridbanan och fick Feykir att börja busa runt i tölt istället. "Ta in honom på en liten volt!" sa Atli. Jag gjorde så - och tyvärr blev det alldeles tydligt att Feykir mycket väl mindes onsdagens lektion, då liten volt i tölt ofta betydde pisk i rumpan... Alltså tappade han både broms och styrning - och rusade runt på ridbanan i hysterisk tölt! :-O Jag kan ju bara gissa vad Atli tänkte "Hm... hon tyckte att det går bra... då vill jag INTE se hur det ser ut när den här människan tycker att det går dåligt!!!"

Efter en stund fick jag i alla fall styrningen så pass att jag kunde börja rida på en volt, med ledande tygeltag på innertygeln och STORA eftergifter så snart han slappnade av lite. Där snurrade vi runt en bra stund - men tillslut slappnade Feykir av så pass att han gick över i trav. Fick trava på volten till dess Feykir kändes avslappnad.

Då kunde vi äntligen börja själva lektionen! Fick skritta på volt runt Atli och flytta ut bakdelen. Han var inte riktigt nöjd med hur jag använder skänklarna... små "darrningar" med underskänkeln skulle det vara, till dess jag får önskad reaktion av Feykir. Men jag har sådana problem med motoriken i benen så jag fixar inte de där små "darrningarna" - det blir mycket större rörelser hur jag än försöker... Får försöka träna hemma i kväll utan häst få se om det hjälper lite!

När Feykir slappnade av och sökte sig framåt, nedåt på volten fick jag smyga över i tölt på volten. Hålla honom på en liten volt med ytterhjälperna, böja inåt med innerhjälperna - och STORA eftergifter när han svara med att söka sig framåt, nedåt. När Feykir slappnade av på volten blev tölten riktigt trevlig. I högervarvet gick det allra bäst - där blev han så avslappnad att han nästan ville gå över i trav. Att han alldeles nyss trodde att matte skulle slå ihjäl honom hade han uppenbarligen redan glömt! Och bitvis, strax innan han började söka sig mot traven, var tölten riktigt, riktigt bra! "Jättefin tölt! Jättebra takt!" ropade Atli.

Så avslutade vi med att Feykir först fick rulla över i trav och trava lång-låg på volt en liten stund innan jag saktade av till skritt.

"På slutet hade han bitvis riktigt bra tölt! sa Atli. Och i morgon går det bättre!"