"I morgon är en annan dag!"

Efter gårdagens pinsamma inledning av kursen tröstade Linda mig med Christer Björkmans bevingade ord. Och som tur var hade Linda och Christer helt rätt - idag var det en HELT annan dag!




När jag kom till Mariebäck låg Feykir och tog en förmiddagstupplur i solskenet. Men när matte närmade sig hagen med mobilkameran i högsta hugg blev han ju tvungen att strääääääcka på sig och stiga upp!

Första ridpasset fick jag börja med att skritta på volt, böja Feykir med innertygeln samtidigt som jag flyttade ut bakdelen med innerskänkeln. Böja och flytta till dess han började söka sig nedåt - då snabbt STOR eftergift. Och innerskänkeln skulle förståss vara så där "elektriskt", inte ett statiskt tryck. Jag tränade på det hemma, både i går kväll och i morse för att förhoppningsvis få lite bättre koll på motoriken - och nu gick det faktiskt lite bättre!

Nästa steg var trav på volt i båda varven, till dess han kändes mjuk även där. Då fick jag samla skritten på volten och sedan göra övergång till tölt. Fortfarande på volten. Här skulle jag rida på samma sätt som i skritten: böja och flytta till dess Feykir började söka sig nedåt - då snabbt en STOR eftergift. Växlade mellan höger och vänster varv. "Att byta varv är också lösgörande!" sa Atli. Bitvis kändes Feykir mjuk och avslappnad i tölten - och då blev takten bra också.

Avslutade med trav, framåt-nedåt på volten. Sedan sa Atli att när Feykir blir passtaktig i tölten ska jag låta honom "tänka lite trav" - för när han börjar söka sig nedåt och slappnar av blir trakten bra. Fast inte tänka så mycket trav att det faktiskt blir trav - förståss. "Tänk dig att du har traven och passen som ytterligheter, med tölten mitt emellan. Där ska du balansera."

När det var dags att göra oss i ordning för dagens andra ridpass var stallgången fullproppad med turhästar - så jag stod utanför och gjorde i ordning Feykir. Och då visade han att han minsann kan trampa under sig bak - bara han vill!

Fick ha samma upplägg som på första ridpasset. Atli påpekade att jag ibland är för snabb att ge eftergift - fast Feykir inte gjort vad jag bett om. "Då lär han sig att det bara är att blunda och vänta ut dig! Du måste istället invänta den reaktion du vill ha innan du ger honom eftergiften!" Fast samtidigt var jag ibland inte alls tillräckligt snabb med eftergiften när Feykir gjorde rätt... SVÅR balansgång!!! I alla fall tyckte Atli att jag red bättre under andra passet - och jag tyckte också själv att det kändes som att några små poletter ramlat på plats.

Det är inget tvivel om att det är april! Den här ridkursen har minst sagt haft omväxlande väder: mulet, iskalla vindar, en stunds snöfall - och sedan strålande sol! Här är det Linda och KG som njuter vid solväggen, tillsammans med Loppan och Betty.